Protest för Ahmadreza Djalali
Den 1 november protesterade Amnesty utanför Irans ambassad på Lidingö mot dödsdomen mot Ahmadreza Djalali. Någon protest ville dock inte ambassaden ha utan porten förblev stängd.
artiklar | 2017-11-22 Av: Ulf B Andersson Även publicerad i AmnestyPress #4/2017 |
STÄNGDA GRINDAR. Maja Åberg håller tal utanför Irans ambassad den 1 november. Foto: Daniel Ogalde
Ett 20-tal personer deltog i protesten där riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) och Maja Åberg från svenska Amnesty höll tal.
– Det har hållits många manifestationer på samma tema som idag – dödsstraffet i Iran, sade Maja Åberg Jag tror att allas vår önskan är att vi helst skulle slippa stå här idag och återigen uppmärksamma ämnet. Om jag får önska en sak är det att nästa år vid den här tiden skall Ahmadreza vara fri och återförenad med sin familj.
Ahmadreza Djalali, iransk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige, är forskare vid Karolinska institutet och greps den 25 april 2016, tre dagar innan han skulle återvända till Sverige där hustrun och två barn bor. Han hade rest till Iran efter att ha blivit inbjuden till universiteten i Teheran och Shiraz för att delta i workshops om katastrofmedicin.
Den 22 oktober kom besked om att en domstol dömt honom till döden för ”korruption på jorden” (ifsad fil-arz) och motsvarande cirka två miljoner kronor i böter. Det är oklart när domen avkunnades.
Den 24 oktober sade Abbas Jafari Dolatabadi, riksåklagare i Teheran, vid sin veckovisa presskonferens för journalister, utan att uttalat nämna Ahmadreza Djalali, att den “svarande” hade haft flera möten med Israels underrättelsetjänst Mossad och gett dem känslig information om Irans militära- och kärnkraftsanläggningar i utbyte för pengar och uppehållstillstånd i Sverige.
Amnesty anser att rättegången mot Djalali har varit mycket bristfällig och att inga som helst bevis har presenterats som skulle tyda på att han är något annat än en forskare som fredligt utövat sitt yrke.
Ulf B Andersson
artiklar | 2017-11-22 Av: Ulf B Andersson Även publicerad i AmnestyPress #4/2017 |