22 år i dödscell – oskyldigt dömd
reportage | 2004-11-02 |
- USA är ett land som grundats på en rad beundransvärda principer. Men tyvärr har många av dem förvrängts och förbisetts. Det fortsatta användandet av dödsstraffet är en skam för det land som kallar sig världens största demokrati och förespråkare av mänskliga rättigheter.
Jeff Garis från organisationen Pennsylvania Abolitionists United Against the Death Penalty talade klarspråk när han besökte Amnestys sekretariat i Stockholm. Vid sin sida hade han två män som suttit i tio respektive 22 år på death row, dömda till döden för brott de inte begått.
Jag var 30 år och levde ett gott liv. Jag hade varit sergeant i flygvapnet och hade ett jobb på posten. På den tiden tänkte jag inte så mycket på dödsstraffet, jag övervägde aldrig för- och motargument, jag hade helt enkelt ingen anledning till det. Men så arresterades jag för mordet på en barservitris. I rättegången fälldes jag för att en så kallad ”bitmärkesexpert” försäkrade att mina bitmärken fanns på kvinnans kropp. Varken fingeravtryck eller hårstrån som hittats på brottsplatsen matchade mina, men jag dömdes ändå och fick dödsstraff eftersom jag vägrade att visa skuldkänslor och ånger för ett brott jag inte hade begått. Efter en lång rad överklaganden omvandlades dödsstraffet till ett fängelsestraff på 25 år till livstid. Samtidigt passade domaren på att ge mig 21 år för kidnappningen, så i praktiken var det ett dödsstraff eftersom jag skulle vara 81 år innan jag fick min första chans till frigivning. Till slut lyckades jag övertala domaren att göra ett DNA-test, och DNA:et på kvinnan visade sig matcha en man som satt inne för sexuella övergrepp på en liten flicka. Han hade haft permission det aktuella datumet och bodde precis bakom baren där servitrisen arbetade. När jag kom ut i friheten efter tio år väntade ett stort pressuppbåd på mig. Jag var tydligen den hundrade fången som dömts till dödsstraff och sedan släppts efter att hans oskuld bevisats, så jag var väntad.
En av de första frågorna jag fick var:
- Hur rättfärdigar du att Gud låtit dig sitta bakom lås och bom i tio år?
Jag blev alldeles mållös och var tyst en lång stund innan jag sa:
- Det kanske inte handlar om de tio år som har varit, utan om de tio år som kommer. Kanske var det meningen att jag skulle gå igenom allt det där för att kunna kämpa mot det i framtiden.
Ray Krones historia är knappast unik. Sedan USA återinförde dödsstraffet 1976 har 117 dödsdömda släppts efter att det visat sig att de var oskyldiga. Under samma tidsperiod har över 900 män och kvinnor avrättats. Hur många av dem som var oskyldiga får vi aldrig veta.
- Den möjliga avrättningen av en enda oskyldig människa är skäl nog för ett moratorium och ett stopp av alla avrättningar, säger Jeff Garis.
Dödsstraffet är en kränkning mot den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter – rätten till liv. Men i USA finns ännu fler faktorer som talar för att dödsstraffet bör avskaffas. Dödsstraffet utdöms främst till etniska minoriteter som svarta och latinamerikaner, och till fattiga människor som inte har råd med rättshjälp. Det finns fall där den åtalade har företrätts av skilsmässoadvokater med mindre än två års erfarenhet. Men det allra värsta är naturligtvis att fler och fler oskyldiga döms till döden.
Nick Yarris och Ray Krone, oskyldigt dömda till döden.
Efter en av de kortaste mordrättegångarna i Pennsylvanias historia dömdes Nick Yarris till döden den första juli 1982. Han var 21 år gammal och felaktigt anklagad för kidnappning, våldtäkt och mord. 1988 blev han den förste fången på death row i USA att begära ett DNA-test för att bevisa sin oskuld.
- Men åklagarsidan förstörde bevisen och jag tvingades titta på när DNA-tekniken friade dödsdömd efter dödsdömd under flera år.
Det skulle dröja hela 15 år innan DNA-tekniken lyckades fria Nick. Han släpptes den 16 januari 2004, efter att ha tillbringat mer än hälften av sitt liv i en dödscell. De sista 14 åren utan någon som helst mänsklig kontakt, och de sista två åren utan att få tala.
- Folk frågar mig hela tiden, ”är du inte arg?” Men om jag valde att vara arg på dem som försökte mörda mig under 22 år skulle jag gå under. Istället har jag valt att åka jorden runt för att skämma ut min regering.
Nick berättar att istället för att känna ilska mot samhället, har han stort medlidande för offrets familj – den familj som en gång hatade honom och såg honom som ett monster.
- Det är en familj som har slitits itu på grund av den lögn som staten har sagt dem, och nu måste de återigen söka rättvisa.
Den senaste tidens stora antal frigivningar är enligt dödsstraffsanhängare ett bevis på att systemet fungerar, att det förhindrar misstag som sedan inte kan rättas till.
-
Det är som om det faktum att de frigivna har suttit tiotals år bakom galler, inte fått träffa sin familj och fått otillräcklig läkarvård inte spelar någon roll, säger Jeff Garis och fortsätter:
-
Dessutom är påståendet helt befängt och felaktigt. När dödsdömda friges är det nästan uteslutande på grund av utomrättsliga insatser från anhöriga, frivilliga journalister eller advokater, och inte genom den fastställda processen för överklaganden.
Det finns statistik som visar att dödsstraffet inte har något avskräckande syfte – antalet brott minskar inte. Så vad använder de som är för dödsstraffet som argument?
- Det vanligaste svaret på frågan om varför brottsligheten inte minskar brukar vara att det inte sker tillräckligt många avrättningar. Att vi låter de dömda leva för länge och att de har för lång tid på sig att överklaga. Förespråkarna menar att om vi bara agerar hårdare och mer beslutsamt vad gäller dödsstraffet kommer brottsligheten att minska, säger Jeff Garis.
I USA belönas fångar som vittnar om att en medfånge erkänt ett brott med kortare straff eller frigivning. I USA har åklagare gjort uttalanden som ”de bevisade inte att de var oskyldiga” trots att lagen säger att alla är oskyldiga tills en åklagare bevisat motsatsen. I USA präglas rättssyetemet av korruption, rasdiskriminering och tortyrbenägna fångväktare. Och det är bara några exempel på hur infekterat det amerikanska dödsstraffssystemet är.
- USA:s system för dödsstraff har brutit samman och kan inte längre repareras. Det måste därför omedelbart avskaffas, säger Jeff Garis.
Sara H Ångström, praktikant, Amnesty Press och media
reportage | 2004-11-02 |