Tortyr och misshandel i 104 av världens länder

reportage | 2006-05-23

Konflikten i Darfur där kvinnor och flickor kidnappades och våldtogs, Ryssland och Tjetjenien där allvarliga kränkningar begicks av bägge sidor, Israel och de ockuperade områdena där israeler föll offer för palestinska väpnade gruppers självmordsattentat och där palestinierna föll offer för israeliska militärens urskillningslösa våld samt Colombia där straffriheten är utbredd- var några av de konflikter som Carl Söderbergh, generalsekreterare för svenska Amnesty, valde att belysa under den presskonferens som hölls tisdagen den 23 maj, med anledning av att Amnesty släppte sin årsrapport 2006.

Många sektioner av Amnesty höll på tisdagen presskonferens världen över. Svenska Amnesty höll sin på sekretariatet i Stockholm dit ett tiotal journalister från olika radio- och tv-kanaler anlänt för att bevaka den. Carl Söderbergh inledde med en tillbakablick på 2004.

  • För mig var år 2004 det året då vissa regeringar försökte övertyga allmänheten att ”lite tortyr” är rumsrent, sade han och tänkte tillbaka på exempelvis det faktum att bilderna från Abu Ghraib inte blev en valfråga under det amerikanska presidentvalet 2004.

Madelaine Seidlitz, Carl Söderbergh och Elisabeth Löfgren höll i presskonferensen.

Om så var fallet år 2004, så var år 2005 det året då andra samhällsaktörer försökte slå tillbaka. Vad gäller tortyr, så fanns det under 2005 vissa ljusglimtar. Storbritanniens laglorder, landets högsta rättsliga instans, förklarade att bevis som tvingats fram under tortyr i andra länder inte kan accepteras. En markering kom också från senatorn John McCain, som i USA:s kongress krävde att amerikanska styrkor inte ska använda tortyr. Ytterligare en framgång i arbetet för de mänskliga rättigheterna var att Europarådet och EU-parlamentet inledde undersökningar om Europas inblandning i systemet med hemliga amerikanska fängelser och ”renditions”, det vill säga överföring av fångar utan rättslig prövning. Men vid sidan av ljusglimtarna fanns också negativa trender, menade Carl Söderbergh och nämnde några exempel:
- USA:s kongress begränsade Guantánamofångarnas möjligheter att få sina fall prövade av civila federala domstolar. Under år 2005 skrev dessutom den brittiska regeringen under avtal med regeringar i Jordanien, Libanon och Libyen för att kunna överföra terrormisstänkta till dessa länder. Amnesty menar att sådana avtal och så kallade ”diplomatiska försäkringar” innebär en urholkning av det internationella tortyrförbudet. Avtalen är omöjliga att bevaka och upprätthålla.

I fokus: Amnestys årsrapport.

Carl Söderbergh tog också upp ”kriget mot terrorismen” som har varit bättre på att urholka de mänskliga rättigheterna än på att motverka hotet från väpnade grupper. I samband med det här nämnde generalsekreteraren också flera attacker som inneburit att civila dödats. Till dessa hörde bland annat dådet i London i juli då 52 personer dödades och indiska Delhi i oktober då 66 personer dödades.
- Vi fördömer skarpt alla attacker mot civila, poängterade Carl Söderbergh.

Straffriheten var också ett tema som generalsekreteraren tog upp, eftersom Amnesty anser det vara av största vikt att ställa förövare till svars. Under 2005 sattes bland annat Chiles ex-diktator August Pinochet i husarrest och en internationell arresteringorder utfärdades mot Perus ex-president, Alberto Fujimori.

Några andra av 2005 års ljusglimtar har varit att FN:s toppmöte i september ledde till flera viktiga reformer. Ett positivt steg var inrättandet av FN:s människorättsråd.
- Det är positivt att rådet kommer träffas mer regelbundet. Men flera länder valdes in, trots att deras regeringar begår kränkningar. Som medlem i rådet måste man rapportera inifrån det egna landet, sade Carl Söderbergh.

Till de 150 länder som omnämns i årsrapporten finns bland annat Ryssland och utbrytarrepubliken **Tjetjenien, där ryska och tjetjenska styrkor gjorde sig skyldiga till ”försvinnanden”, godtyckliga fängslanden och tortyr. Kvinnor och flickor våldtogs av militärer. Carl Söderbergh fokuserade också på Israel och de ockuperade områdena.
- Amnesty välkomnar evakueringen av bosättare i Gaza. Samtidigt fortsatte israeliska regeringen att bygga och expandera bosättningar plus muren på Västbanken. Vi fördömer dock att israelerna blev offer för palestinska väpnade gruppers självmordsattentat och att palestinierna blev offer för israeliska militärens urskillningslösa våld, sade han.

Våldet mot civila minskade något under år 2005, men det var ändå 41 israeler och 190 palestinier som dog. Israeliska bosättare attackerade palestinska bostäder, förstörde grödor och olivträd och förgiftade brunnar, berättade Carl Söderbergh.

Ett annat land med allvarliga problem är Colombia, där grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna begås av alla parter i konflikten. Och risken där är att paramiliären som nu avväpnas, kan ”återanvändas” i andra sammanhang. I Colombia är straffriheten också ett utbrett problem, enligt Carl Söderbergh.

Carl Söderbergh berättade att FN:s toppmöte i september 2005 ledde till några viktiga reformer.

En annan av världens konflikthärdar, som generalsekreteraren tog upp, är Sudan -
i Darfur ökade våldet under senare den senare delen av år 2005. Civila bombades av regeringsplan, Janjawid-milisen begick allvarliga övergrepp, krigsbrott och brott mot mänskligheten. I fjol var mer än 1,8 miljoner människor internflyktingar och cirka 220 000 personer var flyktingar i grannlandet Tchad. Och ifråga om Darfur fick FN hård kritik.
- FN måste agera kraftigt för att få stopp på konflikten i Darfur, ansåg Carl Söderbergh.

Amnesty uppmanar dessutom USA:s regering att stänga Guantánamo. Dessutom ska alla fängslade i USA:s hemliga fångläger runt om i världen namnges. Fångarna ska friges eller ställas inför rätta. Amnesty har också en rekommendation beträffande vapenhandeln, sade Carl Söderbergh:
- Världens regeringar ska skriva under ett avtal för att reglera den internationella vapenhandeln. Vi vet att konflikter är lätta och billiga att starta och svåra att få stopp på.

Vid presskonferensen framgick att vapen onekligen är ett stort problem i den värld där mänskliga rättigheter kränks. Elisabeth Löfgren, svenska Amnestys pressekreterare, gjorde en snabb genomgång av statistiken för 2005.
- Det går en pistol på var tionde person på jorden. Det går två kulor på varje person på jorden. I genomsnitt dödas 1 000 personer varje dag av lätta vapen. För varje dollar som används i bistånd i utvecklingsländerna läggs tio dollar på militärutgifter. Och 88 procent av den rapporterade vapenexporten av konventionella vapen kommer från de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd: Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA, sade Elisabeth Löfgren.

En annan fråga som hon lyfte fram var våldet mot kvinnor, något som Amnesty är djupt engagerad i, inte minst genom den globala kampanjen ”Stoppa våldet mot kvinnor”.
- Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning, sade Elisabeth Löfgren och presenterade siffror ur årsrapporten som talade sitt tydliga språk. Två miljoner flickor riskerar könsstympning varje år och endast nio länder har en specifik lagstifning som förbjuder kvinnlig könsstympning. Vidare berättade pressekreteraren att 25 procent av alla kvinnor utsätts för sexuella övergrepp av en nära partner under sin livstid. Och 79 länder har ingen lagstiftning mot våld i hemmet. Det är också särskilt flickor som drabbas när de förvägras sin grundläggande rätt till undervisning, detta gäller 46 procent av alla flickor i världens fattigaste länder.
- Rätten till utbildning finns med i FN:s milleniemål. Målet har varit att fram till 2015 ska alla barn ha rätt att gå i skola, sade Elisabeth Löfgren och konstaterade att målet ännu inte är uppnått. Enligt 2005 års siffror går minst 100 miljoner barn fortfarande inte i skolan. Ytterligare en kränkning av barns rättigheter som pressekreteraren tog upp är barn som rekryteras eller tvingas bli soldater. I världen finns det 300 000 barnsoldater.

Elisabeth Löfgren visade statistik på dödsstraff där det delvis skett en positiv utveckling, enligt Amnesty.

Elisabeth Löfgren ägnade också en del av sitt anförande åt ”kriget mot terrorismen”, där regeringar kommer med dubbla budskap. Å ena sidan förespråkar de mänskliga rättigheter, å andra sidan undergräver de samma rättigheter. Av de 150 länder som finns med i årsrapporten rapporteras om tortyr och misshandel i 104 av dem. Detta trots att 141 av världens länder har ratificerat FN:s konvention mot tortyr.

I statistiken som Elisabeth Löfgren presenterade kunde dock positiva trender skönjas. I april släppte Amnesty sin årliga rapport om dödsstraffet och även om det också på det området ser illa ut på många håll i världen, var Elisabeth Löfgren hoppfull:
- Vi tycker att dödsstraffet är en fråga som har utvecklats positivt. I april 2006 hade 122 länder avskaffat dödsstraffet i lagstiftningen eller i praktiken.

Men utvecklingen för dödsstraffet har inte varit positiv i alla länder under 2005. Till de länder som toppar statistiken, med totalt 94 procent av alla avrättningar som Amnesty har kännedom om, hör Kina, Saudiarabien, Iran och USA. Kina sticker ut kraftigt, eftersom den officiella siffran på 1 700 verkställda avrättningar är osäker. Enligt vissa officiella ämbetsmän och andra i landet kan det röra sig om mellan åtta och tio tusen avrättningar. Men dödstraffet har börjar ifrågasättas lite där, eftersom dömda personer som visat sig vara oskyldiga har släppts. Detta har också hänt i USA, som i fjol avrättade totalt 60 personer. I Saudiarabiens fall är många av dem som döms till döden migranter, som inte ens får veta varför de har dömts och som står åtalade i rättegångar på ett språk som de inte förstår. Av de fyra ”topparna” sticker också Iran ut, menade Elisabeth Löfgren:
- Det är det enda landet i världen som avrättar ungdomsbrottslingar, förra året avrättades åtta och två av fångarna hade inte fyllt 18 år när de avrättades.

Under 2005 avrättades totalt minst 2 148 människor i 22 länder och minst 5 186 dömdes till döden i 53 länder.

Inte heller Sverige glömdes bort under presskonferensen. Frågan om flyktingar, migranter och tortyr fick mycket uppmärksamhet när Madelaine Seidlitz, flyktinghandläggare på svenska Amnesty, riktade ett kritiskt strålkastarljus mot Sveriges roll och beteende i de här frågorna. Hon berättade att i maj 2005 kom beslutet från FN:s kommitté mot tortyr, i vilket man kritiserade Sverige skarpt för avvisningen av den egyptiske medborgaren Ahmed Agiza. Kritiken gällde bland annat själva handläggningen av ärendet och att regeringens beslut inte gick att överklaga.
- Kommittén är mycket kritisk till att Ahmed Agiza, tillsammans med sin landsman Mohammed El Zary, återsändes till Egypten 2001 utan att ha givits möjlighet att ta kontakt med internationell fora innan beslutet verkställdes, sade Madelaine Seidlitz.

Kommittén kritiserade dessutom Sverige för att ha undanhållit information och den behandling som de båda egyptierna utsattes för, både på Bromma flygplats och sedan av den egyptiska säkerhetstjänsten.
- Kommittén konstaterar att Sverige borde ha insett att Ahmed Agiza i Egypten riskerade att utsättas för tortyr och att de diplomatiska försäkringar som Sverige fått från Egypten inte kunde skydda honom från den, sade Madelaine Siedlitz.

Madelaine Seidlitz uttryckte sin oro över den svenska asylprocessen som kan få allvarliga konsekvenser för enskilda asylsökande.

Amnesty har haft kontakt med den svenska regeringen ända sedan december 2001. I augusti 2005 skrev Amnesty tillsammans med Human Rights Watch ett brev till Göran Persson och andra ministrar, i vilket de båda organisationerna angav rekommendationer och åtgärder som Sverige borde vidta beträffande Ahmed Agiza. Bland dessa nämnde Madelaine Seidlitz, att Agiza har rätt till ekonomisk kompensation för det lidande som Sverige orsakat honom och att han ska ges en korrekt rättegång, vilket han inte fått, samt löpande tillgång till sina advokater. Organisationerna krävde dessutom ett förbud av användandet av diplomatiska försäkringar.

Amnesty är också mycket oroad över den svenska asylprocessen, där vart tredje ärende, enligt Migrationsverkets egna rapporter, nu avgörs omedelbart.
- Det kan få mycket allvarliga konsekvenser för enskilda asylsökande, sade Madelaine Seidlitz.

Dessa ärenden anses vara så kallat uppenbart ogrundade, vilket för den asylsökandes del innebär att han eller hon inte får en ordentlig asylutredning och inte får ett offentligt biträde. Och om den asylsökande överklagar finns risken att han eller hon skickas ut ur landet innan överklagandet är avgjort. Madelaine Seidlitz berättade att 55 procent av dessa ärenden gällde avvisning till de sökandens hemländer, och exempel på en grupp som har drabbats av detta är romer från Bulgarien. Romer i Bulgarien, ett land som är medlemskandidat till EU, utsätts för omfattande diskriminering, trakasserier och ibland ren förföljelse.

Madelaine Seidlitz tog också upp EU:s flyktingpolitik, där 2005 präglades av kontroll och försök att stänga flyktingar ute istället för att ta tag i de här problemen och ge de här personerna som har rätt att söka asyl den möjligheten. Ett tragiskt exempel på detta var dödsskjutningarna i Ceuta och Melilla.

Under förra året kom det faktiskt färre asylsökande till EU, påpekade Madelaine Seidlitz:
- Ändå fortsätter många medlemsstater inom EU att agera som om de strömmar in. Flera länder avvisade asylsökande utan att överhuvudtaget ha prövat deras ansökningar.

Text: Agnes Franzén, praktikant Amnesty Press och media
Bild: Lisa Nordenhem, praktikant Amnesty Press och media

reportage | 2006-05-23