Amnesty inför stora förändringar

reportage | 2009-04-25

Lise Bergh berättade om en ambassadör som inte uppskattade Amnestys synpunkter på kvinnors rättigheter.

Det handlar om ett kulturskifte inom Amnesty. Det sade Christine Pamp från Amnestys internationella styrelse när hon på lördagen talade om det förändringsarbete som nu pågår inför årsmötesdeltagarna som samlats i Lund.

Medan sommarsolen sken över Lund samlades på lördagsmorgonen närmare 250 medlemmar i Amnestys svenska sektion till årsmöte. 189 av dem är röstberättigade, en liten nedgång jämfört med förra årets årsmöte i Västerås som lockade 194 röstberättigade. Svenska Amnesty tillämpar fortfarande direktdemokrati där alla 74 628 medlemmarna har rätt att delta i årsmöten.
Som tidspådrivare hade arrangörerna i Lund anlitat Kryddan Peterson, känd TV-profil, som gav stöd till presidiet.

Årsmötet öppnades av Göran Melander, professor emiritus i folkrätt och grundare av Raoul Wallenberg-institutet, som påminde om att Amnesty vid grundandet 1961 enbart talade om samvetsfångar:
- Då handlade det om personer som fängslats på religiösa och politiska grunder. Nu har Amnestys mandat utvidgats till att omfatta alla mänskliga rättigheter. Det kan väcka viss förvirring. Är alla rättigheter lika eller finns det en hierarki?

Göran Melander berättade att han frågat studenter vilken mänsklig rättighet som är viktigast och då fått olika svar:
- För en del är tortyr viktigast, för andra utbildning och frågar man en journalist så är det alltid yttrandefriheten som står överst. Det visar att svaren är subjektiva.
Göran Melander återvände till Johan Ludvig Runebergs dikt ”Högt bland Saarijärvis moar”, som ingick i debutsamlingen Dikter (1830), och diktens huvudperson:
- Hade vi frågat bonden Paavo så hade svaret blivit att det är rätten till mat som är det viktigaste.
Han betonade att FN:s konferens i Wien 1993 slog fast att alla rättigheter är beroende av varandra, att de är odelbara och är lika:
- Det går inte att prioritera någon framför andra.

Anna Nilsdotter berättade om obskyra fritidssysselsättningar.

Svenska Amnestys ordförande Anna Nilsdotter öppnade formellt årsmötet och berättade om hur hon för några år sedan en solig dag hade legat på domkyrkans trappa i Uppsala och skurat trappan med en tandborste.
- Det var för att få bort spåren av marschaller från Kristallnattsminnet dagen före, förklarade hon. Det är vid sådana tillfällen man undrar vilken obskyr fritidssysselsättning man ägnar sig åt. Jag tror att ni också har funderat över den saken när ni aktivt arbetar i Amnesty.

Anna Nilsdotter berättade om fredagens styrelsemöte i Lund då solen sken medan styrelsen hade sitt sista möte inför årsmötet:
- Plötsligt avbröt generalsekreterare Lise Bergh och berättade om Expressens avslöjande om ett CIA-plan som landat på Arlanda 2005.

Det blev tyst en sekund. Det är sådana stunder man förstår varför vi har valt den här konstiga fritidssysselsättningen. När vi nu sitter på årsmöte och diskuterar att-satser i motioner, låt oss inte glömma varför vi är engagerade i Amnesty.

Generalsekreteraren Lise Bergh gjorde en kort översikt över Amnestyåret 2008 och konstaterade att det var ett jubileumsår då det den 10 december var 60 år sedan FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter antogs:
- Vi tjuvstartade 60-årsjubileet redan den 6 december och på 56 orter runt om i Sverige arrangerades aktiviteter. 10 000 namnunderskrifter samlades in för de vädjandefall vi hade tagit fram.
Lise Bergh påminde också om Amnestys stora Kinakampanj i samband med sommar-OS i Peking där fokus låg på dödsstraffet, fackliga rättigheter och yttrandefriheten.
- 20 000 namn samlades in under ”Säg Nåt-kampanjen”. I augusti samlades vi utanför Kinas ambassad för att överlämna namnen i form av en jättelik lyckokaka. Men de ville inte ta emot våra vädjandebrev. Så vi skickade dem med post till ambassaden, 100 brev i veckan.
Lise Bergh noterade också att 2008 var ett år med flera framgångar för Amnestys arbete. 110 länder enades om en konvention mot klustervapen och i december antog FN:s generalförsamling för andra året en resolution om ett moratorium för dödsstraff.
- Amnesty deltog aktivt i Europride i somras i Stockholm. Samtidigt var vi också med på Pride i Riga. Vilken skillnad! Där var det Prideparad inom inhägnat område. Hbt-personer i Lettland har det svårt. Där finns homofobin i det offentliga, bland kyrkan och politiker.

Lise Bergh avslutade med att berätta om ett besök hon förra året gjorde tillsammans med Katarina Bergehed på en ambassad i Stockholm:
- Det var ett land i Mellanöstern och vi fick träffa ambassadören. När vi framförde vår oro över kvinnors situation var artigheten bortblåst. Då fick vi höra att vi inte skulle komma med våra västerländska påfund. Den upprörde ambassadören sade att det inte fanns något behov av att blanda in rättsväsendet om en kvinna misshandlas. Det tar familjen hand om. Och bröder är skyldiga att se till sina systrars försörjning. Det är inte alltid vi bemöts med respekt.

Det är många handlingar att hålla reda på.

Amnestys årsmöte i Lund ska diskutera en rad motioner och förslag från styrelsen. Det finns de som har beskrivit förändringarna som de största någonsin i Amnestys historia. Beslut kommer att fattas vid det internationella årsmötet, ICM, i Turkiet i augusti. Christine Pamp, som sitter i IEC, Amnestys internationella styrelse, betonade att de förslag som nu har lagts fram härrör från beslut som togs på rådsmötet 2007.
- Där fanns en stor vilja till förändring, sade hon. Amnesty som sådant har inget självändamål. Våra aktioner har inget självändamål. Grunden för allt vårt arbete ska ha målet att stärka genomslaget för vårt arbete för mänskliga rättigheter i hela världen. Tror vi inte att våra aktioner har en positiv effekt ska de inte genomföras.

Christine Pamp som fram till 2007 var ordförande i svenska sektionen sade att Amnesty, som har cirka två miljoner medlemmar, har en klar geografisk slagsida:
- Vi är en nordbaserad rörelse. 80 procent av våra medel samlas in i nord och används på norra halvklotet. Det är dock i syd som de värsta kränkningarna äger rum.

IEC:s förslag till förändringar i Amnestys arbete är omfattande.
- Jag vill att ni pratar om förslaget som en helhet. Det handlar om att öka mångfalden, att bygga ett starkare och effektivare demokratiskt beslutsfattande och att ha ett nära samarbete med andra organisationer, sade Christine Pamp.
Hon menade att det handlar om ett kulturskifte inom Amnesty och att IEC ger ”en vägbeskrivning” som man tror är ”den rätta kartan” för förändring.
- Vi ska inte ha demokrati för demokratins egen skull. Det handlar om att få bra genomslag och skapa en effektiv demokrati.

Bland de konkreta förslagen finns att både ordförandeforum, där Amnestys ordföranden träffas, och ICM ska förstärkas med externa så kallade rättighetsbärare som inte är Amnestymedlemmar. IEC har föreslagit att 20 procent av personer på ett internationellt rådsmöte ska vara icke- medlemmar som har yttrande- och förslagsrätt. Det sägs också att det i framtiden kan bli fråga om att ge dem rösträtt, men då krävs en stadgeändring.

One Amnesty?

På rådsmötet 2007 myntades begreppet ”One Amnesty” och det innebär i framtiden att alla pengar som samlas in ska gå in i en gemensam kassa. Nu betalar Amnestysektionerna en avgift till internationella sekretariatet, baserat på antal medlemmar.
- Vi ska gå från ett skattebaserat system till ett fördelningssystem, sade Christine Pamp. Varje krona som samlas in ska tillhöra hela Amnesty, inte grupp 63, inte svenska sektionen och inte Amnesty-USA.

Den svenska sektionens styrelse har förståelse för delar av IEC:s förslag, men har uttryckt skepsis mot andra delar. Den svenska delegation som ska åka till ICM ska enligt styrelsens förslag verka för att ”externa intressenter konsulteras i större utsträckning än idag”, men vill inte att de ska ha en plats i Amnestys beslutande organ.
Under lördagseftermiddagen samlades årsmötesdeltagarna i slutna beredningsgrupper, där debatterna enligt uppgift stundtals var livliga. På söndagen ska beslut fattas om hur den svenska sektionen ska ställa sig till Amnestys förändringsarbete.

På söndagen förrättas också val till sektionsstyrelse och Amnestyfondens styrelse. Brian Dooley från Internationella sekretariatet i London kommer också framträda och berätta om sitt arbete i Gaza i samband med kriget i vintras.

Text: Ulf B Andersson
Foto: Hanna MI Jakobson

reportage | 2009-04-25