Bilder av kärlek som provocerar i Vitryssland

Den vitryska regimen förbjuder Prideparader och motarbetar organisationer som arbetar för hbt-personers rättigheter. Men Vitrysslands hbt-rörelse låter sig inte stoppas. Fotografen Andrei Liankevich besökte HBT-festivalen i Göteborg i mitten av maj och visade bilder av glädje, kärlek och vardag.

Andrei Liankevich har fotograferat hbt-communityt i Minsk och visar bilder av nattklubbar i små industrilokaler och teaterföreställningar i privata hus utanför stan. Varje vecka samlas mellan 20 och 40 personer för att spela fotboll och ett område i parken precis bredvid presidentens hus har blivit en välkänd mötesplats.

Andrei Liankevich var i Göteborg under HBT-festivalen. Han visade sina bilder och berättade om hbt-communityt i Vitrysslands huvudstad Minsk. Foto: Lisa Olofsson.

– Folk borde få veta att hbt-personer finns så att ingen längre kan förneka det. Det viktigaste är att vi börjar prata om det, säger Andrei Liankevich.
Hbt-rörelsen i Vitryssland har tvingats in i det fördolda eftersom offentliga arrangemang konsekvent förbjuds. Andrei Liankevich berättar hur polisen och KGB kommer och avbryter trots att det inte finns stöd för det i lagen. Böter delas ut och människor grips på godtyckliga grunder.
– Om man vill kan man alltid hitta en anledning att förbjuda. En gång skyllde man till exempel i sista stund på att lokalerna inte höll måttet. Nej, ni kan inte vara här så ni kan inte göra det, sade man, berättar Andrei Liankevich .

Andrei Liankevichs bilder berättar om livet bortom konfrontationerna, om hur man träffas och skapar en vardag som polisen inte äger även om hotet alltid är närvarande.
– Allt som visas om Vitryssland handlar om bråk, poliser och sammandrabbningar. Senare kommer folk att fråga sig hur man levde i vardagen. Jag vill dokumentera och visa hur människor lever.
Han berättar att man inom communityt skrattar åt polisens ingripanden. Vid ett tillfälle när teatergruppen Fria teatern uppträdde involverade man till och med polisen i en kort men underhållande föreställning. Man skulle precis börja när polisen kom. En av arrangörerna klev ut på scenen, introducerade snabbt pjäsen och gick sedan av scenen. Ut på scen kom de svartmaskerade poliserna. Publiken trodde naturligtvis att de var skådespelare och när poliserna började prata brast man ut i gapskratt.

Från utställningen ”He has a female namne”. Titeln kommer från när dottern i familjen konstaterade att hennes ”nya pappa” hade ett kvinnligt namn. Foto: Andrei Liankev__ich__.

Utställningen ”He has a female name” som ställdes ut under HBT-festivalen i Göteborg berättar om två av Andrei Liankevichs vänner och den fyraåriga dotter de uppfostrar tillsammans.
– Bilderna handlar inte främst om att de är lesbiska utan om deras familj. Jag är intresserad av familjer, familjens kärlek och de ville berätta om sin, säger Andrei Liankevich.
I Vitryssland har fotografierna bara visats privat på ett litet café, men de ställdes också ut på ett statligt galleri i Litauens huvudstad Vilnius. Dock inte utan protester. När det blev känt vad bilderna handlade om ville lokala politiker stoppa utställningen, men galleriets chef sade strängt ifrån.
– Han sa att han hade kämpat mot Sovjets begränsade yttrandefrihet och att han inte tänkte låta utställningen stoppas, berättar Andrei Liankevich med ett leende.

En kyss som provocerar både i Vitryssland och Litauen. Foto: Andrei Lianke__vich__.

Visningen invigdes som planerat, men bilderna togs ner tidigare än bestämt.
– De är verkligen modiga, säger Andrei Liankevich om sina vänner på bilderna. Det är en stor risk att vara öppen. En av dem förlorade sitt jobb när det kom fram att hon var lesbisk och när hon berättade för sina föräldrar kastade de ut hennes flickväns saker på gatan.
När han lade upp några av bilderna på sin blogg vällde det in negativa reaktioner:
– Folk skrev att det var smutsiga bilder, ett smutsigt ämne och smutsiga människor.
Att ställa ut bilderna på ett galleri i Vitryssland beskriver han som helt omöjligt.
– Ämnet är för starkt. Gallerierna i Vitryssland försöker undvika konflikter och visar bara traditionella utställningar, säger Andrei Liankevich .

Text och Foto: Lisa Olofsson