Med kortbyxor i Visby

• Vi vill att Telia Sonera ska se till att mänskliga rättigheter inte kränks genom företagets agerande. Azerbajdzjan är ett exempel. Här rapporterar Amnesty om systematiska kränkningar och landet är hårt drabbat av korruption. Johan Florén, ordförande i Amnesty Business Group, står i kortbyxor på Donnersgatan med en mikrofon och försöker dra till sig uppmärksamheten i eftermiddagssolen bland folk som är på väg mot Almedalen. Amnesty Press är på plats i Visby.

Enligt statistikerna sattes ett ”all time high” i Almedalens historia som politisk arena tisdag 4 juli. Förutom miljöpartiets talarkväll i själva parken genomfördes 118 officiellt arrangerade arrangemang denna dag när solen strålade över Visby. Johan Florén och hans utfrågare Fredrik Kron, kampanjledare i Amnesty, var inte de enda som använde shorts och solglasögon som arbetsklädsel. Att fånga uppmärksamheten i detta åsiktseldorado är en svår konst, och några större åskådarskaror stannade inte till för att höra Johan Floréns krav på att Telia Sonera och andra svenska företag får klara direktiv från regeringen för hur deras arbete för mänskliga rättigheter ska se ut .

”Almedalen är ett jippo och kanske inte rätt miljö för alla frågor” sade Olle Schubert från Westanders pr till tidningen Resumé, som under Almedalen utkommer som dagstidning. Men Amnesty och många andra organisationer har i år för första gången åkt till Visby för att föra in andra frågor än vilken regering som ska bildas efter valet eller fastighetsskattens framtid.

ABG:s Johan Florén utfrågas av Amnestys kampanjledare Fredrik Kron

Amnesty har i år för första gången satsat på att ha egna arrangemang under en Almedalsvecka, som en del av kampanjen ”En aktiv röst”. Amnestys Face-to-face värvare konkurrerar med de politiska partierna och allsköns organisationer om de ”vanliga” medborgare som faktiskt också rör sig på Visbys gator. På tre timmar hade 30 nya medlemmar värvats till Amnesty under måndagen.

Tisdagen var dagen då Amnesty Business Group, ABG, valde att sätta fokus på statliga företags ansvar. Ett drygt 40-tal personer kom till det tvåtimmars seminarium ABG arrangerade på förmiddagen, under rubriken ”Staten tar inte sitt ägaransvar”. I ett samtal, under ledning av Johan Florén, konstaterade politiker från folkpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna att statliga företag bör uppföra sig bättre än privata företag när det gäller mänskliga rättigheter. ABG har den senaste tiden publicerat rapporter om LKAB, Nordea, Sveaskog, Exportkreditnämnden och nu i veckan Telia Sonera. Statligt ägda företag har ett speciellt ansvar då skyddet av mänskliga rättigheter är ett ansvar för stater, anser Amnesty.

- Vår slutsats av rapporterna är att inte finns någon systematisk styrning och uppföljning från statens sida, konstaterade Johan Florén på seminariet.

Denna kritik riktades också tidigare i våras från Riksrevisionen. Amnesty vill att svenska företag, oavsett ägare, ska göra analyser av risken att mänskliga rättigheter kränks i samband med utlandsetableringar.

Det kan gälla anställdas rätt att till exempel fackligt organisera sig. Men det kan också handla om huruvida ett svenskt företag, som Telia Sonera – till 45 procent ägt av svenska staten – genom sina aktiviteter i Kina bidrar till inskränkningar i yttrandefriheten. I Kina har stora internetleverantörer gått med på att censurera känsliga frågor, till exempel massakern vid Himmelska fridens torg i Peking 4 juni 1989.

Linda Andersson från Sveaskog berättade om hur företaget, som har en omsättning på sex miljarder kronor och 750 anställda, vill vara ett föredöme både på miljöområdet och när det gäller mänskliga rättigheter.

• Vi står för ett ansvarsfullt skogsbruk och har sociala mål med indikatorer som kan följas upp. Vi strävar efter att det ska vara en säker arbetsmiljö för de anställda och att mänskliga rättigheter, inklusive ekonomiska och sociala, ska respekteras. Vi samarbetar också med WWF, Världsnaturfonden, som gör stickprov, sade Linda Andersson.

Paneldeltagarna diskuterar statens ansvar. Från vänster Birgitta Ohlsson, Linda Andersson och Per Landgren

Hon sade också att Sveaskogs styrelse kräver redovisning av hur implementeringen av företagets etiska politik har fungerat.

• Vi uppfattar det som att vi har klara direktiv från ägaren.

ABG har i sin rapport om Sveaskog pekat på risker för kränkningar av mänskliga rättigheter genom företagets dotterbolag i Baltikum, men också genom köp av virke från Ryssland.

• Vi ställer krav, bedyrade Linda Andersson. Och det är inte så att vi bara tittar på lägsta pris!

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot från folkpartiet, förklarade att företag ska bedömas just som företag, och inte något annat:

• Vare sig de är statligt eller privat ägda så är inte företag Röda korset. De har inte som uppgift att revolutionera världen, arbeta för freden eller dödsstraffets avskaffande. Företag är inte heller Nelson Mandela. Företag ska ge avkastning åt aktieägarna, deras uppgift är inte att vara världsförbättrare.

Det hindrar dock inte att det finns kapitalistiska företag som gör frågan om etik till en profilfråga, sade Birgitta Ohlsson och nämnde Bodyshop som exempel. Och det finns företag som genom sitt agerande aktivt bidrar till att situationen för mänskliga rättigheter försämras, sade hon och nämnde Lundin Oils agerande i Sudan för fem år sedan som exempel.

• När det gäller statliga företag tycker jag dock att vi politiker har ett ansvar, sade Birgitta Ohlsson. Sedan har vi som individer också ett ansvar. Att leva som man lär har betydelse. Om tio procent av västvärldens konsumenter handlar rättvisemärkt betyder det mer än allt samlat bistånd. Jag kan själv bestämma att ett företag som satsar på sexistisk skitreklam inte ska få en krona av mina pengar och jag som inte äter kött har därmed valt att inte stödja köttindustrin.

Hon pekade också på hur ett företag som Microsoft genom att ställa ultimatum hade kunnat påverka den repressiva regimen i Singapore till ökad tolerans när det gällde homosexuella.

Lena Klevenås

Lena Klevenås var socialdemokratisk riksdagsledamot 1991-98. Nu har hon bytt parti och kandiderar i höstens val till riksdagen för miljöpartiet. Hon sade att hon var besviken och skäms över hur statliga företag agerar.

• Jag trodde att statliga företag var ett föredöme, sade hon. Jag trodde att företag som inte ska generera vinst till aktieägarna tog ett samhällsansvar. Men LKAB är verksamma i Kina, ett land där befolkningen inte ens får röra sig fritt och folk kan dömas till straffarbete i gruvor, där tusentals arbetare dör varje år i olyckor. Kina är också ett land där fackföreningar och yttrandefrihet saknas.

Lena Klevenås tog också upp Vattenfall, som sysslar med torvbrytning i Vitryssland, ett land som brukar beskrivas som Europas sista diktatur och köper uran från Uzbekistan, där massakern i Andijan i maj 2005 satte landet i blickfånget.
Lena Klevenås förklarade att hon hade förändrat sin syn på företagsamheten:

• Förut nästan hatade jag näringslivet. Nu kan jag se roliga tendenser på hur det finns företagsledare som funderar på sin verksamhet. Det skapas forum som det i Tällberg, där det politiska och ekonomiska livet möts, och jag kunde själv förra veckan se hur miljö och fred diskuterades där. Vi drömmer alla om en bättre värld och jag är lite besviken på Birgitta Ohlssons begränsade syn på företagens uppgifter.
  Lena Klevenås betonade också att alla mänskliga rättigheter, även de ekonomiska, sociala och kulturella, är lika viktiga.

Per Landgren, riksdagsledamot för kristdemokraterna anlade ett mer filosofiskt perspektiv på diskussionen och förde in Aristoteles i diskussionen. Han berättade att han är medlem i Amnesty, och vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot också skriver en avhandling i idéhistoria. Per Landgren ville se att ett raster, där man utgår från mänskliga rättigheter, läggs över alla politikområden. Men han ville också se att detta utsträcks också till att gälla beslut som företagsledare fattar.

• Företag har ett stort ansvar. Det bör finnas en smärtgräns, till exempel när det gäller att verksamheten förstärker en en diktatur, sade han.

Han pekade på hur Telia i Kina borde fundera på andra sökmotorer än Google, som ju anpassat sig till regimens krav. Å andra sidan pekade Per Landgren på att fallet Kina inte är helt enkelt då det finns olika uppfattningar om bojkott eller ökade kontakter är det bästa sättet för att luckra upp diktaturen. Per Landgren menade också att mänskliga rättigheter inte enbart bör ses som staters angelägenheter.

• Amnesty och andra NGO´s – ni gör ett viktigt jobb, ni måste fortsätta trycka på, förklarade Lena Klevenås.

• Vi i ABG gör ingen certifiering av företag, förklarar Johan Florén vid appellmötet på Donnersgatan. Och vi är inga tomatkastaraktivister. Men när det gäller statliga företag tycker vi att Thomas Östros, som ansvarig minister, måste ta ansvar för sina egna företag.

Text: Ulf B Andersson
Foto: Aurora Samuelsson