”Afghanistan är inte säkert”

Säkerhetssituationen i Afghanistan har förvärrats de senaste åren och inga områden i landet kan längre räknas som säkra. Den slutsatsen drog deltagarna på den internationella konferensen How safe is Afghanistan? som hölls i Stockholm den 4 oktober.

reportage | 2018-10-20
Av: Vera Häggblom

Vardagsliv i Herat sommaren 2018. Foto: Fraidoon Poya/UNAMA

– Det är högst sannolikt att Afghanistan kommer att bli det värsta landet i världen 2018 sett till antal konfliktrelaterade dödsfall, sade Therese Pettersson, projektledare för Uppsala Conflict Data Program (UCDP), inför den fullsatta salen på Convendum i centrala Stockholm.

Att situationen i Afghanistan är svår är förvisso inte någon nyhet. Den australiensiske professorn William Maley, Asia-Pacific College of Diplomacy, gav i sin presentation en bred historisk exposé över Afghanistans krigsdrabbade historia.

– Även om den senaste konflikten började 2001 har inte landet haft en normal, lugn period på 40 år. Det har gjort situationen mycket svår för vanliga människor, sade William Maley.

Sedan tillbakadragandet av merparten de internationella styrkorna år 2014 har dock säkerhetsläget försämrats markant och antalet civila dödsoffer är nu enligt FN rekordhögt.

– Det finns inga säkra områden i Afghanistan, sade William Maley, professor i diplomati vid Asia-Pacific College of Diplomacy. Foto: Vera Häggblom

Detta beror bland annat på att talibanerna, som vill ta över makten i landet, har intensifierat sin verksamhet och i högre grad inriktar sina attacker mot civila i tätbefolkade områden. Även Islamiska staten, IS, är på frammarsch i landet och har genomfört storskaliga attacker mot bland annat shiamuslimska moskéer med många dödsoffer.

Att säkerhetssituationen i landet är föränderlig och att det är svårt att förutspå var attackerna kommer att ske var ett genomgående tema för talarna på konferensen.

– Det finns inga säkra områden i Afghanistan. Då institutionerna är så sköra som de är i landet i nuläget kan ett område som tycks säkert idag vara våldsdrabbat imorgon, sade professor William Maley och underströk att staten varken nu eller inom en överskådlig framtid har vad som krävs för att skydda befolkningen.

Under striderna 1992-1994 mellan olika mujaheddin-styrkor drabbades Kabul av svår förstörelse och tusentals civila dödades. Foto: RAWA/wikimedia

Samtidigt som säkerhetssituationen alltså förvärras allt mer, får majoriteten av de afghaner som söker asyl i Sverige och EU avslag på sina asylansökningar. Enligt Hellen Kooijman, medgrundare till det europeiska nätverket Don’t send Afghans back, är Sverige ett av de länder som är hårdast i sin bedömning av afghaners rätt till asyl. År 2017 beviljades 37 procent av afghanerna uppehållstillstånd i Sverige, medan snittet för EU samma år låg på 47 procent. År 2015 låg den genomsnittliga siffran för EU-länderna på 67 procent, trots att säkerhetsläget i Afghanistan alltså har förvärrats sedan dess. Lägst siffror hade Bulgarien, där endast 1,5 procent av afghanerna beviljades asyl 2017.

– Under mitt arbete med den här presentationen började jag inse att EU som helhet börjar röra sig i riktning mot Bulgarien då det kommer till hållningen gentemot afghanska asylsökande, sade Hellen Kooijman.

Fr.v. Therese Pettersson, Vera Meijering, William Maley, Anders Fänge och Liza Schuster. Konferensen How safe is Afghanistan? genomfördes i samarbete mellan Utrikespolitiska föreningen Stockholm och nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar. Foto: Vera Häggblom

Vilken verklighet är det då som möter de som tvingas återvända till Afghanistan? Enligt Migrationsverkets senaste rättsliga ställningstagande om Afghanistan från 2017 kan internflykt för personer som saknar nätverk vara ”relevant och rimligt framförallt till städerna Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif”. I en rättslig kommentar från september 2018, som kom som svar på UNHCR:s nya riktlinjer om att Kabul inte kan anses som tillräckligt säkert för internflyktingar, upprepade myndigheten återigen sin ståndpunkt att Kabul fortfarande kan ”betraktas som ett relevant och rimligt internt flyktalternativ”.

Just huvudstaden Kabul är dock en plats som utmärker sig i UCDP:s statistik genom att det i den afghanska huvudstaden dör fler civila till följd av konflikten än medlemmar av de stridande parterna, enligt Therese Pettersson.

Amnesty International kräver att avvisningar till Afghanistan ska stoppas. Här en aktion i Nederländernas huvudstad Haag den 30 maj 2018. Foto: PIERRE CROM

Sociologen Dr. Liza Schuster, City University of London, har forskat på vad som händer de som deporterats till Afghanistan. Hon konstaterade att de flesta åter-migrerar då orsaken som fick dem att lämna landet från början i de flesta fall finns kvar eller har förvärrats, samtidigt som många har blivit skuldsatta i samband med flykten.

– Av de övriga integreras ett fåtal i samhället, medan andra hamnar i missbruk och hemlöshet, dör eller rekryteras av militanta grupper, sade hon.

Även Liza Schuster konstaterar att säkerhetsläget i Afghanistan i allmänhet och Kabul i synnerhet har förvärrats betydligt under de senaste åren, vilket påverkar såväl de som aldrig lämnat landet som de som tvingats återvända.

Dr. Liza Schuster, City University of London, menade att det finns en genomgripande rädsla i det afghanska samhället. Foto: Vera Häggblom

– Förut kunde du råka illa ut om du var på fel plats vid fel tidpunkt. Nu har dessa tidpunkter och platser brett ut sig och det finns inte längre några helt säkra områden, sade hon och beskrev hur hennes kollegor och bekanta i Kabul allt oftare stannar hemma, och väljer att inte skicka sina barn till skolan då det har blivit för farligt.

– Det finns en genomgripande känsla av rädsla i samhället som inte ska underskattas. Självklart påverkar detta också ekonomin, sade Liza Schuster.

En som trots allt har klarat av att bygga upp ett liv i Kabul är Abdul Ghafoor, grundare av organisationen Afghanistan Migrants Advice Support Org (AMASO). Han växte själv upp i Pakistan och kom till Afghanistan år 2013 och idag erbjuder hans organisation stöd till dem som deporteras till Afghanistan från Europa.

– Vissa av de unga pojkar jag möter har inte satt sin fot i Kabul tidigare, utan har kommit till Europa från Iran eller Pakistan. De vet ingenting om landet eller staden och hamnar mitt i en krigszon. Föreställ er själva vilket trauma det är att skickas till en okänd plats där explosioner och självmordsattacker inträffar så gott som dagligen, sade han via länk från den afghanska huvudstaden.

Abdul Ghafoor medverkade på länk från Kabul. Hans organisation AMASO erbjuder stöd till de som deporterats till Afghanistan. Foto: Vera Häggblom

Abdul Ghafoor berättar att de som inte har tillgång till socio-ekonomiska nätverk i staden får mycket svårt att klara sig. Även de som har familj i landet kan många gånger inte återvända hem, då familjerna förskjuter dem och tror att avvisningen beror på att de inte har skött sig ordentligt.

– Ett annat hot för unga som skickas tillbaka är att de exploateras som Bacha bazi, vilket innebär att unga pojkar utnyttjas som sexslavar. Jag har höra från unga pojkar att de har blivit antastade på olika sätt, och det var också skälet till att vi startade ett slags skyddat boende för de mest utsatta, sade Abdul Ghafoor.

Abdul Ghafoor nämnde också kristna konvertiter som särskilt utsatta och berättade att många som tvingas återvända till Afghansitan hamnar i missbruk.

– Anledningen till att vi inte hör så mycket om de här problemen är att det inte görs någon uppföljning av de som deporteras. Vad får de – två veckor på hotell och ett litet stödpaket? Ett stödpaket som nu tar mycket längre tid att få än tidigare, vilket gör att de deporterade ofta går helt utan pengar, sade han.

Polischefen i Kandahar, Abdul Raziq, begravs den 19 oktober efter att ha dödats i en attack den 18 oktober. Foto: Ismail Sameem/Reuters/TT

Inför parlamentsvalet den 20 oktober har rapporterna om dödsattacker duggat tätt och hundratals människor, varav flera kandidater, har fått sätta livet till. Myndigheterna har ändå insisterat på att valet ska genomföras, men i Kandahar skjuts valet upp en vecka sedan provinsens polischef Abdul Raziq dödats i en attack.

Så, How safe is Afghanistan? Efter en heldagskonferens fullmatad med olika aspekter på säkerhet, deportation och sociala nätverk, kom Therese Pettersson med följande kommentar under den avslutande paneldiskussionen:

– Mitt svar är att det inte är säkert, det finns inga säkra områden, och det blir allt värre.

Vera Häggblom

Läs mer

Ny rapport från Rädda Barnen: Stora risker för barn och unga som återvänder till Afghanistan (Rädda Barnen 16 oktober 2018)

Läs också

Kandahar Assassinations Show Rising Taliban Strength in Afghanistan (Crisis Group 19 oktober 2018)

Afghanistan’s Elections Offer Hope Amid Fear (Human Rights Watch 18 oktober 2018)

Läs mer om samtalen mellan USA och talibanerna: U.S. Envoy Briefs Afghan Leaders On Peace Effort After Meeting Taliban (RFE/RL 14 oktober 2018)

Europe: Week of action to demand Europe’s politicians keep Afghans safe (Amnesty International 5 oktober 2018)

Läs mer om Afghanistan från Amnesty Press

MR-DAGARNA2017: Delade meningar om säkerheten i Afghanistan (11 november 2017)

ICC:s åklagare vill utreda brott i Afghanistan (3 november 2017)