Efter presidentvalet - demokratin kan få ny chans i Sri Lanka

Det har gått drygt två veckor sedan maktskiftet i Sri Lanka. En färsk regering som leds av en ny president och en ny premiärminister ska nu arbeta för att återupprätta demokratin efter tio år av auktoritärt släktstyre. Utredning av korruption står högst på president Maithripala Sirisenas agenda. De som hoppas på ökad pressfrihet och bättre livsvillkor för landets minoriteter ser möjligheter men tar inte ut något i förskott. Det konstaterar Sri Lanka-kännaren och författaren Johan Mikaelsson i denna analys för Amnesty Press.

reportage | 2015-01-25
Av: Johan Mikaelsson

Sri Lankas tidningar var den 10 januari fyllda av bilder på landets nye president, Maithripala Sirisena. Han hoppade i november av det styrande partiet och lämnade en ministerpost. Foto: Lakruwan Wanniarachchi /AFP/TT

Den 63-årige agronomen Maithripala Sirisena övertygade en majoritet av väljarkåren om att han kan ge dem en bättre framtid. Det fanns ett utbrett missnöje i landet över korruption, stigande levnadskostnader, dålig rättssäkerhet och minskad press- och yttrandefrihet under det allt mer auktoritära styret från släkten Rajapaksa.
– Sri Lanka behöver inte en kung, det behöver en god människa som leder det, sade Sirisena i sitt första uttalande.

Det är kontrasternas tid i Sri Lanka. Fram träder en bild av en majestätisk härskare som ersätts av en ödmjuk och lågmäld tjänare som ser till folkets och nationens bästa.

Maithripala Sirisenas program för förändring, bort från korruption och maktmissbruk i riktning mot stärkt demokrati, under de första 100 dagarna har väckt förhoppningar hos oberoende bedömare. Sirisena, som är singales och praktiserande buddist, beskrivs som ärlig och hårt arbetande. Han har fått med sig stora delar av de två största partierna i Sri Lanka, United National Party (UNP) och Sri Lanka Freedom Party (SLFP), vilket är en bedrift i sig då UNP och SLFP har konkurrerat om makten sedan 1948. Oppositionsledaren Ranil Wickremesinghe (UNP), som var premiärminister under fredsprocessen 2002-2004, får nu en ny chans på posten.

Representanter för landets tamiler och muslimer har involverats, både i regeringen och i en särskild kommitté som ska granska förändringsarbetet. Den nya regeringen har 100 dagar på sig att leverera. En mer beständig regering ska sättas samman efter parlamentsvalet 23 april som president Sirisena har utlyst två år i förtid.

Ett bantat kabinett har satts samman med 27 ministrar från flera olika partier, främst UNP men också från Sirisenas SLFP, partiet han tillfälligt lämnade för att kunna ställa upp som oppositionens kandidat vid presidentvalet. Ett av Sirisenas löften är att avskaffa presidentens exekutiva makt inom, just det, 100 dagar.

Sri Lankas förre president Mahinda Rajapaksa kunde inte leva längre på sitt trumfkort – att det var han och hans bror som fixade ”segern över terrorismen på ön”. Han trodde att han satt säker i tronen. Med stöd av sin egen personliga astrolog sattes valdagen till 8 januari. Vad både Rajapaksa, astrologen och övriga rådgivare tycks ha förbisett var att Sunday Leaders legendariske redaktör Lasantha Wickrematunge mördades på öppen gata i dagsljus i Colombo 8 januari 2009.

Rajapaksa misstänks indirekt ligga bakom mordet och för att ha sett till att det inte blir löst. De tiotals morden på journalister under Rajapaksas styre är samtliga olösta.
Det är vida omvittnat att Rajapaksa var en mästare på politiskt fulspel. Vikande popularitet fick honom att utlysa valet två år i förtid. Oppositionen skulle inte vara beredd. Det skulle säkra två plus sex år på presidentposten. Han hade tidigare ändrat konstitutionen för att kunna sitta obegränsat antal perioder.

Maithripala Sirisena var till 20 november 2014 hälsominister och generalsekreterare för SLFP, Rajapaksas parti. Ingen hade räknat med att han skulle arbeta med oppositionsledaren och tidigare presidenten Chandrika Bandaranaike Kumaratunga (1994-2005) för att få till ett maktskifte.

Köer utanför vallokal i Tangalla, 20 mil från Sri Lankas huvuvudstad Colombo. Den 8 januari hölls presidentval i Sri Lanka. Foto: Lakruwan Wanniarachchi /AFP/TT

Valet beskrivs som lugnt, med högt deltagande och förhållandevis lite våld. Maithripala Sirisena fick 51,3 procent och Mahinda Rajapaksa 47,6 procent av rösterna. Politiker och invånare i landet hade gripit chansen, rest sig och sagt ja till förändring.

Resultatet gladde bland andra USA:s president Barack Obama och Storbritanniens premiärminister David Cameron. Obama sa att Sirisenas seger var en ”symbol för hopp för alla i världen som stödjer demokrati”. Cameron uppmuntrade Sirisena att samarbeta med FN-utredningen av misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten av båda parter i slutskedet av det långa inbördeskriget, som slutade med regeringsarméns seger i maj 2009 . ”Om det förflutna bearbetas kan landet röra sig framåt mot en ljusare och fredlig framtid som inkluderar alla invånare”, skrev Cameron.

Redan dagen efter valdagen svors Maithripala Sirisena in i ämbetet. Ett av hans första löften var att omedelbart återupprätta yttrande- och pressfriheten. Journalister som flytt landet välkomnas tillbaka och tidningar som blockerats ska öppnas för öborna. En grundsten för demokratin ska sättas på plats igen.

Bedömare som skriver i bland andra den i Sri Lanka blockerade men inflytelserika nättidningen Colombo Telegraph som publiceras av exiljournalisten Uvindu Kurukulasuriya i London finns på en skala, från de försiktigt optimistiska analytikerna till de översvallande.

Reportrar utan gränser (RUG) ser positivt på att två ”rovdjur på pressfrihet” (bröderna Mahinda och Gotabaya Rajapaksa) har avsatts. Samtidigt anser RUG att det för tidigt att ta ut en seger och listar attacker mot medier och journalister under de två månaderna inför presidentvalet.

Dagarna innan valet var människor i Colombo rädda för en militärkupp efter valet och bunkrade mat. Åtgärden visade sig onödig. Men snart kom uppgifter som sade att Rajapaksa inte hade lämnat makten fredligt utan försökte klamra sig fast med hjälp av militären. Om det inte hade varit för att tjänstemän och officerare vägrat lyda hade läget varit ett annat. Uppgifterna dementerades dock av flera av de anklagade. En utredning har nu tillsatts för att ta reda på vad som hände.

Sri Lankas president Mahinda Rajapaksa på valmöte i Vavuniya den 2 januari. Under det långa inbördeskriget låg staden nära stridszonerna. Rajapaksa förlorade valet den 8 januari. Foto: Lakruwan Wanniarachchi /AFP/TT

Valkommissionens ordförande Mahinda Deshapriya ses som en hjälte. Han tog strid för att valet skulle bli rättvist. Arbetet handlade fram till valdagen om att motverka våld, att få soldater att stanna i barackerna och att tillrättavisa statliga medier som gynnade den sittande presidenten . Innan Rajapaksa reste med helikopter till södra delen av ön försäkrade han sig om hans och hans släktingars säkerhet. Soldater tog avsked med tårarna rinnande och Rajapaksa sade bittert att han förlorade på grund av muslimerna. Han har därefter fortsatt spela vad som kallas ”raskortet”. Rajapaksa citeras i medierna där han har sagt att han har ”har stöd av en majoritet av singaleserna och att valet förlorades på grund av tamiler och muslimer”. Mycket kring Rajapaksa har fallit ihop men han har fortfarande många anhängare.

Maktskiftet öppnar för en intressant utveckling i den utredning av krigsbrott och brott mot mänskligheten som FN:s råd för mänskliga rättigheter genomför. Utredarna som leds av den tidigare finske presidenten Martti Ahtisaari ska presentera sin rapport i slutet av mars vid en session i FN-kontoret i Genève. Den tidigare regeringen, som drev kriget mot de tamilska befrielsetigrarna, LTTE, har vägrat samarbeta med FN-utredningen. Den nya regeringen har sagt att de internationella förbindelserna ska normaliseras men det finns gränser.

Det talas i Sri Lanka allt oftare om att flera av bröderna Rajapaksa på sikt kan hamna i Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. Det skulle kunna ske om Sri Lanka undertecknar Romstadgan och om FN:s råd för mänskliga rättigheter kommer fram till att det finns ett antal personer som bör åtalas för brotten.

Sri Lankas armé anklagas liksom de tamilska befrielsetigrarna LTTE för svåra övergrepp under krigets slutskede. Bilden som kommer från Sri Lankas försvarsdepartement visar armésoldater våren 2009. Foto: Associated Press/TT

Sirisena har sagt att han inte ska lämna ut Rajapaksas till några internationella utredare. Det hindrar varken FN eller ICC att låta rättvisan ha sin gång, men för att ICC ska kunna väcka åtal krävs en resolution i FN:s säkerhetsråd om att rådet hänskjuter situationen till ICC. Detta har hänt två gånger tidigare, i fråga om Darfur i Sudan år 2005 och Libyen vintern 2011. Sannolikheten att Kina eller Ryssland skulle använda sitt veto mot ett förslag om att hänskjuta Sri Lanka till ICC är stor.

Den nuvarande presidenten Sirisena vikarierade för övrigt som försvarsminister i maj 2009, då många kapitulerande gerillasoldater och LTTE-ledare sägs ha avrättats av den lankesiska armén. Följaktligen har också han en del att förlora på att ansluta sitt land till det internationella rättssystemet där ICC idag har 123 länder som har anslutit sig till Romstadgan.

Sri Lanka har fått hård kritik frånmänniskorättsförespråkare, inte minst den prominenta sydafrikanska människorättsadvokaten Yasmin Sooka som år 2014 kom med en rapport som visade på systematisk användning av sexuellt våld mot tamilska fångar. Allt sammantaget är det sannolikt att diskussionerna om en utredning av grova övergrepp tar fart när FN-utredarna har sagt sitt.

Mahinda Rajapaksa och många av hans tidigare förtrogna utsätts nu för en grundlig korruptionsutredning. Det finns mycket att ta på och om rättsprocesserna har sin gång kommer den snart 70-årige expresidenten inte att kunna återvända till politiken.
– Den politiska etiken måste skyddas, sade Rajapaksa vid ett besök till en av öns allra heligaste buddistiska platser efter att hans hus hade genomsökts av polisen och han reagerade också på att några supportrar och partivänner hade utsatts för våld.

När valresultatet blev känt lämnade presidentens bror Basil Rajapaksa ön. Som minister för ekonomisk utveckling var han känd som ”Herr Tio procent”, för sin förmåga att ta en bit av alla kakor. Utredningen får visa om det finns fog för smeknamnet. Gotabaya Rajapaksa, som var försvarssekreterare, påstods först ha rest till Maldiverna men lär vara kvar på ön.

Det mest svårlösta problemet är den etniska konflikten mellan tamiler och singaleser som efter självständigheten 1948 utvecklades till ett inbördeskrig som inleddes år 1983 och avslutades med LTTE:s nederlag våren 2009. Den nya ledningen kan arbeta för att involvera tamiler och muslimer och därmed ge hopp om trygghet, rättvisa och politisk delaktighet. De två minoriteterna utgör sammanlagt en fjärdedel av befolkningen medan tre fjärdedelar är singaleser. Nu finns chansen att ge alla öbor rättigheter och möjligheter. En federal lösning har tidigare setts som tänkbar för båda sidor. På sikt kan kanske även tamiler kalla sig lankeser, som fullvärdiga medborgare.

LTTE byggde under flera årtionden upp en de facto-stat i norra och östra Sri Lanka. Här en parad med kvinnliga soldater i Killinochchi år 2002. Foto: "Women at war" by marietta amarcord from italy.Flickr. Wikimedia Commons.

Tamilerna har talespersoner både i Sri Lanka och diasporan. De flesta, såväl politiker i Sri Lanka som aktivister i exil, anser att tamilerna utsätts för ett folkmord och att den bästa lösningen vore självstyre i de tamildominerade norra och östra delarna. Tamilska Eelams Transnationella Regering som leds av ”premiärminister” Visuvanathan Rudrakumaran argumenterar för att ett antal punkter måste uppfyllas. Även om hans regering avfärdas av Colombo så står den för vad många tamiler i gemen tycker. Inhemska tamilska politiker begränsas av lagar som hindrar dem att tala ut.

Den tidigare fruktade Gotabaya Rajapaksa skickade år 2014 ut en lista i världen med namn på över 400 tamiler och ett tjugotal organisationer som sågs som frontorganisationer för LTTE som var terroriststämplat av Indien, Sri Lanka, USA, EU och Kanada . Fler än de vars namn har fastnat på olika listor har känt sig oönskade. Kanske kan alla i diasporan nu involveras i processen. Den kommande tiden kan frågan än en gång segla upp som den allra viktigaste.

Landets muslimer som under de senaste åren utsatts för hat, hets och våld från extremistiska buddister lär också argumentera för ökad säkerhet och mer självbestämmande. Det blir 100 intressanta dagar fram till parlamentsvalet i april.

Johan Mikaelsson
[email protected]

Johan Mikaelsson är frilansjournalist. Hans bok ”När de dödar journalister – Ett reportage om kampen för pressfrihet” utkommer på Silc förlag i februari.

Läs mer om Sri Lanka
Nyheter från Sri Lankas regering

Colombo Telegraph

Journalists for Democracy in Sri Lanka

Reportrar utan gränser (engelska)

Groundviews – journalism for citizens

An Unfinished War: Torture and Sexual Violence in Sri Lanka, 2009-2014

Amnesty International om valet

Sri Lanka: Stora utmaningar för den nya regeringen (9 januari)

Amnesty Press och Sri Lanka

Rajapaksa utmanas i morgondagens presidentval på Sri Lanka (7 januari 2015)

FN ska utreda motvilligt Sri Lanka (Amnesty Press 9 april 2014)

Sri Lanka: Pressfrihet under attack (reportage i nummer 1/2014)