Wu Guijun fängslades i ett år efter arbetarprotest

I drygt ett år satt den kinesiske möbelsnickaren och arbetsrättsaktivisten Wu Guijun fängslad. Han anklagades för att ha organiserat en protestmarsch när fabriken skulle läggas ner. Efter internationella protester från bland andra Amnesty International friades han från alla anklagelser och släpptes.

reportage | 2015-03-08
Av: Bengt Rolfer
Även publicerad i AmnestyPress #1/2015
Nu har Wu Guijun startat en organisation för att stödja andra arbetare.

Nu har Wu Guijun startat en organisation för att stödja andra arbetare. Foto: Denny Lorentzen

Amnesty Press träffar Wu Guijun i Hongkong på en internationell facklig konferens i höstas. Han har kommit dit från hemstaden Shenzhen precis på andra sidan gränsen till Fastlandskina.
Där i provinsen Guangdong ligger många av de industrier som gett Kina benämningen ”världens fabrik”. Många kinesiska ungdomar flyttar dit från landsbygden för att försörja sig men arbetsvillkor och löner är ofta undermåliga.

Detta har fört med sig att antalet arbetskonflikter har ökat kraftigt under senare år. Arbetarna har haft viss framgång i sina krav på högre löner men det har också lett till att många fabriksägare flyttar produktionen till billigare platser. Det var precis vad som hände med det Hongkongägda möbelföretaget Diweixin för knappt två år sedan.

Wu Guijun flyttade själv till Shenzhen 2002 och började arbeta på Diweixin 2004. Han vidareutbildade sig och jobbade sig upp till en kvalificerad befattning.
På fritiden började han också intressera sig för arbetarnas villkor och engagerade sig i en liten gräsrotsförening som kämpade för arbetstagarnas rättigheter. Föreningen var fristående från den statskontrollerade och enda tillåtna fackföreningen i Kina och den sågs inte med blida ögon av myndigheterna. År 2012 blev de avhysta med våld.
– Jag var där när det hände, säger Wu Guijun.

Kanske var det då som myndigheterna fick bilden av Wu som ”bråkmakare” men han lät sig inte tystas. När han upptäckte missförhållanden på fabriken drog han sig inte för att göra anmälningar till den statliga arbetsinspektionen. Det gällde bland annat förekomsten av barnarbete och felaktiga lunchavdrag på lönen för arbetare som inte ätit i företagets matsal.
– Efter de händelserna blev jag omplacerad till ett enklare jobb i produktionen. Ledningen började också förolämpa mig och sprida rykten om mig bland arbetarna. Då klagade jag igen hos arbetsinspektionen och efter ett tag upphörde deras dåliga beteende, berättar Wu Guijun.

Det blev dock ett kortvarigt lugn. På våren 2013 kom beskedet att fabriken skulle slå igen. Arbetarna gick i strejk för att få ut det avgångsvederlag som de har laglig rätt till. De krävde förhandlingar med företagsledningen och valde bland andra Wu Guijun till sin företrädare.
– Vi visste att vi inte kunde stoppa flytten. Marken där fabriken låg var uppköpt för att bygga tunnelbana. Men enligt lagen har vi rätt till kompensation. Arbetarna ville få detta löst så fort som möjligt för att sedan söka nya jobb, säger Wu Guijun.

Men företagsledningen förhalade frågan. Arbetarna vände sig både till de lokala myndigheterna och till det statskontrollerade facket men vann inget gehör för sin sak. Efter några veckor organiserades en protestmarsch och hundratals arbetare tågade mot den regionala regeringsbyggnaden. Marschen stoppades längs vägen av polis och flera av deltagarna greps. De flesta släpptes direkt men Wu Guijun blev kvar inom lås och bom.
– Jag tror att det var min bakgrund som gjorde att jag blev målet för deras vedergällning. Men den här aktionen utbröt spontant och hade ingen ledare eller organisatör. Arbetarna var trötta på att vänta och behövde ingen extra motivation för att ge sig iväg och protestera. Några bevis mot mig fanns inte och presenterades heller aldrig, säger han.

Ändå skulle Wu Guijun komma att tillbringa ett drygt år i fängelset. Han anklagades för att ha orsakat folksamling och störande av trafiken och den allmänna ordningen. Trots upprepade rättegångar misslyckades försöken att styrka anklagelserna. Arbetarna som kallades som vittnen stödde Wus berättelse och menade att han snarast försökt lugna folkmassan. Hans advokat hävdade att han bara fullgjort sin plikt som arbetarnas valda företrädare.

Hur behandlades du i fängelset?
– I början var det väldigt svårt. När jag kom dit hade jag ingen tandborste, ingen handduk, inga kläder att byta till – ingenting. Mat och levnadsförhållanden var mycket dåliga. Det fanns två rum i fängelset, ett för att sova i och ett för övriga aktiviteter. Som mest var vi 51 fångar på en yta av cirka 30 kvadratmeter.
– Det förekom våld mot fångar, men jag klarade mig utan fysiska attacker, som tur var.

”Bråkmakaren” Wu Guijun fick tillbringa ett år i fängelse.

”Bråkmakaren” Wu Guijun fick tillbringa ett år i fängelse. Foto: Denny Lorentzen

Den 29 maj 2014 släpptes Wu Guijun plötsligt, friad från alla anklagelser.

Vad var det första du gjorde då?
– Jag sprang ut och mötte min fru. Vi stod länge och kramades men sade inte så mycket. Vi hade bara setts under rättegångarna men inte haft möjlighet att prata med varann.

Blev du överraskad när de släppte dig?
– Inte helt och hållet. Jag hade varit på tre rättegångar och insåg vart det var på väg. Samtidigt blir man avtrubbad av att sitta bakom galler. Jag räknade dagar men fick inga besked om när jag skulle kunna bli frisläppt.

Under fängelsetiden var han avskuren från all kommunikation utifrån men hans advokat berättade om de stödaktioner som förekom från Amnesty, fackföreningar och andra NGOs.
– Att få höra detta inne i fängelset lättade min börda väsentligt och bidrog till att jag kunde stå ut så länge, säger Wu Guijun.

När det gällde själva sakfrågan om kompensation visade det sig att arbetarna blivit oroliga när Wu fängslades och därför nöjt sig med betydligt mindre än vad de hade rätt till. Enligt lagen ska man få en månadslön per anställningsår men de fick bara drygt en tiondel av detta.

För Wu Guijun själv blev den ekonomiska uppgörelsen bättre. Han fick knappt två årslöner i skadestånd för att han hade suttit inspärrad på felaktiga grunder.
– Det är ingen liten summa men om man ser till vilken skada denna hemska arrestering har orsakat mig och min familj är det en ganska dålig kompensation, säger han.

Hur som helst räckte pengarna till ett startkapital för den nya organisation som Wu Guijun har bildat. Den kallas på engelska för New Worker´s Welfare och ska ägna sig åt att hjälpa arbetare som hamnar i liknande situationer som Wu och hans tidigare kolleger.
– Det finns många företag som slår igen och många arbetare går miste om ersättning. Dem vill jag gärna hjälpa, säger han.

Bengt Rolfer
[email protected]

Paraplyrevolutionen

Den så kallade paraplyrevolutionen i Hongkong i höstas var den största demonstrationen för demokrati i Kina sedan protesterna på Himmelska fridens torg i Peking 1989.

Den gången slutade det i en blodig massaker med tusentals dödade, skadade och fängslade aktivister. I Hongkong hösten 2014 blev upplösningen fredligare men flera demonstranter greps när myndigheterna slog tillbaka upproret och kan ha rättsliga efterverkningar att vänta.

Paraplyrevolutionen i Hongkong hösten 2014 var den största demokratiprotesten i Kina sedan 1989.

Paraplyrevolutionen i Hongkong hösten 2014 var den största demokratiprotesten i Kina sedan 1989. Foto: Denny Lorentzen

Det var den 11 december som gatorna rensades efter nästan tre månaders ockupation. Många ockupanter satt kvar utan att göra motstånd och fördes till häkte av polis. Det gällde bland annat de högsta ledarna för Hongkongs fackliga centralorganisation HKCTU; generalsekreteraren Lee Cheuk-yan och kanslichefen Mung Siu-tat. Samtliga släpptes dock nästa morgon.

I januari blev dock Lee och Mung åter kallade till polisen och anklagades för ”anstiftan till, sammankallande av och medverkan i olagliga möten”, vilket kan ge stränga fängelsestraff. De upplystes om att polisen när som helst har rätt att åtala dem.

Hongkong, som tidigare var en brittisk besittning, överlämnades till Kina 1997 som en särskild administrativ region under parollen ”en stat – två system”. Ett visst mått av demokrati är tillåten i Hongkong. Paraplyrevolutionen utbröt som en följd av att regeringen i Peking beslutat att alla kandidater till valen av Hongkongs näste politiske ledare 2017 måste godkännas av kommunistpartiet.

Bengt Rolfer

reportage | 2015-03-08
Av: Bengt Rolfer
Även publicerad i AmnestyPress #1/2015