»Vi fick gehör för vår oro«

– Jämfört med mina två tidigare ICM var årets möte en lugn tillställning. Det säger Sofia Halth, en av de svenska delegaterna vid Amnestys internationella rådsmöte som i augusti hölls i Berlin.

reportage | 2013-09-27
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2013
Våldet i Egypten ledde till en protestmanifestation utanför Egyptens ambassad i Berlin under ICM.

Våldet i Egypten ledde till en protestmanifestation utanför Egyptens ambassad i Berlin under ICM. Foto: Christian Ditsch/Amnesty International

Den 18-22 augusti samlades omkring 450 personer från Amnesty International till internationellt rådsmöte, ICM, i Berlin. ICM hålls vartannat år och är en möjlighet för sektioner och strukturer att välja internationell styrelse och fatta beslut om Amnestys framtida inriktning. Den svenska delegationen till ICM bestod i år av ordförande Sofia Halth, styrelseledamöterna Maria Eklund, Tora Törnquist, Natasja Persson, Pär Sköld samt generalsekreterare Lise Bergh.

Årets möte hölls i efterdyningarna av de öppna konflikter som har präglat det senaste året i samband med att Amnestys internationella sekretariat, IS, ska utlokaliseras från London till ett tiotal kontor runt om i världen. Genomförandet av processen, Moving closer to the ground, har väckt hård kritik från många anställda och flera strejker har genomförts på IS.

Märktes krisen på ICM?
– Nej, svarar Sofia Halth. Det var ingen orolig stämning utan en enighet om att processen nu går vidare. Ledningen har ju också besvarat och tagit till sig många av de kritiska synpunkter som en referensgrupp bestående av personer från olika sektioner framförde.

Många anställda på IS hade undertecknat ett brev där de begärde att få närvara på ICM för att få lägga fram sin syn men den internationella styrelsen sade nej. Var det ett riktigt beslut?
– Brevet skickades ju ut till delegaterna på ICM, svarar Sofia Halth. Jag tycker det var en korrekt bedömning att säga nej till närvaro från anställda. ICM är ett demokratiskt möte där syftet är att fatta beslut.

Amnestys 60-tal sektioner och strukturer, liksom den internationella styrelsen, har möjlighet att till ICM skicka in resolutioner, vilket motsvarar motioner, som sedan behandlas i beredningsgrupper. En del går sedan vidare till omröstning i plenum men inom Amnesty finns en konsensuskultur där strävan är att beslut ska fattas i enighet. Den svenska sektionen hade i år skickat in två resolutioner. Den ena som hade skrivits gemensamt med sektionen i Schweiz handlade om Amnestys biståndsverksamhet, bland annat från svenska Amnestyfonden, och den fick gehör.

– Där kunde vi notera att det fanns en okunnighet om att Amnesty överhuvudtaget har en biståndsverksamhet, förklarar Sofia Halth. Nu slogs det fast att biståndsverksamheten ska synliggöras och vara ett verktyg i Amnestys planering. Det fanns också röster som ifrågasatte att Amnesty ska ha biståndsverksamhet och det är tänkbart att frågan återkommer i framtiden.

Deltagare på ICM protesterade för att kräva ett stopp för sexuellt våld mot kvinnor i Egypten. Till vänster: Salil Shetty, Amnesty Internationals generalsekreterare.

Deltagare på ICM protesterade för att kräva ett stopp för sexuellt våld mot kvinnor i Egypten. Till vänster: Salil Shetty, Amnesty Internationals generalsekreterare. Foto: Christian Ditsch/Amnesty International

Den andra resolutionen handlade om Amnestys kärnvärden, uttryckt som internationell solidaritet, opartiskhet och oberoende, och att dessa kärnvärden ska tolkas på samma sätt i hela Amnesty och finnas med i det praktiska arbetet.

– Jag tycker det blev bra diskussioner och känner att vi har fått gehör för den oro vi har känt, bland annat genom att arbetet på eget land har blivit vanligare, konstaterar Sofia Halth. Nu blir det internationella styrelsens uppgift att se till att beslutet efterlevs.

Den internationella styrelsen hade också lagt fram ett förslag, som antogs, om grundprinciper som ska gälla för alla delar av Amnesty. I dessa grundprinciper slås bland annat fast att medlemmar, eller ombud för medlemmar, i en sektion eller struktur ska kallas till årsmöten och att styrelser väljs av medlemmarna. Här finns också regler för hur styrelsearbete ska bedrivas och hur tvister ska lösas.

ICM beslöt också att en översyn av Amnestys stadgar ska göras. I denna översyn kommer eventuellt flera kontroversiella förslag att hamna. Det kan till exempel gälla internationella styrelsens önskemål om rätt att få adjungera tre ledamöter som ska ges få full rösträtt.

– Där kan jag känna mig orolig, säger Sofia Halth. Det är en principiell fråga. Dessa styrelseledamöter kan ju inte väljas bort.

Sofia Halth känner också oro över tankegångar som finns om att ta bort resolutionsförfarandet, vilket kan försvaga sektionernas möjligheter att påverka Amnesty. Den svenska sektionen står fast vid att Amnesty fortsättningsvis ska vara en medlemsstyrd organisation.

På ICM i Berlin firades att ATT, det internationella vapenhandelsavtalet har antagits. Nigeria (bilden) blev det fjärde landet efter Island, Guyana och Antigua&Barbuda som ratificerade ATT.

På ICM i Berlin firades att ATT, det internationella vapenhandelsavtalet har antagits. Nigeria (bilden) blev det fjärde landet efter Island, Guyana och Antigua&Barbuda som ratificerade ATT. Foto: UN Treaty Collection

Amnesty har de senaste åren slagit fast ambitiösa tillväxtmål. På ICM i Berlin poängterades fast att fundrasing är människorättsarbete och att det är nödvändigt att ”integrera fundraising i alla våra aktiviteter”. Den svenska sektionen har haft ökade intäkter under ett antal år och har också en god tillväxt i antalet medlemmar som närmar sig 100 000.

Internationellt är dock bilden mer splittrad. Flera sektioner, som den amerikanska, har haft ekonomiska problem och har inte kunnat betala den avgift Amnestys 55 sektioner är ålagda att betala till IS. Stora sektioner, som Nederländerna, Italien, Frankrike och Storbritannien tappar medlemmar. Mindre sektioner, som Ghana, Filippinerna och Benin, kan istället rapportera om kraftiga ökningar i medlemsantal. Totalt har Amnesty idag drygt två miljoner medlemmar, en nedgång jämfört med år 2010 då nästan 2,2 miljoner var medlemmar. Därtill kommer regelbundna bidragsgivare och det som kallas aktivister.

På ICM beslöts att Amnesty ska arbeta med flera nya frågor. Det gäller bland mänskliga rättigheter vid stora katastrofer som naturkatastrofer och kärnkraftsolyckor, bönders rättigheter, rätten till mat, vatten och sanitet samt människorättsfrågor inom idrottsrörelsen och vid större sportevenemang.

– Svenska sektionen är lite skeptisk till nya områden då vi redan nu har många arbetsområden, säger Sofia Halth.

Hon välkomnar därför att de två stora kampanjerna Amnesty ska driva de kommande två åren handlar om tortyr, en gammal Amnestyfråga, och sexuella och reproduktiva rättigheter, SRR.

– När det gäller SSR har ju svenska sektionen velat gå längre i abortfrågan än Amnestys nuvarande position, påpekar Sofia Halth. Nu kan vi i alla fall notera att till och med den irländska sektionen är beredd att delta i arbetet för avkriminalisering av abort.

Även om Amnesty är en rörelse där strävan till enighet är grundläggande finns det ibland åsiktsskillnader. Den 30 september skulle konsultationsperioden för utkastet från IS till Amnestys nya policy om synen på sexarbete gå ut.
– Nu fick vi gehör för att konsultationstiden förlängs till juni nästa år, säger Sofia Halth. Detta är en komplex fråga som behöver diskuteras ordentligt.

Förslaget till policy innebär att Amnesty ska arbeta för avkriminalisering av sexarbete och förslaget går också mot det synsätt som har gjort att Sverige och flera andra länder har kriminaliserat köp av sexuella tjänster. Staten ska inte lägga sig i samtyckande vuxnas sexliv även om ersättning utgår är budskapet i förslaget. Det kommer säkert väcka en del debatt inom Amnesty det kommande året.

Ulf B Andersson

reportage | 2013-09-27
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2013