Colombia – på väg från krig till fred?

Ett år har gått sedan förhandlingarna mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan inleddes i ett försök att få ett slut på den långa konflikten i landet. Året har präglats av vissa överenskommelser mellan parterna, men på landsbygden är konflikten fortfarande ständigt närvarande. Vid ett seminarium den 6 november arrangerat av Riksdagens vänskapsförening för Latinamerika, Colombianätverket och Latinamerikagrupperna diskuterades de komplexa utmaningar som fortfarande står i vägen för ett fredsavtal och hur balansgången mellan kraven på sanning, rättvisa och gottgörelse för konfliktens offer ska gå till.

Efter 13 år som FARC-medlem och tio år i fängelse arbetar Yezid Arteta numera som fredsforskare i Barcelona. Foto: Vera Häggblom

Yezid Arteta, är med sin bakgrund som FARC-ledare och därefter fredsforskare vid Escuela de Cultura de Paz i Barcelona en person med direkt inblick i konflikten. Han ser positivt på utsikten om att få till stånd ett avtal:
– Jag är övertygad om att processen kommer att sluta i ett fredsavtal – regeringen och FARC har inget annat val än att komma överens. För FARC:s del måste de visa att de kan gå från en väpnad till en politisk kamp. President Santos å sin sida måste visa den colombianska opinionen konkreta resultat för att bli omvald.

Vägen från krig till fred är dock allt annat än enkel, säger Yezid Arteta och räknar upp en rad faktorer i det colombianska sammanhanget som är kända för att försvåra fredsprocesser, som långa och svårbevakade gränsområden, bergskedjor och det stora antalet gerillamedlemmar. Dessutom finns det organiserade grupper i form av paramilitärer och andra kriminella grupperingar som inte vill att fredsprocessen ska lyckas.

Fredssamhället i San José de Apartadó har försökt hålla sig utanför konflikten men har ändå utsatts för attacker. Efter ett års förhandlingar finns hopp om att regeringen och FARC ska sluta ett avtal om fred i hela landet. Foto: Amnesty International

Under året som gått sedan de formella förhandlingarna inleddes i Oslo och sedermera flyttades till Havanna på Kuba har ett viktigt första delmål åtminstone delvis uppnåtts i och med uppgörelsen i maj kring en jordreform, som bland annat syftar till att göra den ojämlika jordfördelningen på landsbygden mer rättvis. I dagarna avslutades också den andra rundan av förhandlingar kring FARC:s möjlighet till att delta politiskt i Colombia om fredsprocessen lyckas och även här lyckades parterna komma överens.

En viktig fråga som kvarstår att diskuteras är vad som ska hända med gerillasoldaterna i samband med en avmobiliseringsprocess. Yezid Arteta påpekar att det här krävs en överenskommelse som tar hänsyn till såväl nationell som internationell lagstiftning.

– Colombia är inte en så kallad ”misslyckad stat” - de juridiska institutionerna fungerar och man har åtalat aktörer tidigare. Vad man skulle kunna göra är att tillämpa en överenskommelse där de som döms ges amnesti i utbyte mot att de berättar sanningen om vad som har hänt under konflikten. Villkoren skulle också kunna tillämpas för soldater ur försvarsmakten som ju också har begått brott, säger Yezid Arteta.

Hur en sådan lösning skulle påverka offren för konflikten och möjligheterna till försoning i landet på lång sikt är dock en än så länge obesvarad fråga.

Journalisten Erik de la Reguera träffade colombianer som lever med konsekvenserna av konflikten då han besökte staden Tumaco i Nariño i våras. Foto: Vera Häggblom

Erik de la Reguera, frilansjournalist och tidigare DN:s Latinamerikakorrespondent, reste i våras till regionen Nariño och träffade några av de personer som lever med konflikten dagligen. En av dem han mötte var Cynthia, som efter att maken hade dödats av FARC tvingades fly från sin hemby till staden Tumaco där hon nu bor i samma områden som de som låg bakom mordet på hennes man.
– Cynthias inställning till fredsprocessen är att ”vi får väl vänta och se”. Hon förväntar sig ingen rättvisa nu, däremot skulle hon uppskatta att kunna åka till sin by och hälsa på sina vänner utan risk för att bli dödad, säger Erik de la Reguera.

En annan person som Erik de la Reguera träffade är journalisten Victor, som ofta blir uppringd av lokalbefolkningen som via honom vill framföra sina klagomål till politikerna. Om befolkningen har drabbats av någon av de illegala grupperna i området kan dock inte Victor nämna grupperna vid namn – då hamnar hans liv i fara.

– Fredsprocessen har öppnat upp ett hopp för en ytterligare demokratisering av landet och många människorättsorganisationer är mer aktiva nu än tidigare. Men på landsbygden är demokrati fortfarande bara ett ord, för vilken slags demokrati är det då man inte ens kan nämna olika grupper vid namn? säger Erik de la Reguera.

Även Yezid Arteta instämmer i att implementeringen av fredsavtalet måste ske regionalt ute på landsbygden, då grundorsakerna till konflikten finns i ojämlikheten ute i regionerna.

– Detta måste dock ske i samarbete med det internationella samfundet där FN-styrkor skulle behöva säkra freden - annars finns en risk att de starka krafter som är lierade med jordägarna och knarkkartellerna fyller ut utrymmet efter en överenskommelse mellan regeringen och FARC, säger Yezid Arteta.

Yezid Arteta skulle vilja se FN-styrkor i Colombia. Foto: Vera Häggblom

Gällande offren för konflikten anser Arteta att den aktuella fredsprocessen skiljer sig från tidigare förhandlingar genom att just hanteringen av offren kommer att vara avgörande.

– Staten har den här gången bett offren om ursäkt och även FARC har till skillnad från tidigare börjat tänka på offren. Efter konflikten krävs dock en pedagogisk insats från staten som visar på vilket sätt fredsprocessen är viktig för landets framtid – även om det inte går att få absolut rättvisa kan man inte fortsätta att söka efter hämnd, säger Yezid Arteta.

Hur kan då aktörer som Sverige bidra till en lösning på konflikten? Riksdagsledamoten Bodil Ceballos (MP) menar att hon och hennes kollegor reagerade kraftigt på förslaget om att biståndet till Colombia skulle fasas ut och att biståndet nu är räddat, om än på obestämd tid.

Bodil Ceballos (MP) betonar vikten av svenskt stöd till människorättsförsvarare. Foto: Vera Häggblom

– Sverige har ett gott rykte när det gäller att ge stöd till människorättsförsvararna i landet, och det gäller att vi lever upp till det. Det är ju när ett fredsavtal är på plats som det går att börja bygga fred, säger Bodil Ceballos.

Text: Vera Häggblom

Läs mer
Colombiansk fredsprocess fylld av utmaningar (Amnesty Press 13 december 2012)

Fredsbyn San José de Apartadó kämpar för livet (Amnesty Press 11 november 2011)