Ögonvittne i Syrien

Syrien maj 2012: Barn som ber vid sina släktingars grav efter utomrättsliga avrättningar i Sennaqra. Foto: Amnesty

”Varför gör världen inget för att hjälpa oss? Vi demonstrerade fredligt men från första dagen blev vi misshandlade och beskjutna. Sedan kom armén in i våra byar och besköt oss med stridsvagnar och helikoptrar. Våra hem blev nedbrända och förstörda. Ska världen fortsätta att titta på utan att göra något ända tills vi alla är döda?”
Detta var det återkommande budskapet under min vecka i Jabal al-Zawya, ett område nordväst om Hama, dit jag reste för att
undersöka kränkningar av mänskliga rättigheter. Överallt berättade människor för mig om släktingar som släpats bort för att skjutas ihjäl. Överallt såg jag bostäder och butiker som med avsikt hade bränts ned.
De civila förlusterna är talrika och fångar torteras rutinmässigt, i vissa fall till döds, av de olika syriska säkerhetstjänsterna och militären. Urskillningslös beskjutning och granateld från arméns posteringar mot byar fortsätter.

Detta är inga isolerade incidenter utan ingår i ett mönster över hela landet. Jag såg liknande saker när jag i slutet i april gjorde undersökningar på fältet i staden Idlib och dess omgivningar.
Dessa allvarliga och storskaliga övergrepp – utomrättsliga avrättningar, avsiktlig och godtycklig förstörelse av egendom, urskillningslös beskjutning och tortyr av fängslade – utgör brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Fram tills nu har det internationella samfundet, på ett uppseendeväckande och chockerande sätt, underlåtit att vidta effektiva åtgärder för att ge skydd åt det ökande antal vanliga människor som drabbas av våldet och vägrat att hålla de syriska myndigheterna ansvariga. Denna brist på åtgärder har utan tvivel uppmuntrat för-övarna och också spätt på en ökande bitterhet bland befolkningen som känner sig övergiven av det internationella samfundet. Till och med när förhandlingarna pågick inför vapenvilan i samband med Kofi Annans plan så gick syriska arméstyrkor till attack mot städer och byar i Jabal al-Zawya och andra områden.

I en liten by nära al-Bashirya fick jag höra denna berättelse om hur tre barn; 8, 11 och 14 år gamla dödades den 8 april:
– Barnen vaktade fåren på kullen. När vi såg armén närma sig byn sprang min nevö iväg för att hämta barnen. Soldaterna hann ikapp dem. Barnen tvingades ned på knä och sköts. Lilla Jumaa, 8 år, sköts i halsen och handflatorna. Han hade sträckt armarna i luften.

I en annan by visades jag en plats där 16 unga män sköts ihjäl i februari. Ett vittne berättade:
– Vi fick höra att armén var på väg mot vår by med dussintals stridsvagnar och tunga militära fordon. De unga männen sprang iväg för att gömma sig uppe bland kullarna. På långt håll började armén beskjuta områden runt byn och de flesta ungdomar återvände till sina hem. När soldaterna kom fram till byn tog de 16 ungdomar, en av dem bara 16 år, och släpade iväg dem till ett fält. Där sköts de ihjäl. Ytterligare fyra ungdomar som försökte undkomma sköts också till döds. De fortsatte att beskjuta byn i en och halv timme så det dröjde innan vi kunde hämta kropparna.

Det må vara så att armén i enlighet med Kofi Annans plan har dragit tillbaka sina stridsvagnar från större städer men posteringar och vägspärrar finns kvar runt byar och städer. Många män vågar inte lämna sina byar då de fruktar att bli skjutna eller bortförda av armén. Överallt träffade jag också män, unga som gamla, som hade fängslats och torterats av de olika syriska säkerhetstjänsterna.

Listan på övergrepp är oändlig. Stormakterna har vridit sina händer och talat om en ”komplex politisk situation” i Syrien. Det är absolut nödvändigt att det inrättas en robust mekanism för att övervaka och utreda de brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser som begås. Det måste sändas ett klart budskap till dem som begår och beordrar dessa brott att de inte kan räkna med straffrihet i evighet.

Donatella Rovera
Donatella Rovera är utredare på Amnesty International. Hon har i vår gjort två resor inne i Syrien. Denna text har tidigare publicerats i en längre version på www.aljazeera.com

Översättning och bearbetning: Ulf B Andersson