Amnestys sektion i Sierra Leone kämpar mot det sexuella våldet

Amnesty i Sierra Leone kämpar mot polisbrutalitet och våldtäkter – och för mötesfriheten. Den nya regeringen har tänt ett försiktigt hopp om förändring.

Reportage | 2019-03-10
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #1/2019
 Jaiah Kai Kai är kampanj- och tillväxtchef i Amnestys sektion i Sierra Leone.

Jaiah Kai Kai är kampanj- och tillväxtchef i Amnestys sektion i Sierra Leone. Foto: Ylva Sundgren

Svartgula rapporter är på väg att bryta sig ut ur de hoptejpade papplådorna. Amnesty Internationals sektion i Sierra Leone är mitt i flytten till en annan del av huvudstaden Freetown.

– Det är för bullrigt här, och hyran blir bara högre, säger Jaiah Kai Kai, som är kampanj- och tillväxtchef, när han visar in i de nästan helt tomma lokalerna.

Inne hos Solomon Sogbandi, Amnestychef i Sierra Leone, får en fläkt luften att svepa över det stora bruna skrivbordet för att övervinna hettan. Amnesty å sin sida, gör sitt bästa för att försvara mötesfriheten i ett av världens fattigaste länder. I juli förra året släppte organisationen rapporten ”A Force for Good?” som visar hur polisen hindrat mötesfriheten under de senaste tio åren.

I Sierra Leone råder yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Men friheterna inskränks av lagen om allmän ordning från 1965. Den som vill organisera en demonstration måste informera polisen – som kan säga nej.

Enligt Amnesty har det framför allt varit politiska oppositionspartier och kritiska civilsamhällesorganisationer som hindrats från att utöva sina rättigheter. När människor ändå samlas till fredliga protester möts de ofta av övervåld och blir arresterade.

– Vi har ett antal fall där våldet har lett till allvarliga skador och dödsfall, säger Solomon Sogbandi.

Solomon Sogbandi upplever att det har skett förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter i landet, särskilt när det gäller barnäktenskap och könsstympning, men det finns fortfarande en hel del att göra.

Solomon Sogbandi upplever att det har skett förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter i landet, särskilt när det gäller barnäktenskap och könsstympning, men det finns fortfarande en hel del att göra. Foto: Ylva Sundgren

En 16-åring dog till exempel 2017 när polisen sköt rakt in i en folkmassa i samband med studentprotester i den södra provinsen Bo. Polisen utreder sig själv men deras beslut och utredningar blir inte offentliga.

– Det verkligt frustrerande är att poliser som dödat människor inte blir ordentligt åtalade. Det måste bli ett slut på straffriheten, säger Solomon Sogbandi.

Lagen om allmän ordning påverkar också yttrande- och pressfriheten. Myndigheterna tolkar den som att det är olagligt att kritisera regeringen och konstitutionen, något som framför allt drabbar journalister.

Solomon Sogbandi berättar att tidigare regeringar lovat att ta bort bestämmelser som inskränker mötes-, förenings- och yttrandefriheten. Men inget har hänt. Den nya regeringen har också lovat att se över lagen. Solomon Sogbandi är försiktigt hoppfull:

– Nu gäller det att vänta och se. Men vi ser att de är redo att göra något. Vi har haft en rad möten med vicepresidenten, ministrar och parlamentariker.

Det finns fler löften. Amnesty leder ett nätverk för människorättsförsvarare i Sierra Leone som har föreslagit en lag för att skydda dessa personer. Den nya regeringen är positiv säger Solomon Sogbandi:

– De säger att de vill kontrollera att förslaget inte strider mot konstitutionen eller andra lagar.

 Amnesty ska flytta från kontoret i Freetown, Sierra Leones huvudstad.

Amnesty ska flytta från kontoret i Freetown, Sierra Leones huvudstad. Foto: Ylva Sundgren

På frågan om vad Solomon Sogbandi helst vill förändra kommer svaret snabbt:

– Jag vill se ett slut på det sexuella våldet mot kvinnor.

Varje dag när han slår på radion kommer rapporter om sexuella övergrepp. Radion berättar om våldtäkter på allt från 85-åriga kvinnor till spädbarn. Det finns, enligt Sogbandi, bra lagar som ska skydda flickor och kvinnor, problemet är den straffrihet som råder även här:

– En god nyhet är att presidenten har sagt att han vill se till att alla som befinns skyldiga till våldtäkt mot barn ska dömas till livstids fängelse. Det är rätt signal!

Solomon Sogbandi ser också förbättringar både när det gäller barnäktenskap och könsstympning. De traditionella sederna förekommer, men medvetenheten om att de kränker barns mänskliga rättigheter har ökat både bland allmänheten och politiker.

I december 2018 lanserade landets första dam, presidenthustrun Fatima Bio, till exempel programmet ”Hands Off Our Girls” som vill få ett slut på barnäktenskap och minska tonårsgraviditeterna.

Text: Jennie Aquilonius
[email protected]
Foto: Ylva Sundgren
[email protected]

Fakta/Amnesty i Sierra Leone

Amnesty International etablerades i Sierra Leone 1982 och landet blev en egen sektion 1989.

Solomon Sogbandi besökte den svenska sektionens årsmöte i Sunne år 2013.

Solomon Sogbandi besökte den svenska sektionens årsmöte i Sunne år 2013. Foto: Ylva Sundgren

Här jobbar i dag fem personer under ledning av chefen Solomon Sogbandi: en kampanj- och tillväxtchef, en finans- och administrativ chef, en koordinator för utbildning om mänskliga rättigheter, en administrativ assistent och en chaufför.

Idag har sektionen 4 528 medlemmar. Under perioden 2010–2014 hade Sierra Leone-sektionen ett utbytessamarbete med svenska Amnesty.

För Sierra Leones del ledde samarbetet till att sektionens styrning och ledning utvecklades. Styrelsen arbetar sedan dess mer strategiskt för att peka ut riktningen för sektionens ledning. Stadgarna sågs också över och olika riktlinjer togs fram.

Jennie Aquilonius

Fakta/Amnesty i världen

Amnesty International har sektioner i närmare 60 länder. Därtill finns strukturer i några länder och ett antal nationella kontor. Gemensamma beslut fattas i ”Global Assembly”, där alla sektioner och strukturer har en röst var.

Läs mer om Sierra Leone från Amnesty Press

Portad från skolan (7 mars 2019 – också i nummer 1/2019)

Läs också

ÅRSMÖTET: Västafrikansk visit i Sunne (Amnesty Press 8 maj 2013)

Reportage | 2019-03-10
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #1/2019