Efter Mosul – nya konflikter?
I norra Irak fortsätter offensiven mot Mosul som erövrades av IS, Islamiska staten, i juni 2014. Joakim Medin funderar i denna krönika över de sekteristiska spänningarna i Irak och befarar att konflikterna kommer att fortsätta även om Mosul intas.
Krönika | 2016-11-28 Av: Joakim Medin Även publicerad i AmnestyPress #4/2016 |
Joakim Medin är frilansjournalist och bevakar slaget om Mosul för ETC. Foto: Privat
Jag hade varit på plats i irakiska Kurdistans huvudstad Erbil i bara ett dygn, när Islamiska staten, IS, den 18 juli 2014 gav ett ultimatum till de kristna invånarna i Mosul, åtta mil västerut. De fick 24 timmar på sig att tvångskonvertera till sunniislam eller betala en skyhög religiös straffskatt, annars skulle de avrättas. Alternativet var att överge hemmen och genast lämna Mosul, som is tagit över i en blixtoffensiv i juni 2014.
Dagen efter hade staden tömts på sin kristna befolkning. Jag och min fotograf Thorkil mötte de traumatiserade människorna när de anlände till samhällen och småbyar några mil österut. Scenerna där hamnade bland annat i Amnesty Press (nummer 3/2014) och kommer aldrig att försvinna ur mitt huvud.
Nu under hösten har en ny offensiv pågått för att ta tillbaka Mosul. Väststödda irakiska och kurdiska styrkor har framgångsrikt avancerat mot IS, under en massiv internationell mediabevakning. Alla vet redan att återerövringen av staden kommer bli mycket viktig symboliskt. Men kommer det också finnas tid till någon form av eftertanke kring hur Iraks många problem först kunde uppstå?
Mitt starkaste minne från de flyende kristna 2014 är inte deras rädsla, utan att de fällde många fler tårar över den totala bristen på framtidstro. För nu, sade de, nu var det slut med kristendomen i Irak. Nu gick det inte längre att stanna i landet och många av dem blickade mot släktingarna i USA, Tyskland eller Södertälje. Irak hade redan under flera år sett ökade sekteristiska spänningar, vars bombattentat drabbat religiösa minoriteter särskilt hårt. Samtidigt hade många sunnimuslimer känt sig utsatta i det nya, shiastyrda Irak och missnöjet skapat grogrund för det sunnitiska IS.
Någon vecka efter fördrivningen av Mosuls kristna intervjuades jag och den mångårige Irakkorrespondenten Urban Hamid av Sveriges Radio. Västvärlden hade länge presenterat en polerad bild av det konfliktfyllda Irak, för att dölja att USA efter invasionen 2003 endast lyckats skapa ett samhälle styrt av sekteristiska agendor, sade Urban Hamid då. Sverige hade varit inne på samma spår för att lättare kunna deportera irakiska medborgare.
Officerare från Irak och USA i stridsplanering på flygfältet i Qayyarah den 25 oktober. En rad länder och olika militära styrkor i Irak deltar i offensiven mot Mosul. Foto: Spc. Christopher Brecht/ U.S. Army
Ännu på sommaren 2014 lät ett sådant resonemang inte alls så självklart. Men idag vet vi att Irak uppenbarligen hade stora problem redan innan IS blev världskändisar. Konflikterna mellan sunni- och shiamuslimer samt olika etniska grupper har inte sitt ursprung i, men eldades på av de maktkamper som uppstod efter den illa förberedda amerikanska invasionen 2003. Efter IS framgångar har de konflikterna bara blivit värre.
I slutet av oktober 2016 besökte jag en enhet med kurdiska peshmergasoldater vid fronten utanför Mosul. Vad kommer att hända med de områden där araber bor, som peshmerga nu tagit över under offensiven? ”Alla de områden som vi nu säger är kurdiska, kommer att förbli kurdiska”, svarade ett befäl. Traditionellt har kurder bebott flera av dessa trakter innan Saddam Husseins regim fördrev dem. Men varken regeringen i Bagdad eller de väpnade shiamiliserna accepterar landavträdelser.
Det verkligt farliga för Iraks framtid är att Mosuloffensiven är i full gång, utan att några av de allvarliga sekteristiska och etniska konflikterna fått någon lösning innan. Vad vi utomstående observatörer hittills kunnat se, har inte heller utländska krafter tagit några initiativ till sådana lösningar. Därför finns det risker för fortsatta problem i Irak även efter att IS har besegrats i Mosul.
Jag och många andra journalister kommer ha många skäl att fortsätta arbeta i landet under kommande år. Men ett sådant framtidsscenario är också nog för att ge ordentligt med magont.
Joakim Medin
[email protected]
Läs mer av Joakim Medin i Amnesty Press
BOKMÄSSAN2016: Patrick Cockburn: ”Kriget i Syrien göder sig självt”(3 oktober 2016)
Krigets återkomst (nummer 3/2016)
Därför packar jag väskan igen (nummer 2/2015)
På flykt undan IS (nummer 3/2014)
Kobane – en symbol för frihet (nummer 4/2014)
Romskt motstånd i antiziganismens Ungern (nummer 1/2014)
Läs också
Rebecka Bohlins intervju med Joakim Medin (14 maj 2015)
Krönika | 2016-11-28 Av: Joakim Medin Även publicerad i AmnestyPress #4/2016 |