Årets Per Anger-pris till miljöförsvararen Anabela Lemos från Moçambique

För första gången går regeringens Per Anger-pris till en miljöförsvarare. Anabela Lemos har trots hot, hat och trakasserier aktivt kämpat för klimaträttvisa i Moçambique sedan 1998. Och kampen är långt ifrån över.

Anabela Lemos nominerades till Per Anger-priset av organisationen We Effect. Foto: Edson Artur

– Vi lever i en klimatkris idag. Vi håller på att förlora vår möjlighet att överleva på den här planeten. För att stoppa detta behöver vi klimaträttvisa, säger Anabela Lemos under prisceremonin på Göta Lejon i Stockholm.

Anabela Lemos leder miljöorganisationen Justiça Ambiental (”Miljörättvisa” på portugisiska) och Per Anger-priset ser hon som ett erkännande av det arbete alla som kämpar hårt för jordens överlevnad utför.

– Det finns ingen skillnad mellan mänskliga rättigheter och miljörättigheter. Vi människor utgör en del av miljön, så allt vad vi gör mot miljön gör vi mot oss själva, säger hon i rummet på Forum för levande historia i Gamla Stan i Stockholm några dagar innan ceremonin.

Hon känner sig lite förkyld efter mötet med det svenska vårvädret.

– Luften är så torr här. Inte alls som i Moçambique, skrattar hon.

Anabela Lemos hemland Moçambique är ett land med stora naturresurser, som metaller, mineraler, olja, naturgas och kol. Anabelas son Daniel Ribeiro, som också arbetar för Justiça Ambiental, visar på en karta hur många kolgruvor som finns i landet. Samtidigt lever stora delar av befolkningen i fattigdom.

– Det största problemet för länder som Moçambique är att de stora bolagen bara vill tjäna pengar, medan folket förlorar allt. Människorna på landsbygden är beroende av naturen för sin överlevnad – om de bor nära en flod ger floden dem mat, de har sina åkrar, de har skogen. När ett stort projekt kommer till området förstörs allt detta. Sedan står de där utan någonting, säger Anabela Lemos.

Anabela Lemos leder organisationen Justiça Ambiental, som kämpar för klimaträttvisa. Foto: Justiça Ambiental

Som ett exempel tar Anabela Lemos upp utvinningen av kol i Tete-provinsen i landets nordvästra delar dit ett brasilianskt bolag kom och utlovade skolor, vårdcentraler och jobb till lokalbefolkningen.

– Fem år senare hade folk ingen mark kvar för att odla mat och jobben gick till mer välutbildade personer från andra delar av landet. Kolet har förorenat vattnet och luften och tusentals personer har protesterat mot bolaget. Lokalbefolkningen skulle få kompensation, men nu har det brasilianska företaget sålt till ett indiskt bolag och vi är rädda att kompensationen uteblir, säger Anabela Lemos.

Ett annat exempel är provinsen Cabo Delgado i norra Moçambique. Där hittades i början av 2010-talet stora fyndigheter av naturgas, och den franska energijätten Total har investerat miljardbelopp i syfte att bygga upp anläggningar för att kunna börja utvinna gasen.

Sedan förra året är dock projektet pausat efter en attack från jihadistgruppen Ansar al-Sunnah, ibland också kallad Al-Shabaab, som bedrivet ett väpnat uppror sedan 2017. Under konflikten har hundratusentals människor tvingats fly inom landet, tusentals har dödats och såväl rebellerna som regeringssidan anklagas för grova övergrepp. Jihadisterna har förklarat sig vara en del av IS, Islamiska staten – centralafrikanska provinsen, men den exakta kopplingen mellan rebellerna i Moçambique och IS är inte helt klarlagd.

Rwandiska soldater som bekämpar jihadister i Cabo Delgado i oktober 2021. Foto: Francisco Júnior/Wikimedia

– I Östra Afrika har det extremistiska narrativet funnits länge, men det har tidigare inte haft någon attraktionskraft på ungdomarna i Moçambique. Att det har det nu beror på flera komplexa faktorer, varav många är relaterade till gasen, säger Daniel Ribeiro, som arbetar mycket i Cabo Delgado.

Han menar att en av anledningarna är de orealistiska förväntningar gällande jobb och nya möjligheter som ungdomarna fick då gasfälten upptäcktes, samtidigt som mycket mark beslagtogs för projektet och dess stödindustrier. Samtidigt kriminaliserades den informella, småskaliga gruvdriften av rubiner som många i området sysslat med.

– Gasen hänger även ihop med graden av korruption, vilket i sin tur har en konkret inverkan på levnadsstandarden. Så folk gavs inga möjligheter: ”jag kan inte bli bonde för det finns ingen mark, de nya jobben gick till någon annan, alla de informella ekonomier jag hade kunnat ge mig in i kontrolleras av eliten – vad ska jag göra? Och sedan, då jag försöker höja min röst och säga att jag lider, då blir jag förtryckt”, säger Daniel Ribeiro.

– I Cabo Delgado blev fiskarna omflyttade 10 till 15 km in från kusten. Vad ska de göra där? Absolut inget. De blev fråntagna allt, tillägger Anabela Lemos.

Anabela Lemos hemland Moçambique är ett av de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna, bland annat i form av starkare cykloner. Foto: Vera Häggblom

Anabela Lemos har varit klimataktivist sedan 1998, även om engagemanget för miljön sträcker sig ända tillbaka till tonårstiden under 1960-talet:

– Min far sade alltid att om du vill förändra något så ska du börja med familjen.

Organisationen Anabela Lemos leder idag är också relativt liten, för att man vill ha det så, och de flesta har arbetat där i över tio år. Arbetet sker i tätt samarbete med de som drabbats av de stora utvinningsprojekten i landet.

– Vad jag och Justiça Ambiental vill ha är en bättre värld för alla, där inte fattigdom är ett problem, och att naturen ska skyddas och inte bli förstörd. Alla i världen måste ta ansvar och se vad vi kan göra för att undvika den avgrund vi är på väg mot, säger Anabela Lemos.

Anabela Lemos kämpar också för att folkets röst ska höras:

– Vi vill att besluten gällande utvecklingen av Moçambique ska komma från folket, inte att de ska bli påtvingade från företag som inte vet något om vår verklighet eller från en korrupt regering. Vi vill att folket ska få bestämma.

Intervju i Jornal Savana den 10 december 2021 där Anabela Lemos kritiserar gasprojekt i Moçambique. Foto: Justiça Ambiental

Att höja rösten mot de stora bolagen och den politiska eliten och kämpa för klimaträttvisa är dock inte ofarligt. Enligt organisationen Global Witness mördades i genomsnitt fyra miljöförsvarare i veckan under 2020. Även Anabela Lemos och hennes medarbetare på Justiça Ambiental har drabbats av hot och hat. Men att ge upp kampen är inget alternativ för årets Per Anger-pristagare.

– Ibland känner du dig rädd och nere, det är ingenting du tar lätt på. Men det går också upp och ner. Då det händer försöker du stanna upp och se hur du kan hantera det, men sedan fortsätter du att jobba, för jag anser inte att vi kan sluta att utföra det arbete vi gör, säger Anabela Lemos.

Vera Häggblom
[email protected]

Fotnot: En kortare version publiceras i nummer 2/2022.

Fakta/Per Anger-priset

Per Anger-priset är en internationell utmärkelse som instiftades 2004 av den svenska regeringen. Priset delas ut för att lyfta fram humanitära och demokratifrämjande insatser.

Priset har fått sitt namn efter Per Anger som var sekreterare vid den svenska legationen i Budapest. Det var han som tog initiativet till det svenska arbetet med att rädda så många människor som möjligt undan förföljelse och avrättningar i det nazistockuperade Ungern under andra världskriget.

Juryns motivering

”Anabela Lemos har i över 20 år kämpat för klimaträttvisa i Moçambique. Trots hat och hot driver hon en kamp mot multinationella bolag som skövlar och exploaterar småskaliga bönders mark och tvingar bort dem från deras hem. Anabela Lemos arbete visar tydligt att mänskliga rättigheter och klimaträttvisa är tätt sammanlänkade.”

Källa: Forum för levande historia

Läs också

Violence Increases in Northern Mozambique (Human Rights Watch 17 mars 2022)

Mozambique: Hundreds of Women, Girls Abducted (Human Rights Watch 7 december 2021)

Mozambique: Submission to the UN Human Rights Committee: 132nd session, 28 June -23 July 2021, List of Issues Prior to Reporting (Amnesty International 20 maj 2021)

Läs mer om Moçambique från Amnesty Press

Konflikten i Moçambique trappas upp (21 september 2020)

Ökande antal attacker på medier i Moçambique (16 september 2020)

Nu är homosexualitet lagligt i Moçambique (6 september 2015)

”Fotboll är det roligaste jag vet” (25 oktober 2013)