SNC-ledare på Sverigebesök: ”Tvång är det enda regimen i Syrien förstår”

I mars 2011 startade protesterna i Syrien. Resultatet har blivit tusentals döda och tiotusentals fängslade. I oktober 2011 bildades det Syriska nationella rådet, SNC, ett försök att samla den syriska oppositionen. George Sabra är talesperson för SNC och anses av många vara en tänkbar ledare om regimen faller. Han besökte den 18 april Stockholm på ett seminarium som arrangerades av Olof Palmes Internationella center och ABF med Amnesty som medarrangör.

Det är en stolt men samtidigt väldigt sorgsen George Sabra, som ger sin syn på den svåra situationen i Syrien i dag. Stolt över det syriska folket som vägrar att backa och fortsätter att kräva sin frihet, trots allt de riskerar. Varför han är sorgsen är inte svårt att förstå.

– Det syriska folket fortsätter att offra sig men frågan är när det ska ta slut. Hur mycket ska behöva offras? Militären har stöd från Ryssland, Kina och Iran, medan folket bara har sina kroppar. Barn riskerar att dö av krypskyttar, säger George Sabra uppgivet.

George Sabra fängslades själv två gånger förra året efter att han uttryckt sitt stöd för de fredliga demonstrationerna. Han var tidigare en av ledarna inom det förbjudna oppositionspartiet Democratic People’s Party, som uppstod när ett av de förbjudna kommunistpartierna 2005 ombildades och satt dessutom i fängelse mellan 1987 och 1995. Men George Sabra är inte den som ger upp.

På Sverigebesöket är han tydlig med att det är dags för resten av världen att ta ställning på allvar. Världssamfundet måste ta sitt ansvar och hjälpa Syrien att bli en del av den fria demokratiska världen.
– Vi stöder Kofi Annan och vill att han ska lyckas med sin fredsplan, men när regimen bryter den och fortsätter att döda, så måste säkerhetsrådet visa att det finns kraft bakom orden. Regimen måste tvingas att lyda resolutionen. Tvång är det enda de förstår eftersom det är så de har styrt landet de senaste femtio åren, säger han.

George Sabra lever nu i exil i Paris sedan han förra året fängslats två gånger. Han har under många år arbetat för en förändring i Syrien. Sabra arbetade i Kommunistpartiet - politbyrån, en av de vänstergrupper som inte tilläts av regimen. Han var samvetsfånge 1987-1995. George Sabra var en av de personer som stödde Damaskusdeklarationen år 2005, ett försök till dialog för förändring.

Att ena oppositionen har dock visat sig vara svårt. Enligt George Sabra har SNC varit öppna för att diskutera och förhandla för att få en samlad opposition, men det har inte lyckats. Kurdiska grupper lämnade nyligen SNC. I olika städer finns lokala kommittér kallade
Det är främst två stora frågor där grupperna inte är överens.

Det ena gäller vilken ställning den Fria syriska armén, FSA, ska ha. FSA är en väpnad oppositionsgrupp som främst består av soldater som hoppat av från regimens armén. SNC tycker absolut att man ska stödja dessa soldater.
– De är en del av revolutionen och de har riskerat sina liv för att vara det. Tack vare dessa före detta soldater vågar folket ge sig ut och demonstrera eftersom FSA kan erbjuda ett visst skydd, säger George Sabra.

De lokala kommittérna är däremot tveksamma att ge sitt stöd till FSA. När det gäller den internationella inblandningen har de två oppositionsgrupperna också svårt att enas. George Sabra är tydlig med att SNC vill ha hjälp från FN, men de säger bestämt nej till hjälp från Nato.

– Vi vill inte ha främmande soldater i Syrien och vi vill inte bli ett nytt Libyen. Men vi behöver hjälp från FN och Arabförbundet, som måste ge oss något mer än bara observatörer, säger han.

SNC har skrivit flera dokument om hur de vill att Syrien ska vara i framtiden och där nämns bland annat kvinnors rättigheter, minoritetsrättigheter och att alla ska vara lika inför lagen.

– Just nu är vårt huvudmål att befria folket från diktatorn Assad, men vi har en plan för Syriens framtid. Vår plan om ett demokratiskt Syrien skiljer sig inte mycket från andra oppositionsgrupper. De olika åsikterna handlar om hur vi ska handskas med regimen just nu. När det gäller konstitutionen tillhör den det syriska folket. Först efter ett fritt val kan den upprättas.

Kritik har riktats mot SNC för att de tar emot hjälp från diktaturerna Saudiarabien och Qatar. George Sabra menar att läget i Syrien är så desperat att de inte kan vägra att ta emot hjälp, även om de vet att dessa länder har en egen agenda och att det inte är några demokratier.
Han jämför Syrien med en människa som håller på att drunkna.
– Vi tar alla utsträckta händer och vårt uppdrag är att befria Syrien, inte Saudiarabien och Qatar, säger George Sabra.

För Saudiarabien är det shiamuslimska Iran en fiende och Saudiarabien försöker motverka verkligt eller påstått inflytande från Iran i länder som Syrien, Irak och Bahrain. I Syrien har regimen i många år varit nära allierad till Iran och efter USA:s invasion av Irak år 2003 då Saddam Hussein störtades har regeringen i Bagdad nära kontakter med Iran. Vintern 2011 skickades saudiska soldater in i Bahrain för att slå ned protesterna mot kungadömet. Demonstranterna anklagades för att vara agenter för Irans intressen.

George Sabra tillsammans med Jens Orback, Palmecentrets chef.

Det finns dock ett land som George Sabra inte skulle kunna tänka sig att ta emot hjälp från – Israel. Konflikten mellan de två länderna, bland annat om Golanhöjderna som Israel erövrade och annekterade efter sexdagarskriget 1967, gör det omöjligt för honom att ens tänka tanken. Och att någon hjälp skulle erbjudas därifrån ser George Sabra som högst osannolikt.

– Israel är inte glada över den arabiska våren och särskilt inte över den syriska våren, menar han.

Under seminariet uttrycker en man från publiken oro över de kristnas situation i framtidens Syrien och nämner att kristna har attackerats av islamister som stödjer revolutionen mot Bashar al-Assads regim. George Sabra, som själv är kristen, är tydlig med att det inte ska finnas någon skillnad mellan muslimer och kristna i Syrien och att regimen är dålig för alla syrier, oavsett religion.

Han pratar om kvinnors rättigheter, men i SNC är kvinnorna väldigt få, färre än vad George Sabra kan acceptera.

– Vi har inte lyckats nå dem och det är något vi måste jobba med en lång tid framöver. Vi vill ha minst 30 procent kvinnor, säger han.

På frågan hur Sverige kan hjälpa till säger han att han vill se en bojkott av regimen och särskilt inom telekommunikation.
– Vi behöver organiserad hjälp, inte mer oordning. Vi kan inte slösa mer tid och kraft, utan Assad måste bort. Det är nog nu!

Text och bild: Lisa Olsson

Läs mer
Syrienrapportören Yakin Ertürk på Sverigebesök (Amnesty Press 16 april)

Syrien på randen till inbördeskrig (Analys av Aron Lund i Amnesty Press nummer 1/2012)

Läs också
Syria in transition: George Sabra: A man for all seasons? (intervju 9 april)

SNC:s hemsida

Local Coordinating Committees of Syrias hemsida

Damaskusdeklarationen 2005

Amnesty

Amnesty om arabiska våren