PRIDE2016: Den hårda verkligheten för hbtq-personer i Ryssland och Vitryssland

Den vitryske hbtq-aktivisten Ihar Tsikhanyuk gästade Stockholm under Prideveckan. Fortfarande har ingen dömts för misshandeln 2013, då han angreps av polis i den vitryska huvudstaden Minsk. Och i Ryssland har klimatet för aktivister hårdnat efter den nya lagen år 2013.

reportage | 2016-07-30
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2016
Ihar Tsikhanyuk bjöds in till Stockholm Pride av Amnestys hbtqi-grupp i Stockholm.

Ihar Tsikhanyuk bjöds in till Stockholm Pride av Amnestys hbtqi-grupp i Stockholm. Foto: Charlie Olofsson

– Det är svårt att få sådana här brott utredda. De skyldiga straffas sällan, säger Ihar Tsikhanyuk från scenen i Pride House.

Det var för drygt tre år sedan, efter att han och andra aktivister hade försökt att registrera en hbtq-organisation, som han stoppades av polisen. De trakasserade honom, tryckte ner honom mot marken och slog honom gång på gång. Ihar Tsikhanyuk anmälde misshandeln, men utredningen lades snabbt ner. När händelsen uppmärksammades av Amnesty International togs rättsprocessen upp igen men fortfarande har ingen fällts för brottet. Under brevskrivarkampanjen ”Skriv för frihet” 2013 lyftes Ihar Tsikhanyuks fall upp av Amnesty.

Ihar Tsikhanyuk har inte mycket hopp om att få upprättelse, men han tycker ändå att det har kommit någonting positivt ur misshandeln.
– Vi har fått tillfälle att vädja till det internationella samfundet och få vår situation uppmärksammad, säger han.

Efter seminariet på Pride House får Amnesty Press en kort intervju. Att den internationella uppmärksamheten stör regimen är tydligt, menar Ihar Tsikhanyuk. Titt som tätt blir han kallad till säkerhetspolisen, KGB, som försöker övertala honom om att vara tyst. Senast vid nyår kallades han till ett möte.
– De försökte svartmåla Amnesty och få mig att lägga ner min internationella kampanj, men jag ger mig aldrig, säger han.

På plats under Prideveckan fanns även den vitryska hbtq-aktivisten Natalia Mankouskaya. Hon deltog i seminariet Dictatorships vs LGBT rights: threats and tendencies in Russia and Belarus, som arrangerades av Civil Rights Defenders. Det var proppfullt i lokalen och vissa åhörare fick sitta på golvet.
– Tänk att ni, som har fått så många rättigheter tillgodosedda, vill komma hit och lyssna på det här sorgsna seminariet. Ert intresse för vår situation är ovärderligt, sade Natalia Mankouskaya från scenen.

Natalia Mankouskaya berättade om den nya lagen i Vitryssland (Belarus), en lag som liknar det ryska förbudet mot så kallad ”homosexuell propaganda” till minderåriga.

Natalia Mankouskaya berättade om den nya lagen i Vitryssland (Belarus), en lag som liknar det ryska förbudet mot så kallad ”homosexuell propaganda” till minderåriga. Foto: Charlie Olofsson

Seminariet fokuserade på de nya lagarna som försvårar arbetet för hbtq-personer i Vitryssland (Belarus) och Ryssland.
– För några år sedan var jag avundsjuk på den ryska hbtq-rörelsen för att de hade möjlighet att samlas på ett annat sätt än vi, men nu finns inget att vara avundsjuk på längre, sade Natalia Mankouskaya.

Hon hänvisade till den ryska lagen som förbjuder så kallad ”homosexuell propaganda” där information om ”icke-traditionella sexuella relationer” är förbjudet om informationen kan nå minderåriga, det vill säga personer under 18 år.

Lagen, som antogs år 2013, har kraftigt begränsat den ryska hbtq-rörelsens möjligheter till organisering. I april i år antogs en liknande lag i Vitryssland. Den är mer diffus än den ryska lagen och det är fortfarande oklart vad lagen kommer innebära för hbtq-rörelsen i landet. Enligt lagen ska ”barn skyddas från information som är skadlig för deras hälsa och utveckling”.

– Vi behöver ert stöd nu, det närmsta året, innan lagen träder i kraft 1 juli 2017. Det är extra viktigt att det internationella samfundet sätter press nu för det kommer att påverka hur lagen används mot oss, sade Natalia Mankouskaya.

Det har blivit vanligare att hbtq-personer i Ryssland outas eller utpressas, sade Jonny Dzhibladze under seminariet.

Det har blivit vanligare att hbtq-personer i Ryssland outas eller utpressas, sade Jonny Dzhibladze under seminariet. Foto: Charlie Olofsson

Vid samtalet medverkade även Jonny Dzhibladze, från den ryska organisationen Coming Out Initiative Group, med bas i Sankt Petersburg.

– Hbtq-personer ses som ”enemies from within”. Så är det i Ryssland nu. Nationalistiska och konservativa värderingar har blivit den dominerande ideologin och hatiska uttalanden från politiker har blivit norm, sade han.

Det hårdnande klimatet i Ryssland har lett till ökad utsatthet hbtq-personer och hatbrott har blivit vanligare. Bara i år har det skett två homofoba mord i Sankt Petersburg, berättade Jonny Dzhibladze. Han vittnade också om utbredd diskriminering.

– Vi har problem med att hbtq-personer outas för sina arbetsgivare. Det här drabbar särskilt lesbiska och transpersoner. Det är flera lärare som har blivit tvingade att sluta efter att de har outats, sade han.

– Det kommer att ta lång tid innan vi får hbtq-rättigheter i Belarus, tror Ihar Tsikhanyuk.

– Det kommer att ta lång tid innan vi får hbtq-rättigheter i Belarus, tror Ihar Tsikhanyuk. Foto: Charlie Olofsson

Ihar Tsikhanyuk ser liknande problem i Belarus. Påhopp och trakasserier är vardag för hbtq-personer i landet. I dagsläget finns inga planer på att försöka registrera någon hbtq-organisation och aktivister undviker att arrangera stora, breda aktioner.

– I tio år försökte vi registrera ”Gay Belarus” men det gick inte. Vi har försökt få tillstånd för Pridearrangemang om och om igen men det går inte så nu försöker vi med andra medel istället, säger Ihar Tsikhanyuk till Amnesty Press.

Han berättar att olika grupper anordnar enstaka seminarier och utställningar. Det hålls också särskilda träffar för föräldrar till hbtq-personer för att informera och öka acceptansen.
– När vi sprider information använder vi queer-begreppet istället för hbtq. Myndigheterna vet inte vad queer är och det utnyttjar vi, säger han och fortsätter:
– Vi har gått under jord och arbetar på en annan nivå. Det kommer att ta lång tid innan vi får hbtq-rättigheter i Belarus, men vi får bara fortsätta. Det finns inga andra alternativ.

Sedan Amnesty inledde sin stödkampanj har Ihar Tsikhanyuk fått ta emot mängder av brev från personer som vill visa sitt stöd. För ett år sedan hade han fått över 15 000 brev. Hur många det är nu vet han inte.

– Breven har betytt enormt mycket. De har gett mig kraft att fortsätta. När det har känts tufft har jag öppnat några och fått ny styrka, säger Ihar Tsikhanyuk.

Prideparaden i Stockholm: Ihar Tsikhanyuk (i mitten) tillsammans med Lisa Tistad och Nadia Zabehi från Amnestys hbtqi-grupp i Stockholm.

Prideparaden i Stockholm: Ihar Tsikhanyuk (i mitten) tillsammans med Lisa Tistad och Nadia Zabehi från Amnestys hbtqi-grupp i Stockholm. Foto: Louise Bergetoft

Under lördagen gick han med Amnesty i Prideparaden genom Stockholm.
– Det är det största queerhändelsen i mitt liv. Jag har aldrig varit på ett sådant här stort Prideevent tidigare, säger han.

Charlie Olofsson
charlie.olofsson@gmail.com

En kortare version av denna text publiceras i Amnesty Press nummer 3/2016.

Amnesty Press på Stockholm Pride 2016

PRIDE2016: Hård kritik från RFSL mot Stockholm Pride efter incident på Pride House (31 juli 2016)

PRIDE2016: Besvikelse över regeringens utspel i transfrågan (28 juli 2016)

Läs mer
Spread of Russian-Style Propaganda Laws (Human Rights First 11 juli 2016)

Lagar mot ”homosexuell propaganda” oroar hbtq-rörelsen i Centralasien (Amnesty Press 12 juni 2016)

Lagar mot diskriminering – bra men sedan ska de genomföras (Amnesty Press 24 februari 2016)

»Jag stannar i Vitryssland« (intervju med Ihar Tsikhanyuk i Amnesty Press nummer 3/2014)

»Uganda! Ryssland!« (Krönika av Ulrika Westerlund från RFSL i Amnesty Press nummer 3/2013)

Regnbågar i bojor: Vitryssland och arabvärlden (Amnesty Press 30 juli 2009)

Bilder av kärlek som provocerar i Vitryssland (Amnesty Press 26 maj 2009)

reportage | 2016-07-30
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2016