ÅRSMÖTET I UMEÅ: Hur ska Amnestys vision förverkligas?

Amnesty är en snabbt växande organisation i Sverige. I dag har den svenska sektionen drygt 100 000 medlemmar som står bakom visionen: De mänskliga rättigheterna ska gälla alla, alltid. Men hur ska arbetet planeras framåt för att genomföra denna vision i praktiken? Under årsmötet i Umeå lyftes frågan på lördagen från den kortsiktiga strategiska och operativa nivån, till en mer långsiktig existentiell fråga.

En klurig fråga. Foto: Annie Beckman

Amnesty arbetar idag utifrån sin vision med fyraåriga strategiplaner. Till dessa upprättas ettåriga planer, på mer operativ nivå. Men under årsmötet i Umeå hade organisationen även formulerat ett antal frågor att diskutera som handlar om vilken typ av organisation Amnesty ska vara, mer långsiktigt.

Årsmötesdeltagarna delades in i fyra workshop-grupper som diskuterade frågor som: Hur behåller vi medlemsdemokratin som global organisation? Hur skapar vi en levande, modig, kunnig och effektiv aktivism?
Amnesty Press följde med på en av dessa workshops, där aktivistsamordnaren Karin Broberg styrde formen för samtalet enligt modellen ”Opera”, för att vaska fram hur gruppen tänker.

Efter en kort introduktion av ämnet fick deltagarna några minuter att själv reflektera över och formulera sig runt frågan: Hur ser aktivismen ut i Amnesty år 2027? Därefter bildades duo-grupper som fortsatte samtalet – och i nästa steg bildades grupper med fyra personer som utbytte tankar och formulerade fyra konkreta förslag, som de tecknade ner på papper och satte upp på en tavla.

Det blev många förslag. Foto: Annie Beckman

Denna metod resulterade i en stor bredd av förslag men också många gemensamma nämnare: Flera grupper påtalade till exempel vikten av att kombinera traditionellt folkrörelsearbete med kampanjer i sociala medier. – Kan det vara så att människor har tröttnat på internet-aktivism år 2027 och att det individuella mötet kommer att bli viktigare? var en tanke som dök upp.

Helena Landelius. Foto: Annie Beckman

Flera grupper betonade vikten av att rikta sig till unga, finnas på skolor och att bli tydligare i sin kommunikation. Andra förslag handlade om att lokalgrupper skulle kunna arbeta tillsammans över nationsgränser, till exempel en grupp i Sverige som arbetar tillsammans med en grupp i Indien med en viss fråga.

Samtalet handlade även om hur organisationen kan behöva bli bättre på att redovisa Amnestys framgångar, vara rädd om Amnestys ”varumärke” och trovärdighet. När alla förslag presenterats fick medlemmarna gå tillbaka till sin ”bikupa” (duon), diskutera de uppkomna förslagen och utdela fyra kryss på de mest relevanta förslagen, för att synliggöra vilka tankar som hade störst stöd.

Pauline Schneberger och Maria Eklund var två av deltagarna. Foto: Annie Beckman

Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors deltog i seminariet och säger till Amnesty Press att hon under denna workshop upplevde det hon ser som Amnestys styrka:
– Jag ser mig omkring i rummet och konstaterar att människor från många olika delar av landet och i olika åldrar möts. Här finns massor av idéer och vi lyssnar på varandra.

Ska fokus eller bredd känneteckna Amnestys arbete?
– I dag upplever jag att det finns många som vill göra olika saker. Vi har inte riktigt bestämt vad vi ska göra utan det har vuxit fram efter hand. Därför behöver vi en förändringsagenda och ett mål med vårt arbete där vi väljer ut frågor att driva utifrån våra mål. Vi kanske väljer att prioritera en kampanj där alla aktivister samlas, för att få genomslag över tid. Sådant är viktigt att diskutera!

Anna Lindenfors. Foto: Annie Beckman

Tolv år är en lång tid. Vilken typ av strategiska mål bör diskuteras inom en sådan tidsram?
– Det handlar om vilken typ av organisation vi profilerar oss som. Behöver vi jättemånga medlemmar eller jättemånga aktivister? Vilken typ av organisation når bäst målen? Jag tror att det handlar om en kombination av att vara många och aktiva, vi har tyngd både genom den research vi presenterar och det antal medlemmar vi har med oss, men vi behöver analysera detta mer.

Vad tar du med dig från seminariet?
– Bland annat att våra aktivister vill ha mer feedback med information om vilka resultat vi uppnår, tydlighet vad vi är för organisation och hur vi använder medlemmarnas pengar. Diskussionen om politisk korrekthet är en annan viktig fråga, att vi måste se bortom ytan och vara försiktiga så att vi inte presenterar snabba lösningar som riskerar att spä på fördomar, om till exempel islam.

Läs mer: Amnesty Press på årsmötet i Umeå

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Den mörka utvecklingen i Ryssland och Kina (8 maj)