”Det är migranterna som får betala priset”

Människosmuggling och trafficking blandas ofta ihop. Det anser forskaren Shahram Khosravi, som är knuten till Ceifo (Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer) vid Stockholm universitet. Med humoristisk klang levererade han en hel del nya perspektiv på människosmugglingen.

När en person låter sig smugglas finns ett samtycke med i bilden, men när det kommer till trafficking handlar det om tvång. Den som smugglas har dessutom en viss kontroll över sin rörelse. Det saknar traffickingoffret, som utsätts för exploatering.

Traffickingen har en skuldfälla, medan smugglingen som betalas kontant är avslutad när personen väl är framme vid slutdestinationen.
Däremot avgör storleken på summan var man hamnar, berättade Shahram Khosravi som själv en gång blev smugglad från Iran genom fem länder och slutligen landade i Sverige, trots att det inte var hans förstahandsval.
Ytterligare en skillnad mellan människosmugglingen och traffickingen är att den senare har funnits hela tiden i form av slaveriet under kolonialmakternas tid.

Shahram Khosravi gav ett exempel på hur dagens människosmuggling kan gå till: Om exempelvis en iranier vill ta sig till Sverige så finns det kanske en lokal smugglare som tar honom till gränsen. Därefter tar en transitguide över som för personen till Istanbul. Sedan tar en mellanhand över – som ordnar mat och boende och sist kommer »skurken«, han eller hon som skickar personen till ett tredje land i Västeuropa.

– Den farligaste gränsen blir då från Turkiet till EU. Dyrast och farligast, sade Shahram Khosravi.

Han betonade att det är migranterna som får betala priset. De förlorar ibland sina liv. Sedan 1994 finns mer än 6 400 dokumenterade dödsfall av personer som försökt ta sig till Europa.

– Det blir 1,6 personer per dag, sade Shahram Khosravi.

Text: Agnes Franzén