Dålig respekt för HBT i öst

reportage | 2007-08-06

Internationell folkrätt fastställer att alla människor har rätt till grundläggande rättigheter. Dessa anti-diskrimineringsprinciper kan återfinnas både i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i EU:s grundläggande lagstiftning. Trots detta så diskrimineras HBT-personer fortfarande runt om i Europa, värst är situationen för dem som bor i de baltiska staterna och i Polen.

Här i Sverige tar vi ofta mänskliga rättigheter för givet och när Pride-festivalen inträffar varje år är det få som ifrågasätter dess existens. Det är därför lätt att glömma bort att HBT-rättigheter fortfarande är en bristvara på många andra håll i Europa. I samband med Pride 2007 anordnades därför en rad seminarier med fokus just på dessa frågor.

  • Det känns otroligt bra att komma till Sverige, här känner man sig fri och som en människa, sade Kristi Juristo från den estniska HBT-organisationen Diversity innan hon berättar om situationen i sitt hemland.

HBT-aktivister från Estland, Litauen, Lettland och Polen har rest till Stockholm för att delta i årets Pride-festival och för att informera oss i Sverige om tillvaron i dessa länder. Allra värst är situationen i Polen där homofobiska uttalanden från politiker och media förekommer dagligen.

  • Jag vill inte tala om alla hemska saker som sägs och görs i mitt land, det är alldeles för mycket, menar Marta Abramowicz från den polska organisationen ”Campaign against Homophobia”.

Amnesty har tidigare i år fördömt ett lagförslag från det polska utbildningsdepartementet som ska förbjuda ”främjande av homosexualitet och andra avvikelser” i polska skolor. Enligt Marta Abramowicz skulle detta innebära att lärare förbjuds från att säga till sina elever att HBT varken är ett brott eller en sjukdom. Hon förklarar också att den utbredda homofobin i landet leder till ett högt antal hatbrott och att man som homosexuell därför inte kan känna sig säker i landet.

Svenska Amnestys general-
sekreterare Lise Bergh var moderator
vid seminariet.

Trots det allvarliga samtalsämnet kan många i publiken inte hålla sig för skratt när deltagarna återger en rad absurda uttalanden som personer gjort i deras hemländer.

  • Många konspirationsteorier om HBT-personer sprids i media. Det senaste är att vi samarbetar och spionerar för Moskva, vi är tydligen KGB-agenter, säger Virginia Prasmickaite från litauiska G_ay League_ med ironi i rösten.

I Litauen har den katolska kyrkan stort inflytande i politiken, vilket har försvårat utvecklingen av HBT-rättigheter. Virginia Prasmickaite förklarar att den litauiska befolkningen har en väldigt negativ bild av HBT. Den allmänna uppfattningen är att det är ok att vara homosexuell så länge man inte visar det offentligt. Detta innebär att HBT-personer inte syns i samhället vilket leder till att deras rättigheter marginaliseras ytterligare. Samma uppfattning kan återfinnas i Lettland.

  • Eftersom de aldrig syns i det offentliga rummet så tror människor att de aldrig stött på en homo- eller bi-person. Man talar om ”homosexualism” som om det vore en slags ideologi, uppger Vita Brakovska från den lettiska aktivistgruppen Mozaika.

Vita Brakovska från Lettland.

Även i Lettland uttalar sig politiker ofta homofobiskt, något som Vita Brakovska beklagar. Hon menar att offentliga tal, särskilt från politiker, har stor påverkan på den allmänna opinionen i landet och avskräcker HBT-personer från att ”komma ut”. Hon hoppas att svenska politiker som reser till Lettland kan påverka lettiska representanter till att ta större ansvar för sina uttalanden.

Den allmänna situationen för HBT-personer i Östeuropa är bekymmersam, men man ska akta sig för att generalisera för mycket. När Kristi Juristo beskriver vardagen för HBT-personer i Estland är det tydligt att landet kommit mycket längre än sina grannar. Hon menar att det är ok att vara öppet homosexuell och att det finns en viss representation i det offentliga och i media. Eftersom estländarna har haft tillgång till finska TV-sändningar, även under Sovjet-ockupationen, är de mer vana vid mångfald.

  • Estländarna vill alltid vara politiskt korrekta och visa att de är moderna och har därför implementerat alla EU:s anti-diskrimineringslagar. Väldigt få personer är religiösa och kyrkan har inget inflytande i politiken, förklarar Kristi Juristo.

När deltagarna får frågan hur Sverige kan hjälpa till för att förbättra situationen i deras hemländer är de eniga om att den bästa metoden är dialog. Eftersom svenska organisationer och politiker har bättre kunskap om dessa ämnen kan de stödja och ge råd till kollegor i Baltikum och Polen.

  • Det är bättre att dela med sig av kunskap och ge stöd till politikerna än att klampa in och diktera hur det ska se ut, anser Kristi Juristo.

De baltiska staterna är medlemmar av EU och måste därför följa europeisk lagstiftning, men det är tydligt att många kränkningar och fall av diskriminering ändå förekommer. Hélène Groudin, EU-parlamentariker från Junilistan, menar att många människor i Europa inte vet om att dessa anti-diskrimineringslagar existerar. Hon erkänner också att EU måste bli bättre på att kontrollera att lagarna faktiskt följs i alla medlemsländer. När det gäller det polska lagförslaget är hon tydlig:

  • Skulle förslaget gå igenom så kommer vi att ta Polen till EG-domstolen.

Vid ett seminarium tidigare på dagen talade Sveriges EU-minister, Cecilia Malmstöm, om vikten av att arbeta internationellt för att motverka diskriminering:

  • EU är den viktigaste plattformen i detta arbete eftersom lagstiftningen är obligatorisk för alla medlemsländer. Vi måste dock bli bättre på att stå upp för människorättsprinciperna så att de får betydelse och inte bara förblir vackra ord.

Cecilia Malmström anser att varje individ, organisation och stat måste ta alla tillfällen till att bilda opinion för HBT-personers rättigheter.

Cecilia Malmström, EU-minister,
arbetar för HBT rättigheter i EU.

Många stater runt om i världen respekterar inte HBT-personers mänskliga rättigheter med motiveringen att de strider mot landets kultur eller religion. Homosexualitet ses som någonting exotiskt som inte hör hemma i det egna landet och att man därför inte ska behöva införa rättigheter i den ”västerländska” bemärkelsen. Hans Ytterberg som arbetar som ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, håller inte med:

  • Det finns ingen ”kulturrelativism” när det gäller mänskliga rättigheter. Rätten till lika behandling är inte förhandlingsbar.

Hans Ytterberg anser också att vi i Sverige måste bli bättre på att upprätthålla de principer som vi står för. Han vill därför se mer påtryckningar på andra europeiska länder både genom EU och OSSE (organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) i dessa frågor.

Det är tydligt att Sverige har kommit längre än många andra europeiska länder inom HBT-området och det verkar som om ett stort engagemang finns bland svenska politiker för att förbättra situationen även utanför Sveriges gränser. Det är dock viktigt att, som Hans Ytterberg påpekar, inse att förändring tar tid och kräver mycket tålamod.

Text och bild: Katarina Jansson

Läs mer:
Amnestys rapport om HBT-rättigheter i Polen och Lettland (november 2006)

reportage | 2007-08-06