Den historiska domen om Nederländernas ansvar för Srebrenica

En enskild nation kan hållas ansvarig för sitt agerande under ett FN-uppdrag. Det slog en historisk dom fast i september 2013. Just nu pågår förhandlingar om ersättningen till de två familjer som stämde den nederländska staten efter folkmordet i Srebrenica, Bosnien och Hercegovina, i juli 1995.

8 372 människor dödades i juli 1995 i den värsta massakern i Europa sedan andra världskriget. Foto: Tobias Eriksson

Beslutet i högsta domstolen i Nederländerna den 6 september förra året satte punkt för en elva år lång rättslig process mot den holländska staten för Hasan Nuhanović, som förlorade hela sin familj, och de anhöriga till Rizo Mustafić, som även han dödades i Srebrenica tillsammans med drygt 8 000 andra bosniaker i den värsta massakern sedan andra världskriget.

Så sent som i juli förra året begravdes ytterligare 409 offer för Srebrenica-massakern 1995 på Srebrenica memorial i Potocari. Foto: Tobias Eriksson

Den nederländska FN-truppen tvingade iväg de människor som befann sig inne i den skyddade förläggningen ut till den väntande bosnienserbiske generalen Ratko Mladić och hans styrkor. Enligt domen borde FN-truppen ha insett faran med att lämna över bosniakerna till Mladić. Den då 27-årige Hasan Nuhanović, anlitad som tolk av FN-styrkan, var den som fick order att meddela alla, inklusive sin egen familj, att de var tvungna att lämna det säkra området.

– Ingen kan ge mig min familj tillbaka, det enda jag kan begära är en ekonomisk kompensation. Någon förklaring till varför holländarna agerade som de gjorde har jag aldrig fått och det kommer jag nog heller aldrig att få, säger Hasan Nuhanović som trots att han har fått såväl fysiska som psykiska men fortsätter sin kamp för att ge dem som dog i Srebrenica-massakern någon form av upprättelse.

– Jag har inget val, mitt arbete är inte över. Jag kommer att fortsätta slåss för rättvisan, säger han.

I rättssalen i Haag företräddes han och de anhöriga till Rizo Mustafić, som arbetade som elektriker åt FN-styrkan i Srebrenica, av den nederländska advokaten Liesbeth Zegveld. Hon förhandlar för närvarande med staten om storleken på den ekonomiska ersättningen. Hon när en stilla förhoppning om att de ska vara överens åtminstone innan sommaren.

Advokaten Liesbeth Zegveld förde de anhörigas talan i rättegången mot den nederländska staten. Foto: Wouter Boswinkel

– Jag kan inte nämna några siffror men hade den holländska staten tagit sitt ansvar i ett tidigt skede, är jag säker på att summorna inte varit lika stora som de vi förhandlar om i dag. Bara själva rättsprocessen har varit enormt påfrestande för de anhöriga. Det här är ett extremt fall, det finns ingen motsvarighet i historien. Och trots att vi hade rättvisan och alla fakta på vår sida, trodde jag innerst inne att det skulle bli svårt att vinna med tanke på att fallet var så politiskt känsligt, säger Liesbeth Zegveld.

Hon avslöjar att de nu förbereder ännu ett liknade fall mot den holländska staten och hon utesluter inte heller att det kan bli fler ärenden i framtiden.

Under rättegången i högsta domstolen hävdades det att en fällande dom kunde få konsekvenser för kommande FN-insatser från nederländsk sida. Liesbeth Zegveld konstaterar dock att Nederländerna nu trots allt har trupp i Mali men att det samtidigt finns en medvetenhet idag om att nationen kan hållas ansvarig för sitt agerande och att det aldrig får bli ett ”nytt Srebrenica”. Från FN:s sida är det dock tyst.

– Trots den historiska domen och den uppmärksamhet fallet fått internationellt, har jag ännu inte fått någon officiell respons från FN. Jag får uppfattningen att FN gömmer sig och inte vill kännas vid det här, säger hon.

Flera skyltar i Srebrenica visar att den holländska staten är inblandat i arbetet med att bygga upp regionen igen. Foto: Tobias Eriksson

Srebrenica-massakern är ett trauma även för Holland. Händelsen gör sig ständigt påmind, inte minst genom den pågående rättegången i FN:s internationella krigsförbrytartribunal i Haag mot Ratko Mladić och den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadžić. År 2002 avgick hela den nederländska regeringen till följd av en officiell rapport som klandrade landets politiska och militära ledning för dess agerande i juli 1995.

I Srebrenica blir den holländska skulden påtaglig i form av en rad skyltar som talar om att landet hjälper till ekonomiskt med diverse projekt i staden. Men uppbyggnaden tar tid. Husen här bär fortfarande synliga spår av förödelse och krig.

Srebrenica var innan kriget på 1990-talet en välmående region med över 36 000 invånare. I dag bor här endast cirka 15 000. Foto: Tobias Eriksson

I dag påminner tidigare så välmående Srebrenica närmast om en spökstad, en kuliss till ett övergiven samhälle i en vilda västern-film. 1991 bodde här drygt 36 000 människor, majoriteten bosniaker, i dag finns cirka 15 000 kvar, de flesta bosnienserber.

Arbetslösheten är skyhög, enligt uppgifter i bosniska medier närmare 80 procent, och framtidstron mörk. Men allt är inte nattsvart. Det finns de som stannat kvar, som bygger broar och kämpar för att bosniaker och bosnienserber ska kunna leva tillsammans sida vid sida.

Cedomir Glavas arbetar för organisationen Odisej, som bland annat arrangerar idrottstävlingar för bosniakiska och bosnienserbiska barn och ungdomar. Foto: Tobias Eriksson

I Bratunac, en mil från Srebrenica, träffar Amnesty Press Čedomir Glavaš (hans förnamn betyder för övrigt ”Barn av fred”), som de senaste 13 åren arbetat för ungdomsorganisationen Odisej. Organisationen arrangerar bland annat idrottstävlingar som samlar såväl bosniaker som bosnienserbiska barn och ungdomar.

– Vi tar små steg framåt, och det har faktiskt hänt mycket positivt de senaste tio åren. Det viktigaste är att dessa barn och ungdomar överhuvudtaget får mötas och kan umgås, och se att de faktiskt inte är så olika varandra, att de delar samma upplevelser, säger han.

Motsättningarna är dock ständigt närvarande. Čedomir Glavaš berättar att man kan riskera att bli utfryst av sin familj om man som bosnienserb gifter sig med en bosniak, eller vice versa. För bara drygt 20 år sedan, innan kriget bröt ut våren 1992, bestod nästan vart tredje bröllopspar i Srebrenica av en bosniak och en bosnienserb.

I dag förekommer det inte alls – dock med ett undantag. Förra året gifte sig den bosniska muslimen Almir Salihovic med kroatiske serben Dusica Rendulic – det första ”gränsöverskridande” bröllopet i Srebrenica sedan massakern 1995.

Än idag bär flera hus i Srebrenica synliga spår, som kulhål, av förödelse och krig. Foto: Tobias Eriksson

– Vi respekterar och älskar varandra och om folk inte kan acceptera det, så är det deras problem och inte vårt. Det här är vårt hem nu, det är här vi vill att vår son ska växa upp, berättar paret som bosatt sig i ett litet hus utanför Srebrenica.

– Almirs mamma förlorade sex bröder i kriget, de har aldrig återfunnits. Men trots allt som hänt säger hon: ”Om min son älskar dig, gör jag också det”. Och så borde det vara, att människor älskade varandra i stället för att kriga, säger Dusica Rendulic.
Tobias Eriksson

Läs mer

Läs hela domen 6 september 2013

Amnesty om domen i Nederländerna (6 september 2013)

”Jag hade en son, nu finns han inte mer” - Amnesty Press i Srebrenica 17 år efter folkmordet (Amnesty Press 20 juli 2012)

15 år efter massakern - de reste från Belgrad till Srebrenica (Amnesty Press 15 juli 2010)