En diktators spel

Den 19 december 2010 var det presidentval i Belarus (Vitryssland). Resultatet ledde till stora protester.

Minsk på kvällen den 19 december 2010. Foto: Isabel Sommerfeld

Den 19 december var det presidentval i Belarus (Vitryssland). För första gången sedan president Aleksandr Lukasjenko kom till makten för snart 17 år sedan ordnades en TV-debatt mellan oppositionella kandidater. De kunde driva valkampanj på gator och torg utan repressalier. Men Europas sista diktator skulle snart visa sitt riktiga ansikte: en skicklig monsterregissör som inte var villig att förhandla om makten.

Inför valet greps ett antal ungdomar inom oppositionen. Journalister som skrivit om den planerade demonstrationen mot valfusket fick hotfulla samtal från underrättelsetjänsten KGB och deras kontor rensades på material. Samtidigt var regimens propagandamaskineri i gång med TV-sändningar där oppositionen anklagades för att planera terrordåd.

Jag befann mig på en restaurang i huvudstaden Minsk när jag upptäckte att oberoende mediabyråers hemsidor inte gick att nå, inte heller Facebook eller G-mail. Regimen hade med hjälp av KGB total kontroll över informationsflödet i landet. Snart stod det klart att Lukasjenko skulle få drygt 80 procent av rösterna. Han hade än en gång fuskat till sig makten. Samtidigt slogs presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu medvetslös utanför sitt kontor och kidnappades från sjukhuset av KGB.

När ropen trängde in i restaurangen tog jag mig ut och möttes av tiotusentals människor som anslutit sig till protesterna mot valfusket. På Självständighetstorget syntes flera av presidentkandidaterna, bland alla dem som tagit sig ut för att göra sina röster hörda. Där fanns också civilklädda poliser och KGB. När de började fösa bort internationella journalister gick jag in på ett hotell vid torget. Panik utbröt när tusentals kravallpoliser fyllde torget samtidigt som de blockerade ingången till hotellet.

En äldre man föll ihop på marken efter ett antal batongslag mot huvudet. Han omringades och fick motta sparkar från poliserna. Instängd tillsammans med journalister, internationella observatörer och diplomater iakttog jag på nära håll kravallpolisens brutalitet. Bredvid mig satt en man, vars skalle var spräckt av polisernas batongslag. En rysk journalist berättade hur poliserna hade attackerat honom, trots att han visade upp sin pressackreditering. Drygt 700 människor fängslades den natten, däribland sju presidentkandidater från oppositionen.

Manifestation mot makten. Foto: Isabel Sommerfeld

Aleksandr Lukasjenko styr Belarus med järnhand. Mänskliga rättigheter existerar inte. Oliktänkande förtrycks, studenter tvingas förtidsrösta och den som står upp för sina rättigheter förlorar sin studieplats. Oppositionella sparkas från sina arbetsplatser och lever under ständiga hot från KGB.

Det har gått snart två månader sedan det riggade presidentvalet. Bilderna av misshandlade demonstranter kommer alltid att finnas med mig. För folket i Belarus handlar det dock om mycket mer än minnesbilder.

Presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu och journalisten Irina Khalip släpptes den 29 januari från KGB:s häkte och sitter i husarrest. Troligtvis var detta en flirt från Lukasjenko för att försöka mildra EU:s reaktion. 

Njakljajeu kontrolleras dygnet runt. Han får inte tala i telefon, använda dator eller träffa någon annan än sin advokat. Han får inte närma sig fönstret, då det ses som ett försök att kommunicera med media. Fortfarande har Njakljajeu inte fått vård för sina skador från den brutala misshandeln.

Irina Khalips situation är densamma. Deras fängelsevistelse har förflyttats till hemmamiljö. Fortfarande anklagas de för »massoroligheter« den 19 december och riskerar 15 år i fängelse. EU måste ta krafttag mot regimen och inte låta diktatorns spel få styra framtida relationer mellan Belarus och EU. Vi får aldrig förhandla bort det belarusiska folkets rätt till frihet.

Isabel Sommerfeld

Isabel Sommerfeld är samordnare på Info Belarus www.infobelarus.nu