Protestvågen som sveper fram över Balkan

Stora folkliga protester avlöser varandra i länderna på Balkan; i Skopje, Belgrad och Zagreb har tiotusentals människor samlats för att kräva rättvisa, demokrati och slut på korrumperad svågerpolitik. Även om de händelser som utlöst protesterna är specifika för varje land är det mycket som förenar.Via sociala medier inspirerar och hejar demonstranterna på varandra i grannländerna på Balkan. – Vi är redo att gå hela vägen, säger Kristina Lelovac från Skopje på besök i Belgrad.

Kristina Lelovac tror att protesterna i Makedonien kommer att fortsätta. Foto: Christina Wassholm

MAKEDONIEN: Mot ett korrupt system
I Makedonien inleddes en protestvåg som fortfarande pågår, för drygt ett år sedan, då en avlyssningsskandal avslöjades, för vilken såväl dåvarande premiärminister Nikola Gruevski som andra toppolitiker ansågs ansvariga. Upp emot 40 000 människor samlades på Skopjes gator i gemensam ilska över skandalen.

Och i januari i år avgick Nikola Gruevski som en följd av EU-ledda förhandlingar för att lösa den politiska kris som avslöjandet om avlyssningen förstärkt. Förhandlingarna resulterade också i beslut om nyval, om total genomgång av röstlängden, och reformer för en mer objektiv mediabevakning. Dessutom inrättades en särskild specialåklagare för att utreda avlyssningsaffären.

I några månader i början av året var det lugnt på Skopjes gator. Men när presidenten Gjorge Ivanov den 12 april benådade 56 personer inblandade i avlyssningsskandalen– i syfte att bidra till försoning i landet, som han sade, då tog protesterna fart igen.

Demonstranternas krav var först främst att benådningarna skulle tas tillbaka, vilket presidenten till slut också var tvungen att göra. Nu kräver de att konstitutionsdomstolen ska granska den nya specialåklagaren, och att reformer genomförs innan det blir val igen.

Nyvalet skulle först ha skett i april, därefter i juni, men har nu skjutits fram på obestämd tid. Men många av demonstranterna har tappat förtroendet för alla politiska partier i Makedonien.
– Jag tror på en expertregering, inte en bred samlingsregering, för allt är så infekterat att det kommer att ta tid även för experter att reda upp saker och ting, säger Kristina Lelovac.

Hon fortsätter:
– Det måste till förändringar. Jag tror det här kommer att hålla på länge. Det oroar mig lite, jag är rädd att folk ska tröttna. Jag tror protesterna behöver radikaliseras, till exempel genom att ockupera institutioner, kanske parlamentet, säger Kristina Lelovac.

SERBIEN: Mot utförsäljning av Belgrad

Belgradbornas protester mot mastodontprojektet Belgrade Waterfront – utförsäljningen av stadens centrala flodstrand till ett företag från Förenade Arabemiraten – började så snart nyheten om planerna läckte ut. I byggplanerna ingår en skyskrapa med lyxlägenheter, ett gigantiskt shoppingcentrum och rivning av ett av stadens mest populära kultur- och nattlivskvarter.

Demonstration i Belgrad den 25 juni mot projektet ”Belgrade Waterfront”. Foto: Ne davimo Beograd

Och det var en oannonserad nattlig rivning av en rad hus på Hercegovacka-gatan den 24 april, samma dag som Serbien höll ett extrainsatt parlamentsval, som fick de stora massorna att samlas på Belgrads gator. Händelsen innehöll maskerade gärningsmän, vräkning av arbetare från sina bostäder och poliser som, trots otaliga telefonsamtal från vittnen, aldrig dök upp på platsen. Än idag, drygt två månader senare, är ansvarsfrågan inte utredd.

Så Belgradborna demonstrerar under parollen ”Vems stad? Vår stad!” och kräver att ansvariga avgår. Och protesterna, som hittills har ägt rum ungefär varannan vecka, har vuxit från 3 000 till 25 000 personer.

Zoe Gudovic har talat från lastbilsflak vid flera av demonstrationstillfällena. Hon är en av få kvinnor som talat och hon tar tillfället i akt att bredda vad protesterna handlar om.

– Det var viktigt för mig att prata om den stora bilden – om rasism, arbetare som tvångsevakuerats, vardagsproblem. Det var bara män som pratade, så det var viktigt att vara där som kvinna och lesbisk. Man hörde både homofobiska och kvinnoförnedrande rop på protesterna och det väckte mitt motstånd, berättar hon.

Zoe Gudovic reagerade på slagordet ”Vucic är bög”. Foto: Christina Wassholm

I Belgrad är en av de flitigast upprepade ramsorna om premiärministern ”Vucic är bög”. När Zoe Gudovic fick mikrofonen i sin hand sade hon:

– Det är inget hemskt med att vara bög, men det är hemskt att vara en tjuv, som Vucic är. Och jag sade till dem att personen bredvid er kanske blir sårad när ni använder bög som ett skällsord. Om vi kämpar för vår stad, då måste det vara en stad för alla oss, berättar hon.

Protesterna i Belgrad, liksom de i Skopje och Zagreb, har sitt ursprung i konkreta händelser, men riktar sig mer och mer mot den sittande regeringen eller det politiska etablissemanget generellt. Människor på Balkan är trötta på att se sina folkvalda bry sig mer om att behålla makten och sin personliga vinning än medborgarnas bästa. Än så länge domineras demonstrationstågen av en urban medelklass i huvudstäderna. Men det bubblar och sjuder lite överallt.

– I Makedonien är det en medborgarprotest. Sådana som tidigare inte var med är nu med, säger Kristina Lelovac från Skopje. Men hon nämner också människors rädsla i ett samhälle där partimedlemskap ofta är ett villkor för en anställning.

KROATIEN: Mot avstannad utbildningsreform

I början av juni demonstrerade 50 000 människor i tolv städer runt Kroatien, varav 25 000 i huvudstaden Zagreb, för reform av läroplanen i grundskolan. Protesterna samordnades av initiativet ”Kroatien kan bättre” som stödjs av över 200 icke-statliga organisationer och fackföreningar.

Utbildningsreformen initierades av den förra regeringen, som var en center-vänsterkoalition, som också tillsatte en expertgrupp som arbetade i 16 månader med ett förslag till en ny läroplan. Den nya högerregeringen som valdes i november 2015 ville gå i en annan riktning och expertgruppen avgick på grund av politiska påtryckningar.

Ana Brakus håller tal i Zagreb. Foto: Privat

Aktivisten och journalisten Ana Brakus från Zagreb berättar att massdemonstrationen den 1 juni var extremt välorganiserad och samlade människor som annars inte har särskilt höga tankar om civilsamhället. Det kom förstås många föräldrar eftersom det handlade om skolan.
– Men jag vågar påstå att de flesta människor kom för att de var emot regeringen. Men alla runt omkring mig hade sina egna skäl. För en del var det budskapet att utbildning är viktigt och att regeringen sjabblar med deras barns liv, säger Ana Brakus.

Två veckor senare skedde nästa protest, men under tiden hade premiärminister Tihomir Oreskovic förlorat en misstroendeomröstning i parlamentet och det stod redan klart att det skulle bli nyval i Kroatien. Ana Brakus höll ett tal som kom att bli viralt på sociala medier. Hon pratade om läroplansreformen, men också om inskränkningarna av pressfriheten, om mänskliga rättigheter och om regeringens nedskärningar av stödet till civilsamhället.

– Den här regeringen som nu har fallit, är en av de värsta regeringar Kroatien någonsin har haft. Den var verkligt konservativ och väldigt öppen för extrem-höger-organisationer som går hand i hand med katolska kyrkan. En massa framsteg som har gjorts inom mänskliga rättigheter har raserats. Det var dags för dem att avgå, säger Ana Brakus.

Nu blir det nyval i höst.
– Mitt största hopp är att det senaste halvårets utveckling kommer att ha effekt på röstdeltagandet. Det som hänt i Kroatien har verkligen visat oss vilken roll det spelar vem vi röstar på, säger Ana Brakus.

Nu står både Makedonien och Kroatien utan regering. I Serbien har premiärministern Aleksandar Vucic landet i fast grepp efter att ha fått nästan hälften av rösterna i senaste valet. Men missnöjet med hans auktoritära styre växer. Frågan är om också protesterna i Belgrad kommer att fortsätta växa, och om de kommer att sprida sig över landet?

Protesterna i Belgrad har växt och som mest samlat 25 000 deltagare. Foto: Ne davimo Beograd

Zoe Gudovic från Belgrad säger att förändring måste ske, och att det måste till helt nya politiska alternativ i landet. En åsikt som hörs som ett eko också i grannländerna.
– Jag är arg. Jag ser inte att existerande partier har några svar på de verkliga problemen. Vi behöver hitta en alternativ väg, säger hon.

Christina Wassholm
[email protected]

Bakgrund/Makedonien

Vid valet i april 2014 vann VMRO-DPMNE valet och Nikola Gruevski utsågs till premiärminister. VMRO-DPMNE uttyds Inre Makedoniens revolutionära organisation – Demokratiska partiet för makedonsk nationell enhet. Partiet har sitt historiska ursprung i den upprorsrörelse som bildades 1893 under den ottomanska tiden. I samband med Jugoslaviens upplösning återuppstod partiet, nu som ett konservativt parti som betecknar sig som kristdemokratiskt. Partiet har dock kvar starka drag av makedonsk nationalism.

Stridsvagn från makedonska armén i striderna i Aračinovo nära huvudstaden Skopje under sommaren 2001. Foto: MilitaryJournal

Makedonien har också en stor albansk minoritet och år 2001 var landet nära ett fullskaligt inbördeskrig när UÇK, en väpnad albansk rörelse, gjorde uppror. Ledarna för upproret bildade sedan ett parti, BDI, som under ledning av Ali Ahmeti de senaste åren har varit i koalition med Nikola Gruevskis parti.

Det andra dominerande partiet i Makedonien sedan Jugoslaviens upplösning är SDSM som har varit i opposition sedan år 2008.

Makedonien kallas i internationella sammanhang för FYROM, den tidigare jugoslaviska republiken Makedonien, då Grekland med alla medel har motsatt sig att landet får kallas Makedonien, som anses vara en grekisk provins sedan Alexander den Stores dagar.
Ulf B Andersson

Bakgrund/Serbien

De senaste åren har serbisk politik dominerats av SNS, det serbiska progressiva partiet, en utbrytning ur SRS, det extremnationalistiska radikalpartiet. Under ledning av Aleksandar Vucic driver SNS numera en EU-vänlig linje. I våras utlyste Vucic nyval i förtid och fick med 131 av 250 mandat en knapp majoritet.

Premiärminister Aleksandar Vucic (till vänster) tas emot av dåvarande försvarsministern Leon Panetta vid ett besök i USA år 2012. Foto: DoD/USA

SNS fick 48 procent av rösterna men förlorade 39 mandat. SNS har tidigare varit i koalition med socialistpartiet SPS-JS, som under ledning av Ivica Dacic också företräder en EU-vänlig politik, i stark kontrast till när partiet leddes av Slobodan Milosevic, som avled i häkte hos Jugoslavientribunalen år 2006. Det är osäkert om Vucic i fortsättningen kommer styra tillsammans med socialistpartiet.

Tredje största parti blev SRS som återigen leds återigen på plats av Vojislav Seselj och fick åtta procent av rösterna. Seselj åkte år 2003 frivilligt till FN:s Jugoslavientribunal i Haag och satt i häkte till år 2014 då han tilläts återvända till Belgrad för att få cancerbehandling. Den 31 mars kom domen i Haag där Seselj frikändes. Åklagarsidan hade krävt 28 års fängelse. Även högerextrema Dveri-DSS kom in i parlamentet med drygt fem procent av rösterna.

Ulf B Andersson

Bakgrund/Kroatien

De två dominerade partierna i Kroatien är HDZ, ett högernationalistiskt parti, och SDP, socialdemokratiskt. Valet den 8 november 2015 innebar att den tidigare center-vänsterkoalitionen under ledning av SDP förlorade knappt och efter 76 dagars förhandlingar bildades i januari en regering under ledning av den oberoende Tihomir ”Tim” Oreskovic, en tämligen okänd kroatisk-kanadensisk affärsman, med stöd av HDZ:s Patriotiska koalition och det nya partiet Most som fått 13 procent i valet i november 2015.

Premiärminister Oreskovic avgick i juni. Foto: Youtube

Den nya regeringen har fått hård kritik, bland annat från Reportrar utan gränser, som fördömde kulturminister Zlatko Hasanbegovic när denne tyckte att författaren Ante Tomic fick skylla sig själv efter att ha fysiskt ha angripits.

Kulturministern har också fått hård kritik för att ha avskedat en rad personer inom Public service.

Nils Muiznieks, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, uttryckte under våren oro över yttrandefriheten i Kroatien och paralleller drogs med utvecklingen i Polen och Ungern. Ambassadörer från EU-länder var också kritiska mot den kroatiska regeringens mediepolitik.

Kritiken mot regeringen har också handlat om synen på Kroatiens förflutna. Kulturministern har anklagats för sympatier för Ustasja, den fascistiska rörelse som ledde den oberoende kroatiska stat som med stöd av Italien och Tyskland upprättades 1941-1945. Under ledning av Ante Pavelic mördade Ustasja serber, judar och antifascistiska kroater och koncentrationslägret Jasenovac har blivit en symbol för en period då tiotusentals människor mördades. I april vägrade judiska, serbiska och antifascistiska grupper att delta vid en officiell minnesceremoni i Jasenovac.

– Med tanke på vågen av nyfascistisk Ustasja-nostalgi som nu sveper fram i Kroatien är det korrekt och modigt att bojkotta ceremonin, sade Efraim Zuroff från Simon Wiesenthal- centret.

– Staten gör ingenting och vill inte heller förhindra extremhögerns återkomst, sade Ognjen Kraus, ledare för den judiska samfälligheten i Kroatien enligt Euractiv.

Inom regeringskoalitionen har motsättningarna växt och den 17 juni valde 125 av 151 ledamöter i parlamentet att rösta för en misstroendeförklaring mot premiärminister Oreskovic. Den 15 juli kommer datum för nyval till parlamentet att fastställas.
Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press

Makedonien
Makedonien: Åter lugnt i Kumanovo efter helgens strider då 22 personer dödades (11 maj 2015)

Makedonien: Kvinnors frigörelse ses som hot mot kärnfamiljen och nationen (30 mars 2015)

Kroatien
Folkomröstning i Kroatien: Ja eller nej till att bara heteropar ska få gifta sig (26 november 2013)

Serbien

20 år efter Daytonfreden: ”Andra är skyldiga” (nummer 4/2015)

Belgrad Pride: Uppsluppen stämning men splittrad parad (20 september 2015)

28 september: En Prideparad i Belgrad utan våldsamma motattacker (28 september 2014) Serbien: Allt fler hot mot MR-aktivister (29 februari 2008)