”Fotboll är det roligaste jag vet”

I Moçambique, ett av världens fattigaste länder, är bristen på jämställdhet stor och möjligheterna till självständiga livsval för unga kvinnor ofta begränsade. Organisationen Futebol dá força använder fotbollen för att ”gå bakvägen till mänskliga rättigheter”, som grundaren Cecilia Andrén Nyström uttrycker det.

Cynthia Candeiros mamma skjutsar henne till träningen varje vecka. Foto: John Palm

Det är sen eftermiddag i Chamanculo i utkanten av Moçambiques huvudstad Maputo när områdets tjejlag samlas till träning. Tränaren Orlando Qive håller i uppvärmningen innan det är dags för träningsmatch mot ett killag på planen intill den lokala kyrkan. Sanden yr kring fötterna när lagets kapten Raquela Inguane tacklar till sig bollen och sätter fart längs ena kanten. För de här tjejerna är det en vanlig torsdag men att den tillbringas på fotbollsplanen är ingen självklarhet.

Det var något som 21-åriga svenskan Cecilia Andrén Nyström upptäckte när hon kom i kontakt med damfotboll i Moçambique för två år sedan.
– Jag hade tränat unga tjejlag hemma i Sverige och redan då fokuserat på att stärka tjejernas självförtroende. Jag tänkte att om man provar samma sak på en plats där grundförutsättningarna är så mycket sämre, då skulle man också kunna ha en större påverkan. När min mamma fick jobb i Moçambique följde jag med hit med tanken att förverkliga min idé, säger hon.

– Det är bra att killar och tjejer umgås på fobollsplanen så att inte den första kontakten blir när de gifter sig, säger Cecilia Andrén Nyström. Foto: John Palm

Cecilia Andrén Nyström fick kontakt med landslagsspelaren Sarita Simone och började träna hennes lag i Maputo. Den blonda tjejen från Sverige som tränade ett damlag väckte uppmärksamhet. Efter ett tag började det dyka upp tränare från andra delar av Maputo som ville att Cecilia Andrén Nyström skulle stötta även deras tjejer.
– Det var då jag insåg att det egentligen inte är tjejerna som behöver stärkas utan deras tränare. För om det inte finns några tränare så finns det på lång sikt ingenstans för tjejerna att spela heller, säger hon.

Tillsammans med Sarita Simone började hon bygga upp organisationen Futebol dá força – ett nätverk för damfotbollstränare. För att bli en del i projektet måste en tränare genomgå tre utbildningssteg. I utbildningen ingår bland annat en kurs i sex och samlevnad och hur våld mot och sexuellt utnyttjande av tjejer ska förebyggas. Efter två år har Futebol dá força knutit till sig nära 200 ledare som tränar omkring 4 000 tjejer runt om i Moçambique.

Sarita Simone blev själv utstött i sin familj för att hon spelade fotboll. I dag är hon landslagsspelare och en av grundarna till Futebol dá força. Foto: John Palm

Orlando Qive som tränar Raquela Inguane och hennes lagkamrater är ett av de senaste tillskotten. För honom har tränarsysslan blivit ett kall. Så gott som varje dag i veckan håller han i träningar för olika lag, i och utanför Maputo.
– Många tror att fotboll bara är till för killar men jag ser att tjejer är värda exakt samma möjligheter, säger Orlando Qive.

På onsdagar har han inga träningar. Då åker han istället på hembesök till spelarnas föräldrar. Det gäller att skapa förtroende hos föräldrarna som ofta inte vill att döttrarna spelar fotboll. Å andra sidan blir föräldrarna glada för att fotboll kan skapa ett tryggt sammanhang för döttrarna. Fast med 14-åriga Raquela Inguanes familj har Orlando Qive ännu inte nått hela vägen.
– Vissa i hennes familj förbjuder henne att spela fotboll. När jag sade att jag skulle göra hembesök så sade hon nej eftersom hon tror att det då ska bli ännu värre. Så det måste jag respektera, säger Orlando Qive.
– Jag började spela fotboll när jag var sju år och då var jag den enda tjejen bland alla killarna. De provocerade mig och sade att jag var en man. Jag fortsatte dock eftersom fotboll är det roligaste jag vet. De kallar mig dock fortfarande en massa saker hemma i förorten. Särskilt männen, de säger att jag är dålig som spelar fotboll istället för att hjälpa till där hemma, säger Raquela Inguane.

För några år sedan såg tränaren Orlando Qive Raquela Inguane spela fotboll och bjöd in henne till sin fotbollsträning. Foto: John Palm

Ett av målen med Futebol dá força är att ge tjejer självkänsla och en plats i ett större sammanhang än hemmet.
– När man föds som tjej här så är man dotter fram till det att man blir någons fru. De har inget utrymme för sina egna drömmar eller viljor. Dessutom satsas ofta skolgång och utbildning på pojkarna eftersom döttrarna ändå ska giftas bort, vilket ibland sker i väldigt låg ålder, säger Cecilia Andrén Nyström.

Rosa har just fått prova sina första fotbollsskor. I Zaxixe tränar hon och tio andra tjejer tillsammans med killar. Foto: John Palm

Många fotbollsträningar blir till samtal där tränaren berättar om vilka rättigheter tjejerna har. Kunskaper om hur hiv förebyggs finns redan hos många. Det som behöver förändras är beteendet och att tjejer förstår att de bestämmer över sina kroppar.
– Tränarna blir det stöd som tjejerna inte har hemma, i skolan eller i samhället i allmänhet. Dessutom blir tränarna förebilder ute i sina lokalsamhällen genom att visa upp ett bra sätt att bemöta tjejerna på, säger Cecilia Andrén Nyström.

Samtidigt som nästa steg tas för att starta provinsiella ligor för tjejfotboll – Mutola Cup – så syns redan resultaten runtom i Moçambique. På skolans fotbollsplan i Malhangalene spelar nioåriga Cynthia Candeiro sedan hennes mamma efter febrilt letande lyckats hitta ett lag åt sin dotter.
– Hon älskar att spela fotboll och jag blir stolt och rörd när jag ser henne spela, säger Odete Candeiro.
I staden Xai-Xai jublar målvakten i laget Chicumbane efter att laget vunnit en cupmatch.
– De ville döda mig med sina skott, så hårt sköt de men jag tog skotten och vi vann, säger Maira Taverda.

I lokalsamhället Albazine utanför Maputo spelar Hermengilda Mpangue trots att hennes pappa först förbjöd henne. Det kan hon tacka sina kamrater för. Hela laget samlades och gick hem till Hermengilda Mpangues familj och berättade hur viktig hon var för laget. Även tränaren Higino Mucambe fick komma och hälsa på och efter tålmodiga hembesök nåddes en kompromiss med pappan.
– Senare såg jag att hennes pappa kom och tittade på en match. Han sade att han blev stolt av att se sin dotter spela, säger Higino Mucambe.

Ofta är sammanhållningen och den positiva stämningen i fotbollslagen en av huvudanledningarna till att tjejerna spelar. Många kommer till träningsplanen även om de inte ska träna. Foto: John Palm

För Cecilia Andrén Nyström och Sarita Simone i Futebol dá força fortsätter arbetet med att motivera och inspirera sina ideellt arbetande tränare.
– Sedan handlar det om att låta fotbollen tala för sig själv. Just för att det här är ett så maskulint område så kan det förändra mycket. Att folk får se tjejer spela fotboll kan förändra attityder och på sikt påverka kvinnors roll i det här samhället, säger Cecilia Andrén Nyström.

Text och bild: John Palm

Fakta

Futebol dá força arbetar i dag tillsammans med lokala Lurdes Mutola Foundation och har sju anställda i Moçambique. I Sverige drivs det som en stiftelse som bland annat samlar in pengar till verksamheten i Moçambique.
Utbildningen för tjejfotbollstränare sker i tre steg:
Tränarutbildning
Sex och samlevnad samt förebyggande av hiv.
* Mänskliga rättigheter och förebyggande av våld mot och sexuellt utnyttjande av flickor.
I år startar Futebol dá força verksamhet i Zambia och i oktober påbörjas projektet i Sverige när 50 ledare utbildas i Stockholm och Södertälje.

Mer information på organisationens hemsida.

Trots att den juridiska gränsen för giftermål är 18 år i Moçambique beräknas 21 procent av 15-åriga flickor vara gifta. Vid 19-årsålder har 24 procent av unga kvinnor fött två barn. I snitt föder kvinnor 5,2 barn och mödradödligheten är hög. 11 procent av dödsfallen beror på olagliga aborter.

Hiv och aids är vanligt i Moçambique och kvinnor drabbas oftare än män.

Våldtäkter är vanligt förekommande. Ett växande problem är manliga lärares sexuella övergrepp mot kvinnliga elever.
Våld mot kvinnor i hemmet är av många ”accepterat”.
Trots en lag om lika lön har kvinnor avsevärt lägre löner än män.
John Palm