Raif Badawi – Sacharovpristagaren som är dömd till tio års fängelse

Saudiarabiens behandling av bloggaren och Sacharovpristagaren Raif Badawi upprör stora delar av världen. Många är även oroliga över en utveckling där Saudiarabiens styre blivit ännu hårdare. I Stockholm arrangerade Europaparlamentets informationskontor ett seminarium för att diskutera utvecklingen i Saudiarabien och Raif Badawis situation.

reportage | 2016-02-03
Av: Petter Svensson

Linnéa Engström (Europaparlamentariker MP), Marita Ulvskog (Europaparlamentariker S), Sofia Damm (riksdagsledamot KD), Hannah Laustiola (Amnesty), Ola Larsmo (ordförande i svenska PEN), Mohammad Fazlhashemi (professor vid Uppsala universitet) och Bitte Hammargren(Journalist och författare) Foto: Petter Svensson

Raif Badawi greps år 2012 och dömdes först till sju års fängelse men år 2014 skärptes straffet till tio års fängelse, 1 000 piskrapp och en miljon rialer (drygt två miljoner kronor) för att han på sin blogg Free Saudi Liberals bland annat hade försvarat rätten till yttrandefrihet och ifrågasätt prästerskapets oantastliga ställning.

Inför en stor folkmassa på ett torg i hamnstaden Jeddah utsattes Raif Badawi i januari 2015 för de första 50 piskrappen. Omvärldens protester och upprördhet har bidragit till att något ytterligare spöstraff ännu inte har verkställts, men domen mot honom fastställdes av högsta domstolen i juni 2015. Rättssystemet i Saudiarabien präglas av en djup godtycklighet, det finns ingen skriven strafflag och det är upp till enskilda, ärkekonservativa, shariadomare att göra sina egna tolkningar.

Raif Badawi har blivit en välkänd symbol för Saudiarabiens förföljelse av oliktänkande, och för sin modiga kamp tilldelades han Sacharovpriset 2015. Med anledning av detta anordnade Europaparlamentets informationskontor den 29 januari ett panelsamtal i Europahuset under rubriken ”Censurerad. Fängslad. Piskad. Men inte tystad” för att belysa Raif Badawis öde och situationen för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

Raif Badawi är dömd till tio års fängelse. Foto: Amnesty International

– Jag fick ett meddelande från hans talesperson igår som säger att han efter fyra år i fängelse är fysiskt och psykiskt nedbruten och att han är rädd för att världen ska glömma honom, säger Bitte Hammargren, journalist och Mellanösternexpert.

Under den tidigare kungen Abdullah (2005-2015) genomfördes vissa försiktiga reformer i landet. Men den nuvarande kungen Salman bin Abdul Aziz al-Saud och hans krets har gått motsatt väg.

Den 2 januari verkställdes avrättningar av 47 personer på en och samma dag. 43 av de avrättade var sunnimuslimer anklagade för att tillhöra al-Qaida men även den shiamuslimske imamen Nimr al-Nimr, som under den Arabiska våren 2011 ledde protesterna i Eastern Province, avrättades. Avrättningen av Nimr al-Nimr ledde till en politisk kris mellan Saudiarabien och Iran.

Massavrättningarna syftar till att ingjuta skräck och statuera exempel. Kvinnor förtrycks och förnekas många rättigheter. Saudiarabien är därtill världens överlägset mest militariserade stat i förhållande till BNP. Kung Salmans bräckliga fysiska tillstånd har gjort att hans son som är i 30- årsåldern, Mohammed bin Salman, nu sitter på i princip alla centrala poster. Den tidigare återhållsamma saudiska utrikespolitiken, då man med tyst diplomati och oljepengar försäkrade sig om inflytande i regionen, har övergivits till förmån för en mer offensiv strategi.

– Han (Mohammed) har en av världens största vapenarsenaler att leka med, han har startat krig i Jemen, ett av världens fattigaste länder. Saudiarabien reagerar på ett oförutsägbart sätt. Man har brutit relationerna med Iran samtidigt som man ska försöka hitta en fredlig lösning i Syrien. Allt detta försvårar konfliktlösningen i regionen och skärper motsättningarna i Saudiarabien. Detta har gjort att tunga prinsar anonymt har gått ut i debattartiklar och sagt att de saknar förtroende för de styrande. Reformer krävs för landets bästa, annars kan det bli en krutdurk som exploderar, säger Bitte Hammargren.

– Man vill kväva all kritik i sitt embryo då man är rädd för att små sprickor ska övergå till djupa klyftor som leder till förändringar i samhället och det vill man till varje pris undvika, menar Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.

Mohammad Fazlhashemi och Bitte Hammargren. Foto: Petter Svensson

Allt sedan Saudiarabiens bildande på 1930-talet styrs landet av en allians mellan de religiösa ledarna och det saudiska kungahuset. Man är ömsesidigt beroende av varandra. Den puritanska och extrema tolkningen av islam, Wahhabismen, exporteras till omvärlden med kungahusets stöd. Och de religiösa ledarna skänker i sin tur legitimitet åt kungahuset som förvaltare av islams två heligaste platser, Mecka och Medina. Regimen kräver fullständig lydnad och religiös trohet av sina undersåtar.

Men den nya tidens strömningar utmanar detta. Även om internet är kraftigt censurerat och tusentals webbplatser har blockerats, blir det allt mer svårhanterligt för regimen. Många av Saudiarabiens mycket unga befolkning är aktiva online-aktivister och landet har det högsta antalet twitteranvändare i Mellanöstern.

– Det har gjort att omvärlden kommit in till Saudiarabien. Det har bidragit till att många unga människor fått upp ögonen för andra idéer och tankegångar, inte minst bland muslimska tänkare som går emot den rigida tolkningen av islam som wahhabismen står för, säger Mohammad Fazlhashemi.

– Det är också viktigt att ha klart för sig att sunniislam i Saudiarabien inte är monolitisk eller homogen. På kusten i väst, där Mecka och Medina ligger, har man till exempel andra familjetraditioner med musik och fester där både män och kvinnor är tillåtna att delta. Det finns ett kollektivt minne av något annat i landet och detta bidrar till att det finns ett tryck underifrån. Det puttrar på olika håll; bland shiiterna men också bland sufister, säger Bitte Hammargren.

Parallellt med den stränga repressionen försöker regimen med hjälp av oljepengar och generösa bidragssystem blidka befolkningen för att förhindra missnöjesyttringar. När den Arabiska våren svepte in år 2011 och skapade oro hos de saudiska makthavarna gav man exempelvis två extralöner till alla statsanställda, samtidigt som man massarresterade individer som ansågs utgöra hot mot den rådande ordningen. Det sjunkande priset på världens oljemarknader, som delvis är resultatet av det priskrig som Saudiarabien initierat mot USA och ärkefienden Iran, minskar utrymmet för sådana åtgärder.

– Den ekonomiska situationen kan bidra till att öka trycket på regimen. En annan faktor är att det har uppmärksammats allt mer att wahhabismen har spridit sig över världen och att det utgör en grogrund för jihadistiska grupperingar som delar samma idétradition, säger Mohammad Fazlhashemi.

Skolan al-Asma i Mansouriya, Hodeidah i Jemen efter att ha bombats av de saudiledda koalitionen den 8 november 2015. Foto: Amnesty International

Hur bör man agera framöver för att sätta press på Saudiarabien för att Raif Badawi och andra samvetsfångar ska friges?

– Det som verkligen skulle vara kännbart för Saudiarabien är att dra in vapenexporten. Det är en stor EU-fråga där Storbritannien just nu är en stor vapenleverantör. Man bör ha koll på vad som händer med dessa vapen, både internt i landet och i Jemenkriget. USA är alltmer besvärade av att ha Saudiarabien som allierade med tanke på deras brott mot mänskliga rättigheter, men samtidigt är det ”business as usual” när det gäller vapenexport, säger Bitte Hammargren.

Saudiarabien är EU:s och Sveriges främsta handelspartner i Mellanöstern. Att Saudiarabien idag har en framträdande plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter speglar en annan del av världssamfundets motsägelsefulla, för att inte säga hycklande, hållning gentemot landet ifråga.

Ola Larsmo och Hannah Laustiola. Foto: Petter Svensson

Ola Larsmo, ordförande i svenska PEN, och Hannah Laustiola, Advocacy Officer vid svenska Amnesty, berättar hur deras respektive organisationer på olika sätt har arbetat för att uppmärksamma Raif Badawis fall. Amnesty har bland mycket annat haft med Raif Badawi i den årliga kampanjen ”Skriv för frihet”, där protester skickades till makthavarna i Saudiarabien.

I december 2015 försökte PEN överlämna några av Raif Badawis texter, som har samlats i boken ”1000 piskrapp. För att jag säger vad jag tänker”, till den saudiska ambassaden i Stockholm. På ambassadens begäran tillkallades dock polis och symptomatiskt nog ville ingen ta emot boken. PEN och Amnesty kommer att fortsätta sitt påverkansarbete.

– Det är viktigt att trycket hålls uppe i Badawis fall på ett sätt så att övriga individer som befinner sig i liknande situationer i Saudiarabien inte glöms bort. Så länge domen inte är upphävd ser Amnesty en fortsatt risk för att Badawi kan komma att piskas igen, säger Hannah Laustiola.

Ensaf Haidar, Raif Badawis fru, talar utanför Saudiarabiens ambassad i Berlin den 22 maj vid en demonstration där Amnesty överlämnade 60 000 protestbrev. Foto: Henning Schacht/AI

Såväl PEN som Amnesty menar att de gör omsorgsfulla avvägningar i varje enskilt fall innan de påbörjar kampanjer och att tyst påverkansarbete i vissa fall kan vara att föredra.
– Men det har nog aldrig hänt hittills i historien att en författare som har blivit frigiven sagt ”tack för att ni höll tyst”, påpekar Ola Larsmo.

Petter Svensson
[email protected]

Se hela samtalet på SVT Forum

Fakta/ Det finns många samvetsfångar i Saudiarabien.

I juli 2014 dömdes Waleed Abu al-Khair, människorättsförsvarare och tillika Raif Badawis advokat, till femton års fängelse och femton års reseförbud efter avtjänat fängelsestraff. Detta för att ha grundat människorättsorganisationen ”Övervakare av mänskliga rättigheter i Saudiarabien”.

Abdulkareem al-Khoder, tidigare professor i islamisk rättstillämpning, dömdes i oktober 2015 till tio års fängelse. Domen har sin grund i att han är en av medlemmarna till den av staten nedstängda Saudiska föreningen för medborgerliga och politiska rättigheter (ACPRA).

En annan medlem, Abdulrahman al-Hamid, har på samma grunder dömts till nio års fängelse. Suliaman al-Rashudi, en 80-årig före detta domare och tillika medlem i ACPRA, dömdes 2012 till femton års fängelse efter att ha hållit ett anförande med innebörden att fredliga protester är tillåten enligt sharia. Totalt är 11 medlemmar av ACPRA antingen redan dömda eller befinner sig i väntan på rättegång. Detta enbart för att de har använt sin yttrandefrihet i syfte att påkalla behovet av reformer och mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

Zuhair Kutbi är en författare som har dömts till femton års skrivförbud och förbud att tala med medier, fyra års fängelse (som omvandlades till två år), fem års reseförbud och 100 000 rialer i böter. (Källa: Amnesty)
Petter Svensson

Bakgrund/Sacharovpriset

Sacharovpriset utdelas av Europaparlamentet sedan 1988. Priset ges till personer som har gjort betydande insatser i kampen för mänskliga rättigheter över hela världen och lyfter fram kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt stöder pristagarna och deras kamp. Det är ledamöterna i parlamentet som har rätten att föreslå pristagare.

Andrej Sacharov. Foto: Amnesty International

Priset är uppkallat efter den sovjetiske dissidenten Andrej Sacharov (1921-1989). Han var fysiker och betraktas som mannen bakom den sovjetiska vätebomben. På 1970-talet grundade han en kommitté för mänskliga rättigheter och till försvar av politiska fångar och år 1975 tilldelades han Nobels fredspris. Sacharov var den mest kände dissidenten i Sovjetunionen och förvisades till staden Gorkij för att försvåra hans kontakter med utlänningar.

I Gorkij fick han veta att Europaparlamentet tänkte instifta ett pris för tankefrihet i hans namn. Från sin förvisning meddelade han år 1987 Europaparlamentet att han tillät att priset uppkallades efter honom och att han var djupt rörd. Journalisten Kalle Kniivilä har beskrivit hur Sacharov till sist fick lämna exilen i Gorkij och blev politiker:

”Våren 1989 blev Andrej Sacharov invald till det nya sovjetiska parlamentet, Folkdeputerades kongress, och de sovjetiska tv-tittarna kunde för första gången inte bara se honom, utan också höra honom tala. Han hade inte tonat ner sin kritik av kriget i Afghanistan och möttes av högljudda burop”.

Han dog vid sitt skrivbord en dag i december 1989 då han förberedde ett tal han skulle hålla i parlamentet.

Sacharovpriset delades första gången ut 1988 och gick till den då fängslade ANC-ledaren Nelson Mandela i Sydafrika.

År 1989 gick priset till Alexander Dubček, som ledde det tjeckoslovakiska kommunistpartiet 1968 under ”Pragvåren” och efter ”sammetsrevolutionen 1989” återvände till politiken. År 1990 fick den burmesiska politikern Aung San Suu Kyi priset. Först den 22 oktober 2013 kunde hon hämta priset. Hennes parti NLD vann i november 2015 de första fria valen i Burma sedan militären tog makten 1962.

År 1999 fick Xanana Gusmão i Östtimor priset, kort efter att han frigivits ur indonesiskt fängelse. Han blev senare president när Östtimor blev självständigt år 2002.

Den kubanske dissidenten Oswaldo José Payá Sardiñas (1952-2012) fick priset år 2002. Han dog tio år senare i en bilolycka där de kubanska myndigheterna har anklagats för att vara inblandade.

År 2014 fick den kongolesiske läkaren Denis Mukwege priset. Trots hot och mordförsök bor han kvar på sjukhuset Panzi i Bukavu i östra Kongo och har aktiva kontakter med Europaparlamentet och Sacharovprisnätverket och sätter sin prägel på lagstiftningsprocessen om konfliktmineraler i parlamentet med sina engagerade vädjanden för att skydda kvinnors och barns liv i konfliktområden.

Här finns information om alla pristagare.

Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press

Vapen från väst dödar i Jemen (22 januari 2016)

Raif Badawi fick Sacharovpriset (Amnesty Press nr 4/2015)

Gulfstaterna bakom oljan (recension av Bitte Hammargrens bok ”Gulfen. En framtida krutdurk i Amnesty Press nummer 1/0215)

Skärpt förtryck i Saudiarabien (nr 2/2014)

Palmepriset till människorättskämpar i Tunisien och Saudiarabien – Amnesty Press har träffat Radhia Nasraoui och Samar Badawi (31 januari 2013)

Läs också

Saudi Arabia: King Salman’s first year in power has been a dark year for human rights (Amnesty sammanfattar kung Salmans första år vid makten 22 januari 2016)

Upphäv domarna mot Raif Badawi och Ashraf Fayad, kräver Amnesty och Svenska PEN (9 januari 2016)

Amnestys kampanj för frigivning av Raif Badawi och andra samvetsfångar i Saudiarabien