Bosnien: Våldtagna väntar ännu på rättvisa

Framsteg har gjorts när det gäller rättvisa för offren för sexuella övergrepp under kriget i Bosnien-Hercegovina men det går alldeles för långsamt varnar Amnesty i en ny rapport.

Reportage | 2017-10-19
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2017

Den 12 september publicerade Amnesty rapporten ”We need support, not pity: Last chance for justice for Bosnia´s wartime rape survivors” som baseras på två års utredning kring arbetet för de kvinnor som utsattes för sexuella övergrepp under kriget i Bosnien-Hercegovina 1992-1995.

Kvinnor protesterar i Sarajevo den 30 maj 2007 mot att Radovan Stankovic lyckats rymma från ett fängelse i Foca. Han greps igen år 2012 och avtjänar nu ett 20-årigt fängelsestraff för massvåldtäkter och tortyr i Foca 1992.

Kvinnor protesterar i Sarajevo den 30 maj 2007 mot att Radovan Stankovic lyckats rymma från ett fängelse i Foca. Han greps igen år 2012 och avtjänar nu ett 20-årigt fängelsestraff för massvåldtäkter och tortyr i Foca 1992. Foto: Damir Sagolj/ Reuters/TT

År 2004 inledde Krigsförbrytarkammaren i Bosnien rättsliga processer för krigsförbrytelser. 123 rättegångar kring sexuellt våld har slutförts och i dessa har 134 personer dömts. Ytterligare 200 rättsliga processer har påbörjats. Amnesty konstaterar att det går framåt men varnar för att det går så långsamt att offren fruktar att de flesta förövare aldrig kommer ställas inför rätta då det kommer ta årtionden att slutföra rättegångar.

Hur många personer som våldtogs under kriget i Bosnien är osäkert men Amnesty har valt siffran 20 000 våldtagna kvinnor och flickor som slagits fast av Europarådet år 2009. Många av kvinnorna spärrades in i ”våldtäktsläger” och utsattes där för upprepade övergrepp.

I rapporten påpekas att det uppskattas att omkring 3 000 män och pojkar också utsattes för sexuella övergrepp som fångar i läger och att antalet troligen är högre på grund av stigmat.

Efter Daytonfreden 1995 fick Bosnien en komplicerad författning där två entiteter; Republika Srpska (RS) och Federationen, har olika lagar. Bosnien är ett av Europas fattigaste länder med skyhög arbetslöshet och ekonomiskt stöd till offren för sexuellt våld är därför av stor betydelse. I RS utesluts personer som ”hjälpte fienden” från ekonomiskt stöd vilket diskriminerar icke-serber. I Federationen har hittills 700 kvinnor och 100 män fått status som civila krigsoffer på grund av att de utsattes för sexuella övergrepp.

I rapporten intervjuas 25 kvinnor som våldtogs under kriget. Många av dem vittnar om sin frustration som ”Amra” i Tuzla. Hon har förhörts av polis ett antal gånger:
– Jag fick höra att mitt fall skulle vara klart år 2015 men det har inte ens påbörjats. Jag har klagat hos åklagarkontoret men inte ens fått svar. På Facebook kan jag se hur männen som gjorde detta mot mig fortfarande är i frihet i Brčko.

Ulf B Andersson

Nya massgravar

Den 21 augusti 1992 körde bosnienserbisk polis från Prijedor iväg omkring 200 muslimska och bosnienkroatiska män i buss. När de kom fram till Koricanske Stijene i centrala Bosnien beordrades männen att ställa sig vid ett bergsstup och poliserna öppnade eld.

Den 13 september meddelade International Commission on Missing People, ICOM, att kvarlevorna av ett 40-tal personer har hittats i en grav i bergsområdet. Kvarlevor av 117 personer har tidigare hittats men 98 personer saknas ännu efter massakern. Elva tidigare poliser i Prijedor har dömts för massakern.

– Det handlar inte om kompletta kroppsdelar men vi ska ta DNA-prover, sade Lejla Cengic, talesperson för ICMP, till AFP.

Lejla Cengic sade också att ytterligare en massgrav har hittats, denna gång i Vlasenica i östra Bosnien. Den 12 september hade kvarlevorna av tio personer hittats där ICMP tror att det är bosniska muslimer som dödades år 1992.

Omkring 12 000 personer är fortfarande registrerade som försvunna efter kriget i Bosnien 1992-1995.

Ulf B Andersson

Läs mer om Bosnien från Amnesty Press

22 år efter massakern i Srebrenica: 71 offer begravdes vid årets minnesceremoni (11 juli 2017)

Största firandet sedan 1992: Bosnienserberna trotsade förbud och nya hot om Bosniens upplösning (10 januari 2017)

127 personer begravdes i Srebrenica 21 år efter massakern (11 juli 2016)

Jugoslavientribunalen stänger nästa år – vilken roll har den spelat på Balkan? (1 maj 2016)

Två domar i Jugoslavientribunalen som blev historiska (21 april 2016)

20 år efter Daytonfreden: ”Andra är skyldiga” (20 november 2015)

I skuggan av folkmordet 1995 (10 juli 2015)

Folkmordet i Srebrenica juli 1995 – fortsatt politisk strid (10 juli 2015)

Den historiska domen om Nederländernas ansvar för Srebrenica (24 februari 2014)

Hårda domar mot bosnienkroater i Haag – Kroatiens roll i Bosnienkriget slås fast (30 maj 2013)

”Jag hade en son, nu finns han inte mer” - Amnesty Press i Srebrenica 17 år efter folkmordet (Amnesty Press 20 juli 2012)

Från Srebrenica till Timbuktu (4 juni 2012)

UÇK-ledare frikänd av EU-domstol i Pristina (2 maj 2012)

40 000 sörjande samlades i Srebrenica (11 juli 2011)

Tusentals protesterar i Zagreb mot att Haagtribunalen dömde Ante Gotovina och Mladen Markac (15 april 2011)

Anklagas för delaktighet i massakern i Srebrenica - greps i Frankrike (6 februari 2011)

Förre premiärministern Ramush Haradinaj greps igen - i häkte i Haag (26 juli 2010)

15 år efter massakern - de reste från Belgrad till Srebrenica (15 juli 2010)

Hashim Thaçi förnekar mord och kidnappningar (12 april 2009)

Vem gav order om morden i Ljuboten? (13 juli 2008)

Friande dom mot Oric fördöms av serber (5 juli 2008)

Haradinaj frikänd i Haag (3 april 2008)

70 000 hyllade ”krigshjälten” Gotovina (12 december 2005)

General Gotovina greps på Teneriffa (8 december 2005)

Historien om Milan Lukic (23 augusti 2005)

Film på massaker kan innebära ny bevisning mot Milosevic (2 juni 2005)

De största krigsförbrytarna saknas (Amnesty Press nummer 1/2005)

SFOR slog till i Bosnien: Naser Oric greps i Tuzla och flygs till Haag (11 april 2003)

Seselj flög från Belgrad - förs till tribunalen i Haag(Amnesty Press 24 februari 2003)

Reportage | 2017-10-19
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2017