En film att bli överraskad av

François Ozon är en av de mest egensinniga franska regissörerna. I sin senaste film, Bakom stängda dörrar, låter han biopubliken bli voyeurer och smyga in hos en fransk medelklassfamilj. Det är humor och spänning och överraskningar blandad till en typisk Ozon-film. En ren njutning att se.

Vad händer här? Germain (Fabrice Luchini) undrar vad hans elev Claude (Ernst Umhauer), till höger, gör med sitt uppsatsämne Esther Artole (Emmanuelle Seigner). Foto: TriArtFilm

Film: Bakom stängda dörrar
Regi: François Ozon
Skådespelare: Fabrice Luchini, Ernst Umhauer, Kristin Scott Thomas
Land: Frankrike, 2012
Längd: 105 min

Så har François Ozon gjort det igen. Den franske regissören är en av de filmskapare som så gott som alltid gör film som är överraskande, utmanande – inte sällan på det sexuella området – och spännande. Filmer som Älskande på flykt (1999), Under sanden (2000), Swimming Pool (2002) är några tidigare exempel och nu har han lyckats igen med Bakom stängda dörrar ( Dans la maison ). Vi får följa gymnasieläsaren Germain, trovärdigt tolkad av Fabrice Luchini, en bitter intellektuell man som en gång i tiden skrev en roman som inte blev någon succé och som nu förfasar sig över skolelevernas brist på bildning och skolledningens stora reform vid terminsstarten; skoluniformer. Germain lever i ett barnlöst äktenskap med Jeanne (Kristin Scott Thomas), som förestår ett konstgalleri som kämpar för att ekonomiskt överleva i dessa kärva tider för kulturen.

Till Germains glädje finns det dock en elev, 16-årige Claude (Ernst Umhauer), som faktiskt kan skriva uppsats som dessutom avslutas med ”fortsättning följer”. Berättelserna handlar om en klasskamrats trygga medelklassfamilj där fadern (Denis Menochet) tar hand om kinesiska företagsbesök och delar sonen Raphas (Bastien Ughetto) intresse för basket medan medan modern (Emmanuelle Seigner) är frusterad och drömmer om att få ägna sig åt heminredningsarbete på allvar.
Ozon låter biopubliken dela Germain och Jeannes växande voyeurism för familjen Artole, här finns ett stänk av homoerotik och så den unge Claudes sexuella dragning till äldre kvinnor. Verklighet och fiktion blandas friskt och de litterära referenserna är talrika, i Germains värld är Flaubert, Dickens och Tjechov självklara namn att diskutera.

Kristin Scott Thomas och Fabrice Luchini beskådar modern konst i ”Bakom stängda dörrar”. Foto: TriArtFilm

Ozon driver också friskt med modern konst och konstverk som Shanghaihimmel ur ett genusperspektiv liksom Sexets diktatur med Mao Zedong, Josef Stalin och Adolf Hitler är dråpliga inslag. Regissören har också säkert skrattat gott när han låter vuxna människor hota med att bränna upp bilar, den franska protestform som har blivit så vanlig bland frusterade ungdomar.

Komedi, tragedi, drama eller thriller? Kanske lite av varje. Allt förstärkt med suggestiv musik av Philippe Rombi fram till det dystra slutet. Sensmoralen blir väl att smygspanande in bakom stängda dörrar kan få ett högt pris.

Ulf B Andersson