”Vi underskattade risken för krig i Makedonien”

reportage | 2001-10-04

Amnesty Press intervjuar Jöran Bjällerstedt,
svenskt ambassadråd i Skopje

Under många år har Balkankännare varnat för krig i Makedonien och att följden skulle kunna bli ett nytt Balkankrig som skulle dra in ett antal stater. I februari utbröt oroligheter och de följande månaderna ställdes det internationella samfundet inför en ny prövning.

Den 13 augusti slöts dock ett fredsavtal i staden Ohrid, där landets fyra största politiska partier godtog att en Natostyrka skulle ta emot vapen från den albanska UÇK-gerillan medan parlamentet skulle besluta om författningsförändringar för att stärka albanernas rättigheter.

Den 27 september förklarade UÇK:s ledare, Ali Ahmeti, att gerillan var upplöst och 4 500 Nato-soldater inledde sin hemresa efter att ha tagit emot 3 875 vapen från gerillan. Men parlamentet har ännu inte beslutat om ändringar i författningen. Nya hinder har rests från talmannen Stojan Andov och det finns ett hot från makedonska nationalister om att utlysa en folkomröstning.

Då befarar många bedömare att en majoritet skulle avvisa fredsavtalets bestämmelser om ett stärkande av det albanska språkets ställning och ett slopande av konstitutionens hänvisning till makedonska folkets särställning.

Karta från ”Albanians in Macedonia Crisis Center”.
I bildtexten påpekas att de albanska politiska grupperingarna
i Makedonien vill bevara landets gränser

Den amnesti för gerillasoldater som finns i fredsuppgörelsen har inte heller proklamerats och den 3 oktober slogs sändebuden från Nato, EU och OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) med häpnad när landets inrikesminister, den hårdföre nationalisten Ljube Boskovski, överraskande meddelade att den 4 oktober var ”D-dagen för Makedonien”.

– Inrikesministeriets styrkor kommer att återvända till ockuperade områden med lätt beväpning och etniskt blandade patruller, sade Boskovski på en presskonferens i Skopje. Vi är ett suveränt land.

Samtidigt förklarade befäl inom polisstyrkorna att personer som Ali Ahmeti och andra medlemmar av UÇK ska gripas om polisen träffar på dem. En kommendant inom det upplösta UÇK, ”Leka”, förklarade för nyhetsbyrån Reuters att ”kriget kommer återupptas” om polisen rycker in i gerillans område innan en amnesti proklameras.

Nyhetsbyrån MIA hävdade på den 4 oktober att ”albanska terrorister” under natten hade beskjutit makedonska säkerhetsstyrkor från en rad positioner runt Tetovo.
Fredsprocessen är bräcklig och nationalistiska politiker sneglar på det nyval som ska hållas i början av nästa år.

”FREDSPROCESSEN HOTAD”
Som ordförandeland i EU hade Sverige en viktig roll under det första halvåret i år, då konflikten i Makedonien bröt ut och snabbt trappades upp. Jöran Bjällerstedt är sedan ett år tillbaka svenskt ambassadråd i Makedonien och har följt konflikten på nära håll. Amnesty Press träffade honom när han medverkade på Kommunförbundets Balkankonferens i Växjö 18-19 september.

– Om det blir en folkomröstning så kommer fredsprocessen falla ihop och vi är tillbaka på ruta ett, varnar Jöran Bjällerstedt. Då kommer gerillan återbildas och det är tveksamt om det går att förhindra ett totalt inbördeskrig. Men även om parlamentet antar författningsförändringarna så finns det ändå risk för att mindre albanska gerillagrupper fortsätter bedriva en väpnad kamp.

En liten grupp, albanska nationella armén, tog i augusti på sig skulden för flera aktioner där makedonska soldater och poliser dödades och de har förklarat att Ali Ahmeti är en förrädare och att kampen för ett Storalbanien går vidare.
Det finns också ett utbrett tvivel på att UÇK verkligen har överlämnat alla sina vapen till Nato.

EN NY GRUPP TRÄDER FRAM
Det var i slutet av januari 2001 som en hittills okänd grupp, Ushtaria Çlimatare Kombetare (UÇK), den nationella befrielsearmén, tog på sig skulden för mordet på en polis. Då fanns det tvivel om gerillagruppen verkligen existerade.

– Meddelandet kom från någon fax i Tyskland som sedan inte visade sig existera, minns Jöran Bjällerstedt. Det dröjde några veckor innan nästa steg kom.
Den 16 februari kom ett TV-team från stationen A1 till en by nära gränsen till Kosovo, som sedan sommaren 1999 styrs av FN. I Tanusevci omhändertogs TV-teamet av beväpnade soldater i UÇK-uniformer, som betraktade byn som befriat område. När TV-teamet tilläts återvända till Skopje försökte polisen enligt Jöran Bjällerstedt lägga ut dimridåer. Förvirringen var stor, inte minst bland EU-ländernas diplomater i Skopje.

– En del trodde att det var början på en albansk resning. Uppgifter hade cirkulerat om att det fanns vapen och att man organiserade en gerillarörelse. Men tidpunkten förvånade. En våroffensiv hade varit mer väntat, säger Jöran Bjällerstedt.
Andra diplomater trodde att konflikten handlade om det gränsavtal som slöts mellan Jugoslavien och Makedonien och som för första gången sedan 1992 reglerade gränsen. Ett av problemen var att Kosovo fortfarande är en del av Jugoslavien, och kosovoalbanerna var inte tillfrågade. Den aktuella byn Tanusevci fick nu en statsgräns genom byn och det kunde hota den lukrativa smuggling som länge ägt rum i området.

– Sedan trodde en del att Tanusevci hängde ihop med södra Serbien där en albansk gerilla (UÇPMB) då stred mot serbiska styrkor. Men i februari var det mycket spekulationer och det var väldigt svårt att veta vad det hela handlade om, konstaterar Jöran Bjällerstedt.

Själv säger han att han alltid varit optimist när det gäller Makedonien och inte hade trott på albanerna skulle ta till en väpnad kamp.

KUNSKAP SAKNADES
Om det bara hade handlat om några uniformerade män med vapen i en gränsby där den makedonska statens intresse och närvaro var minimal, kunde historien ha slutat där. Och frågan är om omvärlden, däribland EU, kunde ha gjort något för att förhindra den kommande utvecklingen som drev långt över 100 000 människor på flykt och som förde landet till randen av ett inbördeskrig.

– Det är en bra fråga, svarar Jöran Bjällerstedt eftertänksamt. Om man ser på det efteråt så kan man säga att vi underskattade risken för krig i Makedonien.

Han berättar att fredsstyrkan KFOR i Kosovo och FN-administrationen UNMIK i början ansåg att det handlade om brottssyndikat som bråkade. Han anser att KFOR kunde ha gjort mer vid gränsen till Makedonien.

– Men det var också så att exakta kunskaper saknades. Personligen skulle jag velat haft mer kunskap om albanernas situation i landet. Vilken diskriminering fanns? Polisbrutaliteten, hade den etniska förtecken? Kort sagt, hade albanerna något ”case”? säger Jöran Bjällerstedt. Det fanns dåligt med siffror och vi famlade utan tillförlitlig statistik.

Jöran Bjällerstedt avfärdar påståenden om
militära rådgivare från USA hos den albanska gerillan.
Foto: Ulf B Andersson
Albanerna hade vägrat delta i folkräkningar efter 1991 och det fanns inte ens samstämmighet kring frågan om hur många albaner som bor i Makedonien; är det drygt 20 procent eller 40 procent? Då blir frågor som representation i poliskåren ännu svårare att lösa.

EU:s linje i konfliktens inledning var att Makedonien inte jämförbart med Kosovo under Slobodan Milosevic och att man inte hade någon förståelse för att albanska grupper tog till vapen.

– Vi avvisade alla krav på att EU skulle medla i konflikten, förklarar Jöran Bjällerstedt. Det var också så att vanliga albaner på gatan i början av konflikten skakade på huvudet åt gerillan.

UPPTRAPPNING
I början av året styrdes Makedonien av en regering där högernationalistiska VMRO-DPMNE ingick tillsammans med det lilla liberala partiet och albanska PDSh. Senare under våren bildades under hårda påtryckningar från EU en samlingsregering med de fyra största partierna. VMRO-DPMNE och socialdemokratiska SDSM representerande den slaviska majoriteten medan PDSh och PPD företrädde albanerna. Trots EU:s förhoppningar om att samlingsregeringen och stabilitets- och associationsavtalet mellan Makedonien och EU, som slöts den 9 april, skulle leda till reformer så trappades konflikten upp.

I mitten av mars hade PSDh och dess ledare Arben Xhaferi gått i spetsen för en demonstration i Skopje för fred.

– Det var 10 000 som deltog, säger Jöran Bjällerstedt. Nästa dag hade radikalare albanska grupper utlyst en demonstration i Tetovo. Omkring 1 500 personer deltog. Medan mötet, som protesterade mot den makedonska statens terror mot albaner, pågick visade sig gerillasoldater och började skjuta i luften.

UÇK-soldaterna hälsades med jubel och så inleddes strider runt Tetovo, landets näst största stad där cirka 80 procent av befolkningen var albaner. I maj öppnades en ny UÇK-front vid Kumanovo och striderna följde ett mönster. Gerillan intog byar som sedan utsattes för bombardemang av artilleri, stridsvagnar och attackhelikoptrar. Totalt har omkring 100 personer dödats i striderna och en del spekulationer har förekommit om att siffrorna är för låga.

– Jag tror inte det, säger Jöran Bjällerstedt. Makedonien är ett litet land och det skulle vara omöjligt att hemlighålla begravningar. Det har varit lite närstrider mellan soldater och trots intensiteten av arméns beskjutning är det relativt lätt att skydda sig mot granatanfall.

FALLET ARACINOVO
Som i alla krig och konflikter sprids propaganda från alla sidor. Händelserna i Aracinovo har blivit föremål för en rad spekulationer och rykten. Aracinovo, som ligger cirka en mil utanför huvudstaden Skopje, intogs i början av juni av UÇK.

– Om inte den makedonska armén upphör med sina anfall i norra Makedonien kommer vi att attackera flygplatsen, oljeraffinaderiet, parlamentetet, polisstationer och andra mål i Skopje, hotade en UÇK-kommendant.

EU:s ”utrikesminister” Javier Solana lyckades vid midsommarhelgen förhandla fram en lösning, som innebar vapenvila och att gerillan skulle lämna Aracinovo. Hotet mot Skopje skulle därmed undanröjas. Makedonska nationalister rasade och vid upprörda demonstrationer brändes bilder på bland annat den svenske utrikesministern Anna Lindh. Sedan dess har det spritts en bild av att Makedonien förråddes och att trupper från USA räddade sina vänner i UÇK-gerillan när Aracinovo var på väg att intas av makedonska syrkor.

– Det här stämmer inte, säger Jöran Bjällerstedt. Det är nonsens. Det fanns observatörer på höga kullar runt Aracinovo som kunde se att de makedonska styrkorna besköt hela staden och det gör man inte om man själv hade gått in där.

EVAKUERING
USA och EU lyckades få till stånd ett eld upphör där gerillan gick med på att låta sig evakueras.

– Det var ett eld upphör och det var inte fråga om att gerillan hade förhandlat bort sina vapen. Sedan var det bråttom med att evakuera gerillasoldaterna från Aracinovo och deras utrustning och två Nato-länder var villiga att åta sig detta: Frankrike och USA. Fransmännen fick uppdraget. I sista stund vägrade dock deras chaufförer att köra.

Därför övergick uppdraget till USA.

– De körde ner från Kosovo men ingen hade räknat med deras militära eskort. Det såg jävligt illa ut, det såg ut som om USA kom ner för att evakuera sina vänner. Hela evakueringen fick en underlig framtoning, medger Jöran Bjällerstedt. Men det var alltså rena slumpen att det var amerikaner som skötte evakueringen.

Med bilderna på bussar med beväpnade albanska gerillasoldater som under eskort av soldater från USA eskorteras till gerillakontrollerat område har det också spritts uppgifter om att anledningen till evakueringen av UÇK från Aracinovo hade andra orsaker. Det påstås att det skulle ha blivit pinsamt om militära instruktörer från USA, som påstås ha funnits hos UÇK, skulle tillfångatas av de makedonska säkerhetsstyrkorna. I ”Washington behind terrorist assaults in Macedonia” argumenterar den kanadensiske professorn Michel Chossudovsky för denna bild (artikeln kan läsas på:http://emperors-clothes.com/articles/choss/washbe.htm)

– Jag tror inte på de här konspirationsteorierna, säger Jöran Bjällerstedt. Vare sig det skulle handla om 17 eller sju amerikaner så är det en myt. Jag har pratat med en person som personligen var närvarande när gerillasoldaterna leddes in i bussarna. Han är hundra procent säker på att samtliga var etniska albaner. En annan sak är att det kan ha funnits albaner med amerikanskt medborgarskap. Vi vet ju att New York Times i mars rapporterade om att soldater rekryterades och pengar samlades in bland albaner i USA.

”FRANKENSTEINS MONSTER”
Enligt Jöran Bjällerstedt har det internationella samfundet denna gång lyckats stå enigt och USA och EU-länderna har samarbetat för att hitta lösningar på krisen i Makedonien. Han anser att USA:s roll och vänskap med albanerna har överdrivits betydligt.

Det finns ju kritiska bedömare som anser att västvärlden skapat ett Frankensteins monster, det vill säga en albansk nationalism som inte går att kontrollera?

– Jag kan hålla med om detta när det gäller Kosovo där Kosovo Protection Corps (KPC), Kosovos skyddskår, skapades när Kosovas befrielsearmé avväpnades 1999, svarar Jöran Bjällerstedt. Det var amerikanernas idé och i efterhand kan man säga att det var ett misstag. Fast på den tiden verkade det vara en bra idé att sätta gerillasoldater i någon form av samhällstjänst. Det gällde att förhindra att den kosovoalbanska gerillan skulle bli ett militärt hot mot fredsstyrkan KFOR.

Risken för inbördeskrig är inte över,
varnar Jöran Bjällerstedt, svenskt ambassadråd i Skopje.
Foto: Ulf B Andersson

– Men KPC har samma militära struktur, samma befälhavare och förmodligen har de också vapen kvar, fortsätter Jöran Bjällerstedt. Dessutom har de fått utbildning och träning i KPC.

Däremot tror inte ambassadrådet att KPC som struktur har varit inblandade i striderna i Makedonien, även om individer från skyddskåren har gått över gränsen.

AVGRUND MELLAN FOLKGRUPPER
Jöran Bjällerstedt anser att huvudansvaret för konflikten i Makedonien ligger på de inhemska parterna.

– Det finns ingen politiker i landet som står upp för någonting, med undantag för president Boris Trajkovski, säger han. Under de tio år Makedonien har varit självständigt borde man ha gjort mer för att bygga ett land. Om makedonienalbanerna hade varit mer integrerade så hade man möjligen kunnat undvika det här. Även tidigare makthavare som förre presidenten Kiro Gligorov bär ett ansvar för detta.

Jöran Bjällerstedt berättar om privatiseringar av statlig egendom där politiska partier skaffar sig egendom, ett rättsväsende som är mycket svagt, en stat som inte lyckas skaffa sig skatteintäkter, en huvudstad som förfaller och ett land där sprickorna mellan folkgrupper nu har växt till en avgrund.

– Albanerna i Makedonien vill inte tillhöra Kosovo eller Albanien. Men om inte fredsprocessen lyckas hotar i förlängningen en delning av Makedonien, varnar Jöran Bjällerstedt .

Ulf B Andersson

reportage | 2001-10-04