Framgångssagan Molly Melching: »Könsstympning på väg att försvinna i Afrika«

Reportage | 2003-04-04
Även publicerad i AmnestyPress #2/2003

1974 kom den unga amerikanska forskningsstipendiaten Molly Melching till Senegal för att i sex månader studera afrikansk litteratur. Nästan 30 år senare bor hon fortfarande kvar och är en bidragande orsak till att kvinnlig könsstympning i Senegal är på väg att utrotas.
Amnesty Press har träffat henne och tagit del av framgångssagan.

Molly Melching ser ut som vilken vanlig amerikansk småstads-kvinna som helst, med uppklippt, rostbrunt hår och bestämd, lätt nasal röst som snabbt växlar mellan allvar och skratt. Men bakom den anspråkslösa framtoningen döljer sig en människa med ett starkt engagemang för alla människors lika rättigheter till kunskap.

Molly Melching uttrycker både förvåning och stolthet när hon berättar om arbetet på Senegals landsbygd som har växt till en enorm folkrörelse.

– Om tre, fyra år finns inte kvinnlig könsstympning kvar som sed i landet, och det är bara en tidsfråga innan hela Afrika är befriat, siar Molly Melching.

I Senegal beräknar man att cirka 20 procent av befolkningen är könsstympade. Det är vissa etniska grupper som könsstympar sina kvinnor och huvudskälet är socialt.

– Man passar inte in i gruppen, betraktas inte som vuxen och ingen vill gifta sig med en icke-könsstympad kvinna. Det är svårt att stå emot det sociala trycket, och vid sidan av det är de flesta omedvetna om hälsoriskerna.

Melching blir upprörd över västerländska fördömande kommentarer om att könsstympning och könsstympare är onda människor som utövar tortyr mot sina kvinnor. Den attityden hjälper inte till att lösa problemet menar hon.

– Vi måste se det ur deras synvinkel. För dem är det en kärlekshandling. Att låta sina barn stå utanför gemenskapen kan kännas långt grymmare än att låta dem bli stympade. Man kan inte komma utifrån och kalla dem barbarer och med våld få dem att ändra inställning. Man måste respektera andra människor, informera och presentera alternativ till de seder de har och sedan låta dem fatta egna beslut.

Det är ur denna tanke organisationen Tostan föddes och det är den tanken som gjort den så framgångsrik.

Tostan, som betyder »genombrott« på wolof, det dominerande språket i landet, startades 1991. Organisationen skapades med den anspråkslösa ambitionen att informera människor i byarna om deras grundläggande mänskliga rättigheter. Hälsa, hygien och problemlösning är huvudpunkterna och viktigast av allt: undervisningen sker på deltagarnas egna villkor.

Tostan har idag 600 inhemska lärare ute på fältet. Undervisningsprogrammet sträcker sig över en tvåårsperiod, och lärarna bor i byarna. Deltagarna lär sig genom gruppdiskussioner där man funderar kring problem som finns i den egna vardagen. Lärarna bistår med stöd och fakta.

– Man måste först känna till sina rättigheter och möjligheter för att kunna fatta rätt beslut. Vet man inte det, så kan man inte heller förändra något. När man upplyser människor om hur hygien och hälsa påverkar deras dagliga liv så fattar de alltid de rätta besluten för vad som är bra för dem och deras familjer. Det viktiga är att förstå att förändringen måste ske samtidigt. Ingen kan ensam avsäga sig en sedvänja som praktiserats i tusentals år av folkgruppen man tillhör.

Det kan tyckas självklart, men Molly Melching har lagt ner mycket arbete för att ta fram det pedagogiska material som används i Tostan.

I tre år levde hon i en by nära befolkningen och frågade dem vad som var viktigt för dem och vad de ville lära sig.
Molly Melching berättar att hon avråddes från att ens närma sig det känsliga ämnet med kvinnlig könsstympning.

– Det har aldrig varit ett mål för Tostan att få människorna att sluta med könsstympning. När jag började utarbeta programmet för undervisningen fick jag höra att jag, en amerikansk vit kvinna, inte skulle lägga mig i deras urgamla tradition. Jag hade inget med den att göra och skulle absolut inte kunna påverka den ändå. Att det skulle bli så här hade jag inte i min vildaste fantasi kunna tänka mig.
Molly Melching drar efter andan och gör en lång paus.

Det var 1997 när kvinnorna i byn Malicounda Bambara kom till Molly Melching och berättade att de hade beslutat sig för att offentligt säga upp traditionen med könsstympning som revolutionen började. Inte nog med det, de hade beslutat sig för att gå runt till de närliggande byarna och informera för att få även dem att ansluta sig till den offentliga deklarationen.

Alla blev inte glada för beslutet. Traditionen med kvinnlig könsstympning är ett känsligt ämne, och männen i byn tyckte inte att man skulle tala högt om så privata angelägenheter.

Men kvinnorna stod på sig, och samma år deklarerade tio byar tillsammans att de skulle upphöra med kvinnlig könsstympning och berättelsen om deklarationen spred sig vidare.
När andra byar började höra av sig för att följa malicoundakvinnornas exempel så förstod Molly Melching att något stort höll på att hända.

Nu, knappt sex år senare, har 708 byar, nästan 140 000 människor, offentligt förklarat att de tänker upphöra med kvinnlig könsstympning, och rörelsen stannar inte där. Budskapet har spridit sig som en löpeld genom landet och Tostans utbildningsprogram har lanserats i fler länder, Sudan, Mali och Guinea.

Där andra förgäves försökt locka med ekonomisk ersättning, lagstifta och hota med fängelse, och forskare har förutspått en mycket långsam förändring av människors inställning till kvinnlig omskärelse, har Tostan lyckats övertyga med sitt gräsrotsarbete och respekt för människor och deras traditioner.

– De här människorna, de är underbara. Det är de som leder den här rörelsen – inte jag. Jag följer bara med. Det är människorna själva som har beslutat sig för att förändra det här och det känns spännande att få vara en del av det.

Text: Katrin Kasström

130 miljoner köns-stympas varje år

WHO beräknar att 130 miljoner kvinnor könsstympas varje år. Sedvänjan är bunden till etniska grupper och finns i många länder i Afrika och Mellanöstern.
Könsstympning sker oftast före puberteten, vanligast vid 7-8 års ålder, men även spädbarn kan omskäras. Verktygen som används är ofta osteriliserade rakblad eller glasbitar, och infektionsrisken är stor.
Det finns fyra typer av könsstympning, där det lindrigaste ingreppet innebär att man tar bort hudfliken som täcker klitoris. Den grövsta formen innebär att hela klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort.
Könsstympning leder ofta till hälsoproblem och svårigheter vid förlossning.

Reportage | 2003-04-04
Även publicerad i AmnestyPress #2/2003