PRIDE: “Pride är vår Almedalsvecka”

Den allra första Stockholm Pridefestivalen i Stockholm hölls 1998. Därmed hålls evenemanget för 17.e gången i år. Men vad är syftet med Prideveckan egentligen? RFSL tog sig an frågan på onsdagen under seminariet “Vad vill vi med Pride?” som blickade tillbaka och diskuterade samtiden samt framtiden.

Ulrika Westerlund, Sandra Ehne, Mats Nordström och Helena Westin diskuterar Prides historia och framtid. Foto: Maria Kabatanya

Helena Westin var med från allra första början. Hon var vice ordförande för Europride 1998, som blev första Pridefirandet i Stockholm.
– Första gången vi skulle genomföra det handlade om att förena alla splittrade grupper och skapa en community. Min bild av dåtidens hbtq-rörelse var av människor som satt i källare och snackade skit om varandra. Efter Europride fick vi en idé om att det skulle finnas en homo-, bi- och transcommunity och hade ett motto som känns lite skrattretande idag:“le, se varandra i ögonen och säg aldrig nej”.

Både hbtq-rörelsen och festivalens mål har förändrats genom åren, något man vill vara lyhörd för.

– Vi samlar in synpunkter om vad Pride ska vara och tillföra varje år, berättar Ulrika Westerlund, RFSL:s ordförande.

Åsikterna om det går starkt isär.
– I återkopplingen vi får ingår sådant som att arrangemanget har blivit för kommersiellt och opolitiskt. Vissa menar att det är exkluderande. Det har varit mycket diskussioner om Uppsala Pride och Söderhamn Pride som har haft lite speciella ingångar. I Uppsala anordnades en socialistisk Pridefestival som väckte en mediebild av att andra partier inte fick vara med. En företagarförening arrangerade Söderhamn Pride, vilket är en märklig utflaggning av vad Pride är. Därför är det viktigt att diskutera syftet med detta gigantiska evenemang, säger Ulrika Westerlund.

Frågan om vad Pride ska stå för skapar motsättningar inom hbtq-rörelsen idag.

– Det har aldrig funnits så många Pridefestivaler som nu men det är viktigt att komma ihåg att de är separata från varandra. Festivalerna kan anordnas av kommuner, enstaka aktivister eller organisationer så det går inte att styra centralt. Det är ingen som äger Pridevarumärket. Det är bara att köra om man vill ordna något och kalla det för Pride, förklarar Ulrika Westerlund.

Hon menar att en stor dominans av företag vid Prideparader kan få Pride att framstå som ett reklamtåg i Europa.

Sandra Ehne, ordförande i Stockholm Pride, tycker att Pridesammanhanget ger tillfälle att kommunicera med olika företag om deras arbete kring hbtq-frågor.
– Det är både utmanande och roligt att arrangera Stockholm Pride.Vi är så stora och målgruppen är mycket bred. Vi har ett ansvar att lyssna in vart önskemålen från målgruppen pekar, säger hon.

Frågan om vem som får och inte får vara med i Pride är laddad.
– Vissa tycker att det är olämpligt att organisationer som Migrationsverket, Polisen och Försvarsmakten är med i Pride. Exempelvis kommer det kritik från asylaktivister. Vi måste kunna förklara hur man landade i beslutet om vilka får vara med. Nu har vi bestämt att Sverigedemokraterna inte får vara med. Men där har vi har olika uppfattningar om värdegrundsfrågor, konstaterar Ulrika Westerlund.

Att mötas trots olikheterna och konflikterna mellan olika grupper i hbtq-rörelsen är en prioritet för Sandra Ehne.

– Att några av oss känner att de inte kan vara på samma plats där andra som också är en del av oss är gör ont i hjärtat. Vi kanske kommer aldrig bli överens men det är viktigt att sträcka ut händen till varandra och det arbetar vi för, säger Sandra Ehne.

Pride i Stockholm år 2009. Numera arrangeras Pride även i Jönköping Foto: Anna Wehlin

Mats Nordström från HBT-Liberalerna var ordförande i Stockholm Pride år 2001. Han betonar vikten av öppenhet.
– Det finns ett stort behov av Pride runtom i landet. Grundtanken är att så många som möjligt ska känna sig inkluderade, säger han.

Ulrika Westerlund lyfter fram något positivt med åsiktsskiljaktligheterna:
– Vi har växt mycket sedan den tiden vi kämpade för att bli mer synliga. Att det är mycket diskussioner ser jag som ett sundhetstecken över hur långt vi kommit. Det finns frågor som det inte kommer gå att vara överens om men tanken är att Pride ska vara en communityfestival.

Att fira de framgångar man uppnått och fortsätta kampen för hbtq-personers rättigheter är några av Prides främsta mål. – Vi gläds tillsammans och stärks som människor under Prideveckan, säger Sandra Ehne.

Att lyfta hbtq-frågor på ett politiskt plan är en central del av Pridefirandet menar Ulrika Westerlund.
– Pride är vår Almedalsvecka. Vi får möjlighet att nå ut med vår politik i medier, vilket hjälper med att driva våra frågor framåt genom trycket från medier och allmänheten.

Hon efterlyser dock en framtidsvision vad gäller Pride.
– Hbtq-rörelsen måste ha en vision om vart vi är på väg. Det blir lite underligt om kommuner eller politiska partier anordnar Pride själva utan att konsultera hbtq-organisationer på plats. Det centrala borde vara att det ordnas utifrån de behov som finns i hbtq-communityt, säger Ulrika Westerlund.

För Mats Nordström är det viktigt att Pride lockar fler:
– Jag hoppas att ännu fler engagerar sig och att det finns något för de allra flesta. Att fler känner sig välkomna.

Sandra Ehne delar hans förhoppning:
– Det finns en bild av att Stockholm Pride motsvarar vita Kungsholmsbögar, alltså sådana som jag. Jag skulle vilja se en bredare mångfald i framtiden.

Helena Westin drömmer om en Sverige Pridefestival:
– Jag vågade aldrig tro att det skulle bli som det är idag för 17 år sedan. Och vågar inte tänka på hur det kommer att vara om 17 år. Viktigast är att Pride är en arena för att mötas. Tänk om vi kunde ha en Sverige Pridefestival i tre dagar, överallt i landet!
Maria Kabatanya
[email protected]

Amnesty Press på Pride

PRIDE: “Jag blev utfryst av både svenskar och mina muslimska landsmän när jag kom ut” (30 juli)

Läs mer
Pride program

Amnesty i Prideparaden