"Lågintensiv fred" i Guatemala
reportage | 2006-12-19 Av: Jenny Sjöö Saers |
"Ett land som inte tar hand om sitt förflutna kan inte bli riktigt demokratiskt". Det säger människorättsorganisationen ODHAG i Guatemala. I nästan fyrtio år plågades landet av ett blodigt inbördeskrig. Den 29 november 1996 skrev fredsavtalen under, men idag, tio år efter freden återstår ännu mycket för att skapa ett demokratiskt och jämlikt samhälle. I slutet av november besökte Orlando Rodriguez från ODHAG Sverige för att berätta om läget i Guatemala.
Orlando Rodriguez från människorättsorganisationen ODHAG talade om de utmaningar som Guatemala står inför, tio år efter fredsavtalen.
FOTO: Jenny Sjöö Saers
Inbördeskriget i Guatemala pågick 1960-1996. Hundratusentals personer torterades och dödades, de flesta ur mayabefolkningen. Flera undersökningar, bland annat av ODHAG, har pekat ut regeringsstyrkorna som de värsta förövarna.
Vid 1950-talet var Guatemala vad man brukar kalla en bananrepublik. Det amerikanska United Fruit Company hade i årtionden styrt över hela Centralamerika, en stor del av Karibien och i Sydamerika. I Guatemala utgjorde företagets investeringar nästan två tredjedelar av landets totala utländska kapital. United Fruit ägde 2 500 000 kvadratkilometer mark, hade stort inflytande över landets institutioner, och ägde Guatemalas enda järnvägslinje.
År 1951 tog Jacobo Arbenz Guzmán över som Guatemalas president, i vad som brukar ses som ett fritt och rättvist val. Han hade varit försvarsminister i Juan José Arévalos regering, som tagit makten genom en militärkupp 1944 och därmed avbrutit en fjorton år lång diktatur under Jorge Ubico. Arbenz var en hängiven reformvän, och beslutade att göra slut på United Fruits kontroll över landet, något som främst skulle komma Guatemalas indianer till godo. Ättlingarna till mayafolket hade under 1900-talet upplevt en tilltagande fattigdom, med hög barnadödlighet, dålig tillgång på mat, och magra jordar.
Arbenz utfärdade ett dekret som exproprierade delar av de stora jordegendomarna. Med detta utmanade han United Fruit, och väckte Washintons farhågor. Kalla kriget var iskallt vid denna tidpunkt, och allt som på minsta sätt kunde uppfattas som kommunism sågs som ett hot: president Dwight Eisenhower beslutade att med hjälp av CIA störta Arbenz. CIA:s kodnamn på operationen var PBSUCCESS. 1954 invaderade en grupp militärer, stödda av USA, Guatemala från Honduras. Gruppen leddes av Carlos Castillo Armas, som snabbt tog över landets regering. Armas mördades 1958, och general Idygoras Fuentes tog över.
I protest mot Fuentes allt mer auktoritära styre, försökte en liten grupp arméofficerare göra uppror 1960. De misslyckades, men upproret blev starten på det blodiga inbördeskrig som plågade Guatemala i nästan fyra årtioenden. Från 1950- till 1990-talet stödde USA:s regering Guatemalas armé med träning, vapen och pengar. Amerikanska specialstyrkorna ("gröna baskrarna") skickades till Guatemala för att förvandla dess armé till en "modern anti-upprorsstyrka". 1999 erkände president Bill Clinton att det var fel av USA att ha stött de väpnade styrkorna, som använde sig av brutala metoder - tortyr, lönnmord, avrättningar - och låg bakom majoriteten av de civila dödsoffren.
Mellan 1966 och 1982 styrdes Guatemala av en rad militärdominerade regeringar. 1966 tog Julio Cesar Mendez Montenegro makten, och under honom påbörjade armén en stor kampanj mot de vänsterorienterade gerillarörelser som var verksamma på landsbygden. Medan gerillarörelserna opererade mer sporadiskt, var de regeringsvänliga dödspatrullernas verksamhet desto större. I en av Amnestys mest frispråkiga rapporter skrev organisationen år 1981: "Människor som motsätter sig eller som tros motsätta sig regeringen grips systematiskt utan arresteringsorder, torteras och mördas. Denna tortyr och dessa mord är en del av den guatemalanska regeringens avsiktliga och mångåriga program". Det var i Guatemala som det nu välkända begreppet "försvinnanden" myntades.
Den 23 mars 1982 genomfördes åter en militärkupp. Kuppmakarna bad den före dette generalen Efraín Ríos Montt att ta över makten. Ríos Montt hade varit kristdemokraternas presidentkandidat i 1974 års val, och ansågs ofta ha blivit bestulen på segern i valet på grund av valfusk. Ríos Montt var nu pastor i den evangelikanska kyrkan Church of the World. I sitt tal då han svors in som president sade han att hans att det var "guds vilja" att han skulle styra landet. Ríos Montt skapade en militärjunta med tre medlemmar, som annullerade 1965 års konstitution, upplöste kongressen, förbjöd politiska partier och ogilitigförklarade vallagen. Efter några månader upplöste Ríos Montt sin egen junta och antog titeln "Republikens President". Den 18 juli 1982 stod det i tidningen New York Times att Ríos Montt sagt till en grupp indianer: "Om ni är med oss, ger vi er mat, om ni är mot oss, dödar vi er".
Perioden under Ríos Montt anses vara den allra blodigaste i inbördeskriget. Regeringen hade format lokala civila försvarspatruller (PAC), och dessa tillsammans med landets värnpliktsarmé slog till stor del ned gerillarörelserna, till enorma kostnader i civila dödsoffer. Den 8 augusti 1983 avsattes Ríos Montt av sin egen försvarsminister, general Oscar Humberto Mejia Victores. Rios Montt överlevde kuppen, och bildade ett nytt politisk parti, Guatemalas Republikanska Front (FRG). FRG blev med tiden Guatemalas största parti, och Ríos Montt valdes till talman i parlamentet 1995 och 2000. 2003 tilläts han ställa upp i presidentvalet, som vanns av Óscar Berger Perdomo och hans nationella allians bestående av tre partier. Ríos Montt kom på tredje plats med 19,3 procent av rösterna.
General Mejia tillät en viss återgång till demokrati i Guatemala. En ny konstitution antogs 1985, och Vinicio Cerezo, politiker för det kristdemokratiska partier, vann det första valet 1986. Hans civila regering meddelade att deras prioritet var att stoppa det politiska våldet och göra Guatemala till en rättsstat. En rad reformer genomfördes, till exempel skapandet av en lagstiftande människorättskommitté och en införandet av en ombudsman för mänskliga rättigheter. Militären återgick sakta till sin traditionella roll att upprätthålla säkerheten i landet. Två misslyckade kuppförsök genomfördes av officerare 1988 och 1989. Regeringen fick dock skarp kritik för sin underlåtenhet att undersöka och åtala kränkningar av demänskliga rättigheterna.
Under Cerezos två sista år vid makten var det folkliga missnöjet med regeringen stort på grund av att den misslyckats med att ta tag i Guatemalas problem: landet led av dålig ekonomi, barnadödlighet, brist på social service och sjukvård, analfabetism, och ökat våld. Under de följande åren försökte regeringarna lösa problemen med korruption och våld. Vid 1990-talets början kom fredsprocessen igång, med stöd av Förenta Nationerna. I slutet av november 1996 skrevs fredsavtalen under, efter sex års förhandlingar. 36 år av blodiga strider var officiellt över. Men mycket återstår innan Guatemala blir en fredlig och demokratisk stat.
ODHAG:s grundare, ärkebiskop Juan Gerardi. Han mördades 1998, efter att ODHAG släppt en rapport som anklagade statsapparaten för de fruktansvärda övergreppen under inbördeskriget.
FOTO: Amnesty International
Guatemala mellan krig och fred
ODHAG (Oficina de Derechos Humanos del Arzobispado de Guatemala) är ärkebiskopens organisation för mänskliga rättigheter i Guatemala. ODHAG grundades genom ett dekret från Guatemalas ärkebiskop Juan Gerardi Conedera den 8 maj 1990.
Flera rapporter har visat att det var regeringsstyrkorna som stod för majoriteten av övergreppen under inbördeskriget. 1998 släppte ODHAG en rapport som sade att statsapparaten och militären stått för 80 procent. Den "kommission för historiskt klargörande" (historical clarification commission, CEH), som skapades enligt fredsavtalen, satte andelen till 93 procent.
ODHAG:s arbete med rapporten leddes av organisationens grundare, ärkebiskop Juan Gerardi. Två dagar efter att rapporten släppts hittades han brutalt mördad. Förföljelse och mord med politiska förtecken sker än idag, berättade Hans Magnusson, chef för SIDA:s Latinamerikaavdelning, vid seminariet. **Måndagen den 23 januari i år hittades Darinel Domingo Montejo brutalt mördad. Han var bror till Mario Domingo Montejo som arbetar på ODHAG och är ansvarig advokat för utredningen av mordet på ärkebiskop Gerardi.
Orlando Rodriguez är ansvarig för ODHAG:s försoningsarbete. Vid sitt besök i Sverige höll han ett välbesökt föredrag på Historiska Muséet i Stockholm **där han berättade om läget i Guatemala idag.
- Hela samhället har inte tagit freden till sig, sade han. Det finns ett starkt motstånd från maktsfären.
Enligt Rodriguez har fredsavtalen bara delvis implementerats, och mycket som gjorts var inte vad man avsåg från början. Guatemala står inför tre stora utmaningar, berättade han. Den första utmaningen är att komma över de sociala orättvisorna, och göra en mer demokratisk fördelning av landets resurser. Tre fjärdelar av Guatemalas befolkning arbetar inom den så kallade informella sektorn. De som har riktiga anställningar får dåliga löner och dålig trygghet. 40 procent av befolkningen tjänar mindre än en dollar om dagen.
Nästa utmaning för Guatemala är att garantera de mänskliga rättigheterna och att vara en demokratisk rättsstat.
- Statsapparaten har begränsade möjligheter att göra detta, då maktgrupper motsätter sig, berättade Rodriguez. Staten är till för maktgruppernas intressen. Det politiska våldet är inbyggt i statsapparaten; mänskliga rättigheter har aldrig varit med på agendan.
Den tredje utmaningen är att skapa en stat som inkluderar alla, och som är solidarisk.
- När Guatemala formades som stat var det eliten som styrde, och urbefolkningen och de fattiga hade inte tillgång till rikedomen. Idag finns inget gemensamt projekt som alla kan känna sig delaktiga i. Det är brådskande att skapa ett inkluderande samhälle, sade Rodriguez.
- Läget är oroande, fortsatte Rodriguez. Freden är inte konsoliderad, och att genomföra fredsavtalen är en uppförsbacke. Staten klarar inte att ta hand om situationen ur en demokratisk synvinkel. Våld och brottslighet ökar, och staten har tagit till metoder som utomrättsliga avrättningar, vilket man kallar "social rensning".
De som arbetar på ODHAG utsätts för ständiga hot, men fortsätter ändå kampen för rättvisa för folkmordets offer.
- Bilden från vår utgångspunkt ser oroande ut, sade Rodriguez. Men vi får absolut inte tycka att läget är hopplöst, utan vi måste fördubbla våra ansträngningar.
ODHAG:s arbete har utökats under de 16 år som organisationen funnits. När man startade var arbetet mycket inriktat på försoning, det arbete som Orlando Rodriguez alltså leder. Ett annat viktigt arbete handlar om de döda, och möjligheten för offrens efterlevande att ge dem en värdig begravning. Sedan år 1997 har organisationen grävt upp fler än 60 massgravar, dokumenterat offren, och kunnat ge dem riktiga begravningar. Man genomför också familjeåterföreningar, håller utbildningar i fredlig konfliktlösning, och har kuratorer och stödpersoner ute i de lokala samhällena för att erbjuda psykologiskt stöd till offer och anhöriga, ett arbete som nått fler än 11 000 personer.
En man i publiken som varit i Guatemala sade att han upplevt att det pågår en "kamp om historien" i landet - att vissa vill förneka det som hände, och säger att det inte alls skedde något folkmord på 200 000 personer. Orlando Rodriguez höll med:
- Det finns personer som inte vill prata om det som hänt, som säger att det ska tystas ned. Staten har inte erkänt sitt ansvar i det som hände, och har inte bett offren om ursäkt. Det som hände måste diskuteras i samhället. Vi kan inte bygga ett nytt samhälle på en lögn.
- Makteliten är starkt rasistisk, berättade Rodriguez. Rasismen är ett uttryck för den gruppens intressen, och de kommer inte på eget inititativ att förändra sig. Det måste komma från folket, och det är en långdragen och svår process. Eliten kommer inte frivilligt att ge upp sina privilegier. Många av förövarna har fortfarande höga positioner i samhället.
ODHAG håller en manifestation utanför högsta domstolen i Guatemala City, i väntan på domen för mordet på ärkebiskop Gerardi.
FOTO: Amnesty International
Kampen mot straffrihet
I somras meddelades att den spanske domaren Santiago Pedraz har utfärdat en arresteringsorder för åtta personer som anklagas i målet gällande folkmord i Guatemala (läs AP:s notis här). Bland de åtta finns tidigare presidenten Efraín Ríos Montt. Den 14 december beslutade en domstol i Guatemala att skjuta upp beslutet huruvida man ska lämna ut Ríos Montt och de övriga anklagade till Spanien.
Det var fredspristagaren Rigoberta Menchú Tum och andra överlevande som bad domstolen i Spanien att ta upp fallet. Menchú, en kvinna från ursprungsfolket, skrev 1983 boken "Jag, Rigoberta Menchú, en indiansk kvinna i Guatemala"; en bok som öppnade omvärldens ögon för de fruktansvärda övergrepp som pågick i Guatemala. Hon fick Nobels fredspris 1992 **och har grundat Rigoberta Menchú-stiftelsen som strider för att övergreppen ska prövas i domstol.
Efter att ha misslyckats att ta upp fallen i Guatemala, vände sig Menchú och hennes grupp år 1999 till Spanien. Fallen gäller en attack mot Spaniens ambassad i Guatemala den 31 januari 1980. Regeringsstyrkor stormade ambassaden, som hade ockuperats av en grupp människor ur urbefolkningen, samt studenter. Ambassaden brändes ned och 39 personer dödades, bland dem Rigoberta Menchús far och tre spanska ambassadtjänstemän. Mordbranden ledde till att de diplomatiska relationerna mellan Spanien och Guatemala avbröts i sextion år.
Förutom ambassadattacken bad Menchús grupp även den spanska domstolen att ta upp ett fall av folkmord och utomrättsliga avrättningar av fyra jesuitiska präster från Spanien. Den spanska domstolen beslutade att pröva fallen med ambassadattacken och de fyra prästerna. 2005 beslutade den spanska konstitutionsdomstolen att man även kunde ta upp fallet med folkmord, vilket man tidigare sagt inte var möjligt under så kallad universell jurisdiktion.
Ríos Montt har förnekat anklagelserna mot honom och sagt att han inte hade någon vetskap om massakrerna mot civila. Han hävdar att "armén följde order", och att det fanns några officerare som "överdrev", men att han inte visste om detta vid den tiden. Åtalet mot Ríos Montt och de andra har delat Guatemala, skriver nyhetsbyrån Inter Press Service (IPS).
- Guatemalas självständighet från Spanien deklarerades den 15 september 1821, och nu bryter man mot detta, sade Francisco Palomo, Ríos Montts försvarsadvokat till IPS.
När denna artikel skrivs har man i Guatemala ännu inte fattat något beslut om huruvida Ríos Montt och de andra anklagade ska utlämnas för att kunna ställas inför rätta i Spanien, anklagade för folkmord, statsterrorism, tortyr, och olaga frihetsberövande.
- Vissa säger att Guatemala har en lågintenstiv fred, sade Hans Magnusson från SIDA. Reellt är det fred, men det som gav upphov till konflikten, det finns ännu kvar.
Jenny Sjöö Saers, Amnesty Press och media (praktikant)
Läs mer:
ODHAG:s hemsida (på spanska)
En kvinna som överlevt en massaker tänder ett ljus vid en minnesceremoni den 3 maj 2000.
FOTO: Amnesty International
reportage | 2006-12-19 Av: Jenny Sjöö Saers |