Röster för de tystade

På onsdagen inledde Amnesty kampanjen "Säg nåt".

19-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg i Peking uppmärksammades i Stockholm med ett möte på Medborgarplatsen. Den kinesiske exilförfattaren Chen Maiping påminde om att mödrar till dödade studenter den 4 juni 1989 fortfarande förvägras rätten att få reda på sanningen. I Peking bevakade polis torget för att förhindra protester medan tiotusentals aktivister samlades i Victoria-parken i Hongkong för att hedra minnet av de som dödades.

Enligt nyhetsbyrån AP kontrollerade polis väskor för att se till att ingen på onsdagen hade med sig flygblad eller banderoller med sig in på Himmelska fridens torg. Civilklädda poliser gick omkring med handburna videokameror som ett komplement till de fasta bevakningskamerorna på torget.
I 18 svenska städer genomförde Amnesty den 4 juni aktiviteter för att påminna om vad som hände den 4 juni 1989. Onsdagen var också starten för Amnestys sommarkampanj ”Säg nåt”, som fokuserar på Kina och de mänskliga rättigheterna.

På Medborgarplatsen i Stockholm hade ett tält rests där allmänheten kunde skriva på kort där Kina uppmanas att avskaffa dödsstraffet, garantera att alla som ställs inför rätta får en rättvis rättegång, upphör med att förfölja människorättsförsvarare och stoppar censuren av internet. På vepor (stora tygstycken) kunde man också skriva budskap. Veporna och korten ska sedan överlämnas av Amnesty till Kinas ambassad i Stockholm den 14 juli, den dag då Kina 2001 tilldelades arrangörsskapet av sommar-OS 2008.

Chen Maiping menade att de kinesiska ledarnas OS-slogan
"En gemensam värld, en gemensam dröm" rimmar illa
med verkligheten.

Mötet på Medborgarplatsen inleddes med en tyst minut för de tiotusentals människor som dog vid jordbävningen i Sichuan.
Chen Maiping, som i exil har startat en kinesisk PEN-klubb, påminde i sitt tal om att än idag vet ingen hur många som dödades den 4 juni 1989.
- Mödrar till dödade studenter öppnade förra veckan en hemsida på internet, till minnet av sina barn, men den hemsidan blev genast blockerad av polisen, sade han.
Chen Maiping talade om hur han ville ge röst åt de som inte kan säga något; ”de små barn som blev kidnappade och tvungna att arbeta upp till 16 timmar om dagen vid illegala tegelugnar i Shanxiprovinsen” och om ”de miljontals flickor som lämnar landsbygden och tvingas att arbeta som slavar eller prostituera sig i storstaden”.
- Jag vill säga något för de miljontals människor som är tvungna att lämna sina hem för att myndigheterna ska bygga nya vägar, nya skyskapor eller OS-anläggningar, men som inte får riktig ersättning, sade Chen Maiping.
Han avslutade med att tala om fängslade författare, journalister, politiska fångar eller dissidenter.

Svenska Amnestys generalsekreterare Lise Bergh påminde om att det fortfarande finns kvar många fångar sedan demokratiprotesterna 1989 slogs ned med våld:
- En av dem är Yang Tongyan som avtjänade ett tioårigt fängelsestraff efter 1989. Han frigavs år 2000 men fängslades igen 2005 och i mars 2006 dömdes han till 12 års fängelse för omstörtande verksamhet.
- Och vi har Shi Tao, fortsatte Lise Bergh. Han avtjänar ett fängelsestraff på tio års fängelse för att han i ett mejl vidarebefordrat en sammanfattning av varningar från regeringen till journalister inför 15-årsdagen av Himmelska fridens torg.
När Kina tilldelas OS 2008 utlovades förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter. Lise Bergh pekade på att dessa löften inte har uppfyllts och krävde bland annat att systemet med omskolning genom arbete avskaffas:
- Detta ger den lokala polisen möjlighet att utan åtal eller rättegång skicka folk till arbetsläger i upp till fyra år.

Birgitta Ohlsson fördömde i sitt tal Kinas stöd till regimen
i Burma och "folkmordet i Darfur".

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet, konstaterade att Kina har 68 brott där dödsstraff kan utdömas och att det beräknas att 8 000 personer avrättades förra året.
- Massakern den 4 juni 1989 kom under frihetsrevolutionernas år, påminde hon. 1989 började Sovjetunionen rämna, Berlinmuren föll och apartheidregimen i Sydafrika avskaffades. Vi minns Jeff Wideners bild av den unge studenten som ställde sig framför kolonnen av stridsvagnar. Vi vet inte vad han heter eller vad som hände honom sedan. Men vi vet att bårhusen i Peking var fyllda av lik efter 4 juni.

Olle Thorell, socialdemokratisk riksdagsledamot, betonade att de mänskliga rättigheterna är universella:
- De gäller lika för er som är här på Medborgarplatsen i ett sommarfagert Stockholm, liksom för folket i Tibet som inte tillåts behålla sin kultur och utöva sin religion. De gäller också för fabriksarbetarna i södra Kina som sliter ut sina kroppar under vidriga förhållanden utan möjlighet att organisera sig i fria fackföreningar.
Olle Thorell pekade på att mycket har förändrats sedan 1989: det kalla kriget är över, internet har gjort världen öppnare och i Kina slår tillväxten nya rekord.
- Miljoner människor har lyfts ur fattigdom i Kina och den personliga friheten har ökat på många håll, sade han. Men Kina är fortfarande en enpartistat och en diktatur där oliktänkande förtrycks.

Under några veckor i sommar kommer världens ögon vara riktade mot Kina.
- Låt oss inte glömma Kina när strålkastarna slocknat efter OS, manade Olle Thorell. Omvärldens röster får inte tystna och protesterna måste fortsätta.

En hel del tog chansen att skriva ett budskap.

Händelserna 1989 är fortfarande ett känsligt ämne i Kina. Det var första gången, sedan Mao Zedong och kommunistpartiet den 1 oktober 1949 utropade folkrepubliken, som partiets linje ifrågasattes på allvar.
Hu Yaobang, som 1980 blev generalsekreterare i det kinesiska kommunistpartiet, ville reformera Kina i demokratisk riktning. Efter studentprotester 1986 fick Hu Yaobang skulden för protesterna och avsattes från sin post 1987. Den 15 april 1989 avled han av en hjärtattack under ett partimöte och den 22 april hölls begravningsceremonier. En sorgemarsch av studenter för att hedra den döde utvecklades snart en permanent proteströrelse i centrala Peking. Även i andra städer ökade protesterna mot korruption, ett stelbent styre och för demokratiska reformer. Protesterna omfattade inte bara studenter utan även andra delar av befolkningen drogs in i rörelsen och bland arbetare började man bilda självständiga organisationer utanför det kommuniststyrda facket.

Protesterna spred sig också utanför Peking. Bilden är från Shanghai juni
1989. Foto: Privat/AI

Den 15 maj 1989 besökte Michail Gorbatjov Kina och inom kommunistpartiet skärptes maktkampen. Den 19 maj besökte kommunistpartiets ledare Zhao Ziyang Himmelska fridens torg och vädjade fylld av tårar till studenterna att avblåsa protesterna. Det var sista gången han sågs offentligt. Zhao Ziyang anses ha varit motståndare till att våld skulle användas för att krossa protesterna och rensades ut ur partiledningen efter 4 juni. De sista 15 åren av sitt liv tillbringade han i husarrest.

Kinas verklige makthavare, Deng Xiaoping, vars officiella post i partiet var ordförande i partiets centrala militärkommission, hade beslutat att protesterna skulle krossas och natten mellan den 3 och 4 juni ingrep folkarmén. Stridsvagnarna rullade in på Himmelska fridens torg och ett okänt antal människor dödades. De senaste uppskattningarna uppger antalet till över 600 döda. Cirka 20 000 personer beräknas ha gripits i den klappjakt på demokratiaktivister som inleddes.
All offentlig diskussion om vad som hände den 4 juni 1989 är bannlyst och kan medföra stränga straff. Mellan 60 och 100 personer som fängslades 1989 beräknas fortfarande vara sitta i fängelse.
Vid en pressträff på tisdagen avböjde Qin Gang, språkrör vid det kinesiska utrikesdepartementet, att ge en siffra på hur många som fortfarande är fängslade.

Mödrarna från Himmelska fridens torg består av släktingar till de som dog
1989. Gruppen fortsätter arbeta för att sanningen ska komma fram.
Foto: HRIC/AI

I Hongkong arrangerade ”Hong Kong Alliance in Support of the Patriotic Democratic Movement in China” på onsdagen en minnesmarsch för att påminna om massakern den 4 juni 1989. För att visa sin solidaritet med offren för jordbävningen i Sichuan hade arrangörerna i år bestämt att marschen skulle vara tyst. Och vid mötet i Victoria-parken samlades pengar in till jordbävningens offer, rapporterar BBC.
Enligt International Herald Tribune, IHT, var det i år färre deltagare än tidigare år som slöt upp i Hongkong. Arrangörerna uppgav att 48 000 deltog, jämfört med 55 000 förra året, medan polisens siffra var 15 700 (27 000 förra året). IHT rapporterar också att entusiasmen för OS i Peking, sympatin med offren för jordbävningen och det växande välståndet i Hongkong har försvagat demokratirörelsen i Hongkong.
Till och med Hongkongs frispråkige kardinal Zen Ze-kiun har enligt IHT tonat ned sin kritik samtidigt som Vatikanen och regeringen i Peking diskuterar att upprätta diplomatiska förbindelser.

Den årliga opinionsundersökning, som görs av universitetet i Hongkong, visar också att allt fler av de tillfrågade anser att situationen för mänskliga rättigheter i Kina har förbättrats sedan 1989. 85 procent av de 2 030 tillfrågade svarade i år ja på den frågan, jämfört med 78 procent förra året. 77 procent tror också på förbättringar de kommande tre åren. En majoritet ansåg dock att studenterna gjorde rätt i att protestera 1989 och ansåg att det var fel av myndigheterna att slå ned protesterna.

Text: Ulf B Andersson
Bild: Karljohan Bernhardsson

Läs mer om kampanjen ”Säg nåt”

Läs mer om Amnestys OS-kampanj

Amnesty International inför 4 juni: Frige fångarna från 1989

Amnesty Press nr 2/2008: OS-landet Kina

Fackliga rättigheter i Kina (China Labour Bulletin)

Alliansen i Hongkong

Många valde att skriva på protestkort som ska överlämnas till Kinas ambassad.