Slaveri då och nu
reportage | 2007-12-05 Av: Anna Gustafsson |
Även Sverige deltog i internationella slavhandeln och Storbritanniens förbud mot slavhandel kom 30 år före det svenska förbudet. Denna mörka sida av den svenska historien lyftes fram i Kungsträdgården i Stockholm i söndags vid en manifestation med tända svarta ljus.
Ett hundratal människor deltog i söndagens fackeltåg och manifestation i Kungsträdgården för att uppmärksamma FN:s internationella dag för slaveriets avskaffande. Under manifestationen var svarta ljus tända för att uppmärksamma Sveriges mörka historia som slavhandlande nation och för alla de människor som idag drabbas av slaveri. Statliga Delegationen för mänskliga rättigheter stod som arrangör och en rad frivilligorganisationer, däribland Amnesty, deltog i samtal på scenen.
Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni inledde samtalen genom att tala om Sveriges historia som slavhandlare och visade på sambanden mellan detta och nutida former av rasism och diskriminering.
- Rasismen bygger på en föreställning om ”den andra”, som någon som inte är en like.
Och man kan inte förslava någon som man ser som jämbördig, framhöll Nyamko Sabuni.
Thomas Bodström var en av talarna i Kungsträdgården på FN:s internationella dag för slaveriets avskaffande.
Bild: Mathias Grate
Victoria Kawesa, Afrosvenskarnas Riksförbund och Jan Lönn, Centrum mot Rasism diskuterade sedan Sveriges roll i slavhandeln. Det framkom att Sverige bland annat ett hade slavfort i Ghana (dåtidens Guldkusten) samt kolonin St. Barthélemy i Västindien som utgjorde en av handelsplatserna för slavtrafiken. Sverige exporterade även järn för produktion av bojor och kedjor. Det brittiska förbudet mot slavhandel kom 1807, för tvåhundra år sedan, men det svenska förbudet skulle dröja ytterligare trettio år. Den sista svenskägda slaven frigavs först för 160 år sedan.
Idag är slaveri förbjudet genom ett antal internationella konventioner men fortfarande lever minst 12 miljoner människor under slavliknande förhållanden. Amnestys ordförande Anna Nilsdotter samtalade med ECPAT:s ordförande Thomas Bodström och Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag om nutida former av slaveri, exempelvis människohandel av kvinnor och barn för sexuella ändamål och utnyttjande av människor som arbetskraft.
Amnestys Anna Nilsdotter framhöll att tvångsarbete och skuldarbete i allra högsta grad pågår i olika delar av världen idag och påpekade att det här rör sig om olika typer av förövare. Det finns dels stater som direkt kränker rätten till frihet från slaveri:
- I Kina döms medborgare till ”reform genom arbete”, ofta direkt av polisen, alltså utan rättvis rättegång och tillgång till försvarsadvokat, berättade Anna Nilsdotter. Dessa fängelser göms ofta bakom en kommersiell fabriksfasad och det har också påvisats att flera av dessa fabriker är leverantörer till västerländska företag.
Ett annat exempel är militärregimen i Burma som tvingar människor ur de etniska minoriteterna – även kvinnor och barn – att arbeta med vägbyggen, på plantager och på militärförläggningarna.
Den andra typen av förövare är privata aktörer vars kränkningar möjliggörs genom att stater av olika anledningar inte förmår att leva upp till sina åtagande om att förhindra tvångs- och skuldarbete. Fattigdom är den största anledningen till varför människor blir tvingade in i de här situationerna. Familjer kan exempelvis bli tvingade att ta lån för att köpa mediciner eller bekosta en begravning. Dessa lån kan sedan leda dem in i en skuldfälla där de tvingas arbeta av skulden. Inte sällan tvingas hela familjer arbeta, även barnen. Denna form av slaveri, skuldslaveri, förekommer bland annat i Pakistan och Indien där barn och vuxna utnyttjas för arbete i exempelvis jordbruk, på tegelbruk eller inom mattindustrin.
Amnestys ordförande Anna Nilsdotter diskuterade med Thomas Bodström.
Bild: Mathias Grate
Inom ramen för den globala kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor har Amnesty också uppmärksammat människohandel för sexuella ändamål eller trafficking som en av de mest utbredda och grövsta formerna av våld mot kvinnor. I rapporten “So does it mean that we have the rights? Protecting the human rights of women and girls trafficked for forced prostitution in Kosovo” påpekar Amnesty att de kvinnor och flickor som tvingas in i prostitution dels kränks av staten och rättsystemet men naturligtvis också av sina förövare och kidnappare.
Här påpekade Thomas Bodström att människohandel och sexköp inte är ett estniskt, ryskt eller thailändskt problem, utan ett faktiskt problem här i Sverige.
- Det handlar om marknadskrafter, framhöll Thomas Bodström.
Utan efterfrågan finns ingen marknad och utan en marknad finns ingen anledning till nyetableringar, nyrekryteringar och nya transporter av kvinnor och barn.
- Här handlar det alltså till sist om en attitydförändring hos förövarna, alltså hos svenska män, sade Thomas Bodström.
Text: Anna Gustafsson
reportage | 2007-12-05 Av: Anna Gustafsson |