Kommissionen som söker efter sanningen om kriget i Colombia – från Sverige

Över fem decennier av inbördeskrig har skapat djupa sår i det colombianska samhället och tvingat miljontals människor att fly från sina hem. Colombias sanningskommission tar nu upp vittnesmål om vad som har hänt under den långa konflikten, bland annat från colombianer i Sverige.

reportage | 2020-07-07
Av: Vera Häggblom
José Montoya, Claudia Polo och Fredrik Svensson ingår i den arbetsgrupp som tar upp vittnesmål för den colombianska sanningskommissionens räkning. Fonden för mänskliga rättigheter och Svenska Kyrkan är sanningskommissionens stödorganisationer i Sverige.

José Montoya, Claudia Polo och Fredrik Svensson ingår i den arbetsgrupp som tar upp vittnesmål för den colombianska sanningskommissionens räkning. Fonden för mänskliga rättigheter och Svenska Kyrkan är sanningskommissionens stödorganisationer i Sverige. Foto: Vera Häggblom

En viktig del av fredsavtalet som slöts 2016 mellan gerillagruppen Farc och den colombianska regeringen var konfliktoffrens rätt till sanning, rättvisa och gottgörelse. Ur detta föddes den colombianska sanningskommissionen, vars syfte är att uppnå en samlad redogörelse över vad som har hänt under konflikten.

– För att övergången från krig till fred ska vara möjlig behöver det colombianska samhället förstå vad som har hänt under alla år av konflikt i landet, säger Claudia Polo, programansvarig för Colombia på Fonden för mänskliga rättigheter och en av de intervjuare som tar upp vittnesmål från exilcolombianer i Sverige.

Claudia Polo beskriver hur man genom arbetet med sanningskommissionen bland annat vill förstå vilka mönster som gör att våldet upprepar sig, se vilka aktörer som har varit ansvariga för våldet och vilka konsekvenser det fått. Kommissionens arbete inskränker sig inte bara till offer för statliga aktörer och Farc-gerillan, utan tittar även på övergrepp utförda av bland annat andra gerillagrupper och paramilitärer. Även förövare kan lämna information till sanningskommissionen.

Tanken är att de individuella vittnesmål som lämnas ska användas för att beskriva det kollektiva våldet och i november 2021 ska sanningskommissionens arbete utmynna i en slutlig rapport. Claudia Polo tror att deadlinen kommer att hållas, men att de sociala aktiviteterna kring rapportsläppet riskerar att stryka på foten på grund av coronavirusets härjningar som har försvårat arbetet med att hämta in vittnesmål.

– Rapporten blir ett historiskt dokument som man inte kan bortse från i ett polariserat land. Om den förvaltas rätt kan den användas till att man inte glömmer det som har hänt och att kommande generationer kan få kunskap om historien, säger Fredrik Svensson, Fonden för mänskliga rättigheter, som även han tar upp vittnesmål från exilcolombianer i Sverige.

Colombias president Juan Manuel Santos och Farc-gerillans ledare Rodrigo ”Timochenko” Londoño skrev i  Cartagena den 26 september 2016 under det historiska fredsavtalet inför 2 500 inbjudna gäster från hela världen.

Colombias president Juan Manuel Santos och Farc-gerillans ledare Rodrigo ”Timochenko” Londoño skrev i Cartagena den 26 september 2016 under det historiska fredsavtalet inför 2 500 inbjudna gäster från hela världen. Foto: Gobierno de Chile/Wikimedia

Sanningskommissionens arbete pågår nu i 23 länder runt om i världen genom särskilda arbetsnätverk. Att satsa så mycket på att inkludera vittnesmål från personer i exil är enligt intervjuarna unikt för Colombias sanningskommission. José Montoya, även han utbildad av sanningskommissionen för att ta upp vittnesmål, beskriver hur exilen sätter djupa spår i människors liv.

– Det kan handla om personer som har bott här i 20 år och byggt upp sin tillvaro, men som efter att de lämnat vittnesmål bryter ihop då det kommer över dem att detta inte var vad de ville med sina liv, säger han i mötesrummet med utsikt över Klara kyrka i centrala Stockholm.

Claudia Polo fyller i:

– I Colombia har man ingen aning om exilcolombianernas upplevelser. Många tror att alla som bor i Sverige har ett jättebra liv och känner inte till de svårigheter som kan möta personer i exil.

De som tar upp vittnesmål har alla utbildats i intervjuteknik och vikten av att etablera förtroende mellan intervjuare och intervjuad. Vid behov kan man också hänvisa vidare till professionell hjälp, då det händer att konfliktoffren börjar må väldigt dåligt då traumatiska minnen väcks till liv igen. Även för intervjuarna själva kan det vara tungt att lyssna på de övergrepp som beskrivs i vittnesmålen.

– Men du måste kunna svälja det och säga ”varsågod, fortsätt”, säger José Montoya.

En annan svårighet är att hitta personer som vill lämna vittnesmål - målet för hur många intervjuer man tänker sig genomföra har successivt sänkts sedan arbetet inleddes.

– Många är till exempel rädda för sina familjers säkerhet i Colombia. En annan utmaning vi har är att hitta olika typer av konfliktoffer, då rapporten ska vara heltäckande och leda till social dialog, säger Claudia Polo.

Rebeller från Farc på marsch 1998. Farc inledde 1964 ett väpnat uppror men 2016 slöts ett fredsavtal med regeringen efter flera år av förhandlingar.

Rebeller från Farc på marsch 1998. Farc inledde 1964 ett väpnat uppror men 2016 slöts ett fredsavtal med regeringen efter flera år av förhandlingar. Foto: Institute for National Strategic Studies/Wikimedia

Sanningskommissionen i Colombia arbetar även i ett sammanhang där våldet långtifrån är över – sedan fredsavtalet undertecknades för fyra år sedan har exempelvis våldet och hotet mot människorättsförsvarare och sociala ledare ökat. Även många före detta Farc-medlemmar har mördats. Dessutom är paramilitära grupper och kriminella gäng fortfarande aktiva och det månadslånga eldupphöret från Colombias enda aktiva vänstergerilla ELN (Nationella befrielsearmén) avslutades den 30 april .

– De områden som Farc lämnar tas inte över av staten utan av andra väpnade grupper och kriminella gäng, vilken gör att de som lever i de områdena måste anpassa sig till en ny situation av väpnat våld, säger Fredrik Svensson.

Sanningskommissionen har dessutom stött på opposition från den sittande regeringen ledd av Iván Duque, som öppet har kritiserat fredsavtalet.

– De har försökt underminera sanningskommissionen arbete genom att minska resurserna och genom att ta fram lagförslag som påverkar systemet för övergångsrättvisa. Så samhället är polariserat även gällande sanningskommissionen, säger Claudia Polo.

Colombias president Iván Duque, som vann valet 2018, är kritisk mot fredsavtalet.

Colombias president Iván Duque, som vann valet 2018, är kritisk mot fredsavtalet. Foto: Cancillería del Perú

Trots de nuvarande svårigheterna för kommissionen har hon ändå hopp inför framtiden.

– Oavsett vad man uppnår nu kommer arbetet som görs av sanningskommissionen att vara till nytta längre fram, då omständigheterna förändras.

En person i Sverige som har valt att lämna vittnesmål till sanningskommissionen är María Ubilerma Sanabria.

– Jag gör det för att jag vill att världen ska känna till vad som har hänt för att det inte ska hända igen, säger hon över telefon.

Den 6 februari 2008 lämnade hennes då 16-årige son Jaime Esteven Valencia Sanabria hemmet i Soacha, en förstad till huvudstaden Bogotá. Han hade blivit lovad ett välbetalt arbete på en gård i landets nordöstra delar av en grupp personer som kommit till Soacha.

– De hade fina kläder och pengar och vann förtroende från ungdomarna i området, säger María Ubilerma Sanabria.

Jaime Esteven kom aldrig levande tillbaka. Tillsammans med andra ungdomar från Soacha utsattes han för utomrättlig avrättning, kläddes ut till gerillasoldat och lämnades i en massgrav i Norte de Santander, över 60 mil från hemmet.

María Ubilerma Sanabrias son blev ett offer för vad som kallas ”falsos positivos”-skandalen, där soldater och officerare ur armén framförallt mellan 2002-2008 systematiskt kidnappade eller lurade med sig tusentals oskyldiga civila till avlägsna platser för att sedan skjuta dem, placera vapen på deras kroppar och rapportera dem som gerillamedlemmar dödade i strid. Som tack för den förbättrade dödstalsstatistiken fick militärerna olika bonusar, som ledighet eller befordran.

Framförallt soldater av lägre och medelhög rang har dömts för brotten, men María Ubilerma Sanabria och de andra mödrarna i organisationen Las Madres de Soacha – vars barn har drabbats av samma grymma öde som Jaime Esteven – kämpar för att hela sanningen ska komma fram och att de högst upp i kommandokedjan ska ställas till svars.

– Vi vill att man kommer åt de högst ansvariga. Vem gav ordern? Álvaro Uribe Vélez var president under den här tiden och Juan Manuel Santos hans försvarsminister, säger hon.

 Juan Manuel Santos och Álvaro Uribe Vélez år 2013.

Juan Manuel Santos och Álvaro Uribe Vélez år 2013. Foto: Voz de América/Wikimedia

Att vägra vara tyst har dock haft ett högt pris. María Ubilerma Sanabria har upprepade gånger utsatts för dödshot och trakasserier – den första gången det hände var bara några dagar efter Jaime Estevens begravning i november 2008. Hoten och förföljelserna eskalerade och till slut såg hon sig tvingad att lämna Colombia.

Saknaden efter sonen är stor och rösten stockar sig ibland då hon pratar om honom.

– Jaime Esteven var ett barn som precis som alla andra hade drömmar om framtiden. Han ville bli sångare, läkare eller veterinär - han hade väldigt bra hand med djur, säger María Ubilerma Sanabria.

Att dela med sig av sina erfarenheter till sanningskommissionen har betytt mycket för henne, även om det också har varit jobbigt att minnas allt som har hänt:

– Men att prata och berätta är också en del av läkeprocessen.

Även Guillermo Baquero har valt att berätta om sina erfarenheter för sanningskommissionen. Med en pappa och farbror som mördats efter att de lämnat den marxistiska gerillagruppen Ejército Popular de Liberación (EPL) känner han alltför väl till våldets dynamik.

– Pappa dödades då jag var 13 år, men redan då jag var fem år utsattes han för ett mordförsök utanför vårt hus. Jag minns hur han föll ihop på marken och att alla skrek, säger han.

– För mig vore det mer traumatiskt att glömma än att minnas vad som hänt och se hur man kan göra annorlunda, säger Guillermo Baquero som har lämnat vittnesmål till sanningskommissionen.

– För mig vore det mer traumatiskt att glömma än att minnas vad som hänt och se hur man kan göra annorlunda, säger Guillermo Baquero som har lämnat vittnesmål till sanningskommissionen. Foto: Vera Häggblom

Guillermo Baquero har också själv blivit hotad till livet. Med en bakgrund som bland annat ordförande för studentorganisationernas paraplyorganisation ACEU, styrelsemedlem i det colombianska kommunistpartiets ungdomsförbund JUCO och högljudd regeringskritiker fick han ögonen på sig och mottog dödshot från paramilitära grupper. Hoten har såväl tvingat honom att gömma sig inom sin hemstad Riohacha som att byta stad inom landet och så småningom bege sig utanför Colombias gränser.

Till Sverige kom Guillermo Baquero 2012 på grund av kärleken. Idag arbetar den 38-årige ingenjören som kvalitet- och miljösamordnare på ett byggföretag i Stockholm, samtidigt som han bygger upp sin egen historia där han försöker knyta samman de olika trådarna från det förflutna.

– Det har tagit lång tid att kunna se berättelsen och inte bara såret. Många förväntar sig någon slags patosberättelse från konfliktoffren utan så mycket logos, och då hamnar man lätt i frustration. Fram tills nu har det för mig varit en väldigt lång resa av frustration och ilska som jag tror att många andra offer kan känna igen sig i, säger han.

Anledningen till att Guillermo Baquero har valt att lämna vittnesmål till sanningskommissionen är att han menar att den hjälper till att skapa en röd tråd där alla historier får plats och gemensamt kan utgöra berättelsen om Colombia.

– Våra fall kan inte separeras från varandra. För mig vore det mer traumatiskt att glömma än att minnas vad som hänt och se hur man kan göra annorlunda, säger han.

Vera Häggblom
vera.haggblom@gmail.com

Fakta – Colombias sanningskommission

• Sanningskommissionen utgör en del av ett bredare system för övergångsrättvisa. De övriga statliga institutionerna är den Särskilda domstolen för fred och Myndigheten för sökandet efter försvunna personer.
• Arbetet leds av elva kommissionärer.
• I november 2021 förväntas sanningskommissionen lägga fram sin rapport.

Läs mer om sanningskommissionens arbete här.

Läs också

CPJ joins letter calling on Colombia to strengthen protections for journalists (Committee to Protect Journalists 6 maj 2020)

Colombian military monitored local, international journalists, Semana reports (Committee to Protect Journalists 1 maj 2020)

Armed Groups in Colombia Threaten Civilians Over COVID-19 Measures (Human Rights Watch 13 april 2020)

Läs mer om Colombia från Amnesty Press

MR-DAGARNA2019: Jakten på upprättelse för konfliktens offer i Colombia (21 november 2019)

Fabián Salvioli om övergångsrättvisa: ”Det finns ingen fred utan rättvisa” (9 januari 2019)

Colombia: Kokan håller igång kriget (29 november 2018)

Colombias sanningskommission träffar krigsoffer i Stockholm (14 november 2018)

Blir det fred i Colombia? (8 december 2016 – även i Amnesty Press nummer 4/2016))

Islena Rey Rodrígues från Colombia är årets Per Anger-pristagare (20 oktober 2015)

Colombia: Våldet mot fackligt aktiva fortsätter (Amnesty Press nummer 5/2013)

Colombia – på väg från krig till fred? (12 november 2013)

Colombiansk fredsprocess fylld av utmaningar ( 13 december 2012)

Försiktig optimism inför fredssamtalen - Farc utlyser vapenvila (Amnesty Press 26 november 2012)

Colombiansk gruvutvinning på väg att spåra ur ( Amnesty Press 25 november)

Ursprungsfolk betalar priset för företagsfesten i Colombia (Amnesty Press 1 juni 2012)

Fredsbyn San José de Apartadó kämpar för livet (11 december 2011)

Nu går milisen i jeans (11 juni 2004 – även i Amnesty Press 2/2004))

reportage | 2020-07-07
Av: Vera Häggblom