»Uganda! Ryssland!«

Nästa år hålls vinter-OS i ryska Sotji. De nya lagarna i Ryssland om att förhindra propaganda för icke-traditionella relationer har väckt många protester. Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL, beskriver i sin krönika hur diskussionerna kring OS går i den internationella hbtq-rörelsen.

Krönika | 2013-10-25
Av: Ulrika Westerlund
Även publicerad i AmnestyPress #4/2013
Polisen slår till i Moskva i maj 2012 när en liten grupp försökte genomföra Pridefirande.

Polisen slår till i Moskva i maj 2012 när en liten grupp försökte genomföra Pridefirande. Foto: Amnesty International

Jag skriver detta i ett mötesrum i ett hus som tillhör en studentorganisation i Paris. Runt bordet sitter ett 30-tal representanter från hbtq-organisationer i några av de länder i världen som ger delar av sitt bistånd till kampen för hbtq-personers rättigheter. Vi har startat ett löst nätverk vars syfte är att uppnå ett mer strategiskt arbete för hbtq-personers rättigheter globalt. Och vi diskuterar: Hur kan vi undvika att organisationer baserade i nord/väst, utan kontakter med aktivister i syd, drar igång egna kampanjer som gör mer skada än nytta? Eller att alla springer åt samma håll och pumpar in pengar i samma länder, med korruption och överfinansiering av inte så starka organisationer som resultat?

Efter en stunds frustrerad diskussion om några av den senaste tidens händelser utropar en av aktivisterna ironiskt ”Uganda! Ryssland!” Och så känns det onekligen rätt ofta just nu. Av alla frågor från journalister som jag får just nu om situationen för hbtq-personer i världen handlar nästan alla om Ryssland. I våras handlade nästan alla frågor om Uganda.

Varför? Det finns förklaringar så klart. Både i Uganda och i Ryssland har lagar införts eller lagförslag lagts fram, vilket kraftigt har försämrat en redan dålig situation för landets hbtq-personer. Det har å andra sidan hänt också i andra länder: Nigeria och Ukraina till exempel. Hbtq-rörelsen i både Uganda och Ryssland är dock större och bättre organiserad än i många andra länder och dessutom har de upparbetade internationella kontakter. Sedan kanske också enskilda händelser har spelat viss roll för det internationella fokuset. I Uganda till exempel mordet på David Kato i januari 2011 och i Ryssland de kommande olympiska spelen.

I Paris diskuterar vi över en middag vad detta intresse för Ryssland beror på. De flesta närvarande har jobbat i många år med internationellt hbtq-arbete och aldrig upplevt något liknande. Detta har också lett till en ganska hetsig diskussion om strategier – kanske allra mest i USA.

Några högprofilerade amerikanska fristående aktivister/bloggare/mediepersonligheter gick tidigt ut och uppmanade till bojkott av till exempel OS i Sotji och rysk vodka. Nätkampanjer har organiserats, medier bevakat intensivt, och möjligheterna till avvikande uppfattningar är få – de som uttrycker tvekan gällande bojkott som effektiv strategi hängs ut som svikare. Det amerikanska samtalet pågår i princip frikopplat från de diskussioner som samtidigt förs i Ryssland. Självklart är inte alla ryska aktivister överens i alla frågor men Russian LGBT Network och flera andra stora ryska organisationer har klargjort att de inte tror att en bojkott av OS skulle vara en effektiv metod. De vill istället att OS ska användas som ett tillfälle för att lyfta situationen för hbtq-personer i Ryssland. ”Är dessa ryska aktivister och organisationer också svikare?” frågade retoriskt den amerikanske upphovspersonen till bloggen A Paper Bird för några veckor sedan.

Och här står vi nu. I Paris diskuterar vi våra respektive kontakter med våra nationella olympiska kommittéer. Enligt de amerikanska aktivisterna kommer de ryska OS-arrangörerna att bevaka alla deltagare och skicka hem alla som gör någon form av utspel på hbtq-området. Ett regnbågssmycke är ett politiskt ställningstagande som bryter mot den olympiska stadgan, anser den amerikanska OS-kommittén. Svenska olympiska kommittén, SOK, anser att det är upp till de enskilda deltagarna om de vill uttala sig om sitt personliga ställningstagande gällande hbtq-rättigheter. Problem kommer enligt SOK att uppstå först om idrottaren ”propagerar” eller om det viftas med regnbågsflaggor inne på arenan.

Det är denna helg i Paris fyra månader kvar till OS. Det är uppenbart att det inte finns någon given tolkning av vad som egentligen gäller. Och de ryska aktivisterna är överbelastade. I Paris enas vi om regelbundna återkommande avstämningar per Skype. Helt klart är att det kommer att ordnas kampanjer med IOK och sponsorerna i fokus. De ska tvingas ut ur tystnaden. Och: Kanske blir det ett Pride House i OS-byn, trots allt? Ulrika Westerlund
Ulrika Westerlund är ordförande i RFSL.

Krönika | 2013-10-25
Av: Ulrika Westerlund
Även publicerad i AmnestyPress #4/2013