MR-DAGARNA I UMEÅ: Queering Sápmi lyckades bryta tystnaden bland samerna

Queering Sápmi vill synliggöra samiska hbtq-personers erfarenheter. Livsberättelserna- och fotoprojektet har blivit bok och utställning, men framförallt skapat en plattform som aldrig tidigare har funnits för samer med queer-identitet. Amnesty Press har också frågat deltagare i MR-dagarna om höjdpunkter i Umeå.

reportage | 2014-11-19
Av: Åsa Wallin
Sara Lindquist med en av sina bilder.

Sara Lindquist med en av sina bilder. Foto: Åsa Wallin

En tankelek om att vara i minoritet inom minoriteten fick Sara Lindquist och Elfrida Bergman att kolla upp vad det fanns att hitta om samer med queer-identitet. De fann nästan ingenting. Kombinationen av det skrala resultatet och nyfikenhet skulle sätta en boll i rullning.

En vän var gay och same, någon kände någon, någon visste något om någon, någon trodde sig ana något om någon. Var det inte så att två tjejer höll handen ett ögonblick på Jokkmokks marknad?

Ett detektivarbete började. Eller ett välvilligt spionerande, som Elfrida Bergman säger, efter tecken som kan tolkas queer. Facebook visade sig vara ett ypperligt verktyg.

De tog del av livsberättelser, samtidigt som känslan av komplexitet gnagde. Hade de som kom utifrån rätt att lyfta samernas sak, var inte samlandet precis vad kolonisatörerna hade gjort? En lesbisk samisk vän varnade att deras arbete kommer att slå ner som en bomb i det samiska samhället. I Sápmi råder tystnadens kultur, behovet av att börja tala är enormt, sade hon.

Elfrida Bergman och Sara Lindquist påbörjade projektet Queering Sápmi för snart tre år sedan. Boken finns översatt till olika varianter av samiska och har precis i dagarna kommit på engelska.

Elfrida Bergman och Sara Lindquist påbörjade projektet Queering Sápmi för snart tre år sedan. Boken finns översatt till olika varianter av samiska och har precis i dagarna kommit på engelska. Foto: Åsa Wallin

I samma andetag kom uppmaningen: men om inte ni gör det, vem ska då göra det? Det hade funnits samer som gjort liknande initiativ, men som mött så starkt motstånd att de till slut gett upp.

Möjligheten att göra skillnad triggade dem. Och känslan att de inte hade något att förlora.

För Sara Lindquist och Elfrida Bergman har det hela tiden varit en självklarhet att det är samerna själva som ska berätta sin egen historia. De har träffat 30 personer i åldrarna 18 - 80 år. En del av dem ville inte gå ut med sina riktiga namn.

– Dem kallar vi ”de tystade”, inte anonyma, då det inte har varit självvalt, säger Sara Lindquist.

För några var intervjutillfället första gången de kunnat vara både same och queer på samma gång.
  – Det viktigaste vi gjorde hände just här, i samtalet. Vi nådde våra mål bara genom att ha de här nära pratstunderna. Jag fick nästan en religiös upplevelse av det goda samtalets effekt. En dialog öppnar upp, sprider sig och plötsligt är tystnaden bruten.

Men alla har inte varit lika positiva. Den största kritiken har kommit från medelålders heterosexuella samiska män i maktposition.
– Heteromännen kan inte säga att de vet ett skit om hur det är att vara queer, säger Elfrida Bergman. De har stött på rädsla, i många fall helt i onödan. Ett exempel är personen som säger sig ha förlorat 20 år av sitt liv för att hon inte berättat tidigare om sin läggning, vilket visade sig vara helt okej och odramatiskt när hon väl gjorde det.

Farhågorna i det samiska samhället spänner mellan ”nu kommer folk att tro att alla samer är gay”till ”nu kommer folk att tro att alla samer är homofober”.
I ett tidigt stadium skapade Sara Lindquist och Elfrida Bergman en referensgrupp, som de säger har varit ovärderlig. Forskare inom genus, sexualitet och etnicitet blev involverade, RFSL-ungdom och det värdefulla bollplanket Sáminuorra, det samiska ungdomsförbundet. Tillsammans har de stött och blött, vänt, vridit och lärt av varandra.

Tove Fahlgren (till vänster) har delat med sig av sin livsberättelse i både boken och utställning. Hon är numera anställd i projektet för att föra queer-samernas egen talan, då Sara Lindquist och Elfrida Bergman håller på att avveckla sina roller.

Tove Fahlgren (till vänster) har delat med sig av sin livsberättelse i både boken och utställning. Hon är numera anställd i projektet för att föra queer-samernas egen talan, då Sara Lindquist och Elfrida Bergman håller på att avveckla sina roller. Foto: Åsa Wallin

För tillfället arbetar de med slutadministrationen av Queering Sápmi och håller på att fasa ut sig själva. Nu får queer-samerna själva ta vid, ett arbete som började i oktober då föreningen Queer Sámit bildades under världens första Sápmi Pride i Kiruna.
– Man kan säga att vi lyckades lyfta frågan, säger Elfrida Bergman. Förändringen sker inte bara inom gruppen, de samiska medierna har börjat bevaka mer normkritiskt, Sametinget i Sverige och Norge arbetar mer aktivt för hbtq-mötesplatser, inflytelserika personer i samebyarna har gått ut offentligt med ett välkomnande av alla samer.

Tystnaden verkar vara bruten.

Åsa Wallin

Vad har varit höjdpunkten under MR-dagarna?

Alfie Martins.

Alfie Martins. Foto: Åsa Wallin

Alfie Martins, 61 år, Stockholm. Ordförande i transföreningen FPES.
– Höjdpunkten är att vara här. Det är så viktigt med allas lika värde. För oss som förening har vi möjlighet att synliggöra oss, våra frågor och att umgås. Våra fokusfrågor är hets-, hat- och diskrimineringslagstiftningen. Och könsneutrala personnummer.

Camilla Lundkvist.

Camilla Lundkvist. Foto: Åsa Wallin

Camilla Lundkvist, 35 år, Umeå, socionom.
- Föredraget Courage to act var mycket bra, om tre aktivister från olika världsdelar. Det var intressant att höra om skillnaderna mellan olika sätt att vara aktivist. För en del handlar det om att kämpa för sin egen fråga och sina egna rättigheter, samtidigt som andra kan vara privilegierade och kämpa för andras rätt. Ett sätt att visa solidaritet, och ge den andres kamp en röst.

Gunilla Larsson.

Gunilla Larsson. Foto: Åsa Wallin

Gunilla Larsson, 55 år, Stockholm, rektor.
- Blandningen! Det blir en tankeställare att få ta del av allt från samer som urfolk, hbtq-frågor och att stärka kulturprojekt för personer med, istället för funktionsnedsättning, funktionsförmåga. Ett praktiskt sätt att tänka på vår verksamhet, då vi arbetar med mr-frågor.

Idris Abdulwhab.

Idris Abdulwhab. Foto: Åsa Wallin

Idris Abdulwhab, 31 år, Kiruna, konsult.
- Seminariet Samverkan mot rasism var mycket bra. Det har gett mig information och praktisk erfarenhet. Under MR-dagarna har jag möjlighet att nätverka och skapa samarbete med människor från resten av landet. 

Åsa Blomstrand.

Åsa Blomstrand. Foto: Åsa Wallin

Åsa Blomstrand, 27 år, Västerås, arbetsförmedlare.

– Det var Las Abejas: Ickevåldets väg till hållbar fred och urfolks rätt i Mexiko. Hur man med pacifism kan bevara fred. Jag vill också lyfta fram Per Anger-pristagaren Rita Mahato, hon gör ett fantastiskt arbete. Under prisutdelningen visades föreställningen Den tomma stolen, med en väldigt bra dialog.

Enkät: Åsa Wallin

Läs mer om MR-dagarna från Amnesty Press
MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (17 november)

MR-DAGARNA I UMEÅ: Rita Mahato fick Per Anger-priset och "Den tomma stolen" fick världspremiär (14 november)

reportage | 2014-11-19
Av: Åsa Wallin