ALMEDALEN2018: ”Nu kan jag prata med min fru om sex vid frukosten”

När organisationen Marie Stopes delade ut 2 000 kondomer i en moské i Afghanistan försvann de i ett nafs. Religiösa aktörer kan vara avgörande i arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, det var alla överens om på seminariet "Tro, hopp och kondomer – när sekulära Sverige möter en religiös omvärld" som hölls i Almedalen på torsdagen.

Hans Linde, ordförande för RFSU, och Josephine Sundqvist, doktor i religionssociologi och Svenska kyrkans regionala representant i östra Afrika. Foto: Jennie Aquilonius

– Vissa biskopar sade till mig: ”Nu kan jag prata med min fru om sex vid frukosten”, berättar Josephine Sundqvist, doktor i religionssociologi och Svenska kyrkans regionala representant i östra Afrika, och får publiken att skratta hjärtligt.

Det är fullsatt i tältet på seminariet om religiösa ledare och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Några besökare står i tältöppningen. Josephine Sundqvist ser att allt fler religiösa aktörer riktar fokus mot SRHR, särskilt i områden på landsbygden där mödradödligheten är hög och tillgången till familjeplanering och sexualundervisning låg. Nu är frågan hur svenska organisationer kan samarbeta med dem.

Det var fullsatt på seminariet "Tro, hopp och kondomer – när sekulära Sverige möter en religiös omvärld". Samtalet arrangerades av Läkarmissionen, RFSU och PMU, Pingstmissionens utvecklingssamarbete. Foto: Jennie Aquilonius

Svenska kyrkan har testat en ny metod där pastorer och biskopar får ägna sig åt teologisk reflektion om sexualitet. Svenska kyrkans personal ställde först frågan varför sex var så skamfyllt. Under några dagar ägnade sig gruppen sedan åt bibelstudier, samtal och bön. Efter några dagar tyckte de religiösa ledarna inte längre att det var skamfullt att prata öppet om sex. De pratade med ungdomar, med sina församlingar och ja, vid frukostbordet.

– De religiösa ledarna är mäktiga. Om vi får dem ombord i partnerskap kan de hjälpa oss att påverka beteenden och värderingar, men det kan också få motsatt effekt om vi inte samarbetar, säger Josephine Sundqvist.

En av de religiösa ledarna finns med på scenen. Denis Mukwege är pastor, människorättsförsvarare och driver Panzisjukhuset i Demokratiska republiken Kongo.

– I mitt land är det tabu att prata om sex. Vi måste öppna dörren för att sådana samtal, det är inte skamligt att prata om vilka vi är, och sex är en del av oss, säger Denis Mukwege.

Läkaren och pastorn Denis Mukwege intervjuas av Maria Kaarto, institutionell projektmedelsansvarig på Läkarmissionen, till höger. Foto: Jennie Aquilonius

Men det är inte lätt att arbeta med familjeplanering i Demokratiska republiken Kongo. Landet är fattigt och en kvinna kan få fem barn men förlora alla fem. Då kan det vara svårt att förklara varför hon ska familjeplanera. Förklara att hon med rätt information och vård själv kan bestämma hur många barn hon vill ha. Denis Mukwege använder båda sina yrken för att informera om sexualitet och familjeplanering.

– Kvinnorna träffas i kyrkan och pratar om sin sexualitet, men männen är okunniga. Kvinnorna kommer till mig och ber mig att ringa deras män och så talar de om för mig vad jag ska säga till männen, säger han.

Han talar också med andra religiösa ledare om familjeplanering:

– Jag brukar be dem att visa mig var i Bibeln det står att familjeplanering är dåligt.

Kan de det? undrar moderatorn Maria Kaarto, institutionell projektmedelsansvarig på Läkarmissionen.

– Nej, det kan de inte, svarar Denis Mukwege.

Carin Jämtin, generaldirektör för Sida, och Hans Linde, ordförande för RFSU. Foto: Jennie Aquilonius

Hans Linde, ordförande för RFSU, påpekar att seminariet talar om sekulära Sverige och den religiösa omvärlden. Men när RFSU grundades 1933 var Sverige ett djupt religiöst och konservativt samhälle. Det var förbjudet att informera om preventivmedel, en kvinna i veckan dog av osäkra illegala aborter och påföljden för samkönade relationer var straffarbete. Frågan har aldrig varit om, utan hur, RFSU ska samarbeta med religiösa ledare och trosbaserade organisationer.

– Redan i början frågade vi oss hur vi kunde samarbeta, för det fanns inget alternativ. Det fanns öppningar till dialog. De religiösa organisationerna såg samma problem som vi: familjerna som förlorade sina mödrar i illegala aborter och konsekvenserna av avsaknaden av preventivmedel. I dag är det inte möjligt att adressera frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på ett framgångsrikt sätt om vi blundar för det faktum religiösa aktörer är viktiga, säger Hans Linde.

Carin Jämtin, generaldirektör för Sida, menar att det sker attacker mot SRHR på global nivå. Inte minst från USA:s president Donald Trump. Ett av hans första beslut som president var att stoppa allt bistånd till organisationer som på något sätt sysslar med eller förespråkar abort. Men på lokal nivå kan Sida hitta religiösa aktörer att samarbeta med.

Förra veckan besökte Carin Jämtin organisationen Marie Stopes som jobbar med mödravård i en stad i Afghanistan. Hur jobbar ni med männen? frågade Carin Jämtin företrädare för organisationen.

– De svarade ”Vi går till moskén på fredagar. För några veckor sedan gick vi dit med 2 000 kondomer, och de bara försvann”, säger Carin Jämtin till publikens förtjusning.

Den 5 juli ska regeringen anta strategin för hållbar social utveckling, som bland annat trycker på att Sida ska jobba med SRHR. Men det finns också strategier för hållbar ekonomisk utveckling, mänskliga rättigheter och demokrati.

– De mest inflytelserika parterna bör vara med när vi talar om hur samhället ska utvecklas, och de är ofta religiösa ledare, säger Carin Jämtin.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Denis Mukwege (mitten) är pastor, läkare och människorättsförsvarare. Han driver Panzisjukhuset i Demokratiska republiken Kongo. Foto: Jennie Aquilonius

Läs mer om Kongo från Amnesty Press

Den bortglömda krisen i Kongo drabbar kvinnor hårt (9 mars 2018)

Tomma ord i Kongos gruvor (28 februari – också i nummer 1/2018)

Årets Per Anger-pristagare: ”Jag kan inte backa nu” (24 oktober 2017)

En farlig konflikt (1 juli 2016 – även i nummer 2/2016)

Richard Mosses bild av konflikten i östra Kongo (13 april 2015)

Mathieu Ngudjolo Chui frikänd av ICC (3 mars 2015)

Denis Mukwege – doktorn som vägrar låta sig tystas (20 juni 2014 – även i nummer 2/2014)

Denis Mukwege – han sprider hopp i mörkrets hjärta (21 juni 2014)

8 mars i Göteborg: Utsålt när Amnesty firade på Världskulturmuséet (14 mars 2013)

Amnesty Press i östra Kongo: Ständigt på flykt i en konflikt utan slut (26 januari)

Rwanda och Uganda utpekas (Amnesty Press nummer 4/2012)

De glömda offren för sexuellt våld (Amnesty Press nummer 1/2012)

"Kvinnor möter sina offer varje dag" (20 december 2011)

Våldtäkt som överlevnadsstrategi i Kongo – intervju med Maria Eriksson Baaz (1 mars 2011)

Åter till Kongo (Ledare i nummer 3/2010)

Plundrat land och våldtagna kvinnor- Hur stoppas katastrofen Kongo? (6 april 2009)

En av vår tids största mänskliga tragedier (23 september 2003 – även i nummer 3/2003)

Amnesty Press på Almedalen 2018

ALMEDALEN2018: ”En milstolpe för global solidaritet” (8 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Det är det värsta jag har sett” (6 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Jag vill inte vara tyst” – om det totala abortförbudets El Salvador (6 juli 2018)

ALMEDALE2018: Kärleksbudskapen överröstar nazisternas hat (5 juli 2018)

ALMEDALEN2018: När kroppen inte passar in i normen (5 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Mänskliga rättigheter och demokratin utmanas” (5 juli 2018)

ALMEDALEN2018: RFSL kärleksbombas efter hot från nazister (4 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Vi aktivister behöver skydd” (4 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Humanismen har kastats överbord” (4 juli 2018)

ALMEDALEN2018: Sverige står inför ett avgörande vägval i migrationspolitiken (3 juli 2018)