MR-DAGARNA2019: Många urfolkspersoner lider av ohälsa

Hälsa är en mänsklig rättighet. Ändå lever många urfolkspersoner betydligt kortare än människor i majoritetsbefolkningen, vilket beror på bland annat förtryck och fattigdom. Hur det ser ut med samernas hälsa i Sverige är till stor del okänt i dag. Men nu pågår ett stort forskningsprojekt. Det berättade deltagarna på seminariet ”Rätten till hälsa för urfolk med särskilt fokus på samerna” som arrangerades av Göteborgs universitet och Umeå universitet på torsdagen.

reportage | 2019-11-16
Av: Jennie Aquilonius

Peter Johansson, forskare och lärare vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet samt moderator för seminariet. Foto: Ylva Sundgren

Den förväntade livslängden för många urfolk är betydligt lägre än för majoritetsbefolkningen. Det berättar Peter Johansson, forskare och lärare vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, och moderator för seminariet. Över 50 procent av alla urfolkspersoner beräknas till exempel ha diabetes.

– Andra vanliga hälsoproblem är oproportionerligt hög barn- och mödradödlighet, undernäring, hög förekomst av tuberkolos och andra livshotande sjukdomar och höga mått av psykisk ohälsa och missbruk, säger Peter Johansson.

Ohälsan beror på dålig tillgång till hälso- och sjukvård, avsaknad av kulturellt anpassad sjukvård, fattigdom, låg kunskap om hälsa, kolonialt förtryck, förlust av, konflikter kring eller hot mot traditionella landområden samt minoritetsstress.

– Bara det faktum att en person tillhör en minoritet eller att en grupp är i minoritet leder till förhöjda stressnivåer. Man är utsatt för eller är rädd för att utsättas för diskriminering, säger han.

Urfolkens rätt till vård skyddas bland annat av ILO-konventionen 169, som Sverige inte har ratificerat, till skillnad från Norge. FN:s urfolksdeklaration, som inte är juridiskt bindande men som Sverige står bakom, lyfter att det är viktigt att engagera urfolk i de frågor som berör dem, till exempel hälsofrågor. FN:s kommitté som övervakar konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har också tagit fram en allmän kommentar kring hälsa och bland annat urfolk.

– Det är progressivt att kommittén lyfter fram att urfolk ofta är och har varit utsatta för tryck på att lämna, eller har lämnat, sina traditionella landområden. Och att det i sin tur har allvarliga effekter på gruppernas hälsa, säger Peter Johansson.

Varför behövs det kulturanpassad vård, att urfolk får vara delaktiga i att utforma vården så att den blir anpassad till den samiska kulturen? frågar Peter Johansson panelen. Varför räcker den inte bara med den vanliga hälso- och sjukvården?

Kristina Sehlin Macneil, forskare vid Vaartoe – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet. Foto: Ylva Sundgren

Kristina Sehlin Macneil är doktor i etnologi och forskar om konflikter mellan utvinningsindustrier och urfolk i Australien och Sápmi, samernas ursprungliga landområde som sträcker sig över delar av Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

Hon berättar att man i Australien har inlett ett stort projekt där urfolken aboriginer och Torres Strait Islanders kan få en årlig hälsoundersökning. Men, säger hon, det finns en stor misstro mot vården och urfolkens perspektiv blir inte heller förstådda eller lyssnade på:

– Det finns många exempel på hur urfolkspersoners fysisk hälsa är nära knuten deras traditionella marker, till totem som syns i marken, och den stress som bildas när mark grävs upp eller förstörs. Hur det kan leda till fysiska symtom som njursjukdomar och andra sjukdomar som sätter sig i kroppen. Många har redan en dålig hälsosituation vilket gör att det här kan leda till döden.

Det kan uppstå missförstånd om urfolkspersoner då får träffa en läkare eller sköterska, som inte har förståelse för det personen försöker säga, fortsätter hon.

– Man försöker säga att mitt totem har grävts upp, och det betyder att jag själv har grävts upp. Då säger folk att det här är en galen människa som pratar goja, och medicinerar utan att förstå var det egentliga problemet sitter, säger Kristina Sehlin Macneil.

Lena Maria Nilsson, Ellacarin Blind, Christina Mienna, Britt Sparrock och Kristina Sehlin Macneil vid torsdagens seminarium. Foto: Ylva Sundgren

Även i Sverige, berättar forskaren Christina Storm Mienna, går många samer inte till vården förrän alla andra vägar är uttömda.

– Vi måste börja redan i vårdutbildningarna med att öka kulturkompetensen kring Sveriges urfolk, säger hon.

Hur urfolket samernas hälsa ser ut i Sverige är svårt att säga. Det finns inga register över vem som är same, eftersom man inte får föra register utifrån etniskt ursprung. Men just nu pågår ett stort forskningsprojekt, Haldi – hälsa och levnadsvillkor i Sápmi, Sverige. Det bedrivs vid Vaartoe, Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet.

Forskningsledaren Christina Storm Mienna berättar att forskarna ska göra hälsoundersökningar av hela befolkningen i kommuner där det bor många samer. Deltagarna får själva definiera om de är samer.

Christina Mienna, övertandläkare och forskare i Haldiprojektet vid Vaartoe – Centrum för samisk forskning. Foto: Ylva Sundgren

Christina Storm Mienna har tillsammans med kollegan Per Axelsson gjort en kunskapsöversikt av vilken forskning som finns kring fysisk hälsa bland samer i Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

– Generellt finns det kunskapsluckor kring alla somatiska sjukdomar, allt från diabetes till hjärt-kärlsjukdomar. Det finns i princip ingenting om demens och kognitiv svikt i Sverige. Cancer är det som kanske är mest studerat, mycket på grund av Tjernobyl, säger Christina Storm Mienna.

Britt Sparrock är en av 31 folkvalda ledamöter i Sametinget och ansvarig för hälsofrågor. Sametinget är både en folkvald församling och en statlig myndighet som sorterar direkt under riksdag och regering.

– En av de största utmaningarna är att ingen äger den samiska hälsofrågan, säger hon.

Britt Sparrock berättar att Sametinget har inrättat en hälso-, äldre- och idrottsnämnd. Socialdepartementet har också beviljat nio miljoner kronor till det treåriga projektet Kunskapsnätverket för samisk hälsa, som pågår 2017–2019. Det är ett samarbete mellan Region Norrbotten, Region Västerbotten, Region Jämtland Härjedalen och Region Dalarna.

Britt Sparrock, styrelseledamot i Sametinget med ansvar för hälsa- äldre- och idrottsfrågor. Foto: Ylva Sundgren

Tillsammans har hälsonämnden och nätverket tagit fram en hälsopolitisk handlingsplan. Sametinget får olika uppdrag av Socialdepartementet. År 2015 handlade det till exempel om att ta fram en kunskapssammanställning om samers psykosociala hälsa.

– I den synliggörs alla kunskapsluckor som finns. Ändå blir det inget politikområde för Sametinget med egna anslag, säger Britt Sparrock.

Ellacarin Blind är handläggare för kultur- och samhällsfrågor vid Svenska samernas riksförbund, SSR. År 2013 fattade SSR beslut om att arbeta för ett nationellt centrum för samisk hälsa.
– Det är små duttar hit och dit, vi behöver en samordnad insats från regeringens sida. Det finns inget förebyggande arbete heller. Men Socialdepartementets pengar till Kunskapsnätverket är bra, de ska bland annat utbilda vårdpersonal. Det finns en stor okunskap som gör att samer drar sig för att söka vård. Vården är inte heller anpassad, renskötarna kan till exempel inte gå på kvällstid, säger Ellacarin Blind.

Text: Jennie Aquilonius
[email protected]
Foto: Ylva Sundgren
[email protected]

Fakta/ Urfolk

Det finns uppskattningsvis 370 miljoner urfolkspersoner i världen och tusentals olika grupper. Några exempel är samer, som finns i Sverige, Norge, Finland och Ryssland, och aboriginer i Australiern. 90 procent av världens länder har urfolk som bor inom eller över sina gränser.
Källa: Peter Johansson

Fakta/Samer i Sverige

Gruppbild på Sametingets ledamöter. Foto: Marie Birkl/Sametinget

Samerna blev erkända som ett urfolk i Sverige 1977.
Samerna blev erkända som ett folk i svensk grundlag 2011.
Sametinget invigdes 1993.
Samiska språk skyddas i nationell lagstiftning sedan år 2000.
Det beräknas finns cirka 20 000–40 000 samer i Sverige. Det finns inga officiella siffror.
Det finns 51 samebyar i Sverige.
50 procent av unga samer uppger att de utsatts för rasism.
70 procent av renskötande samer uppger att de utsatts för rasism.

Amnesty Press på MR-dagarna i Linköping

MR-DAGARNA2019: Människorättsförsvarare riskerar att drabbas av psykisk ohälsa (16 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Kvinnlig könsstympning - en global fråga (16 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Jemen -den värsta humanitära katastrofen i världen (17 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Arena-arbetarna i fokus (17 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Diskriminering kan påverka romers hälsa (17 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Frihet till – eller frihet från – religion? (18 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Jakten på upprättelse för konfliktens offer i Colombia (21 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Över 3 000 besökte MR-dagarna i Linköping (25 november 2019)

Läs mer om MR-dagarna i Linköping

Läs mer från Amnesty Press

MRDAGARNA2018: ”Det finns ett hat mot samer” (16 november 2018)