Sexuella rättigheter: En ny utmaning?

reportage | 2005-04-12

Området sexuella rättigheter innehåller många spänningar och motsägelser. En av de viktiga frågorna är hur staten ska blandas in i kampen för sexuella rättigheter. Var och hur möts det privata och samhället när det gäller sexualitet?

  • I statens ansvar ingår att garantera våra sexuella rättigheter samtidigt som sexualitet är en högst privat angelägenhet.

  • Och samtidigt som staten ska fungera som en garant för de mänskliga rättigheterna är den också en av förövarna av brott mot sexuella rättigheter.

Dessa är några av de frågor som folkrättsjuristen Alice Miller, från Columbia University i New York, tog upp när hon föreläste om sexuella rättigheter vid Fonden för mänskliga rättigheter i Stockholm, den 4 april.

Alice Miller har också en bakgrund inom Amnesty och International Gay and Lesbian Human Rights Commission, en ideell organisation som jobbar med att försvara alla människors rätt att bejaka sin sexuella läggning, HIV-smittades rättigheter och genusfrågor.

Sexuella rättigheter har börjat diskuteras som ett eget område inom mänskliga rättigheter och handlar om rätten till sexuell hälsa, rätten att fritt välja sexpartner, och rätten att slippa bli utsatt för sexuellt våld eller tvång. Det innefattar: HBT-gruppers rättigheter (homo-, bi-, transsexuella), rätten till lust, kvinnlig könsstympning, våldtäkter, sexuellt slaveri, kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, påtvingad prostitution, HIV-frågan och reproduktiva rättigheter.

Alice Miller vid seminariet i Stockholm

  • Det kanske är ironiskt att ha någon från USA som talar om de här frågorna, sa Alice Miller och lyfte ena ögonbrynet, men vi har en stor diskussion om mänskliga rättigheter i USA just nu.

  • Detta kan vi tacka president Bush för som har genomfört ett moraliskt korståg för att ändra den sexuella moralen i USA. Hans handlingar har lett till att människor börjat ställa krav på sexuella rättigheter.

Med akademisk elegans och med bestämda gester gav hon åhörarna en snabb tur genom den sexuella rättighetshistorien, vilken spänner över cirka 30 år.

Alice Miller fångade med några effektfulla exempel den glidande moralen som rör sexualitet och den stora klyftan som ofta finns mellan statsmakterna och allmänheten, inte minst i USA där debatten nu domineras av de konservativa krafterna.
- Förhållandet mellan makt och sexualitet är nära sammanflätat, sa hon bland annat.

I USA är sexualiteten också starkt kopplad till den praktiska politiken. Ett exempel är det amerikanska biståndet som idag bara ges till de organisationer som följer den amerikanska sexuella moralen. Denna så kallade ”gag-rule” får allvarliga konsekvenser i tredje världen till exempel för arbetet mot HIV och aids eftersom det inte är tillåtet att sprida exempelvis kondomer eller andra preventivmedel.

Sexuella rättigheter har knutits till människorättsrörelsen sedan 1980-talet berättade Alice Miller. En viktig milstolpe var befolkningskonferensen i Kairo 1994, där reproduktiv hälsa togs upp.

De viktiga framstegen tycker hon har skett inom just de internationella organen, i internationella fördrag och konventioner, inom till exempel FN-systemet och Europadomstolen.

Alice Miller lyfte särskilt fram FN:s kommission för mänskliga rättigheter där hon tycker att regeringsföreträdare ofta samtycker i frågor som är viktiga för dem som arbetar med sexuella rättigheter. De gjorde exempelvis gjorde ett uttalande 1994 där man fastslog att lagstiftning som förbjuder sex mellan två vuxna där båda samtycker är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och en form av diskriminering

Men något man ännu inte lyckats enas om är frågan om det är diskriminering att inte tillåta två personer av samma kön att ingå äktenskap. En fråga som fortfarande är kontroversiell i många länder. I kommissionen ingår representanter från 53 av FN:s medlemsländer som utses av FN-organet ECOSOC och för beslut krävs konsensus eller att någon avstår från att rösta.

Anita Klum, generalsekreterare för
MR-fonden var en av åhörarna

Alice Miller ansåg att det är viktigt att alla som jobbar med frågor om sexuella rättigheter i olika länder uppmärksammas på vad företrädare för deras länder säger i internationella sammanhang eftersom hon tror att de ofta inte är medvetna om det.

Europadomstolen har också tagit några intressanta beslut som gynnat arbetet för sexuella rättigheter. Bulgarien har exempelvis dömts för att inte ha undersökt ett våldtäktsfall tillräckligt med hänvisning till att en kvinna som har sex med två män är en dålig kvinna.

Domen kan få stor betydelse eftersom många stater fortfarande utdömer mildare straff i fall där de anser att kvinnan visat dåligt uppförande.

  • Detta betyder att staten anses ansvarig om den inte undersöker fall där samhällets moraliska sex-koder brutits, sa Alice Miller.

Den tidiga diskussionen inom den internationella rättighetsrörelsen handlade om att sexualitet är en privat angelägenhet som inte staten ska blanda sig i. En viktig lärdom med tiden har dock varit att statens inblandning är nödvändig för att garantera vissa rättigheter. Men den ska vara fri från en ideologi som kan skada exempelvis den sexuella mångfalden.

Alice Miller ansåg att fokus i rättighetsarbetet bör ligga på: vad vi har rätt att göra, och vad vi bör skyddas från.

Hon förespråkar inte en speciell lagstiftning för sexuellt relaterad brottslighet eller att våld mot exempelvis homosexuella ska dömas hårdare. Den svenska sexköpslagen ansåg hon till exempel har lett till att problemet förvärrats eftersom prostitutionen gått under jorden vilket kan leda till en försämrad situation för de prostituerade och att kriminaliteten ökar med de internationella ligorna som lockats till landet. När det gäller våld mot homosexuella ska det finnas utrymme att döma inom den generella lagstiftningen.

  • Bögar och lesbiska dödas för att förövarna inte blir straffade. Staten måste garantera att de inte klarar sig undan straff. Den andra frågan är underordnad. Det är mer en fråga för en upplysningskampanj.

Maja Åberg från Amnesty ställde en
fråga till panelen om prostitution

Det stora problemet är ju trots allt att brott mot homosexuella inte straffas alls och att både polis och rättsväsende i många länder ser mellan fingrarna vid sådana brott, vilket också gäller våld mot kvinnor, prostituerade, och hedersrelaterat våld.

Avslutningsvis sa Alice Miller att det är på tiden att det tas ett samlat grepp om arbetet för sexuella rättigheter och hon betonade att det är viktigt att vara medveten om de sexuella normer som genomsyrar våra samhällen på alla plan även inom människorättsrörelserna.

  • Fortfarande finns en norm om avhållsamhet för kvinnor och att män styrs av lust. Detta gäller inte bara från statsmakternas sida utan den normen finns även på många håll inom ideella organisationer och bland människorättsaktivister som till exempel inte vill arbeta med, eller kopplas samman med, prostituerade eller de homosexuellas organisationer.

Text och bild: Solveig Hauser
praktikant Amnesty Press och Media

reportage | 2005-04-12