ÅRSMÖTET I UMEÅ: ”Kräv en sanningskommission om övergreppen mot samer”

– Om Amnesty i Sverige engagerade sig mer för samernas rättigheter skulle det spela stor för oss. Vi behöver sätta press på svenska politiker att ratificera ILO-konventionen 169 och att tillsätta en sanningskommission för att gå igenom svenska statens övergrepp mot samer från historisk tid till nutid. Det sade Marie Persson, under ett seminarium på söndagen om urfolks rättigheter, under Amnestys årsmöte i Umeå.

reportage | 2015-05-11
Av: Rebecka Bohlin
Peter Sköld (mitten)  från Umeå universitet talar om rädslan för ILO:s konvention 169. Till vänster Chris Chapman från Amnesty International och till höger Marie Persson, ledamot i Sametinget.

Peter Sköld (mitten) från Umeå universitet talar om rädslan för ILO:s konvention 169. Till vänster Chris Chapman från Amnesty International och till höger Marie Persson, ledamot i Sametinget. Foto: Annie Beckman

Marie Persson, som har sina rötter kring Rönnbäck, bor utanför Tärnaby med sin familj. Under seminariet i Umeå visade hon bilder från familjens och släktens vardag, som när hennes pappa tillverkar en traditionell samisk trumma och när hon fiskar och plockar bär.

Marie Persson är ledamot i Sametinget och hon är engagerad i motståndet mot den planerade nickelutvinningen i närheten av Ume älv. Marie Persson visar flygfoton över området och förklarar:
– Planen är att upprätta tre stora dagbrott. De vill anlägga gruvdammar och lägga avfallet här, inom en vattenreservoar. Här finns en flaskhals för den samiska rennäringen som skär av våra marker.

– Jag bedriver inte renskötsel. Men min familj kan inte leva här om land, vatten och luft förstörs. Min mat kommer från naturen. Det handlar inte enbart om kultur, det är maten jag ger mina barn, säger Marie Persson.

Hon är oerhört kritisk till den svenska statens förhållningssätt till gruvnäringen:
– Regeringen har ett strikt ekonomiskt perspektiv och ignorerar fullständigt kulturella hänsyn gentemot samerna som lever här. Minst 100 samer i Tärnaby påverkas och de har inte ens rätt att överklaga på grund av att de inte ägnar sig åt renskötsel.

Marie Persson menar att synen på samers rättigheter i dag sin grund i den forskning som bedrevs 1922–1935 av rasbiologen Herman Lundborg i Uppsala:
– Han forskade på samer, mätte skallar, tog blodprov, bilder och upprättade ett register. Min farfar, alla våra släktingar finns i detta register.

– Inom alla andra områden har svensk lagstiftning moderniserats. Men inte vad gäller samer. Staten kategoriserade då samer som renskötare eller ej och så är det fortfarande. Det är en kategorisering utifrån schabloner. Även om vi inte är renskötare är samernas levnadssätt nära sammankopplat med mark och vatten. Vi har entreprenörer inom hantverk, film, turism, konst, jojk och mycket mer.

Enligt Peter Sköld från Umeå universitet, finns troligtvis 80 000 –100 000 samer i Sverige och 95 procent av dem är inte renskötare.
– De siffror vi brukar se är att det finns 20 000 samer i Sverige. Det stämmer inte! Exakt hur många som finns vet vi inte eftersom inga människor i Sverige sedan andra världskriget längre kategoriseras efter etnicitet.

Sverige har fått återkommande kritik vad gäller samers situation och enligt Marie Persson har situationen kraftigt försämrats de senaste åren på grund av Sveriges mineralpolitik och hårdare tryck av olika slag på samiska marker. Förra året antog Sametinget en motion med krav på att regeringen etablerar en samisk sanningskommission för att gå igenom svenska statens övergrepp mot samer från historisk tid till nutid, en fråga som den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra drivit i sju år.

Marie Persson hävdar att tillsättandet av en sanningskommission skulle vara ett avgörande steg i en försoningsprocess mellan staten och det samiska folket:
– Mark har konfiskerats, liksom vår kultur, vårt språk och våra rättigheter. Förtrycket har påverkat oss som folk och vår hälsa.

Historiskt har samer haft en högre spädbarnsdödlighet än övriga befolkningen i Sverige, i dag finns inga mätbara hälsoskillnader. Men antalet självmord är högre bland samer.
– Jag ser att det finns ett trauma som överförs från en generation till nästa, säger Marie Persson. Vi har problem med hälsa, självmord, självskadeproblem, beroende-problematik och utflyttning. Det är ofta okända problem. Det behövs mer kvalificerad forskning. Vi ser hur vissa samebarn växer upp i osynlighet och i en konstant kamp för mark och ingen institution stödjer samerna, vilket går emot konventioner om ursprungsbefolkningars rättigheter.

Marie Persson vill se en sanningskommission om svenska statens övergrepp mot samer.

Marie Persson vill se en sanningskommission om svenska statens övergrepp mot samer. Foto: Annie Beckman

Sverige har inte ratificerat ILO-konvention 169 om urfolks rättigheter. Det finns inget tryck i frågan, en övervägande majoritet av remissinstanserna, inklusive Svenska kyrkan, har förordat att Sverige inte undertecknar.
– Den samiska befolkningen var här först. Den svenska staten tog ifrån samerna deras land och vatten. Vi har ett ansvar för det. Det finns en rädsla för att underteckna ILO-konvention 169 för att det finns en föreställning om att samerna i så fall tar över hela norra Sverige. Det kommer inte att ske. Rädslan är inte verklighetsgrundad. Norge har ratificerat ILO-konventionen och det har inte inneburit någon dramatisk förändring, förutom en bättre balans mellan hänsyn till ekonomiska intressen och samernas rättigheter, säger Peter Sköld.

Marie Persson tror att den starka gruvnäringslobbyismen är en viktig förklaring till att konventionen inte ratificeras.
Hon avslutade sin medverkan i seminariet med ”gäjhtoe”, det samiska ordet för tack. – Jag vill tacka Amnesty för mötet idag och för att ni intresserar er för samers rättigheter. Förhoppningsvis väcks ett ökat intresse inom Amnesty och det skulle vara viktigt för oss i sametinget.

År 2003 publicerade Amnesty ett policydokument om urfolks rättigheter. Chris Chapman, Indigenous Rights Adviser på Amnestys internationella sekretariat säger att det inom Amnesty pågår ett ganska blandat arbete för urfolks rättigheter. Han förklarar att det traditionella sättet att se på enskildas mänskliga rättigheter inte alltid passar in när det gäller ursprungsfolk.
– Markrättigheter är en kollektiv fråga. Mycket av vårt arbete är fokuserat på just markrättigheter, bland annat i Latinamerika och Kanada, men mycket är också fokuserat på gruvnäringen.

Chris Chapman från Amnesty International, Peter Sköld från Umeå universitet och Marie Persson, ledamot i Sametinget.

Chris Chapman från Amnesty International, Peter Sköld från Umeå universitet och Marie Persson, ledamot i Sametinget. Foto: Annie Beckman

Chris Chapman säger att det är oerhört svårt för frivilligorganisationer att söka bidragspengar för att arbeta med frågor som rör urfolks rättigheter i Nordamerika och Europa:
– Om svenska sektionen av Amnesty skulle se över sitt arbete i eget land och kampen för samernas mänskliga rättigheter blir en större del av Amnestys arbete framöver skulle det göra mig väldigt glad!

Ellacarin Blind från Sámiid Riikkasearvi, svenska samernas riksförbund, fanns i publiken under seminariet och hon tog tillfället i akt att bjuda in Amnesty till en kommande rättegång:
– I slutet av månaden inleds en rättegång i Gällivare tingsrätt om samers jakt- och fiskerättigheter. Vi tvingas dra svenska staten inför rätta, för de är inte intresserade av att tillgodose samers rättigheter. Vi behöver stöd och ni är inbjudna!

En fråga från publiken handlade om hur enskilda personer kan stödja samerna.
– Slut upp på facebook! Och jag vill att fler människor hör av sig till sina lokala politiker och sätter press på dem att ta hänsyn till samers rättigheter. Allt fler organisatione sluter upp bakom oss och vi hoppas på en tipping point där den svenska regeringen tvingas lyssna på oss, svarar Marie Persson.

Rebecka Bohlin

Fakta

Amnesty uppmanar Sverige att ratificera ILO-konvention 169, den enda juridiskt bindande konventionen om mänskliga rättigheter för urfolk.

ILO-konventionen ILO 169 skapar inga nya markrättigheter, men ställer krav på att de markrättigheter som finns skall erkännas och respekteras, samt att samernas renskötselrätt respekteras på motsvarande sätt som andra markrättigheter i Sverige. Sverige har kritiserats av en rad instanser för att inte ha ratificerat ILO 169: FN:s rasdiskrimineringskommitté, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Europarådets kommission mot rasism och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Så sent som den 8 april i år röstade den svenska riksdagen nej till att ratificera ILO 169, utifrån en motion från Vänsterpartiet.

Läs mer: Amnesty Press på årsmötet i Umeå

ÅRSMÖTET I UMEÅ : Amnesty har valt ny ordförande: Tora Törnquist (10 maj)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: I skuggan av Karimovs diktatur i Uzbekistan (9 maj)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Hur ska Amnestys vision förverkligas? (9 maj)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Den mörka utvecklingen i Ryssland och Kina (8 maj)

Läs också
MR-DAGARNA I UMEÅ: Queering Sápmi lyckades bryta tystnaden bland samerna (Amnesty Press 19 november 2014)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (Amnesty Press 17 november 2014)

Urfolk temat för MR-dagar i Luleå (Amnesty Press 18 november 2008)

reportage | 2015-05-11
Av: Rebecka Bohlin