”Att ett krig tar slut innebär inte fred för kvinnorna”

reportage | 2004-12-15
  • Det går att förändra kvinnors situation och kvinnorörelsen har bidragit till att positionerna har flyttats fram inom FN. På ett individuellt plan kan vi arbeta för en nolltolerans när det gäller våld. Vad vi gör kanske inte räddar världen, men det gör skillnad.
    Det sade Yakin Ertürk, FN:s rapportör när det gäller våld mot kvinnor, när hon på inbjudan av Amnesty förra veckan gästade Sverige.

I tio år har FN haft en speciell rapportör för frågor som handlar om våld mot kvinnor. Den förste rapportören var Radhika Coomaraswamy från Sri Lanka som lyfte fram det våld som drabbar kvinnor både i krigstid och det fysiska, psykiska och sexuella våld som finns i alla samhällen. Förra året efterträddes Coomaraswamy av Yakin Ertürk från Turkiet.

Vid ett seminarium på ABF-huset i Stockholm den 6 december, arrangerat av Olof Palmes Internationella Centrum, Amnesty och Kvinna till Kvinna, gav Ertürk en bred redogörelse för förändringarna i dagens värld.
- Under Kubakrisens dagar levde vi i skuggan av krigshotet, sade Yakin Ertürk. Mitt eget land var en bricka i förhandlingsspelet mellan John F Kennedy och Nikita Chrustjov, fast det visste vi inte just då.

För att undvika kärnvapenkriget som kunde ha ödelagt stora delar av jorden erbjöd sig USA i tysthet att dra tillbaka kärnvapen från Turkiet, som hotade Sovjets sydflank, mot att Sovjet slutade placera ut kärnvapenrobotar på Kuba. Så småningom tog det kalla kriget slut och demokratiseringen spred sig. Men Yakin Ertürk varnade för den utbredda fattigdomen i världen och menade att vänstern och arbetarklassen idag står inför en ideologisk förvirring. I den globaliserade världen rör sig kapitalet fritt.

  • Nu kan jag gå till bankomater över hela världen och ta ut pengar, konstaterade hon. Det är inte så länge sedan den turkiska liran inte var konvertibel och man fick smuggla pengar i skorna.
  • Men arbetarklassen har inte samma frihet som kapitalet eller den transnationella intellektuella klassen som drar nytta av rörligheten, varnade Yakin Ertürk. Och även om kalla kriget är över så finns konflikter överallt.

Det gör också att militarisering finns kvar och att vi i den nya globaliserade världen ser nya konflikter. Orsakerna bakom den moderna terrorismen, vars främsta uttryck är al-Qaida skapat av den saudiske mångmiljardären Usama bin Ladin, är omdiskuterade. Yakin Ertürk menade att den bör ses ett uttryck för ”underpriviligierade grupper” som dessutom behärskar verktyg för förödelse som gör världen farligare.

I denna värld uppmuntras maskulina värden, påpekade Yakin Ertürk, och dessa uppmuntrar användandet av våld. Och även om alla män inte förespråkar krig så reproduceras en våldsam manlighet och mödrar förväntas uppfostra sina söner till goda soldater.

Enorma pengamängder används i staternas budgetar till militära ändamål. Terrorismen har blivit den nya fiende som gör det möjligt att motivera militära rustningar. Yakin Ertürk svävade lite på målet när hon å ena sidan talade om att hon inte tror på konspirationsteorier, men å andra sidan hade sett analyser av nya bilder på planen som flög in i New York den 11 september 2001 utan att utveckla betydelsen av dessa.

De militära rustningarna gör att det sparas in på sociala sektorer vilket har en negativ inverkan på kvinnors liv.
- Kvinnor får till exempel sämre tillgång till hälso- och sjukvård, sade Yakin Ertürk.

Yakin Ertürk pekade på att kvinnor också är aktörer även i konflikter och till exempel i konflikten Israel/Palestina väntas uppmuntra sina söner att delta i den militära konflikten.

Hon berättade om sina intryck från El Salvador där drygt ett decenniums inbördeskrig avslutades 1991-92:
- Omkring 30 procent av de stridande i oppositionen var kvinnor. Kvinnorna i gerillarörelsen FMLN anslöt sig på ideologisk grund. Men när kriget var över återfick kvinnorna sin traditionella roll i ett patriarkalt samhälle, ett fenomen som förekommit i en rad länder när befrielserörelserna tar av sig uniformerna.

Hon ansåg också att det fanns ett mått av hyckleri när västvärlden sade sig vara engagerade för Afghanistans kvinnor som skulle befrias från talibanernas förtryck:
- Nu finns inte längre något intresse för Afghanistans kvinnor. Det handlade bara om att stärka vår position.Var finns de afghanska kvinnorna nu?
I krigssituationer blir också kvinnors kroppar en måltavla och Yakin Ertürk pekade bland annat på våldtäkterna under kriget i Bosnien.
- Att ett krig tar slut innebär inte att freden kommer för kvinnorna. Det könsbaserade våldet fortsätter och freden garanterar inte jämställdhet mellan män och kvinnor.

Palmecentrets Thomas Hammarberg berättade att Sergio Viera de Mello, som 2003 hade utsetts till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och dog i bombattentatet mot FN:s högkvarter i Bagad i augusti samma år, kom till Kosovo 1999:
- Han räknade då ut att en enda dag av bombningar under Natos bombkrig motsvarade hela kostnaden för återuppbyggnaden efter kriget.

Kerstin Grebäck, ordförande i Kvinna till Kvinna, pekade på att en del har hänt inom FN-systemet sedan den första kvinnokonferensen arrangerades i Mexiko 1975. Sedan år 2000 finns säkerhetsrådsresolution 1325.
- Där sägs klart och tydligt att utan att kvinnor involveras så kan inte freden byggas.

Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh sade att våldet mot kvinnor måste ses som en fortgående process där våldtäkter i krig ingår i det sammanhanget. Och han berättade om sina egna erfarenheter av att ha arbetat för FN med afghanska flyktingar i Pakistan för 10-15 år sedan:

  • Till och med i Peshawar i Pakistan fick vi skydda afghanska kvinnor mot mujaheddin-styrkor som ville slänga syra i ansiktet på de kvinnor som inte hade burka. Och de krigsherrar som ledde dessa styrkor finns kvar i dagens Afghanistan på den vinnande sidan.

Trots det pekade Carl Söderbergh på att det nu finns kvinnor i Afghanistan som vågar höja sina röster:
- På den loya jirga som i december 2003 diskuterade Afghanistans konstitution fanns det kvinnor som vågade ställa sig upp och ifrågasätta vad krigsherrar som Rashid Dostum gjorde där.

Text: Ulf B Andersson

reportage | 2004-12-15