Azerbajdzjan hotar att svartlista reporter efter reportage i Amnesty Press

Den 15 augusti publicerade Amnesty Press reportaget ”Konflikten om Nagorno-Karabach: Armenien och Azerbajdzjan rustar för strid” på hemsidan. Utrikesdepartementet i Azerbajdzjan riktar skarp kritik mot artikeln som anklagas för partiskhet och för att ”främja konsekvenserna av Armeniens militära aggression mot Azerbajdzjan”. Myndigheterna hotar också att svartlista reportern, Izabella Rosengren. Här ett klargörande från Amnesty Press chefredaktör.

Artikeln i Amnesty Press. Foto: Amnesty Press

I artikeln ”Konflikten om Nagorno-Karabach: Armenien och Azerbajdzjan rustar för strid” har frilansreportern Izabella Rosengren på uppdrag av Amnesty Press besökt Nagorno-Karabach. Avsikten var att skildra situationen ett drygt år efter de värsta brotten på många år mot den vapenvila som råder mellan Armenien och Azerbajdzjan sedan 1994. I artikeln nämns också rapporter från internationellt respekterade organisationer om den militära upprustning som pågår på bägge sidor och hotet om ett återupptagande av militära medel i en konflikt som har förblivit olöst sedan åren kring Sovjetunionens upplösning.

Utrikesdepartementet i Azerbajdzjan riktar nu skarp kritik mot artikeln som anklagas för partiskhet och för att ”främja konsekvenserna av Armeniens militära aggression mot Azerbajdzjan”.

Klargörande från Amnesty Press

1) Amnesty Press är en publikation som utges av Amnesty International, svenska sektionen. Tidningen är en journalistisk produkt och det framgår tydligt att dess innehåll inte är att betrakta som ställningstaganden från organisationen Amnesty International. Chefredaktören är tillika ansvarig utgivare och således ensamt ansvarig för tidningens innehåll både i tryckt form och på webben. Tidningen står fullt ut för innehållet i den publicerade artikeln.
Det är viktigt att påpeka att varifrån och hur tidningen Amnesty Press rapporterar inte är något som har att göra med organisationen Amnesty International. Tidningen agerar efter journalistiska principer och överväganden.

Uppgifter på ARMENIAN EUROPEAN MAGAZINE "DAYS" om att ”Amnesty International recently sent a reporter to NK” är således en sammanblandning av tidning och organisation.

2) Det kan för övrigt vara värt att påpeka att organisationen Amnesty International inte tar ställning i militära konflikter. Organisationen tar inte heller ställning till militära ockupationer eller konflikter om olika geografiska områdens folkrättsliga status, detta oavsett om konflikten härrör från historisk kolonialism eller moderna konflikter med militära inslag. Detta gäller bland annat Västsahara, Israel/Palestina, Norra Cypern, Nagorno-Karabach, Abchazien, Sydossetien, Västpapua, Kosovo, Transnistrien och Krim. Amnesty International granskar dock respekten för mänskliga rättigheter i omstridda områden. Information om Amnesty Internationals ställningstaganden finns på dess hemsida.

På ICM, det internationella rådsmöte, som hölls i Rom i augusti beslöt dock Amnesty International att ge internationella styrelsen ett uppdrag att utforma en policy för Amnestys inställning till militära ockupationer. En eventuell framtida policy i denna fråga kommer inte påverka tidningens bevakning.

3) Amnesty Press anser det viktigt att i sin journalistik ge röst åt enskilda människor. I reportaget om Nagorno-Karabach berättar människor på plats om sin vardag och sin förnyade oro efter de strider som blossade upp under våren 2016. Även myndighetspersoner från den armeniska sidan ger sin syn. Det framgår klart och tydligt vad som är deras åsikter. I artikeln används för övrigt beskrivningen ”gränsen mot det av Armenien ockuperade Nagorno-Karabach”.

Att ge en fullständig historisk bakgrund till en konflikt som inleddes med striderna 1918-1920, då bland annat ett armeniskt råd i Nagorno-Karabach i juli 1918 utropade sin egen regering, och som fortfarande är olöst, var inte avsikten med denna artikel.

Tidningen vill dock med eftertryck betona att de artiklar som har publicerats de senaste åren om Nagorno-Karabach och konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan på inget sätt har inneburit att Amnesty Press som tidning tar ställning i frågan om områdets status.

4) Det hör till journalistikens natur att ett reportage om flyktingar i Azerbajdzjan som inte har kunnat återvända trots vapenvilan 1994, då deras hemtrakter kontrolleras av Armeniens armé, skulle ge andra röster och en annan syn på tillvaron i denna frysta konflikt.

Kritik från Azerbajdzjans utrikesdepartement. Foto: Skärmdump från News.Az

5) Amnesty Press kan bara beklaga hotet från Hikmat Hajiyev, talesperson på Azerbajdzjans utrikesdepartementet, om att Izabella Rosengren ska sättas upp på listan över ”oönskade personer” (News.az 29 augusti 2017 och Azvison.az 29 augusti 2017).

Tidningen är övertygad om att en allsidig bevakning av södra Kaukasus, liksom resten av världen, främjas av öppenhet och inte svartlistningar.

Ulf B Andersson
Chefredaktör och ansvarig utgivare Amnesty Press

Läs också
Relative Calm in Artsakh Line of Contact during past week (Armenpress 3 september 2017)

Armenians violate ceasefire 135 times throughout the day (News.Az 2 september 2017)

Azerbaijan and Armenia in the ranking of world's most powerful armies (News.Az 31 augusti 2017)

U.S. Appoints Schofer As Negotiator On Nagorno-Karabakh Conflict (RFE/RL 29 augusti 2017)

_