Amnesty-årsmöte i Uppsala med hopp om vapenavtal

Större och rikare än någonsin – Amnesty håller årsmöte i Uppsala

Solen stod på topp och humöret likaså när Soran Ismael bjöd deltagarna vid Amnestys årsmöte såväl skratt som stort beröm för deras höga moral och engagemang precis innan ordförande Sofia Halth öppnade mötet i Uppsala.

• Det är ett enda vapen som Amnesty vill ska flöda fritt och det är yttrandefriheten. Människor hör talas om de kränkningar som pågår och vill göra någonting åt det. Det kallas empati och det kallas för solidaritet och det är bland annat det som gör oss till människor, inledde Sofia Halth.
• Amnesty växer och vi blir fler. Blir vi tillräckligt många kan vi faktiskt vinna kampen över de regeringar och de företag som tror att de kan komma undan med att kränka mänskliga rättigheter, fortsatte hon och uppmanade deltagarna att använda sin röst under årsmötet.
• Vi som sitter här har ett ansvar att göra detta till den bästa organisationen, låt oss tillsammans se till att ta kloka beslut.

Drygt 200 personer deltar i helgens möte, varav 170 är röstberättigade. Trots att antalet deltagare var något mindre i år än förra året, då 241 röstberättigade var på plats, kunde styrelsen presentera en verksamhetsberättelse som slog nya rekord. Amnesty hade vid årsskiftet 91 866 medlemmar. En stor ökning från förra året då Amnesty hade 86 330 medlemmar. Intäkterna hade också ökat till 82,4 miljoner jämfört med dryga 78 miljoner för 2010. Trots att postkodlotteriet på grund av interna utbetalningsrutiner inte betalade ut pengar till Amnesty 2011 som budgeten räknade med så kom ett oväntat arv in och kompenserade för de uteblivna intäkterna.

Generalsekreterare Lise Bergh pratade om ett intensivt 2011 med organisationens 50-årsfirande som höjdpunkten:
- Det var imponerande med allt arbete som gjordes av grupper över hela landet med bland annat tipspromenader och arrangemanget av pjäsen ”En värld att leva i”, som handlar om fyra aktivisters upplevelser, vilken sattes upp på flera ställen i landet:
-Jag känner stolthet att vi tillhör en så fantastisk organisation som har åstadkommit så mycket under 50 år. Det gav i alla fall mig en enorm inspiration, sade hon.

Vid samma tid som Lise Bergh skrev sitt tal beslutade staten Conneticut som 17:e stat i USA att avskaffa dödsstraffet, en stor framgång enligt henne.

Lise Bergh pratade om den arabiska vårens betydelse i Mellanöstern och vikten av att fortsätta arbetet:
- Amnesty fortsätter och har arbetat hela tiden med detta.
En stor besvikelse för 2011 var avrättningen av Troy Davies i USA. Trots världsomfattande protester avrättades han den 22 september.
- Benådningsnämnden valde att strunta i massiva protester men jag vill citera Troy Davis sista ord: ”

”Kampen för rättvisa slutar inte med mig. Den här kampen gäller alla Troy Davises som levt före mig och alla de som ska komma efter. Jag är vid gott mod, jag ber och känner ro. Men jag kommer inte att sluta kämpa förrän jag tagit mitt sista andetag.", sade Lise Bergh_._

Styrelsen presenterade verksamhetsåret med stor stolthet, man har arbetat utifrån förra årsmötets beslut och efter de internationella riktlinjerna. Bland annat har man tillsatt en grupp för en demokratiutredning, arbetat med att stärka grupperna och arbetat för en förbättrad kommunikation mellan värvare och lokala grupper. Granskningskommittén var lika positiva till styrelsens arbete och konstaterade att de uppfyllt sina uppgifter med råge och att ekonomin är god. De påpekade dock att de inte skulle göra sitt jobb om de inte var kritiska och ställde fyra frågor till styrelsen.

Granskningskommittén ifrågasatte bland annat om det inte vore bättre att låta motioner gå direkt till styrelsen i stället för att behandlas av sekretariatet och föreslog även att styrelsemedlemmar i större utsträckning ska kunna ta ut ersättning för förlorad inkomst för att göra medlemmar mer benägna att ställa upp på det omfattande arbete det innebär att sitta i styrelsen.

Helen Ranelius, Hannah Laustiola, Ida Burlin och Robert Scherman.

Granskningskommitténs sammankallande Jan Nygren avslutade redovisningen med att önska lycka till till den nya granskningskommittén och gjorde en observation:
-Jag har följt utvecklingen och har sett att under de senaste åren har det hottat till mellan granskningskommittén och styrelsen.
Jan Nygren meddelade sedan överraskande att han efter 15 år i kommittén, trots att han av valberedningen är föreslagen till omval, ställde sin plats till förfogande och uppmanade till nya nomineringar.

Valen under årsmötet är planerade att hållas under lördagseftermiddagen.

Text: Yvette Lindholm
Foto: Annie Beckman

Oreglerad vapenhandel- snart ett minne blott?

Sedan mitten av 1990-talet har Amnesty och andra organisationer arbetat för att få till stånd ett internationellt bindande vapenhandelsavtal, ett Arms Trade Treaty (ATT). Nu har FN kommit så långt att slutförhandling väntas i juli. Det första seminariet på Amnestys årsmöte 2012 berörde arbetet med ATT och dess eventuella potential att bli ett starkt avtal som kan förbättra människorättssituationen i världen. Brian Wood, chef för Amnesty Internationals avdelning för vapenexportfrågor och Paul Beijer, den ambassadör som leder den svenska förhandlingsdelegationen i FN, gav sin syn på chanserna för ett avtal.

Semineriets deltagare Paul Beijer och Brian Wood tillsammans med Amnestys Maja Åberg som var moderator.

Kontrollen av den internationella vapenhandeln är idag till stora delar obegränsad. Faktum är att handel med flaskvatten eller till exempel dinosaurieben är mer reglerad än handeln med vapen. Detta har bidragit till att människors mänskliga rättigheter kränks dagligen. Tortyr, våldtäkter, tvångsvräkningar, och mord sker med hjälp av vapen. Detta är något som NGO:s och Amnesty International uppmärksammat i årtionden. Sedan i mitten på 1990-talet har det aktiva arbetet med att skapa opinion och påverka parlament, regeringar och FN för att få till ett reglerande avtal rörande handeln pågått. Tillsammans med andra flera andra organisationer var Amnesty med och lanserade kampanjen Control Arms 2003. Tre år senare röstade 153 länder i FN för att utveckla ett globalt vapenhandelsfördrag och det är de förhandlingarna som nu går in i slutfasen. Det finns i huvudsak två mål med förhandlingarna enligt Paul Beijer:

• Först handlar det om att få med samtliga länder, oavsett hur deras vapenhandel ser ut idag. I sammanhanget ”små länder” måste inse vilken påverkansmöjlighet de har. Sedan handlar det om att se till att avtalet innehåller starka normer och kriterier för handel, kriterier och normer som senare kan påverka den lagliga handeln som bedrivs.

Brian Wood och Paul Beijer delar målsättningen att avtalet bör bli så brett som möjligt, ett avtal som innefattar en reglerad handel av alla vapen, inklusive ammunition. Att vapen som är mindre till storleken skulle vara mindre förödande är ett vanligt missförstånd. Av de människorättsövergrepp som sker idag så är cirka 60 procent utförda med hjälp av lätta vapen_, så kallade _small arms.

• För människor i exempelvis Afrika som dagligen lider av den oreglerade vapenhandeln så är de mindre vapnen lika förödande som massförstörelsevapen, sade Paul Beijer.

Idag är det cirka 30 av FN:s 200 medlemmar som öppet ställer sig kritiska till avtalet. Bland dessa finns Venezuela, Bolivia, Kuba, och flera gulfstater som ofta i internationella sammanhang betraktas som ”outsiders”. Även länder som tidigare utsatts för vapenembargon ställer sig kritiska till avtalet i rädslan av att deras möjlighet att handla vapen ska minskas. Detsamma gäller länder som i dagsläget har en småskalig vapenindustri och som önskar expandera den.

Tre ATT-experter med höga förväntningar på sommarens förhandlingar i FN.

Hur förhandlingarna kommer att utvecklas är svårt att förutspå. Både Brian Wood och Paul Beijer, med stora erfarenheter från diplomatiska förhandlingar, är försiktigt inställda:
- När FN samlas är det som vanligt en katt och råtta lek, sade Brian Wood.

• USA och EU är inställda på att förhandla, vilket är positivt. De permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd är hyfsat med. Kina har haft en konstruktiv inställning och Ryssland ligger än så länge lågt. De vill inte riktigt avslöja sin ståndpunkt än, berättade Paul Beijer.

Paul Beijer menar också att det är av stor vikt att ett avtal sluts nu i sommar och inte senare:
- Det är nu det finns ett momentum. Det vore inte bra om förhandlingarna drar ut på tiden. Presidentvalet i USA i november kan påverka förhandlingarna. En ny president kanske inte har samma syn på vapenhandeln. Så om USA skulle hoppa av kommer kanske fler länder se sin chans och göra detsamma. Vi måste göra det här nu.

Ett brett avtal är ett gemensamt mål för både Paul Beijer och Brian Wood.

Paul Beijer uppskattade chanserna att få till ett brett avtal är 50 procent och han är inställd på att juli månad kommer bli en månad av full av tuffa förhandlingar:

• Vi kommer kämpa, kohandla och kompromissa för att få till ett brett avtal. Men det finns en gräns för hur långt kompromisserna får gå och målet är att inte falla under den gränsen, sade Paul Beijer.

• Det får inte bli för mycket kompromisser. Avtalet ska ju vara värt pappret det skrivs på. Det kommer att bli ”one hell of a battle”, avslutade Brian Wood.

Om oreglerad vapenhandel är ett minne blott kommer vi få veta i slutet på juli.

Text: Jacob Bomgren
Foto: Annie Beckman

Läs mer:

Skriv under för ett starkt vapenavtal

FN: VIktiga förhandlingar för att stoppa en vapenhandel som göder konflikter och brott mot mänskliga rättigheter (Amnesty 14 februari 2011)

Vapenhandeln till Mellanöstern och Nordafrika avslöjar en bristfällig exportkontroll (Amnesty 18 oktober 2011)