”Utländska bögar, åk hem”

Den lettiska hbt-gruppen Mozaika gick i täten.

Den 31 maj arrangerades återigen en Pridefestival i Lettlands huvudstad Riga. Kritiken innan firandet var hård, både från religiösa och nationalistiska grupper. I år kunde dock en parad genomföras utan motattacker. Andrea Bodekull från Amnesty deltog i marschen och berättar här om sina intryck.

Det är med viss bävan parad med nyfikenhet jag går iväg mot gamla staden i Riga och boulevarden som löper utmed floden Daugava. Jag är på väg för att delta i Rigas Pridefestival som anordnas för fjärde året i rad. Tidigare år har paraden mötts av våldsamma motdemonstrationer och oron är stor för att något liknande ska hända även nu. Årets march har fått tillstånd att gå på en symboliskt mycket viktig plats i Riga – 11 novemberboulevarden. Där samlades hundratusentals människor till de stora demonstrationerna för självständighet i början på 1990-talet och för Mozaika, den lettiska hbt-organisationen som anordnar marschen är det ett viktigt steg framåt att de får vara där.

Svenska delegationen i Riga: Lise Bergh, Magdalena Högmo, Per Wretlind, Andrea Bodekull och My Comét

Vi är fem svenska Amnestydelegater som tillsammans med Amnestymedlemmar från 24 andra länder kommit till Riga för att visa vårt stöd för hbt-rörelsen i Lettland. Dagen innan har vi haft en säkerhetsgenomgång med detaljerade föreskrifter om hur vi ska ta oss till platsen för marschen, hur vi ska uppföra oss, vad vi kan förvänta oss av motdemonstranterna med mera. Jag börjar undra vad jag gett mig in på.

På vägen till gamla staden försöker vi se ut som vanliga turister och pekar på olika sevärdheter som dyker upp i vår väg. På sina ställen ser vi andra smågrupper av Amnestyfolk som gör som vi. I våra väskor har vi stoppat ner gula Amnesty-tshirts med texten ”Act for equality”, som vi fått stränga order om att inte sätta på oss förrän vi kommit innanför avspärrningarna för marschen.

Motdemonstranter med skyltar som uppmanade "utländska bögar" att åka hem.

För avspärrat är det. Den delen av boulevarden vi ska gå på och alla angränsande gator har effektivt spärrats med kravallstaket, ett stort antal poliser och den enda passagen ner till 11 novemberboulevarden är två nålsögon inne i gamla staden. Där inspekteras våra väskor för att se till att vi inte har med oss olämpliga saker.

Så småningom har alla samlats utanför Anglikanska kyrkan som ligger precis ovanför boulevarden. På andra sidan ligger floden och jag börjar undra om det blir någon mer än vi själva som kommer att se oss. Med floden på ena sidan och tät bebyggelse med små gränder in som alla är avspärrade är det inte upplagt för spontana betraktare. Vid avspärrningen i ena änden av boulevarden uppe på en bro står en mindre grupp motdemonstranter och håller upp skyltar med texter som ”Ju fler bögar, dess färre letter”, ”Utländska bögar, åk hem”. I den andra änden är uppbådet betydligt större, både av poliser och demonstranter.

Amnestydelegationer från en rad länder slöt upp i Riga den 31 maj.

Vi formerar oss för att börja gå och i täten går den lettiska organisationen Mozaika med en liten grupp modiga människor som vågar trotsa den homofoba omgivningen. Efter kommer ILGA, det internationella hbt-förbundet, därefter svenska RFSL och sedan vi från Amnesty i gula t-shirts och med namnskyltar på våra respektive länder. I tåget märks också några svenska och danska politiker och ambassadörerna för Danmark och Nederländerna. När vi närmar oss den stor gruppen motdemonstranter haglar glåporden men de är för långt borta för att kunna kasta saker på oss.

Efter den lilla marschen – några hundra meter – samlas vi åter utanför kyrkan där det hålls en rad anföranden, bland andra läses en hälsning från Lettlands president Valdis Zatlers upp i vilket han uttalar sig för tolerans och förståelse. Motdemonstranterna har förflyttat sig och står nu i gränderna runt kyrkan och deras slagord hörs i bakgrunden hela tiden. Men de är inte lika uthålliga som vi. När det sista anförandet hållits har ropen tystnat.

Polisen höll i år en hög beredskap.

Nedanför på boulevarden står nu en rad bussar som vi ska transporteras bort i. Vi ska bussas till en plats en bra bit från boulevarden och man kunde ju tänka sig att det skulle ske lite diskret för att inte ge motdemonstranterna en idé om vart vi förs. Men karavanen av bussar leds av två polispiketer med blåljusen på och den som vill slå bögar kan bara hänga på. Dessbättre händer inget och alla kan lugnt lämna busstationen vi förts till.

Motdemonstranter på plats med bland annat budskapet "Stop Aids, Stop Pride"

När jag vandrar tilllbaka till hotellet tänker jag på Stockholms Pride som blivit en verklig folkfest och där hundratusentals glada människor kantar paraden och undrar hur många år det ska dröja innan Riga Pride blir en sådan fest.

Text och bild: Andrea Bodekull

Läs mer

Se Amnesty-video från Pride i Riga

Rigas prideparad instängd i park (Amnesty Press reportage från Pride 2007 - 11 juni 2007)

Dålig respekt för hbt i öst (Amnesty Press 6 augusti 2007)

Ett glatt Pride inlåsta på ett hotell i Riga (Amnesty Press nr 3/2006)

Amnestys rapport om hbt-rättigheter i Polen och Lettland (15 november 2006)

Mozaikas hemsida (lettiska, ryska och engelska)