Ett skämt, tycker FN

I Libyen inledde krigsherren Khalifa Haftar ett anfall mot huvudstaden Tripoli i april 2019. Försök till vapenvila har misslyckats och trots vapenembargot strömmar vapen in till Libyen.

Toppmöte i Berlin 19 januari 2020 för att hitta en politisk lösning på krisen i Libyen. Foto: U.S. Department of State/Wikimedia

”FN:s vapenembargo har blivit ett skämt”. Det sade Stephanie Williams, FN:s biträdande sändebud för Libyen, den 16 februari efter att utrikesministrar från de mest berörda länderna hade träffats i München.

Den 19 januari hade världsledare samlats i Berlin och ställt upp på en gruppbild efter att ha diskuterat vapenvila i inbördeskriget i Libyen. En månad senare hade inte vapnen tystnat och nu varnar FN för att det kan bli en humanitär katastrof i Libyen medan vapenleveranserna flödar i det proxykrig, krig genom ombud, som nu utkämpas i landet.

Karim Kashout, 21, dödades den 15 juli 2019 i en flygattack från LNA air strike när han parkerade sin bil utanför familjens hem. Foto: Amnesty International

Den 22 februari skildrade Charles Stratford från al-Jazira hur han på 20 minuters bilresa från huvudstaden Tripolis välmående, men nervösa, centrum nådde till de södra delarna av staden. Här har invånare flytt, husen är sönderskjutna och de som stannat kvar oroas över att en raket kan slå ner när som helst. Ryssland och Turkiet förhandlade i januari fram en vapenvila men några tecken på att den fungerar kunde inte Charles Stratford notera.

Den 22 oktober 2019 publicerade Amnesty rapporten ”Libya’s relentless militia war” där krigets konsekvenser utretts och organisationen menar att krigsförbrytelser kan ha begåtts när bostadsområden beskjuts urskillningslöst.

– Vårt utredningsarbete på plats på bägge sidor om frontlinjen visar hur internationell rätt systematiskt har åsidosatts och hur detta har fått näring av den fortsatta vapenexporten till bägge sidor – vilket bryter mot FN:s vapenembargo, konstaterade Donatella Rovera, senior krisrådgivare på Amnesty.

En pick up-bil tillhörig regeringstrogen milis har förstörts vid en LNA-attack mot en milisbas som fanns nära ett fältsjukhus. Foto: Amnesty International

Den senaste fasen i konflikten i Libyen inleddes den 4 april 2019. Medan FN:s generalsekreterare António Guterres befann sig i Tripoli för att förbereda den konferens som skulle leda till en politisk lösning i Libyen så inledde krigsherren Khalifa Haftar och hans LNA ett anfall för att inta Tripoli.

Över 2 000 personer, däribland närmare 300 civila, beräknas ha dödats sedan dess och tiotusentals har flytt. Khalifa Haftar har en bakgrund som nära medarbetare till Muammar Khadaffi på 1980-talet för att sedan samarbeta med CIA på 1990-talet då han också blev USA-medborgare. Nu stöds Haftar av Ryssland, Egypten, Frankrike, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Regeringen i Tripoli, som erkänns av FN, stöds av Qatar och Turkiet.

I den hörvärda radiodokumentären ”Libyen – godhetsprojektet som blev en mardröm” (finns på SR:s hemsida) påminner Per Shapiro om hur det började 2011 när även Sverige deltog i kriget för att störta Khadaffi och skapa ett nytt Libyen.

Ulf B Andersson
(24 februari 2020)

Läs också

Interview: Libya’s Chaos Explained (Human Rights Watch 5 mars 2020)

Libya: Human Rights Council must take important step towards ending impunity (Amnesty International 21 februari 2020)

Libya: Banned Cluster Munitions Used in Tripoli (Human Rights Watch 13 februari 2020)

Libya: Q&A on an International Commission of Inquiry (Human Rights Watch 12 februari 2020)

FN:s generalsekreterare António Guterres besökte ett förvar för flyktingar och migranter när han var i Tripoli i april 2019. Guterres beskrev efteråt hur han kände sig chockad och berörd efter besöket. Foto: UN Social Media/Karin Orantes

Libya Peace Summit: Berlin talks must prioritize accountability for war crimes (Amnesty International 17 januari 2020)

Libya: Joint Open Letter: UN Human Rights Council should establish a Commission of Inquiry, or similar mechanism, for Libya (Amnesty International, HRW, FIDH, ICJ m fl, 4 december 2019)

Läs mer från Amnesty Press
Hägring: Europa – vi rapporterar från EU:s utlokaliserade gränskontroll i Niger och Libyen (14 oktober 2019 – också i nummer 3/2019)

ALMEDALEN2019: ”Ett människoliv verkar vara mycket olika värt” (6 juli 2019)

Klartecken till Libyen från ICC (25 oktober 2013)

En annan bild av Libyenkriget (25 december 2012)

Det okända Libyen (27 november 2012)

Bani Walid – vem bryr sig? (9 november 2012)

Staden där alla straffades efter kriget (13 juni 2012 – även i nummer 2/2012)

”Minst 400 bolag står och knackar på dörren till det nya Libyen” (13 juni 2012)

Fakta/ Libyen

Huvudstad: Tripoli
Politik: Italiensk koloni till 1947. År 1969 störtades kung Idris och Muammar Khadaffi tog makten. En modernisering inleddes men Khadaffis styre präglades av hårda metoder mot oppositionella och anklagelser om stöd till terrorism. Vintern 2011 inleddes ett uppror mot Khadaffi. Inbördeskriget slutade med Khadaffis död hösten 2011. Politiskt kaos fortsätter.
Yta: 1 759 541 km2 ( Sverige: 449 964 km2 ) Befolkning: 7,2 miljoner.

Överste Khadaffi på 1970-talet. Foto: Stevan Kragujević/Wikimedia

Muammar Khadaffi

Han föddes 1942 i en fattig beduinfamilj. 1 september 1969 tog han och en grupp unga officerare makten i en kupp och Khadaffi ledde Libyens förvandling till en socialistisk stat. Han var anhängare av arabnationalism och afrikansk enhet.

Libyens ekonomi blomstrade och välståndet växte. Personkulten kring Khadaffi var omfattande och en excentrisk ledarstil kombinerades med hårda metoder där oppositionella mördades och fängslades. Ett uppror inleddes i februari 2011 och vid slaget om Sirte den 20 oktober 2011 infångades Khadaffi och mördades.

Khalifa Haftar

År 1969 deltog Haftar i kuppen som förde Khadaffi till makten. Efter att ha lett Libyens krig i Tchad blev han krigsfånge 1987 och bröt med Khadaffi. Haftar bildade Libyan National Army, LNA med stöd av USA. År 1990 ordnade CIA så att Haftar och 300 soldater fick flyktingstatus i USA. Han blev amerikansk medborgare men återvände i mars 2011 för att delta i upproret mot Khadaffi.

I februari 2014 proklamerade Haftar uppror mot parlamentet och trots försök till kompromisser har oron fortsatt. Med stöd av en rad länder försöker Haftars LNA störta Libyens regering och den 4 april 2019 inleddes en offensiv mot huvudstaden Tripoli.
Enligt FN-organet WHO dödades över 1 000 personer, däribland 106 civila, under de första månaderna . Under hösten har FN-sändebudet Ghassan Salamé försökt organisera en konferens för att diskutera val i Libyen. Det har dock varit klent med framgångar men striderna minskade i intensitet under en period. Försöken att uppnå en vapenvila har dock inte gett resultat.

Khalifa Haftar. Foto: Magharebia/Wikimedia

I början av mars 2020 meddelade Ghassan Salamé att han lämnar sitt uppdrag.

Vem stödjer vem i konflikten i Libyen?

GNA
Government of National Accord, regeringen i Tripoli som erkänns av FN. Leds av premiärminister Fayez al-Sarraj.
Stöds av:
Italien
Turkiet, som också skickat flera tusen syriska legosoldater till Libyen.
Qatar

LNA
Libyan National Army, leds av krigsherren Khalifa Haftar som kontrollerar stora delar av östra och centrala Libyen. LNA stöds av ”regeringen” i Tobruk.
Stöds av:
Saudiarabien
Egypten
Förenade Arabemiraten
Ryssland
Frankrike
Jordanien
Sudan

Den ryska privatmilisen Wagner och ett stort antal legosoldater från Sudan och Tchad deltar också i kriget på LNA:s sida.

USA samarbetar med GNA men president Donald Trumps telefonsamtal den 15 april 2019 med Khalifa Haftar om gemensam kamp mot terrorismen har tolkats som att USA kan vara på väg att byta sida. USA och Ryssland stoppade också i april 2019 en resolution i FN:s säkerhetsråd med krav på att anfallet mot Tripoli skulle avbrytas.

I EU har Frankrike stoppat uttalande från unionen riktade mot LNA:s offensiv.

Attacken mot Tajoura

Klockan 23.30 den 2 juli 2019 anföll flyg från Khalifa Haftars LNA förvaret Tajoura, som ligger 16 kilometer utanför huvudstaden Libyens huvudstad Tripoli.

Enligt FN fanns omkring 600 migranter och flyktingar i förvaret. Över 50 personer dödades vid anfallet. Enligt LNA var målet för attacken ett vapenlager som fanns i anslutning till förvaret. Regeringen i Tripoli anklagade Förenade arabemiraten, som stödjer LNA, för att ha utfört flygattacken.

FN:s människorättschef Michele Bachelet sade att anfallet kunde vara en krigsförbrytelse.

Ett utkast till resolution från Storbritannien, där FN:s säkerhetsråd skulle ha fördömt attacken och uppmanat till vapenvila, stoppades dock då USA inte ställde sig bakom.

Senare antog säkerhetsrådet bakom stängda dörrar ett uttalande som samtliga 15 medlemmar ställde sig bakom.

Kritik mot förvaren

Både Amnesty International och Human Rights Watch har i flera år riktat skarp kritik mot förhållandena i förvaren i Libyen och den 7 mars 2019 publicerade de bägge organisationerna ett förslag till handlingsplan för EU och anklagade europeiska regeringar för att vara ”väl medvetna om de övergrepp som begås i förvaren”.

Flyktingar och migranter som intervjuades vittnade om hur människor stoppades av den EU-stödda libyska kustbevakningen och skickades tillbaka till läger i Libyen där tortyr är vanligt förekommande.