Försiktig hoppfullhet bland exilirakier i Sverige

reportage | 2003-04-22

Uppbyggnadsfasen efter kriget i Irak har inletts. Många vill vara med och dela på makten i det vakuum som Baathregimens upplösning lämnat efter sig. Bland exilirakier är lättnaden stor över Saddam Husseins fall. Frustration och maktlöshet inför krigets konsekvenser blandas med försiktig men påtaglig hoppfullhet inför framtiden. Det framkommer när Amnesty Press pratar med Michel Mammoo, kristen assyrier, Chiavan Bamarni och Adiba Isa, kurder från norra Irak, i Stockholm.

De har alla välkomnat det just avslutade kriget som en sista utväg för Irak.
- Kriget var det bästa som kunde hända i Irak, menar Chiavan Bamarni, studerande och sektions- och medlemsansvarig på Kurdiska Ungdomsförbundet. Visst är det hemskt med krig men det kunde inte undvikas längre. Sanktionerna och vapeninspektionerna fungerade inte.

Michel Mammoo, författare och chefredaktör för Assyriska Riksförbundets tidskrift Hujådå, är också positiv om än något mer tudelad i sin dom av kriget.
- Irakiska folket i exil och även de som är förtryckta i hemlandet har i över 30 år väntat på denna dag, säger han. Det känns som att det finns hopp igen: fria kontakter, relationer, besök, sysselsättning, media med frihet i ett demokratisk land. Men samtidigt är det oerhört tragiskt att så många oskyldiga barn, kvinnor och gamla människor förlorat sina liv.

Adiba Isa, doktorand vid Karolinska Institutet och aktivt engagerad i sitt folks framtid, anser att Irak i dag står vid ett vägskäl, och att kurdernas framtid är beroende av valen som nu görs.
- Det som händer nu är bland det viktigaste i kurdernas historia. Och om ett par år hoppas jag att läget stabiliserat sig och man kan resa dit utan att vara orolig, säger Adiba Isa.

Alla tre delar tron att det som nu händer på ett väsentligt sätt kommer att förändra deras hemland. Chiavan Bamarni och Adiba Isa är inte fullt lika optimistiska som Michel Mammoo, vilket inte är konstigt med tanke på att hotet från Turkiet mot kurderna i norr finns kvar.

  • Det absolut viktigaste är att EU gör klart att medlemskap inte kan bli aktuellt för Turkiet om de går in i norra Irak, säger Adiba Isa. Hon har följt utvecklingen noga de senaste veckorna.
  • Jag vill säga till svenska regeringen att inte glömma bort oss kurder. Mer stöd behövs för att uppmärksamma hotet mot kurderna, och den svenska regeringen måste påverka EU att ta ansvar för kurdernas situation.

Chiavan Bamarni och Adiba Isa i
Kurdiska Ungdomsförbundets lokaler
i Nacka.

De kallar sina hemtrakter södra Kurdistan, och menar att kurderna i norra Irak känner sig mer kurdiska än irakiska.
- Vi har fått en mycket starkare kurdisk identitet efter allt förtryck, säger Adiba Isa.

En överväldigande majoritet av unga irakiska kurder i Sverige är beredda att åka hem och hjälpa till i uppbyggnaden av sitt land, menar Chiavan Bamarni. Att delta i det humanitära arbetet är viktigt men de flesta är även beredda att kriga om det skulle behövas.
- Hotet från Turkiet kan aldrig accepteras. Alla är överens om att det viktigaste nu är att inte Turkiet går in i norra Irak. Då kommer vi att slåss för vår frihet, säger Chiavan Bamarni.

Michel Mammoo har publicerat 10 böcker på assyriska, arabiska och svenska. Han har bott 25 år i Sverige. Han menar att assyrierna givetvis är mycket glada över de nya möjligheter och hyser framtidstro, efter att ha varit förtryckta och förföljda lång tid.

  • Innan Iraks befrielse kändes det som om vi befann oss i en djup dröm, i ett fängelse. I dag ser att vi är fria och kan nu vakna upp för att förverkliga och realisera våra drömmar.
  • Med rättigheter och skyldigheter som medborgare och en folkgrupp i det irakiska samhället, och åter uppleva känslan av att tillhöra det äldsta folket i landet som bidragit till och skapat den första civilisationen, säger Michel Mammoo.

Han är kritisk till hur irakierna och hans folk har porträtteras i svensk media.
- Det är ingen tvekan om att svensk media inte lyckats med att lyfta det enskilda människoödet, eller på ett rättvist sätt skildra livet för de mest utsatta grupperna i det irakiska samhället. Det gäller framför allt assyrierna som ständigt betecknas som ”kristna kurder” eller ”kristna araber”. Vi skulle aldrig acceptera att grupper i vårt eget samhälle skildras på ett så ytligt sätt.

Michel Mammoo är också frustrerad över det kaos som släpptes lös när regimen i Bagdad föll.
- Tragiskt är också att historiska och kulturella källor vandaliserats av plundrare. Den mesopotamiska kulturen och historien håller på att våldtas framför våra ögon. Jag känner en oerhörd besvikelse och frustration. Det skulle aldrig accepteras om det exempelvis skulle vara brittisk kulturarv det handlade om. Det säger en del om avsaknaden av respekt för områdets historia och kulturarv, säger han.

Ett krig ger alltid upphov till starka och motstridiga känslor. Ilskan blandas med glädje över vad som faktiskt uppfattas som en befrielse, eller åtminstone en vändpunkt av stora mått. Vad hoppas de då på för sitt land?

Ja, Adiba Isa hoppas på en federal stat i Irak med självstyre för kurderna, med en viss politisk självständighet och där kulturella rättigheter garanteras.
- Oron och maktlösheten som många kurder har känt under kriget finns kvar, men blandas nu med försiktiga förhoppningar om framtiden. Man vågar inte riktigt vara glad ännu, säger Adiba Isa, ovissheten är för stor.

Chiavan Bamarni är fortfarande orolig,
men också optimistisk för framtiden.

  • Det är fortfarande jobbigt, ibland vet man ingenting, säger Chiavan Bamarni vars pappa bor kvar där. Men jag tror inte att så många irakier är ledsna över kriget, känslan är att det inte kunnat bli sämre än vad det varit.

Michel Mammoo uttrycker sin hoppfullhet på ett poetiskt vis.
- Jag önskar att Irak, mitt första land, skall samla alla nationaliteter och etniska grupper under en gemenskap som bygger på trygghet och säkerhet. Som en vacker trädgård som består av olika träd som ger nyttiga frukter till alla, utan att skilja människor åt.

Samtidigt poängterar han vikten av att FN får spela en central roll i uppbyggnaden och demokratiseringen av landet.
- Nu har vi chansen att skapa öppenhet, jämlikhet och möjligheter för människor att förverkliga sina drömmar och positiva idéer. Men för att vi skall nå dit kommer det att krävas tid och tålamod. Och arbetet måste ske under FN- flagg, avslutar Michel Mammoo.

Text och bild: Alex Amnéus

reportage | 2003-04-22