Afrikanska kärlekshistorier och politik i serieform
reportage | 2010-09-28 |
Kön till seminariesalen är lång och ringlar sig fram i hallen. En man oroar sig över att missa evenemanget. Att det ska bli fullsatt innan han kommer fram till insläppet. På bokmässans sista dag lockar tre afrikanska kärleksförfattare storpublik. Evenemang som inte drar lika stor publik men samma mängd känslor är samtalen om kontroversiell sydafrikansk politisk satir och Förintelsen med judar som möss och och tyskar som katter. Allt i tecknad form__.
Människor började köa långt innan seminariet började. Foto: Emilie Holmstrand
- När jag växte upp trodde jag att en författare var en död engelsman, säger Monica Arac de Nyeko, en av de 21 kvinnliga författarna i antologin African love stories.
Att kärlekshistorier endast är trevliga berättelser om romantik och drömmar kunde inte vara mer fel enligt panelen på söndagens seminarium Afrikanska kärlekshistorier. I den aktuella samlingen varvas lyckliga och dåliga slut. Historier ur vardagen med inslag av könsstympning, födslovåndor och ras. Boken, som nu ges ut i Sverige med titeln Kärlek x 21av bokförlaget Tranan, är ganska unik. Att kvinnliga afrikanska författare översätts till svenska är väldigt ovanligt. Att ämnet dessutom är kärlek gör det inte lättare.
- Jag var med i en samtalspanel en gång där moderatorn sade att det finns seriösa och icke-seriösa författare. Jag blev utpekad som icke-seriös eftersom jag skriver om kärlek, säger Monica Arac de Nyeko.
Doreen Baingana, som också medverkar i antologin, försvarar kärleken som ämne med orden:
- Många saker börjar faktiskt i kärlek.
Bokens redaktör Ama Ata Aidoo skriver i förordet att afrikanska författare förväntas hålla sig till ämnen som hungersnöd och militärregimer. Monica Arac de Nyeko tar under seminariet också upp de ramar hon kände att hon som afrikansk författare borde hålla sig inom.
- När jag började skriva kände jag att jag behövde lägga in trummor och en man som stirrar upp på månen i texten. Att det var så afrikanska berättelser skulle vara, berättar Monica Arac de Nyeko.
Hennes bidrag är en av de mer uppmärksammade berättelserna och handlar om en samkönad kärleksrelation. Att skriva om homosexuell kärlek är i många fall kontroversiellt i Afrika.
- Det är inte en berättelse om två lesbiska kvinnor, det är en historia om kärlek, säger Monica Arac de Nyeko.
Hon fortsätter att berätta att i början när boken publicerats ställdes ofta frågan om hennes egen sexuella identitet.
- När jag tänker tillbaka önskar jag att jag inte hade besvarat frågan, vilket jag tyvärr gjorde en gång. Min sexualitet har ingenting med texten att göra. Det är som att fråga en person som skriver om hundar om han själv är hund.
Monica Arac de Nyekos uttalande framkallar både skratt och applåder från publiken.
Monica Arac de Nyeko påpekar att trots att hon skriver om ämnen hon bryr sig om är hon inte talesperson för någon. Foto: Emilie Holmstrand
Stämningen är väldig munter i salen och särskilt Monica Arac de Nyeko roar åhörarna med sina rappa och komiska svar. Trots att rummet sväljer många människor, att det är långt fram till scenen för människorna som har platserna bak i salen, känns seminariet väldigt intimt. Huvuddelen av tiden ägnas åt Monica Arac de Nyekos berättelse och författarskap. Vid ett tillfälle tar den tredje författaren på scenen, Yaba Badoe, faktiskt över ordet från samtalsledaren Kerstin Wixe, kulturjournalist på Sveriges Radio, och börjar ställa frågor till Monica Arac de Nyeko.
Kerstin Wixe, Doreen Baingana, Yaba Badoe och Moncia Arac de Neyako talar på engelska med varandra. Ingen tolk användes på seminariet. Foto: Emilie Holmstrand
Doreen Bainganas författarskap tog sin början när hon flyttade till Italien och började att skriva brev hem till familjen. Hennes anhöriga hade inte tidigare upplevt kommunikation via papper och de uppskattade hennes brev. Hon växte i processen.
- Det var som att jag upptäckte ett sjätte sinne. Språket kan verkligen beröra människor. Det är väldigt givande att försöka göra det så jag ger mig själv tillåtelse att fortsätta skriva, förklarar Doreen Baingana.
- Signifikant för den här samlingen är att den visar på mångfalden av kvinnors erfarenheter på den afrikanska kontinenten. En rik kollektion skriven av kvinnor skriven med kvinnor som utgångspunkt, säger Yaba Badoe, den tredje författaren representerad på seminariet.
Doreen Baingana lägger till: - Den är som ett stycke musik med olika delar i sig som tillsammans bildar en harmoni. Det finns lika många historier om kärlek som det finns kvinnor på jorden. Denna bok samlar den mänskliga erfarenheten i en afrikansk kontext.
Doreen Bainganas text handlar om en relation mellan en ung svart kvinna och en äldre vit man. Hon ville utforska sambandet mellan kärlek och förhållanden. I en intervju har Doreen Baingana sagt att ”Jag växte upp under Idi Amin men jag hade en barndom”. Paret i hennes text är ojämlika. Mannen har pengar och kvinnan utnyttjar den resurs hon har – sin kropp. Uganda efter Idi Amins styre, president mellan 1971 och 1979, var ett land med många stängda dörrar och framtiden såg inte ljus ut. Doreen Baingana säger att människor använde de resurser de hade och att identiteten som kvinna ofta är förknippad med kroppen.
- Om du blir betraktad som en sexuell varelse kommer du också att börja agera som en, säger hon.
Även Monica Arac de Neyako kommer från Uganda medan Yaba Badoe är uppväxt i Ghana. Angående citat om sin barndom förklarar hon att hon inte funderade så mycket över situationen när växte upp:
- Det var efteråt som jag insåg att det funnits en känsla av spänning i luften som inte var normal. Som barn trodde jag att det var väl normalt att behöva köa för salt och socker.
Text: Emilie Holmstrand
När bild blir satir
Jonathan Shapiro, även känd som Zapiro har under 20 år levererat satiriska illustrationer och serier av afrikanska politiker. På bokmässan i Göteborg berättar han om ett urval av sina bilder och om hur om hur bilderna blir till, hur det kommer sig att han är stämd för ärekränkning av Sydafrikas president Jacob Zuma och när han blev uppringd av Nelson Mandela.
”Fru Justitia”, representant för rättsväsendet, är brutalt tvingad till marken med ögonbindel. Hon hålls fast av fyra män. De symboliserar den styrande regeringen ANC, ANC:s ungdomsförbund, Sydafrikas kommunistparti och fackföreningsrörelsen Cosatu. Framför henne står Jacob Zuma, med ett droppande duschmunstycke strategiskt ovanför huvudet. Han håller på att knäppa upp byxorna. Betraktaren kan ana att han kommer att våldta Fru Justitia. Gwede Mantashe, ANC:s generalsekreterare hejar glatt på och säger: Go for it, Boss!
Jonathan Shapiro oroas över hur regeringen och president Jacob Zuma ser på rättsväsendet. På bokmässan visar han sin kontroversiella bild som väckt ont hos regeringen. Bild: Zapiro
Jonathan Shapiro berättar om tanken bakom ett urval av sina bilder.
Foto:Eva Wikdahl
Den här bilden säger mycket om hur Jonathan Shapiro ser på läget för rättsväsendet i Sydafrika. Mail & Guardian skriver den 8 september 2008 att Jonathan Shapirovisste att bilden skulle vara kontroversiell men inte i den omfattningen:
- Det primära med bilden är att Zuma bryter mot rättssystemet och konstitutionen. Den kränkningen avbildas som en våldtäkt.
På bokmässan berättar han om hur ofta börjar skissa på en idé och hur han med bild kan visa olika dimensioner av en händelse. Ibland får han idéer från någon annan som kanske inte har samma talang för att teckna.
- Bilder säger så mycket om en situation eller en person och anses ofta vara mycket mer kontroversiella än texter, säger Jonathan Shapiro.
Jacob Zuma stämmer Jonathan Shapiro för ärekränkning.
Foto: Eva Wikdahl
En av Jonathan Shapiros mycket flitigt avbildad personer är president Jacob
Zuma. Han är känd för sitt polygamiska liv.
- Efter att Jacob Zuma hade haft sex med en hiv-smittad kvinna sade han att han duschade för att minera riskerna för att bli smittad, berättar Jonathan Shapiro. Zuma har varit ordförande för Nationella aids-rådet men blev avsatt.
Det här är bakgrunden till att Jonathan Shapiro konstant avbildar Jacob Zuma med ett droppade duschmunstycke ovanför huvudet. Jonathan Shapiro är nu stämd för ärekränkning av Jacob Zuma som numera är Sydafrikas president.
Jonathan Shapiros bilder är ofta underfyndiga och de kräver att betraktaren känner till bakgrunden för att kunna se det satiriska. Många bilder är bitska porträtt av kända politiker. När Jonathan Shapiro besöker bokmässan i Göteborg säger att han aldrig skulle tänka sig att göra en karikatyrisk bild av en ”vanlig” människa utan han väljer att aktivt teckna nidbilder av officiella människor för att kasta ljus på orättvisor och korruption.
Jonathan Shapiro har tecknat både sydafrikanska presidenteroch politiker, men även kända politiker och tjänstemän från andra länder. Han har också vågat teckna den omåttligt populära Nelson Mandela som var den första presidenten efter Sydafrikas första demokratiska val 1994.
Jonathan Shaprio visar ett urval av sina satiriska bilder och berättar lite om deras bakgrund. Just denna bild handlar om Zimbawes president Robert Mugabe. Foto: Eva Wikdahl
När Jonathan Shapiro tecknade en bild av Nelson Mandela, med en gloria tydligt på sned, blev den väldigt uppmärksammad. När han blev uppringd av Nelson Mandela trodde han först att det var för att presidenten var upprörd över det ofördelaktiga porträttet, berättar tecknaren. Nelson Mandela var inte alls arg. Jonathan Shapiro imiterar Nelson Mandela med slående likhet:
- Det är ditt jobb.
Text: Eva Wikdahl
”Sveriges viktigaste bok”
Astrid Trotzig har själv aldrig träffat Art Speigelman men på Göteborgs bokmässa berättar hon med stort engagemang om hans bok Maus__, vad den kom att betyda för henne och varför hon stoppar den i näven på persiennmontörer, föräldrar och taxichaufförer och alla hon träffar.
Astrid Trotzig börjar sin föreläsning med att hålla upp Art Speigelmans bok Maus och säger:
- Det här är Sveriges viktigaste bok och jag vill att alla här har köpt minst varsitt exemplar när ni går härifrån.
Art Speigelmans båda föräldrar var polska judar som under andra världskriget sattes i koncentrationsläger. Flera år efter kriget och befrielsen begick mamman självmord och Art Speigelman själv drabbades av depression. Han bestämde sig för att skildra sin föräldrars upplevelser och tog åter kontakt med sin far. Under stora våndor började han med han sin bok om Förintelsen. Astrid Trotzig berättar att han var tveksam om han verkligen skulle kunna skildra något så allvarligt i serieformat. Men det kunde han och resultatet blev en närgången och smärtsam skildring av Förintelsen och historien om Art Speigelmans föräldrar och deras öde i serieformat.
Astrid Trotzig ger boken ___Maus___till alla hon träffar. På bokmässan i Göteborg berättar om varför hon tycker boken är så viktig.
Foto: Eva Wikdahl
När Astrid Trotzig som tonåring första gången läste Maus tyckte hon att det var fantastiskt att någon kunde skildra Förintelsen på ett sådant sätt att man förstod. När hon flera år senare ville ge bort boken som konfirmationspresent fanns den inte längre i tryck på svenska, vilket Astrid Trotzig menar skulle göra den en mer lätttillgänglig för den unga konfirmanten. Förlaget meddelade att man inte hade planer på att trycka Maus till svenska för tillfället. När de ett par år senare bestämde sig för en svensk nyåtgåva av boken kontaktade man Astrid Trotzig och bad att hon skulle skriva ett efterord:
- Det här är en av höjdpunkterna i min karriär. Det var en oerhört stor ära.
Maus är en viktig bok för ett den på ett tydligt sätt visar och illustrerar vad som hände. Eftersom den är i serieformat är den lättläst och passar alla, samtidigt får den fler dimensioner genom samspel mellan text och bild.
- Jag vill att alla läskunniga människor i Sverige ska läsa den här boken, säger Astrid Trotzig.
Det är lätt att säga ”Vi får inte glömma ” men rasism och nazism finns överallt, påpekar hon. Astrid Trotzig gör kopplingar till nazismen och till Sverigedemokraterna som idag vinner politisk mark i Sverige.
- Främlingsfientlighet finns överallt, det är därför den här boken är så oerhört viktig, säger hon.
Text: Eva Wikdahl
Läs mer
Amnesty om bokmässan
Från folkmord till galghumor – Afrikatema på årets bokmässa (24 september 2010)
I myllret på bokmässan: Amnestylotter, ivriga debutanter och en fängslad journalist (25 september 2010)
Makt i olika former på bokmässan (26 september 2010)
Amnesty om Idi Amin (filmrecension)
En diktators många ansikten (29 januari 2007)
Kvinnliga författare i Uganda
Organisationen Femrites hemsida
Inlägg i Svenska Dagbladet
Yttrandefriheten är på väg att begränsas (Lena Kalmelid, ordförande för Afrikagrupperna och Jonathan Shapiro varnar för utvecklingen i Sydafrika på Brännpunkt i Svenska Dagbladet 24 september 2010)
reportage | 2010-09-28 |