Islena Rey Rodrígues från Colombia är årets Per Anger-pristagare

Hon arbetar i en av Colombias farligaste regioner och har utsatts för flera mordförsök. Ändå fortsätter hon att stå upp för de mänskliga rättigheterna. Och hon är övertygad om att det är värt det. Amnesty Press har träffat årets Per Anger-pristagare; Islena Rey Rodrígues.

En av Islena Rey Rodrígues drivkrafter är tillfredsställelsen av att ge en röst till människor som har svårt att göra sig hörda. Foto: Vera Häggblom

Att under ett par dagar kunna promenera fritt på gatorna i Stockholm är ett välkommet avbrott i vardagen för Islena Rey Rodrígues. Hemma i Villavicencio i Colombia följer henne ständigt två livvakter. Och det är inte konstigt. Hon är den enda som är kvar bland de som startade organisationen Comité Cívico por los Derechos Humanos de Meta år 1989 – alla andra har blivit mördade eller tvingats lämna landet.

Islena Rey Rodrígues har flera gånger varit nära att gå samma öde till mötes som sina kollegor – i den senaste attacken år 2009 var hon nära att mista livet. Då var det många som sade åt henne att hon borde tänka på sina barn och sluta driva människorättsfrågor.

– Men att veta att offren kommer få lite själslig ro genom vissheten att jag kommer lägga fram deras fall framför instanser som kommer tvingas lyssna till dem – det gör mig lycklig, säger hon.

De som vänder sig till Islenas organisation för att få hjälp är ofta person från landsbygden som har utsatts för olika typer av övergrepp. Ett exempel är anhöriga till unga män som har blivit bortförda och dödade av medlemmar ur armén, som sedan klär dem i gerillauniformer och presenterar dem som gerillamedlemmar. Ett fenomen som kallas för falsos positivos.

Kriget mellan Farc-gerillan och armén har pågått under de senaste decennierna under en konflikt som har drabbat civilbefolkningen hårt. Källan till konflikten ser Islena Rey Rodrígues bland annat som den orättvisa fördelningen av mark i landet.

– Gerillan uppstod ur orättvisorna och den politiska korruptionen i landet. Då missnöjet växte och tog sig uttryck i demonstrationer och protester för folkets rättigheter uppstod det förtryck som regeringarna sedan dess har upprätthållit.

Islena Rey Rodrígues menar att situationen förvärrades ännu mer då den förre presidenten Álvaro Uribe kom till makten år 2002.

– Uriberegeringen lämnade över landet till de multinationella företagen inom olje- och gruvindustrin. Företagen respekterar inte de internationella överenskommelser som de måste följa i sina ursprungsländer. I Colombia gör de vad de vill.

Trots mordförsöken har Islena Rey Rodrígues inga planer på att sluta försvara de mänskliga rättigheterna. Foto: Vera Häggblom

Då företagen börjar leta efter fyndigheter leder det ofta till att människor - inte sällan afrocolombianer eller grupper som tillhör ursprungsbefolkningen - fördrivs från sin mark. Islena Rey Rodrígues menar att det ofta sker med hjälp av militära styrkor som regeringen förser företagen med.

– Vi som protesterar mot de här övergreppen blir hotade, stämda, mördade och tvångsförflyttade.

Den colombianska regeringen och Farcgerillan befinner sig sedan tre år tillbaka i en fredsprocess som är tänkt att avslutas i mars 2016.

Islena Rey Rodrígues är positiv till processen, men understryker att ett eventuellt fredsavtal bara är en början:

– Regeringen kallar nästa fas för post-konflikt, men så ser inte vi i civilsamhället det för konflikten kommer fortsätta eftersom paramilitären fortfarande finns kvar. Det finns ingen vilja hos regeringen att få bort paramilitärerna eller narkotrafikanterna. Varför? För att de sitter med i kongressen.

Islena Rey Rodrígues menar att en av de positiva effekterna med att Farc-gerillan i och med ett fredsavtal skulle försvinna ur bilden är att politiker som Uribe och hans anhängare då inte längre kan skylla alla de kvarstående problemen i landet på gerillan, och att fattigdomen och den orättvisa fördelningen av mark skulle blottläggas på ett annat sätt än idag.

I uppbyggnadsfasen efter en konflikt är det mycket i ett land som måste repareras – inte minst tilliten mellan människor. Men är försoning mellan före detta soldater ur de olika väpnade styrkorna och offrens anhöriga verkligen möjlig efter drygt femtio år av krig?

– Allt är möjligt, men det kommer att ta mycket tid. Sanningen måste komma fram – militären måste berätta varifrån de fick sina order, paramilitären måste lämna över kropparna från de försvunna och dödade till de anhöriga och de måste berätta i vilka floder de slängde kropparna.

Islena Rey Rodrígues tar emot Per Anger-priset från kulturminister Alice Bah Kuhnke vid en ceremoni på Södra Latins gymnasium i Stockholm. Foto: Bo Ljungblom

Islena Rey Rodrígues får Per Anger-priset för ”sin ihärdiga kamp mot våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i en av Colombias farligaste regioner”. Och hon har inga planer på att sluta med sitt arbete i framtiden. En av orsakerna till det är det faktum att så många av hennes tidigare kollegor i El Comité Cívico de los Derechos Humanos de Meta har offrat sina liv för att ge en röst till dem som ingen annars skulle lyssna till.

– Jag tror dessutom att den dag då det är dags för mig att träda in i himlen kommer jag att träffa mina tidigare kollegor där. De kommer antagligen att applådera mig då jag gör entré och där kommer vi sedan fortsätta vårt arbete, säger hon med ett skratt som snart övergår i en allvarligare ton.

– Så för mig finns det ingen väg tillbaka. Det kan verka hårt, men så ser jag det. Ett dödsfall till i utbyte mot att de här övergreppen inte kommer att upprepas – det är värt det, eller hur?

Text: Vera Häggblom
[email protected]

Fakta/Per-Angerpriset

Per Anger-priset delas varje år ut av Forum för levande historia på uppdrag av regeringen till en person som ”gjort stora humanitära och demokratifrämjande insatser”.

Priset instiftades år 2004 till minne av den svenska diplomaten Per Anger som tillsammans med Raoul Wallenberg räddade judar undan förföljelse i det nazistockuperade Ungern under andra världskriget.

De organisationer som deltar i nomineringsarbetet med att utse pristagaren är: Amnesty, Afrikagrupperna, Diakonia, Civil Rights Defenders, Svenska FN-förbundet, Svenska avdelningen av internationella juristkommissionen, Reportrar utan gränser, Svenska Kyrkan och Svenska PEN.

Läs mer om Colombia från Amnesty Press

Colombia: Våldet mot fackligt aktiva fortsätter (Amnesty Press nummer 5/2013)

Colombia – på väg från krig till fred? (12 november 2013)

Colombiansk fredsprocess fylld av utmaningar ( 13 december 2012)

Försiktig optimism inför fredssamtalen - Farc utlyser vapenvila (Amnesty Press 26 november 2012)

Colombiansk gruvutvinning på väg att spåra ur ( Amnesty Press 25 november)

Ursprungsfolk betalar priset för företagsfesten i Colombia (Amnesty Press 1 juni 2012)

Fredsbyn San José de Apartadó kämpar för livet (11 december 2011)