”Jag vill bara att denna mardröm ska vara över så att min familj kan återgå till en vardag”

Det har nu gått sex och ett halvt år sedan Vida Mehrannias man Ahmadreza Djalali fängslades i Iran. Han var inbjuden till en konferens i hemlandet när han frihetsberövades och har sedan dömts till döden. I Sverige lever Vida tillsammans med parets två barn, i väntan på sin man.

Reportage | 2023-01-10
Av: Miranda Solvang
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022
Ahmadreza Djalali dömdes den 21 oktober 2017 till döden av en iransk domstol och Vida Mehrannia är ständigt medveten om att varje dag kan vara hans sista.

Ahmadreza Djalali dömdes den 21 oktober 2017 till döden av en iransk domstol och Vida Mehrannia är ständigt medveten om att varje dag kan vara hans sista. Foto: Miranda Solvang

Familjen kommer från Iran och flyttade till Sverige 2009 och under åren har de kunnat resa till Iran utan problem. Några månader innan gripandet 2016 besökte familjen Iran. Resan som Ahmadreza Djalali nu gjorde var inte hotfull eller annorlunda än tidigare, men vid denna vistelse grips Ahmadreza och fängslas. Det tar tio dagar innan Vida Mehrannia får ett samtal från sin man och får veta vad som har hänt. Det tar tre månader innan Ahmadreza får tillgång till advokat och rättegången varar i cirka 90 minuter. Han blir dömd för spioneri, “Korruption på jorden” och han döms till döden.

Vida lever med oron om att när som helst kan någonting utan förvarning hända hennes man. Vid tre tillfällen har ett datum satts för Ahmadrezas avrättning som har ändrats i sista stund, varför vet man inte. Vida har till och med fått ett avskedssamtal. Även denna gång sköts avrättningen upp. Men när som helst kan det ske, vilken dag som helst kan Vida Mehrannias man Ahmadreza Djalali avrättas. Detta är Vidas vardag.

– Varje ögonblick ser vi fortfarande Ahmadreza i vårt hem, bredvid oss. Vi tänker alltid på honom och väntar på att han ska komma tillbaka hem, så att vi kan återgå till vårt normala liv, det liv vi levde innan denna mardröm, berättar Vida för Amnesty Press.

Vida Mehrannia med sin man Ahmadreza Djalali i Barcelona 2016.

Vida Mehrannia med sin man Ahmadreza Djalali i Barcelona 2016. Foto: Privat/Amnesty

De gemensamma barnen, en son och en dotter, var fyra respektive tretton år när deras pappa fängslades. Hemma finns pappa närvarande främst via berättelser om vad han hade sagt eller gjort i vissa situationer. Sonen frågar om pappa skulle spela fotboll med honom. Vida berättar att livet fortgår och att främst för barnens skull måste hon fortsätta att kämpa. Familjens liv har påverkats starkt av Ahmadrezas situation och under de senaste åren lever de under konstant stress för vad som kan hända honom.

– Den möjliga avrättningen av min man är en ständig mardröm. Sonen är också djupt påverkad, han saknar sin pappa ständigt. Dottern som har hunnit bli vuxen har varit medveten om sin fars situation från början, men för sonen som var liten vid gripandet, har han först senare blivit medveten om att hans pappa är fängslad i Iran. Det har varit svårt att dölja det för honom, speciellt när Ahmadrezas namn kommer upp i nyheterna, säger Vida.

Idag sitter Ahmadreza i Evin-fängelset som är beläget strax norr om huvudstaden Teheran. Här sitter många politiska fångar. Det är ett fängelse som har kapacitet för cirka 15 000 personer, men det är okänt hur många som befinner sig där. Hans dagliga rutin är så vitt Vida vet en ständig upprepning, dagarna ser väldigt lika ut. Hon har fått höra att han tillbringar en betydande tid av sin dag med att läsa de böcker som finns tillgängliga i fängelset, utöva fysisk aktivitet och försöka behålla sin mentala och fysiska hälsa. Han har många hälsoproblem inklusive svår gastrit, och har akut förts till sjukhus flera gånger för operation. Det finns alltid en rädsla för tortyr och för att bli dödad under kommande timmar. Detta har lett till att hans fysiska och psykiska situation har försämrats och han lider starkt av situationen i fängelset.

Ahmadreza Djalalis hälsa har försämrats och han har också hungerstrejkat i fängelse.

Ahmadreza Djalalis hälsa har försämrats och han har också hungerstrejkat i fängelse. Foto: Privat

Internet har starkt begränsats sedan protesterna i Iran inleddes i september. Det påverkar kontakten som idag endast handlar om telefoni. Till en början handlade det om fem minuter en gång i månaden, men idag är kontakten direkt till Sverige inte längre tillåten. Vida får information från släktingar i Iran men senast hon talade direkt med sin man var för två år sedan. Det samtalet varade i fem minuter.

– Förut bara grät jag när jag pratade om det här, nu har jag blivit starkare. Det handlar om att ta hand om barnen. Det är en anledning till att jag orkar, fortsätter Vida.

Den 15 oktober bryter en brand ut på Evin-fängelset. Informationen om vad som hänt och orsakerna är knapphändig. Det är så situationen ser ut, mycket är okänt och det är svårt att få information. På UD finns ett nummer som Vida kan ringa dygnet runt och hon ringer för att få mer information. Nyheten om branden har nått Vida och hennes dotter när de tittar på nyheterna. Det är en lördagskväll och först på måndagen, två dagar senare, vet Vida att hennes man är i trygghet. Informationen får hon via släktingar i Iran som hennes man har ringt för att meddela att han är i säkerhet.

Evin-fängelset i Teheran byggdes 1972 och här har sedan dess många politiska fångar fängslats. Bilden visar entrén 2008.

Evin-fängelset i Teheran byggdes 1972 och här har sedan dess många politiska fångar fängslats. Bilden visar entrén 2008. Foto: Ehsan Iran/Wikimedia

Ahmadreza var iransk medborgare med ett permanent uppehållstillstånd i Sverige när han fängslades. Idag har han två medborgarskap, ett iranskt och ett svenskt, som han fått under sin tid i fängelse. Familjen kom till Sverige för att Ahmadreza skulle ta sin PhD i medicin och när han greps arbetade han vid Karolinska Institutet i Stockholm, som läkare och forskare i katastrofmedicin.

– Jag har hört från människor som har träffat Ahmadreza i Evin-fängelset hur starkt han kämpar och försöker behålla sin hälsa genom att läsa, träna, skriva och så vidare för att vara kraftfull mentalt och fysiskt. Alla dessa skäl inspirerar mig och ger mig mycket energi att fortsätta i denna svåra situation, fortsätter Vida.

Ahmadreza Djalali greps den 25 april 2016, tre dagar innan han skulle återvända till Sverige där hustrun och två barn finns. Sedan dess har Vida Mehrannia väntat.

Ahmadreza Djalali greps den 25 april 2016, tre dagar innan han skulle återvända till Sverige där hustrun och två barn finns. Sedan dess har Vida Mehrannia väntat. Foto: Miranda Solvang

Stödet som familjen får av alla människor som bryr sig och agerar för Ahmadreza är betydelsefullt. De håller ihop som familj och fortsätter kampen för mannen och pappan.

–Jag fortsätter kämpa för att få tillbaka mina barns pappa, eftersom jag ser hur mycket de känner hans frånvaro och vill ha honom tillbaka, inte minst varje födelsedag och jul. Den enda önskan är att han ska återvända, säger Vida.

Miranda Solvang
[email protected]

Amnestys arbete för Ahmadreza Djalali

Den 10 oktober 2019 satte Amnesty-aktivister upp en banderoll mittemot Irans ambassad i Stockholm.

Den 10 oktober 2019 satte Amnesty-aktivister upp en banderoll mittemot Irans ambassad i Stockholm. Foto: Amnesty

Sedan Ahmadreza Djalali greps i Iran 2016 och den 21 oktober 2017 dömdes till döden har Amnesty arbetat oavbrutet för att få Iran att upphäva dödsdomen och släppa honom ur fängelset. Amnesty har utlyst ett antal blixtaktioner genom åren och även fokuserat på hans sviktande hälsa och att han nekats den vård han behöver.

Svenska sektionen har varit aktiv och drivande i arbetet men även Amnesty Belgien och Amnesty Italien har engagerat sig i hans fall på grund av hans anknytning till universitet i dessa länder. Även universitetsvärlden och akademiker har agerat, inklusive över 100 Nobelpristagare som vädjat för hans liv och frihet.

I Sverige har rektorn och Ahmadreza Djalalis kollegor på Karolinska Institutet (KI) på olika sätt kampanjat för hans frigivning genom åren och kollegor från universitetet han arbetat med i Europa likaså.

Amnesty och Karolinska Institutet höll den 18 januari 2018 en gemensam manifestation.

Amnesty och Karolinska Institutet höll den 18 januari 2018 en gemensam manifestation. Foto: Amnesty

Den 28 mars 2018 överlämnade Amnesty och Kungliga Vetenskapsakademien 209 878 namnunderskrifter till Irans ambassad i Stockholm med krav att Ahmadreza Djalali skulle friges.

I november 2020 skrev 44 723 personer på knappt två dygn under en vädjan från svenska Amnesty om att dödsstraffet mot Ahmadreza Djalali inte skulle verkställas och att han omedelbart skulle släppas fri. Namnen överlämnades till Irans ambassad.

Mera information och nya aktioner finns på www.amnesty.se

Maja Åberg

Fakta/ Iran

Huvudstad: Teheran
Politik: Ockuperat av Sovjetunionen och Storbritannien under andra världskriget. 1953 störtas regeringen av USA och Storbritannien och shahen får makten. Hans auktoritära styre leder 1979 till omfattande protester från liberaler, socialister och prästerskapet.
Ayatolla Ruhollah Khomeini återvänder från exil i Frankrike och en islamisk republik utropas. I september 2022 utbryter stora protester mot moralpolisens kontroll av klädregler för kvinnor men kraven växer på avskaffande av den islamiska diktaturen.

Yta: 1 648 195  km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 86,7 miljoner.

Läs mer från Amnesty Press

Franske forskaren Roland Marchal fri efter nio månader i iranska Evin-fängelset (9 maj 2020)

Vida Mehrannia kämpar för sin dödsdömde man i Iran (9 mars 2019)

Samling mot dödsstraffet – sjunde världskongressen (7 mars 2019)

En kamp på liv och död (29 november 2017)

Reportage | 2023-01-10
Av: Miranda Solvang
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022