Sri Lanka: Fredsprocess utan återvändo

Redan i början av 1970-talet gav Thomas Bibin ut en bok om Sri Lanka (som tidigare hette Ceylon), ett land som då mest var känt som ett turistparadis med vackra stränder och ett land som försåg världen med te.

Thomas Bibin har följt utvecklingen
på Sri Lanka i över 30 år. Men 1971 bröts den skenbara idyllen när ett uppror från en liten vänstergrupp, JVP, Folkets befrielsefront, slogs ner av den vänsterkoalition av socialdemokrater, kommunister och trotskister som under Sirimavo Bandaranaike då styrde landet. Tusentals personer dödades under några blodiga veckor.

1983 inledde LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, ett krig för att upprätta ett Tamil Eelam, en tamilsk stat i norra och östra delen av landet.

Trots flera försök till vapenvila har kriget fortsatt och landets ekonomi har förötts. Det brukar uppges att över 60 000 personer har dödats under nästan 20 år av krig. Minst en miljon flydde från sina hem.

– Jag är övertygad om att antalet döda är långt över 100 000 människor, konstaterade Thomas Bibin vid ett seminarium på Bokmässan i Göteborg arrangerat av tidskriften Sydasien. Tre av fyra dödade har varit civila.

Thomas Bibin ansåg att Sri Lanka kan användas inom freds- och konfliktforskningen som ett skolexempel på hur man startar ett krig. Upprinnelsen till det krig som nu har utkämpats kan sökas tillbaka till 1920-talet. Tamilerna, som utgjorde cirka 20 procent av befolkningen, gynnades av den brittiska kolonialmakten på bekostnad av den singalesiska majoriteten, cirka 70 procent. Efter självständigheten 1948, då Ceylon i likhet med övriga delar av det brittiska kolonialväldet i Sydasien blev fria, inleddes en process där tamilernas position trängdes tillbaka.

De fattigaste tamilerna, plantagearbetarna i högländerna som drog in landets inkomster från exporten av te, berövades sitt medborgarskap, inklusive rösträtten. Under slagordet ”Sinhala only” använde sedan singalesiska politiker språkfrågan för att vinna röster i den egna gruppen.

S W R D Bandaranaike, make till Sirimavo, beslöt dock att försöka tillmötesgå tamilernas missnöje med de försämrade språkliga rättigheterna. Hans försök till kompromiss slutade dock med att han mördades av en nationalistisk buddhistmunk 1959.

Trots att Sri Lanka enligt Thomas Bibin var ett land i tredje världen med goda förutsättningar; god infrastruktur, rikt jordbruk och en välutbildad befolkning, så fördjupades den politiska krisen i landet.

1983 skakades landet av våldsamma kravaller.

– Det var rena pogromerna, förklarar Thomas Bibin. I Colombo, Kandy och Nuwara Eliya attackerades tamiler. Till och med två ministrar i regeringen deltog aktivt.
LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, med dess krav på ett tamilskt hemland, framstod nu som det enda alternativet för många tamiler och i nästan 20 år pågick kriget. Tamilska självmordsbombare blev fruktade inslag och ett antal lankesiska politiker liksom Indiens förre prremiärminister Rajiv Gandhi tillhör dem som har dödats av LTTE. De lankesiska styrkorna har också anklagats för åtskilliga övergrepp under kriget och tusentals människor beräknas ha ”försvunnit”.

I juli 2001 slog LTTE till mot flygplatsen i Colombo och en stor del av Air Lankas flygplansflotta sprängdes i luften. Attacken från fem självmordsbombare visade att LTTE kunde slå till över hela landet.

President Chandrika Kumaratunga, dotter till Sirimavo Bandaranaike, hade lovat fred, men efter en misslyckad vapenvila 1995 var hon skeptisk till en ny vapenvila.
I december 2001 förlorade Kumaratungas vänsterallians PA parlamentsvalet och i stället tog Ranil Wickremasinghe från det konservativa UNP över regeringsmakten. Han hade lovat fredssamtal och trots att PA och det extremchauvinistiska marxistpartiet JVP anklagade UNP för att förråda singaleserna och nationen så var krigströttheten stor.

– På julafton 2001 utfärdade LTTE en ensidig vapenvila, förklarar Thomas Bibin och i februari 2002 ingicks ett avtal om vapenstillestånd. Nu är det ingen som tror att kriget kommer tillbaka.

Journalisten Johan Mikaelsson berättade att det finns en fredsoptimism över hela landet.

– Jag tror att de flesta tamiler i norr och öster stödjer LTTE, sade han. Men frågan är om LTTE kommer att tillåta också andra tamilska grupperingar. Tigrarnas metoder mot oliktänkande har varit brutala. Efter tre varningar har personer avrättats och hängts upp i lyktstolpar.

Thomas Bibin pekade på att Amnestys rapporter om Sri Lanka är en viktig informationskälla. Amnesty har varit kritiska mot tigrarnas agerande och i augusti anklagades LTTE för 22 mord på politiska meningsmotståndare under den period vapenvila har rått. Nyligen anklagade också FN:s barnorgan Unicef LTTE för att fortsätta med rekryteringen av barnsoldater.

Journalisten Johan Mikaelsson tror
att de flesta tamiler stödjer LTTE.

Trots att vapenstilleståndet har bestått finns risken att singalesiska partier återigen använder tamilfrågan för att vinna röster. Och det finns också en ökad spänning i de östra delarna av landet där den muslimska minoriteten känner sig trängd mellan singaleser och tamiler.

I slutet av oktober väntas förhandlingar inledas om självstyre för de norra och östra delarna och då återstår att se om vapenstilleståndet också kan följas av en politisk lösning.

Text och bild: Ulf B Andersson

Följ utvecklingen på Sri Lanka:
LTTE:s officiella hemsida med deklarationer från de tamilska tigrarna.

Tidskriften Sydasien följer utvecklingen och fredsprocessen på Sri Lanka

På Lanka.net finns länkar till de ledande lankesiska dagstidningarna